Kretslopp och slam.

 

En debattartikel är på gång och jag har samtyckt till att vara med som undertecknare. Varför det? Är inte slammet bra?  Nej, inte långsiktigt. Och här ligger problemet. Vi ska inte permanenta ett system där allt som samhället får för sig att sätta i omlopp har åkermarken som slutstation.

Men vi måste ju ha kretslopp, särskilt för fosfor?

Det finns metoder att klara det utan risk för oönskade ämnen. Jag var själv med och utvärderade KrePro-metoden för några är sedan. Fosforn togs fram, tungmetaller etc togs bort och kunde gå som en liten ström till farligt avfall, det organiska brändes och gav energi, samtidigt som alla organiska ämnen och organismer förbrändes. Ett riktigt ”reningsbad”.

 

Och varför blev det inget då? Kostnaden skulle motsvara knappt 100 kr/person och år (två luncher om året), men ingen ville betala. Fosforn blev inte ”konkurrenskraftig på marknaden”.

 

Gång på gång stöter vi på denna kollision mellan vad vi ser som en totalt fördelaktig utveckling och vad det ekonomiska systemet tillåter.

 

Att modifiera marknadsekonomin så att också miljö och uthållighet går åt rätt håll är absolut möjligt, men det fordrar att man kommer förbi låsningar i det ekonomiska och politiska tänkandet.

 

Om slam-fallet: om det blir normalt att använda åkern som slutstation för slam får vi aldrig den utveckling vi behöver. Därför behövs en diskussion.

Kretslopp

 

Konferensen i Cambridge i december om kretsloppsutveckling är verkligen värd att notera. En samling som i hög grad har viss anknytning till gödselindustrin tar kretsloppstanken på allvar och med internationell syftning (att vi i Sverige är lite speciella har jag märkt länge). Bara företeelsen är intressant. Det händer mycket i världen och det sker snabbt. Det som knappast var tänkbart för 10 år sedan är nu gångbart.

Det är mycket hoppfullt.

”Vi måste ändra oss – eller lida brist” som Johnny Johnston från Rothamsted sade i ett inledningsanförande.

 Innehåll och korta sammanfattningar med hänvisningar.

Rent konkret kanske det inte kom fram så mycket nytt under konferensen. Kretslopp är svårt. Vi vill ha det som är bra, fosfor, kväve och organisk substans men inte kadmium, mediciner och smittämnen. Och att helt skilja dessa åt går inte. Det gäller att utveckla bästa teknik och förfaranden och väga nytta mot risk. Målet kan inte vara noll risk, det är den ingenstans i vårt samhälle.

 

Att arbeta för är nog källseparering, att särbehandla särskilt urinen som innehåller mest näringsämnen. Men det är lång väg dit.

Och igen måste jag nämna the PeePoo bag, engångstoaletten som är hygienisk och direkt möjlig att använda som gödselmedel.

Andra länder – andra seder.

 

Ibland kan man bli förundrad över hur olika det kan bli trots att grunden är densamma eller mycket lika.

På International Fertiliser Societys konferens i december (något från den hittas under taggen Kretslopp) tog Johnny Johnston från Rothamsted upp fosfor. I grunden: vi måste spara på fosfor, tillgångarna är begränsade och vi måste recirkulera mer. Och några siffror som jag inte tar upp i detalj men som innebär att engelskt jordbruk förlorar ca 0,8 kg P per hektar och år till omgivande vatten. Och vi här i Sverige kämpar med att reducera 0,4 ytterligare.

 

För kadmium är man i England stolta över att halten i slam numera håller sig i området 70-120 mg Cd/kg P, dvs ”i samma område som mineralgödsel”. Svenska värden är kring 40 för slam och ca 10 för mineralgödsel.

Bestämmelserna för slam i England (UK) säger att halten 3 g Cd/kg jord inte för överskridas och tillskotten av kadmium får inte överskrida 150 g Cd/ha under en 10-årsperiod.

I Sverige vill inte att kadmium i jordarna ökar alls. Vår medelhalt ligger kring 0,5 g Cd/kg jord och vi tycker inte om att det kommer ca 0,5 g Cd per hektar och år från atmosfären.

 

För fosfor är det nog en fråga om stadium. Vi har jobbat med fosfor längre tid och har kommit längst i Europa.

Varför det är så olika för kadmium kan man fråga sig.. I den frågan har Sverige en särställning av olika anledningar.

 

Men det här ger inga fördelar för svenskt jordbruk, bara kostnader. Och mera press. Det blir så när produkten styrs av  ett världsmarknadspris.

Kretslopp

 

Har varit borta några dagar. Annual Conference of International Fertiliser Society (IFS). Ämnet måhända överraskar någon: Kretslopp och resurshushållning.

 

IFS är en professionell sammanslutning för att diskutera och utveckla ämnet växtnäring i vid mening, från industriteknik och logistik till agronomi och miljö. Kretsloppsfrågan är inte ny i sammanhanget, men den styrka och tydlighet varmed vikten av kretslopp lyftes fram är ändå anmärkningsvärd.

  

Några drivande punkter:

 

Fosforn som ändlig resurs. Den måste recirkuleras bättre. Det talas om ”peak oil”, den tidpunkt där oljeutvinningen börjar avta. Det är nästan mer relevant att tala om ”peak phosphorus”.  ”We must change – or suffer lack”.

 

Även svavel kan bli en knapp resurs. Kanske gamla deponier (gips) kan behöva utnyttjas.

 

Miljö – resursaspekter i en värld som har allt större behov.

 

Och vad kan göras? Några snabba punkter att senare utveckla:

 

Policies och bestämmelser för kretsloppsprodukter. ”Få rätt balans i avvägningen mellan risk och nytta”.

Hygienisering, produktanpassning.

PeePoo - påsen. En engångstoalett som kan göra stor nytta i världen.

Matchning mellan olika industrier och verksamheter för att öka effektivitet och minska avfall.

Stallgödselanvändning, biogas, bioenergi i allmänhet.

Biomassa och kanske fosforåtervinning från alger i havet?