Återkommer till budskapen i tidsskriften Arvensis som nämndes i går. Och jag vill gärna påminna om att jag där fann en hel del långsiktiga budskap, åtminstone i bisatser.
Men om man nu läser med andra glasögon, som den kortsiktige managern (och det är ju så våra spelregler är), vad hittar man då?
Köp billig urea! I ett läge där stora ansträngningar göres för att minska utsläpp skulle jordbruket gå över till ett sämre och opålitligare kvävegödselmedel som ger större förluster. Det kan inte vara rätt väg för helheten. Bara för vissa ändamål: radmyllning och ev för spridning och nedharvning.
Och billigheten är inte bara vinst. 4-5 % lägre skörd kostar också. Och talar vi inte om att kvävet ska användas så effektivt som möjligt för miljöns skull?
Höstplöjning – vårplöjning. Bra försök redovisas och det visas helt klart att vårplöjning gav lägre skörd. Vem vill satsa på det med dessa resultat? Men …
Åtminstone i kombination med fånggrödor ger vårplöjning bättre mullhalt och bättre struktur på sikt. Och det är ju strukturen som anges som orsak till skillnaderna.
Det kan vara så att höstplöjningen har fördelar kortsiktigt på en jord med svaga strukturegenskaper, men på sikt ger odlingsssystem med inslag av övervintrande fånggrödor och vårplöjning både fördelar och uthållighet.
Jag kom i sammanhanget att tänka på en föredragning av en dansk topprådgivare på 70-talet. Efter skörden ”saa sätter man den lille sticke te” för att bli av med halmen och få en bra grund för nästa års gröda. För det visade både försök och praktisk erfarenhet. Men det visade sig inte hålla i längden.
Långsiktighet och helhetstänkande är inte lätt så det är synd att det är så viktigt.
