Metan och klimat. Ännu större problem?

Ny forskning tycks visa att vi ska räkna med att metan är 35 gånger värre än koldioxid, inte 21 som vi räknat med tidigare.

Det blir ett ännu sämre läge för de stackars korna. Jag har faktiskt provat några varianter av vegetariska biffar för säkerhets skull. De var riktigt goda.

Men det är inget att skämta om. Om nu detta är riktigt har det nog ännu värre konsekvenser: den globala uppvärmningen frigör mer metan från tundror och sjöbottnar. Och då blir det ännu större återkoppling i denna självdrivande uppvärmning.

Därmed ännu större skäl att bromsa förloppet där vi kan. En möjlighet är att lagra mer kol i jordarna, att öka mullhalten. Och det kostar inget, vi tvärtom tjänar på det. Odla mer fånggrödor, mer reducerad bearbetning och övervintrande fånggrödor.

Att ha marken bar under hösten är ett slöseri med energi, växthusgaser och markbördighet.

Det gällde tidigare. Ännu mer nu med denna information.

 

Rådgivningens möjligheter.

 Nu har det gått några dagar igen. Förberedelser för presentation för rådgivare på onsdag. Växtföljd, mullhalt och klimataspekter. Det sög upp skrivlusten. Och tankelusten.

Kan jordbruket ta till sig en klimatrådgivning? Och i så fall varför?  Eller varför inte?

”Vi kan inte ha merkostnader i en konkurrenssituation.”  Förståeligt argument, men om det nu är så att det inte kostar något utan genererar en liten merinkomst på 100 kr/ha, eller till och med mer? Dessutom ger en säkring av bördighetsutvecklingen.

Läget tycks vara att ett sådant paket inte är attraktivt på marknaden. Inte tillräckligt för att man ska visa intresse. Inte heller tillräckligt för att rådgivningsföretag ska se det värt att satsa på. Men gå gärna in på hemsidan och se vad det handlar om.

Jag kan vara nöjd med att hemsidan är omgjord, www.greengard.se . Den är annorlunda och ger mer direkt information. Hoppas jag.

Prioriterade frågor för växtodlingen beträffande klimatgaser:

 

• Nyodla inte. Spara naturmarker, gräsmarker och skogar. Globalt! Öka dem gärna. Storleksordning minst 7000 CO2ekv (GHG) per hektar.
• Organiska jordar borde överföras till långvarigt gräs. Det gör nog inget om det är gödslat och intensivt, bara jorden inte rörs. En bioenergimöjlighet? 5000 – 20000 GHG.
• Mineraljordar med höga mullhalter (> 3% C): helst ”No till”, plogfritt och direktsått. Övervintrande fånggrödor alltid när det går. Fritt fram för halmskörd. 1000 GHG.
• Mineraljordar med måttliga och lägre mullhalter: Det är bra om de brukas som ovanstående grupp. Vårda mullhalten på de sätt som står till buds (höga skördar, skörderester tillbaka eller kontrollerad bioenergiutvinning av halm etc, fånggrödor helst övervintrande).
• Arbeta för hög kväveeffektivitet med alla medel (precisionsgödsling i vid mening som omfattar årsmånsanpassning och kompletteringsprincip, effektiva tekniker som radmyllning, effektiva gödselmedel mm). Sparade 20 kg N vid oförändrad skörd betyder ca 150 – 250 GHG. Kvävet påverkar även vatten och ozonlager vilket höjer denna frågas betydelse.
• Biobränsle i traktortanken sparar ca 200 GHG.
• Spara drivmedel (ecodriving, red. bearb.).  20% besparing gör ca 40 GHG.
• Lågavkastande och svårbrukade fältdelar som egentligen går med förlust borde undantas från intensiv brukning. De kan bli fågelåkrar, skyddszoner, trädor, skog, beroende på landskapet. Betyder kanske 1000 GHG för den areal som omfattas, vid högre mullhalter flera gånger mer.
• Att hålla marken obeväxt på hösten är slöseri med energi, växthusgaser och markbördighet.

Denna lista blev en sorts sammanfattning av ett PM för Greppa Näringen.

 

Klimatet – ändringar märks på olika håll.

Fick i går med posten Farming Outlook, en tidskrift från Pakistan. Om försörjningen av den växande befolkningen, om svårigheter i jordbruket (medelskördarna av vete ligger på 2500 kg och har inte ökat det senaste decenniet), om vattenbrist och överutnyttjande av vatten.

Men det som slog mig mest var faktiskt några rader av Zahrah Nasir, en trädgårdsspecialist i norra Pakistan. Översatt: ”Eftersom klimatet ändras, vilket blir mer uppenbart för varje år, och våra vanliga grödor lider av oväntade klimathändelser,  så är det viktigt att pröva nya sorter och grödor.”

Under en studieresa till rumänskt lantbruk i somras blev det klart att man märkte att klimatet ändras och räknar med att det fortsätter. Behovet av bevattning ökar, och så vidare.

Hos oss är det lite mer teoretiskt. och avlägset. Vi har ju också förmånen att se vissa fördelar och inte bara nackdelar.

