Hur få miljöutveckling i global konkurrens?

Test av en tanke. 

Jordbrukets huvudprodukter är stapelvaror utan identitet. Priser bildas på börser i internationell konkurrens. Endast för små nischer kan man ta ut merpriser, men nästan per definition betyder det att en sådan nischprodukt inte kan växa och bli dominerande. Merpris kan inte bli det normala.

Men miljöutveckling behövs för den stora produktionen i det läge vi är globalt..

 Miljöutveckling kan betyda merkostnader och minskad konkurrenskraft. Den aktuella utvecklingen i Sverige ger ett praktiskt exempel. Den som går före förlorar. Situationen brukar kallas Fångarnas dilemma.

Men man skulle kunna tänka sig följande, där kväveskatt tas som exempel:

Sverige vill ha miljöutveckling. Vi behåller kväveskatten, den gör en del nytta. Men jordbruket får full kompensation. Skatten återbetalas direkt till jordbrukarna men utan koppling till deras gödsling. Skatten får därför den styreffekt vi är ute efter. Och inte minst: bidrar med incitament till utveckling av effektiva tekniker.

Till stor del kan just en kväveskatt bli självfinansierande (se inlägg tidigare  ), men driftskostnader kan nog det allmänna behöva stå för.  För andra frågor kan anspråken på det allmänna bli större.

Men vem är ”det allmänna”? Utveckling i denna riktning är inte ett specifikt svenskt intresse, det är mycket vidare. Det skulle inrättas en internationell fond/organisation som kan gå in med medel så att man inte fastnar i Fångarnas Dilemma. Det skulle utvecklingen i hela världen tjäna på.

 

Gränser för vår planet

Stockholm Resilience Center presenterar ett nytt tänkesätt: hur mycket tål planeten av olika faktorer? Man har identifierat tre mest kritiska: klimatgaser, biodiversitet och kväve/fosfor i omlopp. Ännu är inget kvantifierat, men nog är åtminstone de trender vi har ganska alarmerande.

I Alnarp konfererades en dag om Jordbrukets konkurrenskraft. Bra sammanfattningar från olika branscher, men ändå kan man undra: vad nytt kom fram? De flesta har det mycket besvärligt i den internationella konkurrensen. Man kan bara undra – om vi hade gjort en global genomgång – hade inte alla haft det lika besvärligt då? Är det så världen är? Alla ska kämpa med kostnader och utveckling för att vi ska få framsteg.

Men man kan notera att i Alnarp nämndes inte mycket om miljö/uthållighet. Det är inte lätt att prioritera när ekonomin är ett stort bekymmer.

Men jag får ta fram min gamla käpphäst: det finns win-win situationer för både ekonomi och miljö. Några exempel:

För många växtodlare: bättre mullhushållning, mellan/fånggrödor, reducerad bearbetning, halm som bioenergi (om mullhalten är under kontroll)

Ecodriving

Använd etiketterna till höger så kommer mer inlägg om olika frågor.

Östersjön – kanske inte fel jordbruk men för mycket folk?

Vad gäller miljö diskuteras ett antal detaljer om gödsling och brukning. Men det kanske finns mer grundläggande problem enligt rubriken.

Men i vilket fall finns det skäl att också betona helheten. Hur kan vi förbättra dagens jordbrukssystem?

Det finns en uppfattning att jorden är given och att vi knappast kan förändra dess mullhalt och andra funktioner.

Men det är fel.

I det låga mullhaltsområdet blir marken mer lättbrukad och mer produktiv när vi inför mullhaltsbefrämjande åtgärder. Bara delvis beror det på att mullhalten långsamt stiger, viktigare är att den biologiska aktiviteten ganska snabbt stiger vilket främjar både markstruktur, vattenhållande förmåga och näringshushållning.

En övervintrande fånggröda kan åstadkomma följande:

På få års sikt öka skörden med 3-7%.

Minska kväveutlakning 10-15 kg.

Ge bättre markstruktur och infiltration och bromsar erosion vilket allt minskar fosforutflöde.

Ger högre mullhalt vilket binder kol i marken och minskar klimatpåverkan.

Ger en uthålligare odlingsmark.

I princip är det slöseri när mark ligger bar. Den kunde använts för att binda kol och samtidigt ge markförbättring

Bättre ekonomi och bättre miljö.

 Många växtodlare har de möjligheterna. Med full produktion och utan speciella priser eller bidrag.

Och det gäller bl a mullen eller rättare sagt biologisk aktivitet i marken. Men för det behövs det material att arbeta med, skörderester, gröngödsling mellan/fånggrödor eller organisk gödsling.

Gröngödsling kan ibland löna sig även om man tappar en skörd, mellangrödor kan skjutas in i de flesta växtföljder och då förlorar man inget produktionsår.

Men oj, det här blev ju torr predikan.

Men utnyttja marken, låt växterna pumpa in kol, energi och näring.

Så fort det finns en möjlighet.

