Metan och klimat. Ännu större problem?

Ny forskning tycks visa att vi ska räkna med att metan är 35 gånger värre än koldioxid, inte 21 som vi räknat med tidigare.

Det blir ett ännu sämre läge för de stackars korna. Jag har faktiskt provat några varianter av vegetariska biffar för säkerhets skull. De var riktigt goda.

Men det är inget att skämta om. Om nu detta är riktigt har det nog ännu värre konsekvenser: den globala uppvärmningen frigör mer metan från tundror och sjöbottnar. Och då blir det ännu större återkoppling i denna självdrivande uppvärmning.

Därmed ännu större skäl att bromsa förloppet där vi kan. En möjlighet är att lagra mer kol i jordarna, att öka mullhalten. Och det kostar inget, vi tvärtom tjänar på det. Odla mer fånggrödor, mer reducerad bearbetning och övervintrande fånggrödor.

Att ha marken bar under hösten är ett slöseri med energi, växthusgaser och markbördighet.

Det gällde tidigare. Ännu mer nu med denna information.

 

Östersjön – kanske inte fel jordbruk men för mycket folk?

Vad gäller miljö diskuteras ett antal detaljer om gödsling och brukning. Men det kanske finns mer grundläggande problem enligt rubriken.

Men i vilket fall finns det skäl att också betona helheten. Hur kan vi förbättra dagens jordbrukssystem?

Det finns en uppfattning att jorden är given och att vi knappast kan förändra dess mullhalt och andra funktioner.

Men det är fel.

I det låga mullhaltsområdet blir marken mer lättbrukad och mer produktiv när vi inför mullhaltsbefrämjande åtgärder. Bara delvis beror det på att mullhalten långsamt stiger, viktigare är att den biologiska aktiviteten ganska snabbt stiger vilket främjar både markstruktur, vattenhållande förmåga och näringshushållning.

En övervintrande fånggröda kan åstadkomma följande:

På få års sikt öka skörden med 3-7%.

Minska kväveutlakning 10-15 kg.

Ge bättre markstruktur och infiltration och bromsar erosion vilket allt minskar fosforutflöde.

Ger högre mullhalt vilket binder kol i marken och minskar klimatpåverkan.

Ger en uthålligare odlingsmark.

I princip är det slöseri när mark ligger bar. Den kunde använts för att binda kol och samtidigt ge markförbättring

En sjö av möjligheter.

 

Säkert överdrivet, men det känns uppåt.

Odlingsperspektiv – en ny utvecklingsmöjlighet kan öppna sig.

Precisionsgödsling – progressiv utveckling möjlig.

Mellangrödeutveckling – kanske en början

Odlingssystemförsök – möjligheter till en bra syntes.

 

Även i perspektiv syns min sammanfattning av miljö och ekonomi från förra inlägget arbetsbar.

 

 

T ex för att främja fånggrödor/mellangrödor:

Ett altenativ är att ge bidrag, och det finns ju i dag i flera områden. Men det krävs byråkrati, restriktioner och 5-årskontrakt. Det hämmar.

Ett annat sätt är att ta fram fördelarna de ger jordbruket, särskilt om man ser på lite längre sikt. Vidare att informera marknaden slagkraftigt om miljöfördelar med denna produktion. Både konsumenter och stormarknader ska gärna skämmas lite grand för mer störande billighetsproduktion. Stärk Sigill på båda fronterna.

Men allmänna insatser på många områden behövs. Kan Sigill stärkas med budgetmedel?

 

I USA handlas nu med koldioxidkontrakt knutna till jordbruket ( www.agragate.com ). Conservation agriculture (no till eller strip till) i Mellanwestern värderas binda 0,6 ton koldioxid per acre, och priset är på ca $4 per ton. Översatt skulle det betyda ca 50 kr per ha. Inga stora summor, men ändå. Och priset kan stiga på koldioxidbörsen.

 

Men jordbruk ska inte drivas av kortsiktig priskonkurrens. Det styr fel.

 

Det hela och detaljerna.

 

Naturvårdsverket har en workshop nästa vecka där man vill försöka krama fram ideer för hur man ska kunna minska utsläppen till Östersjön. Och det kan behövas för det är verkligen stora åtaganden som gjorts i Baltic Sea Action Plan.