 Men visst grips man av oro av sådana konkreta rapporter som nämnts.

Naturmarken – klotets största resurs?

Men inte för uppodling utan för att bibehålla den. Det nämndes i föregående inlägg. Och nu presenteras en studie i Science Magazine där detta kommer fram i en global simulering om energi, miljö och försörjning (23 maj, sid 1183. Implications for limiting CO2 concentrations for land use and energy.)

Att odla upp naturmarker sätter lagrat kol och kväve i omlopp och det är negativt för klimatet. (Vidare finns där förstås biodiversitet av olika slag att ta vara på).

Därmed blir det viktigt att utnyttja den mark som odlas effektivt. Studien räknar med en kontinuerlig produktivitetsstegring.

Här ligger en utmaning – en utmaning i att hålla måttan. Att inte gå till överdrift i jakten på det sista möjliga skördekilot eller den sista kortsiktiga kronan eller dollarn. Det är heller inte bra. Det behövs en långsiktigare helhetssyn.

OCH LÅT OSS LYFTA UPP DETTA I DEN POLITISK-EKONOMISKA DISKUSSIONEN.

 Det är mångdubbelt viktigare än tjafset om ekologiskt – konventionellt. Otyglat konventionellt håller inte. Det dogmatiskt ekologiska vore en katastrof i stor skala i dagens värld. Men reformerat ekologiskt eller modifierat konventionellt – något av det behöver vi. Och det är ingen tulipanaros praktiskt sett bara dogmatikerna river sina skrankor, både eko-fundamentalister  (inkl Naturskyddsföreningen) och ”fri marknadsdogmatiker”.

En högproducerande skånsk växtodling kan bli klimatneutral med full matproduktion om halm används som bioenergi och fånggrödor håller mullbalansen.

Etanol – bra eller dåligt?

En studie presenterad i Science 1 May ger dåliga siffror för majs-etanol. Budskapet togs upp av dagspressen , Sydsvenskan i alla fall, och man sammanfattade att etanolens saga som miljöbränsle nog var slut.

Men frågan tål att granskas. Det som avgör i studien är att man använder jordbruksmark vilket minskar matproduktionen och det leder till uppodling på andra håll och växthusgasutsläpp där. Visst är det så och det har diskuterats tidigare i denna blogg (etikett Klimat).

Men det skadar inte att vidga perspektivet något. Om man räknar så kommer en stor belastning också på ett mer lågproducerande ekologiskt jordbruk. Och där brukar man inte räkna in sådana sekundära effekter. Fast det borde man  göra. I så fall får den produktionen dåliga värden klimatmässigt.

Är det kanske  viktigare att se en mosaik av möjligheter? Etanol från jordbruksmark kan vara en viktig temporär vägröjare. Men det håller inte i längden att inte utnyttja jordbruksmark för effektiv produktion av livsmedel.

Miljöstyrning är svårare än man tycks tro

Det blev en paus. Besök hos och av barn och barnbarn, påskhelg mm. Inom bloggområdet: Boken Vårt klimat av Klas Eklund, boken Invitation to Economics ( Thomas Mayer), arbete med rapporter om Odlingssystemförsök, vidareutveckling av Odlingsperspektiv samt funderingar om utveckling och rådgivning.

Veckorna går och vad händer?

Om något tycks klimatfrågan bli ännu mer akut. Alla säger att starka åtgärder är nödvändiga. Och det finns en hel del att göra. Eklunds bok är en bra sammanfattning av en hel del, men när han kommer till styråtgärder finns föga konstruktivt som kan tillämpas på jordbruket i ett frihandelsläge. Jag hade hoppats hitta någon diskussion i denna fråga av värde i Thomas Mayers bok, men icke. Det finns en del på Internet, t ex  http://www.environnement.ens.fr/perso/claessen/agriculture/MazoyerRoudart.pdf

Det är ju en genomgång med viss officiell prägel, men man kan ändå vara lite avvaktande. Men ska man nationellt avgiftsbelägga en produktion kan man diskutera följande alternativ:

*Inför gränskontroll för att skydda egen produktion (jfr handelsgödsel där avgift inkrävs). Inte särskilt ”i tiden”. 

*Kompensera på annat sätt så kostnadsläget blir neutralt. 

*Se på när egen verksamhet så småningom utkonkurreras (pågår redan).

Kvar står att lägga så mycket krut som möjligt på åtgärder som är miljöpositiva men ändå lönar sig. Och det finns en hel del där att ta fram vid diskussioner på gårdsnivå. Det gäller att komma dit.

Vårt klimat, en bok av Klas Eklund.

 

Det är en bra och sammanfattande bok. Den är också väldigt tydlig med att något måste göras.

Ett exempel som diskuteras är att sätta pris på koldioxiden, 500 kr /ton. Man räknar med att det skulle minska Sveriges utsläpp med ca 600 miljoner ton. En liter olja ger ca 3 kg koldioxid. Det skulle betyda 1,50 per liter. Det verkar väl arbetsbart.

