Domedagsklockan, en bok

juni 6, 2017

Boken Domedagsklockan (2013). Stefan Karlsson, Jacob Nordangård, Stefan Radetzki m fl

En bok med kritik av rådande diskussion om särskilt klimatet. Och man är kritisk. Trump skulle gilla den.
Och det är klart: det finns osäkerheter. Men några bakgrundsfakta ifrågasätts inte:

En temperaturökning leder till stora förändringar i vår värld.
Ökad koldioxidhalt ger större uppvärmning, i princip.

Boken kritiserar försiktighetsprincipen – att vi måste begränsa växthusgasutsläpp, och ställer mot detta en annan fråga: ska vi riskera ökad fattigdom och hunger i världen.
Detta ser jag som en nyckelpassus, som avslöjar en stor förenkling i tänkandet. Man ser inte kombinationen begränsning av utsläpp och ny fördelaktig teknikutveckling som solenergi, transportutveckling, odlingsmetoder mm.

I det stora sammanhanget betonar man mänsklighetens förmåga att utveckla och hitta nya vägar. Vi kan förändra utan att försaka, när man har en drivkraft. Det är möjligt att klimatdiskussionen behövs som drivkraft.

Biobränslen kritiseras för att de upptar jordbruksmark. Och jag tror faktiskt att etanolspannmål och , dieselraps är fel väg att gå. Men biprodukter som halm och ”bonusproduktion” av mellangrödor är en helt annan sak. Det kräver ingen markresurs utan kan i rätt system förstärka odlingsmark och miljö.

”Människan ändrar beteende när hon ser det behövs”, ungefär så sägs det i boken. Men när det gäller processer som är så långsamma att det inte märks i dagliga livet är den filosofin otillräcklig. Då behöver man tala om den risk som finns. Och det är ju det man gör, tack och lov. Och hittills har ingen tagit skada av det.

Det finns en bonus i att spara kol och olja i marken – de kan behövas för att avvärja nästa istid.

Vad händer med insekterna?

maj 30, 2017

 

Det gäller inte de spektakulära eller hotade, som ekoxen och makaonfjärilen, utan den stora massan. Maten för fåglar och andra insektsätare. En artikel i Science tar upp frågan. Enligt ett pågående arbete i Tyskland tycks mängden insekter har minskat mycket tydligt det senaste decenniet.  Varför vet man inte. Ett mer enformigt landskap med större obrutna fält? Mindre markutrymme överhuvudtaget när landskapet alltmer bebyggs. Pesticider nämns, särskilt misstänksam är man mot neonikotinoider som kan sprida sig i systemen.

Vissa insekter kan man förstås vara utan, kan man tycka, men en allmän minskning påverkar hela naturen och gör den fattigare. Man vet inte om det är en allmän trend, men är oroad.

Men på Annelövs gård i Skåne är det tvärtom. Bengt Hellerström driver en effektiv konventionell växtodling samtidigt som han värnar livet i landskapet. Skalbaggsåsar, blommor i fältkanter, bon för vildbin och annat. Bengt menar att det inte bara är trevligt, det lönar sig också genom mindre kemisk bekämpning och säkrare skörd.  Detta enligt tidskriften Lantmannen, men det är också så att jag många år varit nästan granne med Bengt och vet vad han håller på med.

Det är så jordbruket måste utvecklas. Det finns mycket att göra som är positivt både för miljö, landskap och produktionsekonomi.  Och ny kunskap och teknik underlättar detta. Men över huvud taget borde den ”kemiska vägen” användas mer restriktivt. Man borde hitta en väg som ändå klarar konkurrenskraften. Egentligen har vi en början i Sverige, låt oss fortsätta med det. Klarar vi oss med låg användning av antibiotika kan vi nog klara en skärpning också vad gäller kemisk bekämpning. Det finns möjligheter.

 

Hållbar intensifiering eller ekologisk extensifiering?.

maj 21, 2017

Tidskriften Science hade Ecosystem Earth som specialsektion den 21 april. Det framkom inget nytt, men man kan sammanfatta:
Utmaningarna är stora. Biodiversiteten är starkt hotad. Vi lever mitt i den värsta ”utrotningsperioden” man känner till. Och trycket bara ökar.
Det behövs mer livsmedel, 70% ökning till 2050. Markresursen är knapp. Vattnet är knappt.

Hållbar intensifiering är nödvändig, men det räcker inte. Minskat svinn och mindre animalier behövs i tillägg, men det räcker inte heller.

