Forskningen – förvillar eller hjälper?

Bakgrunden till rubriken är en debatt i Skogs-Land om skogsskötsel. Kalhuggning eller inte? Professorn Mats Hagner, en välkänd skogsprofil, har ett inlägg som fått rubriken ”Vi forskare har förvillat många”. Bakgrunden är att många av de forskningsresultat som talade för kalhuggning senare har reviderats. Och då blir slutsatsen den motsatta. Dock, alla i skogssverige är inte av den åsikten.

Den här bloggen brukar sjunga forskningens lov. Hur ska man hantera sådana tveksamheter?

Några punkter:

1. Forskningen är dynamisk. Det kommer nya resultat. Det blir skiften. Det ligger i sakens natur. Och gäller det en praktisk produktion blir det konsekvenser.
2. Det är viktigt med variation och mångfald, också i forskningen. Det behövs flera angreppssätt. Dock är jag mycket negativ till ”ideologiska institut”. Där har man bestämt sig från början.
3. Det kan vara farligt när myndigheter styr utvecklingen i en riktning. Man kan tycka sig ha helt rätt, men det kan vara fel.
4. Det är bra med en försiktighetsprincip, en rimlighets- och riskbedömning. ”Om det här skulle vara fel” vad får det för konsekvenser. Negativa eller positiva?

När jag fösöker kritiskt granska de frågor jag driver (noggrannhet med insatser, växtföljdstänkande, mellan/fånggrödor helst övervintrande) ser jag egentligen bara en risk: att de praktiska konsekvenserna av övervintrande fånggrödor är otillräckligt kartlagds. De finns många positiva erfarenheter, men det finns också problem. Därför är det nägot som ska diskuteras, inte dikteras, oavsett de många positiva möjligheterna.

Rekordskörd och vattendirektiv.

Nu tycks skördar på 10 ton var regel åtminstone i Skånes slättbygder. Helst ska det vara lite mer. Men priset är på väg under kronan.

Om man tänker på saken: en persons årliga energibehov täcks av ca 300 kg spannmål. 300 kr. Det är vad man tjänar in på mindre än två arbetstimmar. Nu vill man väl ha lite annat också men mindre än en halv dags arbete skulle tjäna in till årsbehovet av jordbruksråvaror för livets nödtorft.

Är det bra eller dåligt? Jag skulle säga att det är bra för samhället på kort sikt i alla fall. Men på lång sikt finns frågetecken. Vi har ju nu stark prispress på mjölk. Utslagning har börjat och kan fortsätta. Även om en överproduktion ska minskas kan man undra om det här är bra på sikt. Det kanske blir mer frågan om storleksrationalisering och koncentration än om produktionsanpassning.

Vattendirektivet – samrådstiden börjar ta slut. Visst ska vi ha bra vatten. Ser man på vattenmyndigheternas hemsida får man bra och konkreta besked om status. Men vad om målet? Det verkar ibland som om vattnen ska återställas till jungfrulig status, men bara dom. För samhällen, industrier, avloppssystem, marken och allt vad som finns på och i den kan ju inte gärna återställas till jungfrulig status. Då försvinner hela samhället.  Och då går det faktiskt inte för vattnet heller. Men allt beror på tolkningen, t ex vad är ”god ekologisk kvalitet”.

Genteknik behövs

I Science 31 juli finns en kort rapport om Hur göra salttoleranta växter. Man har tagit ett steg i att kartlägga de processer och gener som är viktiga för salttolerans. Det är en viktig egenskap för världens jordbruk.

För att utnyttja sådana kunskaper behövs genteknik. Alnarpsprofessorn Sten Stymne skriver i ett inlägg i Sydsvenskan den 15 augusti att gentekniken inte ska dömas efter de grödor som först kommit fram och som karakteriseras av herbicidresistens eller giftighet för insekter. Det finns så mycket mer som rör sig och det är viktigt att kunna arbeta konstruktivt med detta. För att kunna göra detta borde patentlagstiftningen revideras, den lägger också hinder i vägen.

En uppmaning till er som tycker det är bra med GMO-fria zoner och förbud: Gå in på gentekniknämndens hemsida och få en sammanfattning av vad man vet om genteknikens säkerhet. (http://www.genteknik.se/Bazment/119.aspx).

Världen behöver miljövänlig teknik.

Ekologisk mat – bevis om hälsofördelar finns inte.

Detta är ett ”Letter” till tidskriften Science 7 Aug 2009. En grupp forskare som egentligen tycks vara positiva till ekologisk odling för det ger mindre pesticidrester och mindre erosion (måste gälla speciella USA-förhållanden) menar att man ska sluta använda hälsoargument för de kan inte bevisas. Om man hittat skillnader i någon undersökning kan det hänföras till att det gällt olika sorter och inte till odlingsformen i sig. Man ska inte använda felaktiga argument är budskapet.

Dogmer ger alltid problem

Semestertider och familjeengagemang sätter sina spår i bloggaktiviteten. Men världen rullar på. En del av intresse:

 

Romantisk syn på jordbruk ökar fattigdom.