En bar mark är en förlorad resurs (men visst finns skäl ibland).

Utnyttja ny teknik, ny kunskap.  Räkna på det hela.

Tänk framåt. Det här är också en investering, men det kostar nog inget.

 

Det har varit lite glesare mellan mina inlägg. Men det är inte sommarslöhet, tvärtom. Jag håller på med en sammanfattning av allt vetande jag får tag i vad gäller odling, mullhalt, skörd och anslutande miljöfrågor. Det är som en deckar-undersökning. Fakta till fakta, indicier och samband. Vad händer egentligen? Här är en skillnad: deckaren jobbar med det som hänt, men jag med det som händer.

Hur blir det?  Ja, mullhushållningens case förstärks hela tiden.

Odling i Balans.

 Två intensiva dagar med detta projekt.

Ny sådd- och hackningsteknik. Med en fotosensor styrs redskapet så att man kan ogräshacka precis efter raderna. Det kanske inte eliminerar all bekämpning men är en lovande utveckling i den riktningen. Det är en imponerande maskin, Camelion.

Biogas och kretslopp. Inget nytt i princip, men i praktiken. Norups ”Small scale high tech” utvecklar teknik för gårdsnivå. Genom att hålla sig till denna skala kan det mesta av näringen recirkuleras lokalt. I förlängningen ligger att separera slammet i en fast resp flytande fas. Den senare tas om hand lokalt, den fasta delen kan om så behövs transporteras till någon som bättre behöver näringen (särskilt fosforn). En form av handelsgödsel som utjämnar lokala näringsöverskott.

System för energibalansstudier är klara i sitt första steg. Det kan konstateras att i praktisk växtodling är utbytet ca 9 gånger insatsen. Det är faktiskt obegripligt att man i populär litteratur (Se Svart Jord) för ut budskapet att växtodlingen slukar mer energi än den ger.

Det är framsteg på gång i det mesta. Precisionsodling, stallgödselsystem, ogräskontroll mm. Den teknisk-biologiska utvecklingen kommer att möjliggöra den kombination produktion-miljö vi behöver. Utmaningen är politisk-ekonomisk, att få detta till stånd i dagens värld.

Producera för samhället.

Producera för samhället. Samhället vill ha god tillgång på livsmedel, säkra livsmedel och därjämte uthållighet och god miljö. Dagens jordbruk kan åstadkomma allt detta – så länge det kommer an på biologi, ekologi och teknik. Men kan detta organiseras? Finns ekonomiska system och politik som tillåter detta? Tyvärr finns skäl att bli alltmer pessimistisk där. Dagens system är att global priskonkurrens ska styra utvecklingen. Inte minst politikerintervjuerna i veckans Land visar det. Det är i och för sig ett effektivt system, men det har stora svagheter när det gäller stapelvaror och jordbruk. Det är inget annat än kostnadsminimering som gäller för producenten och i princip styr det mot rovdrift på miljö och mark. Producenten har inget annat val (utom för direktförsäljning i en liten sektor). Men visst finns botemedel att diskutera. Det har tagits upp vid flera tillfällen i denna blogg (märke Ekonomi ).

Konkurrenskraften – ett genomgående tema i dagens Jordbruksaktuellt.

 

Det är ju det jag tagit upp den senaste tiden i denna blogg. Det verkar nästan tjatigt när jag ser tillbaka. Men så kom då tanken för ett par dagar sedan:

Detta är inget lokalt problem.

Det påverkar faktiskt mänsklighetens samverkan med biosfären – exploatera eller vårda och underhålla. 

Exploatörerna är mest konkurrenskraftiga och vinner.

 

Och dagens Jordbruksaktuellt ger flera exempel, från dieselkostnad till djuromsorg.

Ska vi kasta in handduken – det är kört?

Nej, absolut inte. Det finns flera nivåer att bearbeta.

 

1. Jordbrukaren kan ofta vidta åtgärder som både ökar konkurrenskraften och är bättre miljömässigt (mullhushållning, bättre kvävestyrning, precisionsodling, ecodriving). Det finns många exempel i denna blogg (klicka på etiketten Framtidsfokus), och konkreta möjligheter på www.greengard.se .
2. Hjälp till att lyfta frågan till denna globalt principiella nivå. Kan inte svenskt jordbruk miljöstyras med skatter och administration i längden kan inget annat heller. Och då är biosfären illa ute. Vi får en utveckling ingen egentligen vill ha.
3. Driv på om nytänkande: jordbruksvetenskap, ekonomi, samhällsvetenskap.

 

Jordbruksvetenskapen: mer helhetstänkande om miljö, ekonomi och produktion. Det finns ekonomisk positiva poster oftare än man tror. Kvantifiera dem. Våga räkna på dem.

Ekonomivetenskapen. Visst är det korrekt att avgifter är det effektivaste styrmedlet. Om de gäller hela marknaden. När vi har global marknad – ta fram bättre alternativ.