Vi måste våga föra upp befolkningsfrågan. Man varnar för tron att den är på väg att lösa sig själv. Trots att utvecklingen på många håll har bromsats har vi totalt sett en ohållbar ökning. Utbildning, särskilt för kvinnor, tillgång till medicinsk rådgivning, preventivmedel etc är oerhört viktigt.

Man tog också upp frågor som ”conservation” (kräver mark), psykologi och miljö (hur motivera människor).

Tyvärr behandlades inte den övergripande frågan om att kortsiktig konkurrens styr jordbruket, vilket gör långsiktighet och varsamhet till en svår fråga.

Så – låt oss fortsätta med att arbeta för hållbar intensifiering:
Anpassning åtgärder.
Växtföljd, odlingssystem och jordbearbetning.
Grön mark för mull och miljö.
Energibesparing. Arbeta för effektiva kretslopp (en liten början finns).

Hållbar intensifiering eller hållbar extensifiering?

Världen behöver mer produktion och bättre miljö och hållbarhet. Det är Hållbar intensifiering. Ekologiskt jordbruk är en hållbar extensifiering, det ger bara ungefär halv produktion för viktiga grödor (Jordbruksstatistiken) i svensk odling och med svenska regler. Har världen råd med det?

Svaret är förstås nej, om vi ser det i stort. När det svenska samhället driver på ”ekologisk omställning” enligt KRAVs regler går det faktiskt tvärs emot global hållbarhet. Det är en diskussion som borde vidgas.

Men ändå skulle världen behöva en bättre ekologisk funktion i jordbruket. Mer fokus på långsiktighet och hållbarhet i vid mening. Men där lägger samhället kravet på kortsiktig konkurrenskraft vilket motverkar den utveckling som behövs.

Det skulle vara viktigare att stötta Hållbar Intensifiering än ”Ekologisk extensifiering”.

Boken ” Omställningen ” av Jens Ergon, ger hopp

maj 12, 2017

.

En bok som överraskar. Det handlar om klimatet. En initierad genomgång av klimatforskning och klimatpolitik de senaste åren. Fiaskot i Köpenhamn, den bedrövliga utvecklingen därefter och den stora pessimismen. Men – Parisöverenskommelsen blev en positiv politisk vändpunkt. Men framför allt – del 2 i boken heter Hopp. Där beskrivs den fantastiska utvecklingen för förnyelsebara energikällor. De växer med sådan kraft att fossilkällorna håller på att köras över.
Intressant och riktigt spännande.

Sista skörden

april 28, 2017

Har just sett denna film (på SVT Play).. Den är både vacker och angelägen. Den berör frågor som jag engagerat mig i under lång tid. Mullhalt och liv i marken har varit och är en av mina käpphästar, problemet med kortsiktig ekonomi likaså (initierade och ledde Lantbruksakademiens Kommitte för ”Ekonomi – Ekologi” för 20 år sedan). För ett år sedan närde jag ett visst hopp om att få ta upp just den frågan i AAAS (American Association for the Advancement of Science) med en presentation vid deras årliga kongress i februari). Men, trots starka medsökande (K Goulding från Rothamsted och T. Griffins från Tufts University) fick vi inte plats. Konkurrensen var för svår och kanske ämnet var något kontroversiellt i denna globaliserade marknadsvärld. Men visst hade det varit roligt att ta upp frågan i Trump-land.

Så – den här frågan behöver lyftas.

Filmen hade ju global utblick och då är det lätt att hitta problem med det mesta. Men låt mig kommentera några punkter, då från svenska förhållanden.

En huvudpunkt var mull och liv i marken. Man lyfte fram ”konstgödseln” som ett problem. Det är bara det att i de försök som gjorts och göres i våra odlingsområden är konstgödsel positiv både för mull och liv. Det är klart att man kan se ett problem i att utan konstgödsel hade man varit tvingad till större variation i odlingen. Men det innebär också åtskilligt lägre skördar enligt dagens kunskap. Statistiken för ekologisk produktion i Sverige är inte uppmuntrande, bortåt halv skörd för våra viktigaste grödor. Vår utmaning är att kombinera hög skörd med bättre mångfald och mullhushållning. Mycket kan göras i den vägen, med t ex mellangrödor och fånggrödor och modifierade odlingssystem.

Man kan ju fråga sig varför våra viktigaste kunskapscentra om mark och produktion inte fick komma till tals. Det verkar medvetet. Att det var mycket bra folk från olika sidolinjer ska dock inte förnekas.

