Gränser för vår planet

Stockholm Resilience Center presenterar ett nytt tänkesätt: hur mycket tål planeten av olika faktorer? Man har identifierat tre mest kritiska: klimatgaser, biodiversitet och kväve/fosfor i omlopp. Ännu är inget kvantifierat, men nog är åtminstone de trender vi har ganska alarmerande.

I Alnarp konfererades en dag om Jordbrukets konkurrenskraft. Bra sammanfattningar från olika branscher, men ändå kan man undra: vad nytt kom fram? De flesta har det mycket besvärligt i den internationella konkurrensen. Man kan bara undra – om vi hade gjort en global genomgång – hade inte alla haft det lika besvärligt då? Är det så världen är? Alla ska kämpa med kostnader och utveckling för att vi ska få framsteg.

Men man kan notera att i Alnarp nämndes inte mycket om miljö/uthållighet. Det är inte lätt att prioritera när ekonomin är ett stort bekymmer.

Men jag får ta fram min gamla käpphäst: det finns win-win situationer för både ekonomi och miljö. Några exempel:

För många växtodlare: bättre mullhushållning, mellan/fånggrödor, reducerad bearbetning, halm som bioenergi (om mullhalten är under kontroll)

Ecodriving

Använd etiketterna till höger så kommer mer inlägg om olika frågor.

Mullhalterna sjunker.

 

Har gått igenom försök, igen.

Fråga: hur har utvecklingen i mullhalt  varit vid olika odling? Svaret är entydigt: mullhalterna sjunker vid normal odling (med halmnedplöjning) om de från början är högre än 1% organiskt kol (1,7% mull).

Det är ingen gynnsam utveckling och man borde göra något åt det. Åtgärder finns: fånggrödor/mellangrödor som tillför mer organiskt material, modifierad bearbetning och helst bara vårbearbetning, stallgödsel etc.

Om man har en jord med 1,5% kol (rätt normalt för slättjordbruk) och normal drift med höstplöjning och halmnedbrukning kan 200 kg kol per år sparas i marken med ett par fånggrödor.

Det kostar något i utsäde mm (i vissa områden finns bidrag). Men inom några år ökar bördigheten och skördarna och även utan bidrag ger åtgärden någon vinst.

Vidare har man säkrat bördighetsutvecklingen för framtiden.

Slutligen har man minskat växthusgasutsläpp (mullminskning betyder koldioxidavgång) mer än dubbelt mot vad normal dieselanvändning betyder, minskat kväveutlakning och erosion.

En tredubbel win-win-win.

 

Precisionsgödsling – win-win för ekonomi och miljö.

Helgen har varit full av precision. Vad betyder det för skörd och miljö?

 

Det är kanske bäst att tala om vad det är fråga om. En sensor på traktorn läser av grödans färg i olika delar av ljusspektrat. En ansluten dator omvandlar det till kvävebehov och styr en ansluten gödselspridare. På så vis tas hänsyn till oregelbundenheter på fältet och grödan får rätt mängd överallt.

 

Det här är bra för skörden och därmed för ekonomin. Och det är också bra för miljön. Kväveeffektiviteten blir något bättre och utlakningen något mindre. Det är inte särskilt stora siffror någonstans om man jämför med perfekt avpassad vanlig gödselspridning men allting går åt rätt håll. Och hur ofta blir det perfekt? Efter stallgödsel och fånggrödor kan det vara svårt att hitta rätt kvävenivå. Sensorn gör extra nytta där. Och helhetssystemet fångar upp årsmånen fram till tiden för gödslingen.

 

Så nu är frågan – hur få tillräckligt intresse för detta? Det är faktiskt en åtgärd som lönar sig om man använder den på tillräckligt stor areal (ca 1000 ha).

När det gäller att minska utlakningen talas det om kostnadseffektivitet. I detta fallet får man tala om inkomsteffektivitet.

Ekonomi, miljö och långsiktighet.

 

Av förra inlägget tycks framgå en viss motsats mellan dessa mål. Den kan vara så men inte alltid. Till en del går det att förena, och just det är tanken och drivkraften bakom Odlingsperspektiv.

 

Ett exempel som kan gälla för en växtodlingsgård i Mellansverige med spannmål och en oljeväxtgröda.

Vi sätter in fånggrödor där det går, och det är tre år av sex. De får övervintra och bearbetning sker först på våren före sådd. På många jordar går det bra.

Det kostar utsäde och kan betyda en ökad bekämpning, en ökad kostnad på säg 300 kr.

I gengäld blir det mindre bearbetning och där sparar man in kanske 300 kr, så då står balansen på noll,

Fånggrödorna ökar mullhalten på sikt och biologisk aktivitet direkt. Det kan i första skedet ge minst 100-200 kr/ha varje år, på sikt ökar det.

Med dessa siffror har man alltså tjänat 100 – 200 kr/ha på hela odlingen.

Inte särskilt spännande, men ändå något.

Och vad övrigt?