Och samhället: bara ekonomi och teknik räcker inte.

Svenska modellens problem – symptom på systemfel globalt.

 

Det är med nästan sorg man ser problemen för den svenska modellen med en starkare miljöprofil: skatt på diesel, kväve och bekämpning, starkare djuromsorg mm. Det har i samverkan med jordbrukarna lett till ”världens bästa jordbruk”, www.greengard.se/landjämförelse.htm .

 

Men det har också lett till högre kostnader, och jordbrukets direkta uppgift är att vara konkurrenskraftigt, enligt rådande politiska verklighet.

 

 

Och det här gäller inte bara de svenska bönderna, det gäller jordbruket överallt. Ställ miljökrav eller uthållighetskrav som kostar pengar och så småningom stryper man den verksamheten. Och då blir det inget framsteg någonstans. Möjligen billigare storskalig produktion i vissa områden.

(Men om man kunde kompensera på något förnuftigt vis …)

Det gäller inte bara bönderna – det gäller människans möjlighet att försörja sig utan att skada biosfären. Denna fråga bör lyftas hit, det gäller management av våra globala system och inte bara lokal politik. Förlåt upprepningen från i går men jag blir så engagerad.

I morgon får det gälla mer av vad som trots allt är positiva möjligheter

Odlingssystem och ekonomisk uthållighet.

Ett projekt för jämförelse och utveckling av uthålliga och miljövänliga odlingsssystem har drivits i Skåne sedan 1987 och det fortsätter (www.odlingssystem.se ). Det är nu på gång att rapporteras internationellt. Agronomiskt är projektet framgångsrikt. De olika systemens sätt att fungera har kartlagts och det finns bakgrund för agronomisk och miljömässig rådgivning. Emellertid kan man fråga sig i hur hög grad en sådan rådgivning kan användas i dagens värld. Ett livskraftigt odlingssystem måste också vara ekonomiskt uthålligt.

I detta projekt jämförs olika system, konventionellt resp ekologiskt av både växtodlings- och kreatursgårdar. Ekologisk produktion har sin egen ekonomiska miljö med extra arealbidrag och en nischmarknad med högre produktpriser. De konventionella systemen arbetar mot den normala marknaden (baserad på världsmarknaden) under svenska ekonomiska och administrativa villkor. Dessa skiljer sig från andra länder,  t ex UK. De svenska kostnaderna är högre och restriktionerna är flera. Kan detta vara uthålligt ekonomiskt? Vad behövs för att det ska bli det?

 

Jordbruket är en del av biosfären och påverkar biosfären. Den globala biosfären är under stress (klimatet, kvävebelastning, hotad biodiversitet för att nämna några faktorer). Jordbruket uppmanas göra sin del åt dessa problem. Och mycket kan göras. Det är bara det att samhället har gett jordbruket en annan huvuduppgift: producera så billigt som möjligt. Var konkurrenskraftig.

 

Ny myndighet för Östersjön?

Frågan ska utredas enligt miljöministern. Och det kan nog behövas.

 

Som jag tidigare skrivit i denna blogg har Sverige ett miljömässigt bra jordbruk, jämförelsevis. Och det är inte bara gödslingseffektiviten som är bra, också utflödena är låga. Men det betyder inte att man inte kan bli bättre.

Stallgödsel nämns i dagens pressmeddelande. Och där finns en problematik. Djuren producerar gödsel som marken i en del fall inte behöver, även om dagens regler ser till att en uppgödsling inte fortsätter.

Det är klart att det kan vara bättre för just Östersjön om denna djurproduktion flyttas till Danmark eller Holland. För det blir nog fallet om man bara lägger restriktioner.

 

Ett par andra förslag:

Lägg ordentlig krut på stallgödselbehandling kombinerat med transporter och spridningsteknik. En helhetskalkyl kan ge mer plusposter än man tror. Den mark som tar emot gödsel får en bördighetsuppbyggnad och ökar också kolhalten. Detta bör tas hänsyn till när man ser på transportekologi. Greengard Odlingsperspektiv hjälper till att ta fram en sådan helhetsbild. Biogas kan inkluderas i sammanhanget.

 

Mark som får vara orörd från höst till vår minskar erosion och modererar vattenutflöde. Vidare minskar kväveutflödet. Det bör vara positivt ur många synpunkter. Detta föreslogs på Naturvårdsverkets workshop och är förhoppningsvis under någon form av behandling.

 

En bild av Östersjöns problem (jag hoppas den vore fel) :

En eldsvåda rasar och det är gott om eldfängt material. På ena sidan står man med handsprutor och försöker effektivisera den släckningsinsatsen. På den andra står en grupp och sprutar på olja.

 

I Science 20 febr finns ett Policy Forum med medverkan av svenska forskare och där bl a Östersjöns problem nämns. Man ser det viktigt att reducera både kväve och fosfor. Och bl a nämns den stora påverkan bottenslammets fosfor har för eutrofieringen.