Är svenska modellen för jordbruk hållbar?

 

Frågan kan tolkas på flera sätt.

Bakgrunden är ett möte med pilotgårdarna i Odling i Balans.

 

På ett sätt blir man väldigt optimistisk. Man har en ”vass” produktion som utvecklas på många fronter. Miljö- och resurstänkande är långt framme.

 

Frågetecknet gäller omvärld och konkurrenskraft.

Investeringar i djurproduktion kostar mer med svenska miljöregler.

Sverige är restriktivare med kemikalier än omvärlden, och nu kommer nästa steg: EU skärper sina regler (vilket bara är att applådera). Men hur blir det med konkurrens från import som producerats utan dessa restriktioner? En del specialodlingar fruktar för sin existens.

 

Men kanske Marknaden kan lösa detta? ”Svensk kvalitet”. Och det finns ju: Sigill.

Man måste bara komma förbi den rena priskonkurrensen, vilket inte är helt lätt med det system som råder om det gäller annat än nischer. Och det är ju det som är nödvändigt om vi ska kunna ha nytta av en miljöutveckling.

 

Mycket pågår i Odling i Balans. Nytt är t ex arbete med energiredovisning och –förbättring gårdsvis.

Sedan är det uppenbart att det finns förbättringsmöjligheter att gå vidare med, t ex:

 

Fångrödor och bearbetningsjusteringar för bättre markstruktur och mullhushållning. En broms är tveksamhet om det verkligen kan fungera bra just på min jord.

 

Gröd- och sortval för lägre bekämpning. Marknaden är en broms. Vissa sorter är lättsålda, kanske med goda skäl, och det är det som styr, inte t ex sjukdomsresistens i fält. Blandningar tycker marknaden inte om. Att blanda rybs i raps som nämndes för ett par inlägg sedan: vem ska göra det? För hand i sålådan? Inte lättsålt.

 

Mångfald. Pollinering av många frögrödor kräver insekter. Men insekter är också en allmän fördel för biologisk mångfald. Etablering av blommande växter vid åkerkanter etc kan betyda mycket här. Kostnaden är liten. Broms är väl snarast dels att medvetenhet om nyttan saknas, dels besväret. Köpa små fröpåsar i affären håller inte. Det behövs initiativ som gör det enklare.

Marknaden och dess prioriteringar.

 

Det turbulenta ekonomiska läget ger upphov till många reflektionen. Bilbranschen är ett sorgebarn. I det senaste numret av Ny Teknik ger en industriman med insikt i branschen följande bild av det som kallas ett misslyckande:

Branschen har präglats av kortsiktigt tänkande, inte av strategisk nyutveckling. Visst finns futuristiska spjutspetsar men de har inte lett till kommersiella och marknadsmässiga satsningar. Man har prioriterat säsongens eller årets försäljning. Bakom detta ligger både företaget, facket och den politiska sfären. Man har inte sett långt nog.  Därför har vi detta gigantiska misslyckande.

 

Vi kan dra paralleller med jordbruket. Det präglas väldigt mycket av kortsiktighet. Och det är inte minst politiskt styrt. MARKNADEN skall råda. Och visst ska den det – men på vilken sikt.

 

Kanske någon tycker: vi har ju satsningarna på ekologiskt jordbruk. Ja, men det har inte förutsättningarna att ”ta över” som det nu definieras. Det producerar för lite. Det kan bli en ekonomiskt intressant nisch (mest för handeln) som täcker kanske 20% av produktionen.

 

Många av tankarna i ekologiskt jordbruk kan gärna krypa över till det vanliga. Eller omvänt – vidga möjligheterna för högproducerande ekologiskt jordbruk genom att tillåta ekologiskt styrd insats av växtnäring och bekämpning och förädling.

 

Då kan vi tala om framtidsinriktad utveckling.