Mullhalten är på uppgång i stället för nedgång. Bättre markstruktur, lättare brukning, större odlingssäkerhet.

Det bör bli mindre risk för fosforutflöde och erosion.

Kvävet hålles kvar i marken och utlakningen minskar.

Det blir mer liv av alla slag  i mark och landskap.

 

Är detta idealiserat?  Inte i snitt. Men i det enskilda fallet beror det på gårdens odling och mark och annat gårdsspecifikt. Och observera att i denna kalkyl ingår inga bidrag. De kan komma till i vissa områden.

 

Mer om mull i marken och skördar.

Förbättring – men hur?

De senaste dagarna har varit fyllda av resonemang om precisionsodling, markbördighet, odlingssystem och miljöåtgärder i jordbruket.

 

Svenskt jordbruk är bra miljömässigt. Det är viktigt att börja där. Men det går att bli bättre och i och med det är det en nödvändig väg att gå. Världens utveckling tål inte en annan inställning.

Några exempel på närliggande möjligheter:

Mer omsorg om effektiv kväveanvändning, precisionsgödslingsteknik.

Mer anpassad jordbearbetning är bättre för marken och sparar diesel.

Mer fånggrödor/mellangrödor som ger marken erosionsskydd och höjer mullhalt.

Ecodriving för traktorer.

Vård av biologisk mångfald vid åkerkanter och i landskapet.

 

Det här arbetet ger egentligen inga kostnader. Flera av dem ger tvärtom ofta lite vinst i storleksordningen ett par hundra kronor per hektar. Men de kostar i engagemang och intresse, och dessutom kan fördelarna låta vänta på sig ett par år. Men man måste komma över den tröskeln. Hur då ?  Några möjligheter:

 

Engagemang i utvecklingen – Framtidsfokus.

Märken typ Sigill, men kanske starkare.

Vissa branscher som arbetar med kontrakt kan driva utvecklingen (Findus, Socker). Kan detta utvidgas?

Kraftsamling av forskare och rådgivare.

En betoning på att också växtodlingen behöver långsiktiga kalkyler

 

Och sen i någon mån investeringsstöd och ev bidrag. Men ska det behövas bidrag till något som egentligen lönar sig?

Minska utsläppen till haven och öka konkurrenskraften – går det ihop?

 

Östersjön har problem och Västerhavet i någon mån också. Hur mycket av detta svenskt jordbruk kan påverka är ett stort frågetecken, men det är nödvändigt att försöka. Naturvårdsverket hade en workshop/brainstorming i veckan.

 

Men det är också nödvändigt att stärka svenskt jordbruks konkurrensförmåga. Den senaste Land har en hel del om den frågan. Det är klart att miljöskatter och miljöregler som är hårdare här än i omvärlden är en belastning.

 

Men det finns några möjligheter att kombinera:

Precisionsgödsling rätt använt ger bättre kväveeffektivitet och bättre ekonomi.

Fånggrödor rätt använt gör mer än fångar kväve, de bidrar till bättre mullhalt och markstruktur och ökad skörd.

 

 

Det här är två win-win – möjligheter som bör användas mer.

 

För övrigt finns åtgärder som kostar pengar. Mer skyddszoner, kanske lagstadgade. Mer våtmarker, kanske samhället skulle stå för hela kostnaden. Ingen fosforgödsling, inte ens stallgödsel, på marker i fosforklass 5. Det skulle betyda nedläggning av djurproduktion eller borttransport/vidareförädling av stallgödsel.

 

Åtgärder som de senare stärker minsann inte konkurrenskraften om de inte kompenseras på något sätt. Samtidigt är styrande bidrag med byråkrati och kontroll inte riktigt tilltalande.

 

Vad är lösningen? En bit på väg är Framtidsfokus (se etiketten till höger).

Sigill-produktion är en annan bit på väg. Kanske den kan skärpas till på jordbruks- och marknadssidan?

Plus specifika insatser finansierade av samhället, som våtmarker.

 

Och – naturligtvis – arbeta för att våra miljöåtgärder sprides internationellt. Ett annat sätt att öka konkurrenskraften.

Mull

 

Ja, jag håller på att gräva i mull. Om hur den påverkar skörd och odling och omvänt, hur mullen påverkas av olika åtgärder. Och vad kommer fram? Kort bl a:

 

Fånggrödor ger mer mull, och inom ett par år fördelar i struktur och skörd.

 

Vårplöjning är bättre för mull- och kvävehushållning än höstplöjning.

 

Detta är något som kan utnyttjas mycket mer än i dag och ger fördelar på många plan.

 

Något mer bakgrund (ännu mer):

Mullen är seg och beständig. Medelåldern på mullen i våra marker är flera hundra år. Men delar av den är ung och omsätts under loppet av något år. Mull har setts som en garant för bördighet, och det ligger något i det, men riktigt enkelt är det inte.

 

Men många av våra marker skulle bli bördigare med mera mull. Och då får man tillföra mer råmaterial, dvs växtmaterial (halm, andra skörderester eller gröngödsling) eller organisk gödsel. Bra skördar är positiva för mullen.  Man kan också påverka genom att minska nedbrytningen av mull, bearbeta och plöja mindre och senare.