Sydsvenska Aktuella frågor 6 aug. 3 forskare i kulturgeografi och sociologi rapporterar från studier av jordbruksutveckling i 9 länder i Afrika. Man noterar framsteg bara där teknologi med bättre utsäden och gödsling används. Miljöorganisationers dogmatiska motstånd mot moderna tekniker ökar fattigdomen.

Dogmer har aldrig varit positiva för världen, inte heller dogmer om organiskt jordbruk. Men kritisk utvärdering och utveckling leder framåt.

En något svår men intressant artikel i Science 24 juli: A general framework for analyzing sustainability of social-ecological systems. (Ett ramverk för att analysera uthålligheten i sociala-ekologiska system). Här kopplas ekologi och sociologi och därmed ekonomi. Det är tänkvärt för jordbrukets del. Låt mig ta fram en detalj: Det framhålls som viktigt att man kan förutsäga vad som händer om man gör en viss åtgärd. Om det är osäkert, oklart eller flummigt får man inget intresse. Exempel från vårt jordbruk: mullhalt, växtföljder.

Mitt inlägg i Icsu-visioning (se inlägget nedan) har fått några röster.

Och ironiskt nog har Odlingsperspektiv bidragit till ökad halmbränning. Men det är också logiskt att en sådan möjlighet öppnas om mullhushållningen i övrigt är väl omhändertagen

Forskning om Globala System.

 Vad behövs för framtiden. Det globala vetenskapssamhället (ICSU, The International Council for Science) inbjuder till en konsultation på webben.  Vem som helst kan delta på http://visioning.icsu.org .

 Själv har jag bidragit med följande förslag.

 

Hur skapa en balanserad användning av åkermarken?

Åkermarken upptar ungefär 10% av vår globala landareal, betesmarker oräknat. Dess ekologiska inflytande (näringscirkulation, kolbindning, energi, vatten, biodiversitet) är åtskilligt större. Sektorn växer både i utbredning och intensitet.

Jordbrukets huvuduppgift är att producera mat för mänskligheten. Den rådande policyn är att jordbruksproduktionen liksom andra ”industrier” ska styras av marknadskrafterna, i verkligheten av priskonkurrens i global skala.

Det finns emellertid en motsägelse. Faktorer som gynnar konkurrenskraft är specialisering och anpassbarhet (vi kan kalla det kortsiktighet). Faktorer som gynnar ekologisk funktion är mångfald och långsiktighet, precis motsatsen.

 Det finns miljöprogram, men de har inte global acceptans. De kritiseras för att störa konkurrenskraften i båda riktningarna.

Med få uppoffringar i lönsamhet och produktion (om ens något på lång sikt) kan jordbruket utveckla mycket bättre ekologisk funktion även med dagens tillgängliga kunskap. Men för en jordbruksmanager betyder sådana åtgärder att kortsiktig konkurrenskraft äventyras. Han ska inte klandras för att han lyder de villkor samhället har gett honom.

 

Forskningsuppgiften (ekonomisk/politisk/agronomisk) är att skapa en bakgrund för program som medger att ”ekologiska värden” kan inkluderas som drivkraft i utvecklingen. Den ska gå utöver de försök som pågår med handel med utsläppsrätter etc och inkludera t ex näringseffektivitet, vatteneffektivitet, mångfald och landskapsfunktion.

Tro och tillit för långsiktighet.

 Reflektioner efter samtal med en jordbrukare om driftsplanering. Vi diskuterade åtgärder som ger mullhaltshöjning. De kan kosta lite de första 3-5 åren men bör därefter ge plus i kassan utöver andra fördelar för miljö och uthållighet. Men hur ska jordbrukaren motivera de första magra åren i ett läge som nästan alltid är skarpt ekonomiskt? Det krävs tro och tillit, till rådgivningen, till forskningen.

Kan vi ge honom det? Det syns mig finnas stora frågetecken om detta med dagens system. Det kanske behövs något nytt, t ex en nordisk kraftsamling. Inte i första hand med ny forskning och fler doktorander men en sammanfattning om vad vi vet till gagn för jordbruket i samhället.

Intressant aktuellt:

Dansk markforskning slår larm om sjunkande mullhalter.

Naturvårdsverkets miljöplan för haven betyder större satsning på fånggrödor, bl a.

 

Och så en internationell utblick i WaterFront, som kom i dag:

”Om vi inte lär oss att odla maten mer produktivt än i dag får vi katastrofala miljökonsekvenser”.

Nära en halv miljard kronor per år – värdet av ett försök?

 

Utanför Landskrona ligger ett av bördighetsförsöken. Det har haft olika namn, Örja, Weibullsholm. Nu borde det kallas Landskrona. Men ….

På den marken är projekterat en stor logistikterminal. Företaget DSV ska bygga ett stort komplex. Man räknar med över 600 anställda. En stor sak för Landskrona. Och nu i elfte timmen blir det tal om detta försök. I dessa semestertider agerar Hushållningssällskapet och jag blev något inblandad.

