Det är med ökande oro jag funderar på detta med konkurrens och ekonomi. Jordbruket behöver en viss långsiktighet för växtföljdshänsyn och mullhalt mm. Dessa hänsyn betalar sig oftast inte omedelbart, det behövs några år. Nåväl – då får jordbrukaren se till att räkna på lite längre sikt. Och det kanske han både vill och gör.
Men om han gör det förlorar han i konkurrenskraft till den som bara tar kortsiktiga hänsyn. Det märks kanske inte tydligt, men styrsystemet manar till kortsiktighet. Och det går inte i längden.
Ett citat från ett annat område. Ur Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens Tidskrift 4 2011. Landskapsperspektiv. En artikel av arkitekt Erik Casten Carlberg. Om planeringsarbete på riks- , läns- och kommunnivå. “En ny tidsanda där politiker och tjänstemän inte kan eller vill ta ansvar för långsiktighet i planering och beslut.”
Nåväl, vad kan vi göra i jordbruket?
Ta fram fakta och bakgrund. Informera. Använda optimerande beräkningsinstrument som tar fram ekonomin.
Det behövs en större medvetenhet och diskussion. Det håller inte att bara fokusera på kortsiktig konkurrenskraft, det måste vara långsiktig konkurrenskraft. Men denna drunknar i det kortsiktiga.
Politiker och beslutsfattare bör ta hänsyn till frågan. Vissa styr- eller stimulansmedel kan behövas. I alla fall ska det inte vara fult med sådana i den heliga kortsiktiga konkurrenskraftens namn.
Men skogsektorn då? Hur klarar den långsiktighet? Ett svar kan vara att där är långsiktig konkurrenskraft det naturliga och vanliga. Men för jordbruket har långsiktighet ingen alls kontakt med marknaden.
Etiketter ekonomi, Långsiktighet
