Jordklotets gränsvärden.

 En stor rubrik i Land Lantbruk i dag den 13 november. Jordbrukets kväve behöver minskas till mindre än en tredjedel av dagens. 121 miljoner ton kväve globalt bör bli 35.

Siffran gäller fixering av kväve och det är summan av industriellt fixerat gödselkväve och biologisk fixering. Gödselkvävet är nu strax under 100 miljoner ton och prognosen för behov framöver är 3 nya miljoner ton varje år. Ökande befolkning behöver mer mat.

Det är kanske behövligt med en ”chockterapi”.

Siffran 35 säger inget om hur produktionen ska klaras, den är en gissning av hur mycket de globala ekosystemen kan tåla på sikt utan betydande förändringar.

 Men visst betonar beräkningen att vi har en utmaning framför oss, eller egentligen flera stycken, om vi nu inte visste det förut:

Effektiv gödsling i jordbruket. Vi har kommit långt men är inte framme. Globalt finns stora förbättringsmöjligheter.

Effektiv hushållning i djurproduktionen. Här ligger den största utmaningen. Frågan är om inte systemet att via djur omvandla växter till animalier blir ifrågasatt. Det är inte särskilt effektivt på något sätt. Men ost och biff och bacon vill vi gärna äta.

Avfallssidan. Målet med med jordbruk och matproduktion är ju just att det ska ätas upp. Kvävet ska bli mat och sedan avfall. En person omsätter ungefär 10 kg kväve per år. Så våra 9 miljoner svenskar omsätter ca 90 tusen ton kväve. Husdjuren omsätter ca 120 (katter och hundar oräknade) och av detta försvinner 40 som ammoniakavdunstning. Mineralgödseln är ca 160. Det är klart att om vi kunde återföra avfallskväve och ammoniak till åkern skulle vi spara kväve. Och visst – arbete pågår men återföringen är minimal.

För avfallskväve finns en ”växlingsmöjlighet”. Om det kostar mer energi och utsläpp att få avfallskvävet till åkern än det kostar att ”oskadliggöra” det och tillverka nytt är ju det senare att föredra.

Vi har intressanta diskussioner att se fram emot.

Jordbruk – miljö – ekonomi.

 

I korta meningar:

 

Jordbruket står för 3% av ekonomin men för mer än 20% av biosfärens landkomponent. Så man kan fråga sig vilken roll som är viktigast.

 

I den politiska diskussionen märks en övertro på att ”marknaden” fixar allt. Den gör faktiskt inte det. Utan justeringar styr den mot en onödigt ineffektiv ekologisk funktion.

 

Det finns mer att göra med full eller faktiskt förbättrad konkurrenskraft. – åtgärder som går med vinst, om än inte spännande stor, men de miljömässiga plusposterna kan bli betydande.

 

Faktorer som gynnar konkurrenskraften är specialisering och anpassbarhet (vi kan säga kortsiktighet).

Faktorer som gynnar god ekologisk funktion är mångfald och långsiktighet. Precis motsatsen.

 

Vi brukar tala om det avtagande merutbytets lag (när det gäller avkastning).

Men vi har också en tilltagande påverkans lag (när det gäller miljö).

 

Detta att marknadsekonomin premierar kortsiktighet bör vara en stark varningssignal för hela världens jordbruk.

 

Det blev ett uppehåll i mitt bloggande. Jag har varit upptagen med annat skrivande och då räckte det inte till för bloggen. Ska försöka ändra på det.

Tänk igenom ovanstående satser.

Det är så man blir betänksam, nästan rädd. För barnbarnens skull. Men lite hopp finns där också.

Forskning om Globala System.

 Vad behövs för framtiden. Det globala vetenskapssamhället (ICSU, The International Council for Science) inbjuder till en konsultation på webben.  Vem som helst kan delta på http://visioning.icsu.org .

 Själv har jag bidragit med följande förslag.

 

Hur skapa en balanserad användning av åkermarken?