 

Det gäller förstås utsläpp av kväve och fosfor. Men jag hoppas att man kan utvidga till en större helhet. Vi har kommit så pass långt i att ”rätta till fel” att det inte finns några enkla lösningar att lägga till. Men det finns möjligheter att förbättra helhetsfunktionen hos marken. En mark med bättre strukturstabilitet och med större skydd i markytan (skörderester, fånggrödor) ger mindre erosion och ”slamning” som frigör fosfor. Samtidigt fås lägre utsläpp av  växthusgaser och bättre biologisk mångfald.  Fånggrödor kan behövas i flera områden, inte bara de som ligger närmast  kuster och stora vattendrag där just kvävet är viktigt.

Gå gärna tillbaka till mitt inlägg den 30 dec.

 

Överhuvudtaget är segmentering och specialisering ett problem, både när det gäller myndigheter och forskning. Olika enheter jobbar med varsin fråga.  Det är så mycket som hänger ihop, men de som egentligen ska se till helheten, ekonomerna, har inte möjlighet att ta med den heller. De har fått specialiserade beställningar.

 

En blomma till Greppa Näringen som vågar sig på att integrera det hela i Bördighetsmodulen.

Fånggrödor är också bra för biologisk mångfald

Egentligen var jag rätt glad över gårdagens länkar i en orsakskedja för mindre utflöde av näring från åkermark.

Och jag hade tänkt tillägga bara en sak i dag: mångfald. När det finns växtlighet på en mark, och därmed i en mark, är förutsättningarna för liv av olika slag mycket bättre än om marken är kal. Det gäller vilt, fåglar och smådjur, insekter, mikrober mm. Övervintrande grödor är nyttiga i landskapet.

 

Men när jag nu läser gårdagens punkter känns det på sin plats att försöka förenkla texten. Här är ett försök.

 

När marken har låg mullhalt blir det bättre skördar om man ökar den.

Ett bra sätt att öka den är att så en fånggröda som för växa över vintern.

En högre mullhalt gör marken motståndskraftigare mot slamning när det är blött.

Fånggrödor verkar på flera sätt. De ger organiskt material som kan bilda mull när det nedbryts av olika organismer i marken. Detta rikare liv i marken gör den direkt stabilare och bättre.

Att öka mullhalten tar lång tid (decennier) men nedbrytningsprocessen går snabbare (år).

Åtgärder för att öka mullhalten har därför en positiv verkan på både kort och lång sikt.

När marken är stabilare mot slamning minskar utflödet av fosfor.

En stabilare mark har bättre struktur, den suger lättare upp vatten och håller mera vatten, och det minskar både avrinning på ytan och den totala avrinningen.

En mindre avrinning minskar förlusterna av både fosfor och kväve.

Fånggrödan minskar mängden nitrat i marken och därmed kväveutlakningen.

 

Alla dessa led samverkar: åtgärder för att öka mullhalten minskar utflödet av näringsämnen.

 

Bördighet och miljö.

 

Mycket hänger samman. Just nu jobbar jag med följande länkar i en kedja:

 

Vid låga mullhalter är en ökning positiv för bördigheten.

En ökning av mullhalten kan åstadkommas av fånggrödor, helst övervintrande.

En ökad mullhalt ger större strukturstabilitet i marken.

Fånggrödor ger inte bara råmaterial för mulluppbyggnad, de ger också en biologisk aktivitet som i sig är markstabiliserande och bördighetsuppbyggande.

Mullhalten uppbyggs mycket långsamt (decennier), men den biologiska aktiviteten har effekt mycket snabbare (år).

Mullhaltsuppbyggande åtgärder har därför en positiv verkan på markens struktur på både kort och lång sikt.

En stabilare mark minskar slamningen vid vattenmättnad och minskar fosforutflöde.

En stabilare och bättre aggregerad mark ökar genomsläppligheten och vattenhållande förmågan, vilket minskar både ytavrinning och totalt vattenutflöde.

Mindre totalt vattenutflöde minskar borttransport av både kväve och fosfor.

Fånggrödan minskar nitratmängden i markprofilen och därmed utlakningen

Alla dessa led samverkan till att mullhaltshöjande åtgärder minskar utflödet av näringsämnen.

 

 

Frågetecken och motargument.

 

Ökad mullhalt kan ge större kväveutflöde. — Ja, men hur man bär sig åt blir det ändå en betydande minskning av kväveutflödet totalt.

 

En gröda över vintern kan släppa ifrån sig fosfor. — Ja. Men det finns mätningar i försök som inte visade det. Men bör undersökas bättre. Möjlig kompromiss: nedbruka grunt sen höst.

