Hur få miljöutveckling i global konkurrens?

Test av en tanke. 

Jordbrukets huvudprodukter är stapelvaror utan identitet. Priser bildas på börser i internationell konkurrens. Endast för små nischer kan man ta ut merpriser, men nästan per definition betyder det att en sådan nischprodukt inte kan växa och bli dominerande. Merpris kan inte bli det normala.

Men miljöutveckling behövs för den stora produktionen i det läge vi är globalt..

 Miljöutveckling kan betyda merkostnader och minskad konkurrenskraft. Den aktuella utvecklingen i Sverige ger ett praktiskt exempel. Den som går före förlorar. Situationen brukar kallas Fångarnas dilemma.

Men man skulle kunna tänka sig följande, där kväveskatt tas som exempel:

Sverige vill ha miljöutveckling. Vi behåller kväveskatten, den gör en del nytta. Men jordbruket får full kompensation. Skatten återbetalas direkt till jordbrukarna men utan koppling till deras gödsling. Skatten får därför den styreffekt vi är ute efter. Och inte minst: bidrar med incitament till utveckling av effektiva tekniker.

Till stor del kan just en kväveskatt bli självfinansierande (se inlägg tidigare  ), men driftskostnader kan nog det allmänna behöva stå för.  För andra frågor kan anspråken på det allmänna bli större.

Men vem är ”det allmänna”? Utveckling i denna riktning är inte ett specifikt svenskt intresse, det är mycket vidare. Det skulle inrättas en internationell fond/organisation som kan gå in med medel så att man inte fastnar i Fångarnas Dilemma. Det skulle utvecklingen i hela världen tjäna på.

 

Forskning om Globala System.

 Vad behövs för framtiden. Det globala vetenskapssamhället (ICSU, The International Council for Science) inbjuder till en konsultation på webben.  Vem som helst kan delta på http://visioning.icsu.org .

 Själv har jag bidragit med följande förslag.

 

Hur skapa en balanserad användning av åkermarken?

Åkermarken upptar ungefär 10% av vår globala landareal, betesmarker oräknat. Dess ekologiska inflytande (näringscirkulation, kolbindning, energi, vatten, biodiversitet) är åtskilligt större. Sektorn växer både i utbredning och intensitet.

Jordbrukets huvuduppgift är att producera mat för mänskligheten. Den rådande policyn är att jordbruksproduktionen liksom andra ”industrier” ska styras av marknadskrafterna, i verkligheten av priskonkurrens i global skala.

Det finns emellertid en motsägelse. Faktorer som gynnar konkurrenskraft är specialisering och anpassbarhet (vi kan kalla det kortsiktighet). Faktorer som gynnar ekologisk funktion är mångfald och långsiktighet, precis motsatsen.

 Det finns miljöprogram, men de har inte global acceptans. De kritiseras för att störa konkurrenskraften i båda riktningarna.

Med få uppoffringar i lönsamhet och produktion (om ens något på lång sikt) kan jordbruket utveckla mycket bättre ekologisk funktion även med dagens tillgängliga kunskap. Men för en jordbruksmanager betyder sådana åtgärder att kortsiktig konkurrenskraft äventyras. Han ska inte klandras för att han lyder de villkor samhället har gett honom.

 

Forskningsuppgiften (ekonomisk/politisk/agronomisk) är att skapa en bakgrund för program som medger att ”ekologiska värden” kan inkluderas som drivkraft i utvecklingen. Den ska gå utöver de försök som pågår med handel med utsläppsrätter etc och inkludera t ex näringseffektivitet, vatteneffektivitet, mångfald och landskapsfunktion.

Ökad frihandel och ekonomisk utveckling.

Ökad frihandel och ekonomisk utveckling.

 

Detta är titeln på en rapport i Science (9 jan 2009), av Jomo Kwama Sundaram, bitr generalsekreterare för UN department of Economics and Social affairs och R von Arnim, prof i Denver.

 

Man går igenom ”frihandelsteorin” från grunden. Må vara att principen håller mellan likvärdiga länder vars valutor anpassas efter förhållandena, har full sysselsättning, och inga restriktioner i rörlighet för arbetskraft mm. Men så är inte förhållandet när vi talar om I-land och U-land. Därför blir inte resultatet av handelsliberalisering det förväntade.

 

Många, inklusive Sveriges regering, hoppas på genombrott i frihandelsförhandlingarna (Doha-rundan). Författarna i Science skriver följande (citerat men översatt):

”..Ytterligare handelsliberalisering kommer att underminera försörjningen i de flesta utvecklingsländer, varav många har förändrats från livsmedelsexportörer till –importörer. I motsats till vad som hävdas av frihandelsförespråkare kommer borttagandet av jordbruksstöd och exportstöd i OECD-länder att åtminstone temporärt öka livsmedelskostnader i importerande länder. Fördelarna av en liberalisering kommer med största sannolikhet att tillfalla ett fåtal exporterande länder och inte Uland och i synnerhet inte dess fattiga.”

 

Kanske utveckling behövs innan man kan konkurrera med omvärldens elefanter?

 

Men handelsrestriktionerna för förädlade livsmedel (t ex marmelad) gentemot Uland förefaller helt missriktade.

 

Artikeln i Science tar inte upp ett par andra aspekter på frihandel och konkurrens inom jordbruksområdet:

 

Långsiktighet. Brukande av marken kräver långsiktiga hänsyn. Det kan fungera också i konkurrens om alla aktörer tar hänsyn till detta och räknar in markvårdskostnad i kalkylen. Men i praktiken fungerar inte detta på en global marknad. Kortsiktighet vinner.

 

Mångfald. Själva grunden i frihandelsteorin är specialisering. Det går på tvärs mot ekologiska behov.