Åkermarken upptar ungefär 10% av vår globala landareal, betesmarker oräknat. Dess ekologiska inflytande (näringscirkulation, kolbindning, energi, vatten, biodiversitet) är åtskilligt större. Sektorn växer både i utbredning och intensitet.

Jordbrukets huvuduppgift är att producera mat för mänskligheten. Den rådande policyn är att jordbruksproduktionen liksom andra ”industrier” ska styras av marknadskrafterna, i verkligheten av priskonkurrens i global skala.

Det finns emellertid en motsägelse. Faktorer som gynnar konkurrenskraft är specialisering och anpassbarhet (vi kan kalla det kortsiktighet). Faktorer som gynnar ekologisk funktion är mångfald och långsiktighet, precis motsatsen.

 Det finns miljöprogram, men de har inte global acceptans. De kritiseras för att störa konkurrenskraften i båda riktningarna.

Med få uppoffringar i lönsamhet och produktion (om ens något på lång sikt) kan jordbruket utveckla mycket bättre ekologisk funktion även med dagens tillgängliga kunskap. Men för en jordbruksmanager betyder sådana åtgärder att kortsiktig konkurrenskraft äventyras. Han ska inte klandras för att han lyder de villkor samhället har gett honom.

 

Forskningsuppgiften (ekonomisk/politisk/agronomisk) är att skapa en bakgrund för program som medger att ”ekologiska värden” kan inkluderas som drivkraft i utvecklingen. Den ska gå utöver de försök som pågår med handel med utsläppsrätter etc och inkludera t ex näringseffektivitet, vatteneffektivitet, mångfald och landskapsfunktion.

Markvård, integrerade åtgärder och mångfald ger ekonomi.

 Fylla på denna blogg i semestertider – är det lönt?

Men det har kommit så mycket intressant information de senaste dagarna så det går inte att låta bli. Med dagens post kom Arvensis och Jordbruksaktuellt.

Jag börjar med Arvensis.

Dör finns mycket om hur man ska ”toppa ekonomin”. Och det är inget fel i det. Det är information som en jordbruksmanager behöver. Jämför gärna med föregående inlägg för två veckor sedan. Men det finns en notis: ”700 försök visar vägen i plogfri odling”. Det är svenska försök 1986-2008. Och modifierad bearbetning går bra. Det är definitivt något att överväga om man nu inte redan är inne på det.  Och så finns det en artikel: ”Plus i plånboken med integrerad odling”. En artikel av Christer Nilsson där har redogör för de positiva erfarenheter som finns från odlingssystemförsöket på Alnarp. Efter några år är det positivt på alla fronter, både produktion, resurseffektivitet, miljö och ekonomi. Jämför gärna igen med mitt föregående inlägg. 

Och så till Jordbruksaktuellt:  Jag fastnar för en artikel ”Lönsamhet och mångfald – hand i hand”. Det är om en framåt och toppeffektiv jordbrukare i England som satsar på små billiga åtgärder som hjälper bl a fåglar. Det är ett program som drives av BASF.

Räkna på helheten och på lite längre sikt. Då finns det hopp för en bra jordbruksutveckling.

Borgeby Fältdagar

En kort visit för min del. Men gjorde en liten insats i montern för Odling i Balans.

Några snabba intryck: 

Maskiner. Stora, fina, dyra. Den finns knappast någon som jag kan köpa till mitt 80 hektars jordbruk, suckade en lantbrukare.

Biogas. Ett flertal firmor/organisationer satsar på detta. Hoppas bara satsningar står på solid grund och inte på tillfälliga stimulanspaket.

Ett huvudintryck att mycken positiv utveckling är på gång. Effektiv växtnäring som minskar förluster till miljön, intresse för vad som sker i marken, intresse för bördighet och hållbarhet. Väldigt uppmuntrande.