 

Det hela blir för dyrt och besvärligt. — Räkna på det! Och vad kostar en fortgående förlust i bördighet?

 

Fånggrödor leder till högre bekämpning. — Kanske. Till en del kanske värt det. Till en del kan det undvikas genom val av grödor och metoder.

 

 

Och så finns en annan aspekt : Om klimatgaser.

Att binda kol i marken minskar klimatgaser. Om 200 kg kol/år bindes motsvarar det 720 kg koldioxidekvivalenter, samma som kommer från 240 l olja.

Dikväveoxid? Varierande uppgifter. Kan vara en fördel, åtminstone med en övervintrande fånggröda.

Men detta kan inte hålla på länge. — Nej, men kanske 30-50 år. Och det kan vara betydelsefulla år.

Att plöja – eller bara så?

 

Dagen har ägnats åt att plöja – i rapporter på papper och på nät. Och det blev ett resultat: sammanfattning av nordiska försök med fånggrödor och bearbetning.

 

Man brukar fråga sig: kan det tänkas att det går bra utan att plöja? Men frågan är om man inte skulle vända på resonemanget. Ett svar kan vara: Det kan gå bra att höstplöja och bruka som vanligt ibland, men oftast ger någon form av reducerad bearbetning bättre skörd.

 

Detta är ingen ny fråga. Jag kommer ihåg från tiden på Ultuna på 1960-talet att jag läste en bok ”Plowmans folly”, Plöjarens dårskap. Den gav en något att tänka på.

 

Och så är det fånggrödor eller mellangrödor. De är inte bara kvävesamlare som minskar utlakning, de är också en viktig bit för markbördigheten. Försök börjar visa att de är positiva för mullhalten, och också att de på kortare sikt förbättrar markens struktur och är bra för både mark och miljö.

 

Bägge åtgärderna sparar energi och växthusgaser och de förstärker varandra. Men det är också klart att de ska inordnas på ett sätt som passar den individuella gården och jorden.

 

Poesi kan också ha anknytning till ämnet http://www-mv.slu.se/jb/publikationer/inscannade%20rapporter/rapport86.pdf

 Och gå till sidan 4.

Rotzonen – större än vi tror.

 

Om man sår rättika eller senap i augusti når den ett par meters djup efter ett par månader, om marken tillåter. Rötterna kan växa med 3 cm per dygn. Det vi ser av växten, ett par decimeter ovan jord, kan vara mindre än en tiondel av vad som finns under jord.

 

Det betyder att de tar näring också långt ner i marken, att de tömmer markprofilen på nitrat som annars kan lakas ut. De fångar upp detta, därav namnet fånggrödor.

 

Kristian Thorup-Kristensen från Århus Universitet redogjorde på mellangrödeseminariet (se nedan) om dessa verkligt djupgående studier.

Man stöter också på överraskningar, t ex att mätningar visar att en dylik fånggröda kan reducera kvävet i marken med 250 kg medan grödan själv innehåller ca hälften. Vad händer med det andra?

 

Ju mer vi vet desto mer vet vi vad vi inte vet.

 

Fånggrödor sparar mull och växthusgaser

Inför en workshop på Alnarp i nästa vecka om fånggrödor och bördighet går jag igenom en del material.

I ett försök på Apelsvoll i Norge har jämförts olika odlingssystem sedan 1994. Mullhaltsanalyser visar att med vanlig odling och höstplöjning har marken förlorat mull som motsvarar mer än 1000 kg kol per hektar. Men om man efter vetet låtit rajgräs växa på hösten (fånggröda) och inte bearbetat förrän på våren har mullhalten hållits stabil.

 

Det är en fördel för marken. Men det ska också noteras att när 1000 kg kol förloras blir det koldioxidutsläpp som motsvarar 3600 kg koldioxid, vilket i sin tur kan jämföras med att använda 1300 liter diesel. Från varje hektar varje år.

 

Vid lägre mullhalt och annan odling blir förlusterna mindre. I många fall bindes kol. Men visst är det tillfredsställande att notera att det går att påverka.

 

För mig är det särskilt tillfredsställande att den mullhaltskalkyl jag arbetar med väl beskriver eller förutsäger resultaten från Apelsvoll. Det är en särskild känsla att mata in data från försöket och sedan se att:  härligt – det stämmer!

 

Om någon vill se på  denna kalkyl: skicka en mail.

bertilsson@greengard.se