Energi, gummi och jordbruk.

Ur tidskriften Science, 22 maj 2009.

 Bioenergi behöver mark, gummi behöver mark. Där finns kopplingen. Men vi behöver ju också mark till mat.

Två artiklar rör frågan om biodrivmedel. Marken är en knapp resurs globalt. Hur får vi ut mest fordonsmil per hektar, via produktion av etanol till flexifuel-bilar eller via produktion av el och el-hybridbilar? Biomassa kan driva ångturbiner och elgeneratorer. Kraftvärmeanläggningar är ganska effektiva. Rent energimässigt kommer man fram till att elbilar ger mera mil per hektar än etanolbilar.

Mycket är det filosofin som är intressant, att använda marken så effektivt som möjligt. Vad gäller själva jordbruksdelen har jag några frågetecken. Kan switchgrass uthålligt ge 13 ton ts/ha utan gödsling i någon form?

Gummi – det är en helt annan historia.  I stället för varierad och blandad skog- jordbruk, delvis svedjejorbruk, utvecklas i södra Kina stora arealer med ensidig gummiproduktion. Det är en betydande förändring av resursen mark.  Är det bra miljömässigt?

 Här är då två exempel på hur ett synsätt om att marken är en ändlig resurs att hushålla med på bästa sätt börjar växa fram inom den etablerade vetenskapen. Man får en påminnelse om att det är på väg att bli hård konkurrens om marken.  Och matproduktionen behöver ökas, om  inte konsumtionen förändras i en riktning som är motsatt den som nu pågår.

Torka i Kina.

 

Svarta rubriker i dagspressen. Inte oväntade men ändå jobbiga. Många odlare världen över är i situationen att jorden inte  bär deras försörjning. Och ännu fler lever på vattenresurser som bara töms och tar slut.

Det känns inte som om detta är en tillfällig störning. Möjligen just där. Men läget i stort verkar labilt, det är problem än här och än där. Reserverna är små.

 

Vad vi kan göra här är att utnyttja våra resurser på bästa sätt, att bygga system som är både högproducerande, effektiva, uthålliga och lite miljöbelastande

Stora utmaningar kräver mer forskning.

I Science (9 jan) finns en genomgång av klimatförändringars påverkan på framtida jordbruksproduktion. Det ser illa ut. Om klimatpanelen IPCC har någorlunda rätt kommer den ökade sommarhettan om drygt 50 år att leda till produktionsminskningar på 20-30% i stora europeiska jordbruksområden. Och i norra Afrika – katastrof.

Men egentligen skulle matproduktionen behöva fördubblas eller mer.

 

Vad finns för positivt ta fram? Några möjligheter :

 

IPCC räknar fel. Kanske Svensmark har rätt att solens inverkant på den kosmiska strålningen betyder mer är koldioxiden (se poster märkta Klimat). Då kanske det inte blir så farligt. Eller kan det bli ännu värre. I vilket fall bör vi minska klimatgaser för där ligger ett av våra få hopp. Och så är det ju så att haven mår illa av koldioxid oavsett klimateffekten.

 

Vi utvecklar grödor och jordbrukssystem som är mindre känsliga för värme och torka. Då bör vi använda den spetskunskap som finns även om den stavas GMO. Och vi kan inte vänta och se, det här tar tid.

 

Vi kanske inte ska odla på högsommaren utan ta en gröda på våren och en på sensommaren. Ungefär som i dagens Pakistan.

 

Vi behöver mer forskning på jordbruksekosystem, som integrerar produktion och miljö och använder den kunskap via har. Det är nödvändigt för en dräglig framtid. Och det ligger inte på dagens jordbrukssektor – det är samhällets ansvar.

Maten i världen.

 

Dokument utifrån i TV2 handlade om detta. Och situationen verkar jobbig, minst sagt. Hur än jordbruket än gör verkar det bli fel. Producera för mycket ger lågt pris och det är stör utvecklingen i Uland. Producera mindre, eller exportera mindre – då svälter Uland.

 

Men hur man vänder på saken behövs mer mat framöver. Samtidigt får vi ställa om eller åtminstone ändra trender. Det går inte att fortsätta öka animaliekonsumtionen. Och bioenergin har en baksida. Till dom som predikar att maten räcker även med väsentligt mindre produktion skulle jag vilja ställa frågan: är det tänkbart att världen som helhet ställer upp på ransonering? När det inte är en tillfällig katastrof?

 

Det sades i programmet att livsmedelsproduktionen inte passar att styras av global konkurrens. Det har sagts förr i denna blogg.  Det måste vara viss samhällelig styrning.

 

Det är synd om Uland. Men faktiskt kunde de bedrivit en mycket bättre livsmedelspolitik och trots låga livsmedelspriser som främjat städerna ändå utvecklat sitt jordbruk med småskaliga och i huvudsak lokala resurser med lite stöd som passar in. Och sätt in detta nu (vilket väl i och för sig göres).

 

Det kanske blir en plikt att producera överskott.

 

Men hur som helst – den svenska modellen med effektiva familjejordbruk och med en ganska vettig miljöstyrning borde vara en modell för stora områden. Den kan förbättras men bör värnas. Missionsarbete kan behövas.

Nytt år – nya trender?

Nytt år. Löften och förhoppningar. Land Lantbruk har ett helt uppslag med förhoppningar från olika lantbruksföretagare. Dominerande förhoppning är bättre priser. Men på uppslaget med priser pekar de flesta kurvor nedåt.

Vi har ju kris. Men kanske det är positivt, som somliga säger (men inte dom som förlorar jobbet). Men klart är att vi globalt sett behöver någon form av trendbrott. Och något sådant tycks vara på gång vad gäller energisidan.

 

Apropå resurser kollade jag in statistiken på tillgänglig åkermark. Det är inte lätt att hitta riktigt aktuell global statistik. Från 1975 till 1995 har arealen ”arable land” per capita sjunkit från 0,31 till 0,25 hektar. Med samma trend 10 år till blir det ca 0,2 hektar per person.

 

Vad behöver vi?  Rent energimässigt ca 2500 kcal/dag motsvarande ca 10 MJ. Det är den smältbara energin i knappt 1 kg spannmål. Men låt oss säga att det behövs ca 400 kg spannmål per år och person och år energimässigt. Med en skörd av 4000 kg  skulle man för det behöva 0,1 hektar.

Men vi behöver också proteiner mm. Utan att räkna i detalj kan nog ytterligare 0,05 ha behövas. Då är vi uppe i 0,15. Och där tycks vi vara globalt om drygt 20 år.

Med hänsyn till olika spill och förluster skulle mer behövas. Men sedan är det ju skördarna. Globalt medel ligger kring 3000 kg/ha. Så det är tur att det förutom ”arable land” finns betesmark mm.

Och grisar, höns och bioenergi får visst bli på marginalen. Plus mycket annat.

 

Slutsatser?   1. Hushålla         2. Ta vara på jordbruksmarken och dess produktionsförmåga