Ett gammalt försök! Vad kan det vara värt? Det har legat sedan 1957. Det berör många frågor men vi stannar här med bördigheten. De första 30 åren visade att det gick bra utan annan mullförsörjning än halm. Men därefter är bilden annorlunda. Den kreaturslösa växtföljden får allt lägre skördepotential jämfört med den kreaturshållande. Samma är förhållandet på försöken på Söderslätt, Växtgötaslätten och Östgötaslätten.  Jordbruket har nytta av att förbättra mullhushållningen. Det behöver inte vara djur, stallgödsel och vallar, mellangrödor som rättika kan göra samma tjänst.

Rent konkret: jordbruket kan tjäna 400 kr/ha och samtidigt bli mer uthålligt och miljövänligt, det visar dessa försöksresultat.

 Om detta berör 1 miljon hektar betyder det 400 miljoner kr per år.

Nu finns det ju fler försök. Men ska en sådan förändring säljas in till jordbruket krävs bra underlag. Örja är ett mycket bra försök och står för mer än hälften av basen för Sydsverige. Dessutom kan erfarenheterna tillämpas i Danmark och Baltikum.

 Så 400 miljoner kr/år kanske inte är en överskattning. Men det är klart att man blir överraskad av sådana siffror.

Hur det blir i Landskrona återstår att se. Man kan hoppas på någon form av anpassning. Men i vilket fall kan man dra några lärdomar:

1. Långsiktig försöksverksamhet har ett mycket stort värde.
2. Detta borde kommuniceras mycket bättre än i dag. Dylika försök är nästan någon form av Världsarv.

Markvård, integrerade åtgärder och mångfald ger ekonomi.

 Fylla på denna blogg i semestertider – är det lönt?

Men det har kommit så mycket intressant information de senaste dagarna så det går inte att låta bli. Med dagens post kom Arvensis och Jordbruksaktuellt.

Jag börjar med Arvensis.

Dör finns mycket om hur man ska ”toppa ekonomin”. Och det är inget fel i det. Det är information som en jordbruksmanager behöver. Jämför gärna med föregående inlägg för två veckor sedan. Men det finns en notis: ”700 försök visar vägen i plogfri odling”. Det är svenska försök 1986-2008. Och modifierad bearbetning går bra. Det är definitivt något att överväga om man nu inte redan är inne på det.  Och så finns det en artikel: ”Plus i plånboken med integrerad odling”. En artikel av Christer Nilsson där har redogör för de positiva erfarenheter som finns från odlingssystemförsöket på Alnarp. Efter några år är det positivt på alla fronter, både produktion, resurseffektivitet, miljö och ekonomi. Jämför gärna igen med mitt föregående inlägg. 

Och så till Jordbruksaktuellt:  Jag fastnar för en artikel ”Lönsamhet och mångfald – hand i hand”. Det är om en framåt och toppeffektiv jordbrukare i England som satsar på små billiga åtgärder som hjälper bl a fåglar. Det är ett program som drives av BASF.

Räkna på helheten och på lite längre sikt. Då finns det hopp för en bra jordbruksutveckling.

Odlingssystem för framtiden.

 I går en exkursion till Bollerup och Odlingssystemförsök. En rätt liten grupp av människor engerade i referensgrupp, finansiering och management av detta arbete. Somliga med bas i vanligt jordbruk, andra i ekologiskt. I försöken finns båda systemen i olika former.  En konstruktiv dag.

Vad som hänt i försöken är i grova drag att båda systemen rört sig mot mitten i någon mån. Konventionellt drives med miljöhänsyn och har förbättrats liksom vårt praktiska jordbruk. På den ekologiska sker förbättringar på växtnäringssidan med biogasslam och godkända handelsgödselprodukter. Men dogmatiken finns ju kvar och hindrar verklig utveckling.

För det är ju faktiskt så att produktionen är åtskilligt lägre i ekologisk drift i det stora hela, och det är nästan tragiskt att detta förnekas av dess företrädare i dagens debatt. Visst kan enskilda skördar bli ganska bra. I samband med djurproduktion är också skillnaden mindre, ca 25 % i stället för över 40.

 

Men såväl försök som statistik över skördeutfall är tydliga om denna åtskilligt lägre produktion.  Och om det inte var lägre och dyrare, varför skulle då samhället betala flera miljarder i extra stöd för en produktion som svarar för mindre än 10% av helheten?

 

Men som jag sagt flera gånger i denna blogg, konventionellt vanligt jordbruk har utvecklats i en mera ”ekologiskt riktig” riktning. Och det måste fortsätta, men här finns en annan ännu jobbigare låsning: ”Marknaden ska styra.”  Men dagens marknadskrafter innefattar varken miljöhänsyn eller långsiktighet, och därför håller inte det heller. Det styr fel. Det är faktiskt också både svårbegripligt och tragiskt att detta inte kommer fram i diskussionen.

 

Visst ska vi ha ekologisk produktion för den marknadsnisch som vill betala för det. Men graden av samhällsstöd kan diskuteras.

Men vi behöver komplettering av marknadsmekanismen så att de 90 procenten konventionellt kan fortsätta utveckla hänsyn till miljö och långsiktighet.