 

Den stora mullhalten tar lång tid att påverka. Men de yngre delarna av den kan påverkas inom några få år. Och det kan vara positivt för många jordar. Danska försök visar på det. Några års nedplöjning av fånggrödan rajgräs har gett bättre struktur på marken och skördeökningar. Dessutom minskar utlakning och klimatgaser.

 

Win-win på flera plan, men det finns några tveksamheter också för en del jordar.

 

Ett spöke från det förgångna.

 

 

Det är en formulering från gårdagens inlägg och det gällde fosfor från toaletter, men jag tyckte det kunde vara en slående rubrik. Men där behövs kanske ett frågetecken också.

 

I markerna finns också in någon mån spöken från det förgångna: starkt fosforuppgödslade marker.

Även i den frågan är Sverige gynnat jämfört med andra länder. Trots all diskussion i Sverige är vår situation närmast ett avlägset mål för andra områden.

 

Dock finns stora arealer med onödigt höga fosforhalter. Med dagens prisförhållanden blir det nog lättare att få till stånd en minskning av gödslingen här så att halterna byggs ner. Men det tar tid.

Om man inte har speciellt fosforkrävande grödor behöver man inte ha P-AL värden över 6. Högre värden är en resurs att utnyttja, att tära på. Det blir en verklig Win-Win situation både för ekonomi och miljö.

 

Problemet är djurhållande gårdar som fyllt upp sin spridningsareal. Samarbeta med grannar – det är lätt att säga men kan vara svårt i praktiken.

En specialversion av Odlingsperspektiv kan hjälpa till med planeringen.

 

Men egentligen har vi en form av marknadsmisslyckande. När den enskilde optimerar sin drift blir det för ansträngt långsiktigt och konkurrensen hindrar motåtgärder.

 

När nu samhällets spelregler inte klarar långsiktig miljöfunktion borde man justera. I väntan på global handling kunde man nationellt införa hårdare regler och kompensera ekonomiskt.

 

Odlingsperspektiv/Växtföljdsmodulen – på väg…

 

Odlingsperspektiv är ett försök att greppa en helhetsbild för odlingen och kolla upp möjliga alternativ och förbättringar. Stommen är ett kalkylprogram. Resultat från växtföljdsförsök finns angivna och med den bakgrunden får rådgivaren och jordbrukaren resonera om vad som kan vara troligt händer på just den gården. Vad en alternativ gröda innebär för skördar, kostnader och totalekonomi räknas fram.

Vidare beräknas mullhaltsutveckling, en ungefärlig påverkan på utlakning, bekämpning, körning och mångfald.

Ofta hittas Win-Win situationer, både bättre ekonomi och bättre miljö, och det ger oss alla något att tänka på.

 

Jag fick en tankeställare i helgen när jag gjorde exempel med nya priser och kostnader. Vid ett vetepris på 1,40 behövs 6 ton skörd om det inte ska gå med kortsiktig förlust. Det är hårda bud..Det är klart att siktar man på 6 ton blir det lägre kostnader för bl a gödsling och inte fullt så tufft. Men på de fältdelar man får 6 när man siktat på 7-8 går det med förlust. Kanske man kan göra något bättre med dom. Eller använda sensorstyrd gödsling.

 

Odlingsperspektiv introduceras nu av Greppa Näringen. Men det går också att anlita Greengard och jag lämnar gärna mer information.  bertilsson@greengard.se  .

Det finns också på www.greengard.se 

 

Spara traktorbränsle – häpnadsväckande resultat.

 

I tidskriften Skånska Lantbruk (Hushållningssällskapen) nr 4 2008 finns en artikel av Nils Helmersson: Sparsam traktorkörning – ett sätt att minska kostnader.

Bl a omtalas om kurser i sparsam körning. På förmiddagen kördes en bana med olika moment, bl a plöjning och lastningsarbete. På eftermiddagen kördes samma bana, men nu med uppgiften att utnyttja den information man fått om att köra sparsamt. Citat: ”Resultatet var häpnadsväckande. Vid de olika kurstillfällena har förbrukningen i genomsnitt minskat med 20 resp 44% med det sparsamma körsättet. En av förarna hade så stor bränsleminskning som 48%

Nu tänker ni att det som man vinner i bränsleförbrukning förlorar man i tid! Resultaten visar motsatt bild. Vid ena kurstillfället utfördes samma arbete med hela 26% mindre tid.”

 

Ytterligare en win-win situation. Bättre ekonomi, bättre miljö och samtidigt tidseffektivare.

 

Nu gällde detta precis samma körningsmoment. Det finns ytterligare vinster att hämta i bättre planering som resulterar i mindre körning. Men det krävs att man har fokus på detta.

 

Om svenskt jordbruk sparar 20% diesel gör man lika mycket klimatnytta som halva den svenska vindkraften (år 2007 och räknat på att den ersätter olja)