Mer om ekonomi finns på min hemsida www.greengard.se

På gång enligt Science.

 

Postgången tar sin tid så dagens nummer är från den 19 dec. Några nyheter med anknytning till bloggens intresseområde:

”Årets genombrott” har korats. Det blev ”omprogrammering av celler”. Genom att införa ny arvsmassa kan man få cellen att utvecklas annorlunda. T ex har defekta celler i bukspottkörteln regenererats och fåtts att producera insulin igen. Det finns tillämpningar inom många områden för denna grundvetenskap.

 

Som nummer 6 på listan kom en ny katalysator för att splittra vatten i väte och syre. Tekniken kan leda till bättre möjligheter för energiutjämning för t ex vindkraft och solkraft.

 

Som intressanta områden att bevaka nämns växtgenetik och havens försurning.

Kunskapen om växternas genuppsättning växer lavinartat och det kommer att ge avtryck i den utveckling som kommer.

Havens försurning är ett allvarligt problem som kan störa både livet i havet och hela jämvikten (det går inte vara en kalkstensuppbyggande korall i ett surt hav). Orsaken är koldioxidutsläpp. Koldioxid är kolsyra och försurar. Men problemet är inte lika tydligt som smältande polarisar och hotade isbjörnar.

Det finns dubbel anledning att minska på utsläpp av koldioxid.

Framtidsvägar till ett hållbart naturbruk.

 

 

En skrift från Lantbruksakademien, med egentliga huvudtiteln ”Edens lustgård tur och retur”.

Författare är Peter Sylwan, och akademiens miljökommitte ligger bakom. Den kan hämtas på nätet: http://www.ksla.se/sv/retrieve_File.asp?n=262&t=ksla_publication

 

Det är en liten skrift (50-tal sidor) med stora perspektiv. Hur har mänsklighetens samspel med jorden utvecklats? Vilka vägar kan vi gå för att tillgodose den växande mänskligheten utan att förstöra vår grund?

Skriften är i grunden optimistisk. Det finns vägar att arbeta med. Exempel tas fram från olika håll.

Jag ska nämna bara ett av dem: hur Christer Nilsson på Alnarp lurar rapsbaggarna. Några få rybsfrön sås med höstrapsen. Rybsen blommar tidigare, drar till sig rapsbaggarna och fördröjer dem tills rapsen är mer motståndskraftig. Det gynnar rapsen och minskar behov av kemisk bekämpning.

En annan princip: håll marken beväxt. Stör den inte i onödan. Se gårdagens inlägg här.

 

Men vi måste vara beredda till nytänkande. Och till att inse vikten av det. Ska jag nämna Framtidsfokus igen? Ja – det blev så.

Utbildning och utveckling

Three cups of tea.

Så heter en bok som inte handlar om jordbruk men om utbildning och utveckling. Om att bygga skolor i  Pakistans bergsdalar. Om att utbilda speciellt flickor. Om att genom utbildning ta bort grunden för extremism och terrorism. En spännande och givande bok. Författare: Greg Mortensen och D O Relin, Penguin Books.  www.ikat.org

 

Mitt eget bestående intryck av jordbruket i Pakistans bergsdalar är deras totala utnyttjande av marken. Allt är gnagt och skördat. Odlingsterrasser på någon meters bredd, omsorgsfullt vidmakthållna. Varje grästuva, varje trädgren, är en resurs. Och befolkningen växer. Utbildning för alternativ utveckling är central.

 

Det jordbruk som finns där kan på sitt sätt ses som högtstående och välanpassat. Det har utvecklats under hundratals år och försörjt sin befolkning. Det är på senare år det börjar ta emot med ökad befolkning och ökade krav.

 

Jordbruk för självförsörjning orkar inte bli mer än en bisyssla i ett högstandardsamhälle. Där har vi ett dilemma, eller snarare en utmaning.

 

Det är kanske vårt standardbegrepp som behöver revideras?

Å andra sidan: jag behöver bara gå till min egen barndom för att se en övervikt av hårt arbete på den tidens landsbygd.

Världen går framåt – trots pessimistiska rubriker

Ur Stefan de Vylder: Utvecklingens grunder (Forum Syd 2007).

 

FNs utvecklingsorgan UNDP har utvecklat ett index för mänsklig utveckling (Human Development Index, HDI), som väger samman per capita inkomst, medellivslängd och ett index över utbildning. Det har skett en remarkabel förbättring de senaste decennierna.

Siffrorna nedan står för HDI 1960 resp 2004:

 

Världen   0,39 – 0,64

I-länder   0,80 – 0,95

U-länder  0,26 – 0,68

MUL        0,17 – 0,46  (Minst Utvecklade Länder)

 

Förbättringen har ökat de allra senaste decennierna utom för I-länder som nästan slår i taket. Så det finns anledning hysa optimism.

 

Det finns mycket mer i denna bok. En sammanfattning av sådant som rör jordbruket finns på www.greengard.se/ekvet2008.htm . Där finns också något från boken Miljöekonomi av Håkan Pihl, som tidigare behandlats i denna blogg.

 

Ett citat från de Vylder: ” Det finns många marknader där försiktighet med helt fria marknader är extra tillrådlig. En sådan är marknaden för jordbruksprodukter. Det finns starka skäl att vara kritisk till den groteskt detaljreglerade och subventionsstinna jordbrukspolitik som förs i till exempel EU, liksom givetvis mot den bondefientliga politiken i många Uländer, men det finns också mycket som talar emot en marknadsekonomisk fundamentalism på jordbruksområdet.”

 

Mitt i detta kommer jordbrukaren i kläm. Och han är jordens viktigaste ekologiska manager.