Men så kommer också fram brännande frågor om lönsamhet och konkurrenskraft i vissa diskussioner. Var finns framtiden om det enda som gäller är att producera till så låg kortsiktig kostnad som möjligt? Är det verkligen det som ska vara det stora rättesnöret för utveckling av den ekologiska basen för hela vårt globala samhälle?

 Nej – inget gnäll – det finns positiva handlingslinjer.

Arbete med växtföljder och mullhushållning kan ge både kostnadsminskningar och skördeökningar. Många win-win lägen att ta vara på. Bra för både miljö, långsiktig markbördighet och konkurrenskraft. Klicka på bokmärket Framtidsfokus.

Justera marknadskrafterna så att strävan efter högsta möjliga skörd något dämpas. Det gör föga för produktion och försörjning om man producerar 7100 kg per hektar eller  7000. Men för miljön kan en sådan justering vara viktig. Dagens gödselskatt är en sådan justering. Det finns fler möjligheter, också till att neutralisera den effekt åtgärderna har på konkurrenskraften.

Bättre ekonomi och bättre miljö.

 Många växtodlare har de möjligheterna. Med full produktion och utan speciella priser eller bidrag.

Och det gäller bl a mullen eller rättare sagt biologisk aktivitet i marken. Men för det behövs det material att arbeta med, skörderester, gröngödsling mellan/fånggrödor eller organisk gödsling.

Gröngödsling kan ibland löna sig även om man tappar en skörd, mellangrödor kan skjutas in i de flesta växtföljder och då förlorar man inget produktionsår.

Men oj, det här blev ju torr predikan.

Men utnyttja marken, låt växterna pumpa in kol, energi och näring.

Så fort det finns en möjlighet.

En bar mark är en förlorad resurs (men visst finns skäl ibland).

Utnyttja ny teknik, ny kunskap.  Räkna på det hela.

Tänk framåt. Det här är också en investering, men det kostar nog inget.

 

Det har varit lite glesare mellan mina inlägg. Men det är inte sommarslöhet, tvärtom. Jag håller på med en sammanfattning av allt vetande jag får tag i vad gäller odling, mullhalt, skörd och anslutande miljöfrågor. Det är som en deckar-undersökning. Fakta till fakta, indicier och samband. Vad händer egentligen? Här är en skillnad: deckaren jobbar med det som hänt, men jag med det som händer.

Hur blir det?  Ja, mullhushållningens case förstärks hela tiden.

Naturmarken – klotets största resurs?

Men inte för uppodling utan för att bibehålla den. Det nämndes i föregående inlägg. Och nu presenteras en studie i Science Magazine där detta kommer fram i en global simulering om energi, miljö och försörjning (23 maj, sid 1183. Implications for limiting CO2 concentrations for land use and energy.)

Att odla upp naturmarker sätter lagrat kol och kväve i omlopp och det är negativt för klimatet. (Vidare finns där förstås biodiversitet av olika slag att ta vara på).

Därmed blir det viktigt att utnyttja den mark som odlas effektivt. Studien räknar med en kontinuerlig produktivitetsstegring.

Här ligger en utmaning – en utmaning i att hålla måttan. Att inte gå till överdrift i jakten på det sista möjliga skördekilot eller den sista kortsiktiga kronan eller dollarn. Det är heller inte bra. Det behövs en långsiktigare helhetssyn.

OCH LÅT OSS LYFTA UPP DETTA I DEN POLITISK-EKONOMISKA DISKUSSIONEN.

 Det är mångdubbelt viktigare än tjafset om ekologiskt – konventionellt. Otyglat konventionellt håller inte. Det dogmatiskt ekologiska vore en katastrof i stor skala i dagens värld. Men reformerat ekologiskt eller modifierat konventionellt – något av det behöver vi. Och det är ingen tulipanaros praktiskt sett bara dogmatikerna river sina skrankor, både eko-fundamentalister  (inkl Naturskyddsföreningen) och ”fri marknadsdogmatiker”.