 

En mulljord kan förlora 1000 kg kol per år. 3700 kg koldioxid. Hoppsan, det skulle bli bortåt 2000 kr per hektar om om denna avgift skulle betalas.

 

Även om vi inte räknar med mulljordarna kan svenskt jordbruk göra en positiv insats på ca 1 miljon ton koldioxid genom att spara mer mull i marken. Och faktiskt, på många gårdar går det med vinst i sig själv genom ökade skördar och lättare brukning. Med ovanstående prissättning skulle man få bortåt 200 kr/ha extra. Om man nu ska behöva bonus för åtgärder som lönar sig.

 

En ko släpper ut drygt 100 kg metan vilket betyder 2000 koldioxidekv per år. Det skulle bli en extraskatt på 1000 kr per ko och år.

 

Ok – vi behöver ju minska utsläppen. Kött och mjölk får bli dyrare. Jaså, det gick inte höja priset för handeln hittar avgiftsfri mjölk på annat håll. Jaha …… det var jobbigt.

 

Svenskt jordbruk är ju faktiskt i denna situation, just nu inte med koldioxid och metan men med annat. Och det är jobbigt inte bara för jordbruket utan för hela funktionen av människans samspel med biologiska naturresurser. Och det berör inget mindre än mänsklighetens bas.

 

Frågan bör faktiskt lyftas upp på denna nivå. Det gäller mycket mer än vad man tror.

Byte av kväveskatt mot dieselskatt ger mer klimatpåverkan.

. 

Såväl dagstidningar som Land är fulla av synpunkter. Jordbruket drabbas av bränsleskatter. Åtminstone centern tycks vilja kompensera med att slopa kväveskatten. Men enligt LRF kostar energiskatterna jordbruket 1 miljard medan kväveskatten är på ca 300 miljoner.

 

Det finns en annan räkning att göra. Kvävet är också en aktör i klimatsammanhang. Och om skatten försvinner ökar gödslingen, och ökar växthusgasen lustgas. Låt oss tala om koldioxidekvivalenter, GHG.

 

 

Vi har en spannmålsodling. Tas kväveskatten bort ökar ekonomisk kvävegiva med ca 10 kg (enligt Jordbruksverket). Så blir det något högre skörd, ca 100 kg. Vi räknar enligt klimatpanelens IPCC riktlinjer och använder kvävegödsel från fabriker med effektiv rening. Då ger 10 kg extra kväve utsläpp på 90 GHG i hela produktionskedjan.  För att kompensera det bör vi spara 30 l diesel och det är inte lätt. Sedan kanske man importerar kväve från andra fabriker och då blir det minst 40 GHG till.

Om man byter dieselskatter mot kväveskatten är det troligt jordbruket ökar sina klimatgasutsläpp.

 

Är den kanske bäst att odla ekologiskt utan kvävegödsling? För växtodlingen är det ingen lösning. Den avsevärt lägre skörden och  mer baljväxter gör att den produktionen inte blir bättre klimatmässigt.  Konkret säger Odlingssystemförsökens tredje omlopp (12-18 år) att vid den konventionella odlingen blev det 0,27 GHG i utsläpp per kg spannmål medan det för den ekologiska blev 0,37.

 

Slopas kväveskatten blir det också mer kväveutlakning, storleksordning 2000-5000 ton N. Det är kvävet på toppen som betyder mest.

Det finns många bättre sätt att kompensera jordbruket på.

En bok om klimat – och en om ekonomi.

 

Andreas Malm: Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent.

En bok fylld av både engagemang och fakta. Klimatet – vad händer och vad kan vi göra. Det är så många samverkande och förstärkande faktorer. Vi har ju en klimatförändring framför våra ögon, inte bara en mild vinter utan också krympande polarisar och trädgränser som vandrar uppåt. Och mycket i den driver sig själv. Smältande isar gör att mer värme tas upp av vattnet. Det minskar koldioxidens löslighet så det blir mer koldioxid i atmosfären, och det gör att det blir varmare osv. Vidare samband påverkar havsströmmar, växtlighet mm som i sin tur påverkar …. Den är oroande och engagerande. ”Vi måste sluta använda fossilt kol”. Jag hittar inget jag vill protestera mot, utom möjligen en mening på näst sista sidan som gör en lite uppgiven: ” .. att lösa (problemen) kommer att kräva förändringar i hur samhället fungerar, i det grundläggande kapitalistiska systemet”.  Vad då i stället? Alternativ finns (enligt dagens Sydsvenskan som kommenterar Olof Petersons bok Vår Demokrati). Det finns alternativen fascism, nazism, kommunism och fundamentalism. Det är bara att välja. Eller att rädda planeten i alla fall.

 

Och det leder till nästa bok, Daniel Ankarloo: Marknadsmyter. Flera gånger i denna blogg har jag uttryckt tvivel på att dagens kombination av marknad och politik kan hantera ekologiskt grundad produktion som jordbruket. Jag hoppades finna någon diskussion om sådant i Marknadsmyter. Men den handlar inte om det. Den är emot dagens rådande ekonomiska modell men jag hittar ingenting den är för.