Hot och möjligheter.

Hot mot ozonskiktet som skyddar oss mot skadlig strålning. Hotet är lustgas, N2O. Det är inget nytt. Det var faktiskt den första lustgasdiskussionen någon gång på 1980-talet. Innan vi hade någon klimatdiskussion. Men nu kommer det en vetenskaplig rapport i Science (28 aug) där man menar att lustgas kommer att vara det största hotet mot ozonskiktet under detta århundrade. Så det gäller att hålla kvävet i strama tyglar.

Dålig timing med kväveskatten.

 Och så möjligheterna. I samma Science – en forskningsnotis. Majsen försvarar sig. När majs angrips av ”rootworm” utsöndrar den ämnen, terpener, som lockar till sig nematoder som angriper rootworms. Tyvärr är förädlade sorter inte så bra på detta. Men nu har man med genteknik återintroducerat den förmågan och visat att det fungerar.

Forskningen – förvillar eller hjälper?

Bakgrunden till rubriken är en debatt i Skogs-Land om skogsskötsel. Kalhuggning eller inte? Professorn Mats Hagner, en välkänd skogsprofil, har ett inlägg som fått rubriken ”Vi forskare har förvillat många”. Bakgrunden är att många av de forskningsresultat som talade för kalhuggning senare har reviderats. Och då blir slutsatsen den motsatta. Dock, alla i skogssverige är inte av den åsikten.

Den här bloggen brukar sjunga forskningens lov. Hur ska man hantera sådana tveksamheter?

Några punkter:

1. Forskningen är dynamisk. Det kommer nya resultat. Det blir skiften. Det ligger i sakens natur. Och gäller det en praktisk produktion blir det konsekvenser.
2. Det är viktigt med variation och mångfald, också i forskningen. Det behövs flera angreppssätt. Dock är jag mycket negativ till ”ideologiska institut”. Där har man bestämt sig från början.
3. Det kan vara farligt när myndigheter styr utvecklingen i en riktning. Man kan tycka sig ha helt rätt, men det kan vara fel.
4. Det är bra med en försiktighetsprincip, en rimlighets- och riskbedömning. ”Om det här skulle vara fel” vad får det för konsekvenser. Negativa eller positiva?

När jag fösöker kritiskt granska de frågor jag driver (noggrannhet med insatser, växtföljdstänkande, mellan/fånggrödor helst övervintrande) ser jag egentligen bara en risk: att de praktiska konsekvenserna av övervintrande fånggrödor är otillräckligt kartlagds. De finns många positiva erfarenheter, men det finns också problem. Därför är det nägot som ska diskuteras, inte dikteras, oavsett de många positiva möjligheterna.

Genteknik behövs

I Science 31 juli finns en kort rapport om Hur göra salttoleranta växter. Man har tagit ett steg i att kartlägga de processer och gener som är viktiga för salttolerans. Det är en viktig egenskap för världens jordbruk.

För att utnyttja sådana kunskaper behövs genteknik. Alnarpsprofessorn Sten Stymne skriver i ett inlägg i Sydsvenskan den 15 augusti att gentekniken inte ska dömas efter de grödor som först kommit fram och som karakteriseras av herbicidresistens eller giftighet för insekter. Det finns så mycket mer som rör sig och det är viktigt att kunna arbeta konstruktivt med detta. För att kunna göra detta borde patentlagstiftningen revideras, den lägger också hinder i vägen.

En uppmaning till er som tycker det är bra med GMO-fria zoner och förbud: Gå in på gentekniknämndens hemsida och få en sammanfattning av vad man vet om genteknikens säkerhet. (http://www.genteknik.se/Bazment/119.aspx).

Världen behöver miljövänlig teknik.

Stora utmaningar kräver mer forskning.

I Science (9 jan) finns en genomgång av klimatförändringars påverkan på framtida jordbruksproduktion. Det ser illa ut. Om klimatpanelen IPCC har någorlunda rätt kommer den ökade sommarhettan om drygt 50 år att leda till produktionsminskningar på 20-30% i stora europeiska jordbruksområden. Och i norra Afrika – katastrof.

Men egentligen skulle matproduktionen behöva fördubblas eller mer.

 

Vad finns för positivt ta fram? Några möjligheter :

 

IPCC räknar fel. Kanske Svensmark har rätt att solens inverkant på den kosmiska strålningen betyder mer är koldioxiden (se poster märkta Klimat). Då kanske det inte blir så farligt. Eller kan det bli ännu värre. I vilket fall bör vi minska klimatgaser för där ligger ett av våra få hopp. Och så är det ju så att haven mår illa av koldioxid oavsett klimateffekten.

 

Vi utvecklar grödor och jordbrukssystem som är mindre känsliga för värme och torka. Då bör vi använda den spetskunskap som finns även om den stavas GMO. Och vi kan inte vänta och se, det här tar tid.

 

Vi kanske inte ska odla på högsommaren utan ta en gröda på våren och en på sensommaren. Ungefär som i dagens Pakistan.

 

Vi behöver mer forskning på jordbruksekosystem, som integrerar produktion och miljö och använder den kunskap via har. Det är nödvändigt för en dräglig framtid. Och det ligger inte på dagens jordbrukssektor – det är samhällets ansvar.