En högproducerande skånsk växtodling kan bli klimatneutral med full matproduktion om halm används som bioenergi och fånggrödor håller mullbalansen.

Odling i Balans.

 Två intensiva dagar med detta projekt.

Ny sådd- och hackningsteknik. Med en fotosensor styrs redskapet så att man kan ogräshacka precis efter raderna. Det kanske inte eliminerar all bekämpning men är en lovande utveckling i den riktningen. Det är en imponerande maskin, Camelion.

Biogas och kretslopp. Inget nytt i princip, men i praktiken. Norups ”Small scale high tech” utvecklar teknik för gårdsnivå. Genom att hålla sig till denna skala kan det mesta av näringen recirkuleras lokalt. I förlängningen ligger att separera slammet i en fast resp flytande fas. Den senare tas om hand lokalt, den fasta delen kan om så behövs transporteras till någon som bättre behöver näringen (särskilt fosforn). En form av handelsgödsel som utjämnar lokala näringsöverskott.

System för energibalansstudier är klara i sitt första steg. Det kan konstateras att i praktisk växtodling är utbytet ca 9 gånger insatsen. Det är faktiskt obegripligt att man i populär litteratur (Se Svart Jord) för ut budskapet att växtodlingen slukar mer energi än den ger.

Det är framsteg på gång i det mesta. Precisionsodling, stallgödselsystem, ogräskontroll mm. Den teknisk-biologiska utvecklingen kommer att möjliggöra den kombination produktion-miljö vi behöver. Utmaningen är politisk-ekonomisk, att få detta till stånd i dagens värld.

Näktergalar och gök.

 Det är nästan öronbedövande med två näktergalar på tomten. Och sångare av olika slag Det är en härlig vårmånad. Man ska inte klaga på miljön, egentligen. Men ändå – vi måste bli effektivare med tanke på framtiden.

Effektivare? Ännu kostnadseffektivare och billigare produktion? Eller ännu resurssnålare produktion (och konsumtion)? Självklart menar jag det senare. Och det går att förbättra, också med lönsamhet. Det gäller att fullt ut ta tillvara den kunskap vi har och på gårdsplanet tillämpa det som känns bra.

Konkurrens som utvecklingsfaktor behövs, men i näringar som jordbruket borde man skilja på två typer av effektivitetsåtgärder:

Den ena är de som är bra för både produktion och miljö. Exempel: det mesta av växtförädlingen, tekniker för styrning och anpassning av åtgärder för bästa effektivitet, effektivare maskinteknik.

 Den andra är de som främjar produktion på miljöns bekostnad. Exempel: Ökade insatser av växtnäring ”på toppen”, schablonmässig bekämpning, nitisk kamp mot ”brukningshinder” som åkerholmar mm. Vid en kritisk granskning är dessa åtgärder ibland inte så fördelaktiga som man tror.

Det kom en larmrapport i radion: handeln räknar med nolltillväxt för sommaren 2009 i förhållande till 2008. Hemskt.

Producera för samhället.

Producera för samhället. Samhället vill ha god tillgång på livsmedel, säkra livsmedel och därjämte uthållighet och god miljö. Dagens jordbruk kan åstadkomma allt detta – så länge det kommer an på biologi, ekologi och teknik. Men kan detta organiseras? Finns ekonomiska system och politik som tillåter detta? Tyvärr finns skäl att bli alltmer pessimistisk där. Dagens system är att global priskonkurrens ska styra utvecklingen. Inte minst politikerintervjuerna i veckans Land visar det. Det är i och för sig ett effektivt system, men det har stora svagheter när det gäller stapelvaror och jordbruk. Det är inget annat än kostnadsminimering som gäller för producenten och i princip styr det mot rovdrift på miljö och mark. Producenten har inget annat val (utom för direktförsäljning i en liten sektor). Men visst finns botemedel att diskutera. Det har tagits upp vid flera tillfällen i denna blogg (märke Ekonomi ).