En annan punkt var minskat näringsvärde i skördeprodukter. Jag har ingen riktig överblick, men det finns undersökningar som visar att åtminstone en del nya vetesorter har ett lägre upptag av mikroelement. Det beror inte på marken eller gödslingen utan på växtens fysiologi. Sortförädlingen borde bättre uppmärksamma den frågan, hur det nu ska gå till att få den prioriterad. Det är viktigt att den lyfts och går till rätt adressat.

”Jordbruksprodukterna är för billiga”. Ja, kanske det. I alla fall är det ett problem med det förhärskande marginaltänkandet. En odling som kostar 200 kr/ha extra är inte konkurrenskraftig, men om skörden är 6000 kg innebär det att det kan kompenseras med en prishöjning från 1,50 till 1,53, en obetydlighet absolut sett. Mycket kan göras både vad gäller odlingssystem och t ex kemikalieanvändning med rätt små insatser. Men det krävs motivation, vilket är svårt i en extrem global marknadsekonomi.. Men inte omöjligt. Det går att föra en win-win diskussion där skördeökningar och kostnadsminskningar i hela odlingssystemet vägs in. Vidare kan både marknaden (t ex märkning för merbetalning) och politiken (t ex bidrag för fånggrödor) spela en roll.

Ett par små felaktiga generaliseringar: ” 60% av kvävegödseln blir förluster till miljön”. Den svenska verkligheten är helt annorlunda. Kvävegödsling som ger skördeökning ökar föga utlakningen, men vid överdosering börjar den öka. Det är därför viktigt med rätt anpassning, precision.

”Vanligt höstvete har grunda rötter”. Vanligt höstvete har faktiskt djupa rötter, som redan på hösten är nere på över metern. Men visst är en bra rotutveckling viktig för mull och ekologisk funktion och det är viktigt jobba för förbättringar, t ex genom utveckling av flerårighet

”Mer och mer kväve för samma skörd”. För svenska förhållanden – vi har nog aldrig haft så högt kväveutnyttjande som nu.

Det nämndes att vi behöver öka produktionen med den utveckling vi har på planeten, och det är en viktig punkt. En sorts påtvingade högre livsmedelspriser är en politisk omöjlighet. Men som tur är kan man se en väg framåt baserad på följande kunskaper som finns i dag åtminstone för våra odlingsförhållanden:

Höga skördar är positiva för mull och liv i marken.
Fånggrödor och mellangrödor kan starkt förbättra både mullhushållning och mångfald.
En stark utveckling på maskinsidan kan minska markpackning.
Anpassning av insatser: kunskap och teknik utvecklas starkt.
Vi ser inga tecken i dag till minskade mullhalter i svenska odlingsjordar, faktiskt tvärtom.

Jordbruk och klimat, II

mars 1, 2017

En komplettering.
Minska 7 mill ton till 6,5 eller 8,4 till 0,4 ?

IPCC definition av jordbrukssektorn är mycket snäv, och faktiskt inte gjord för målinriktad utveckling. Nästan alla effektiviseringsmöjligheter kommer utanför jordbrukssektorn: drivmedel, energianvändning, en betydande del av kvävegödslingen, inlagring av kol i mark, bioenergi.
Kvar finns produktionsbundna faktorer som metan från djur, lustgas från åker. Vidare lustgas fr organiska jordar (opåverkbar schablon.). Något kan göras åt gödselhanteringen, dock.
Ska denna snäva sektor minskas behövs produktionsminskningar. Att öka produktion med oförändrad insats är förstås positivt men ger inga plus i beräkningstabellen.
Men såväl Klimatutredningen som regeringens Lantbruksstrategi säger ju att vi bör öka produktionen!
Men visst finns det hopp – bara man vidgar vyerna.
Med den snäva definitionen kan vi kanske minska dagens 7 mill ton GHG till 6,5 år 2040.
Med den vidare definitionen skulle vi kunna minska dagens 8,4 till 0,4.

Mer om detta: www.framtidsodling.se/jbr-klimat.pdf
Lite dokumenation om idisslare: http://www.framtidsodling.se/idisslare.pdf

Jordbruk och klimat

mars 1, 2017

Perspektiv kan vara viktigt i en diskussion. Några siffror.

Växthusgaser, koldioxidekv. millioner ton

Globalt, totalt                  54000                 Sverige 68
Transportsekto                 7600                  Sverige 20
Metan från djur o gödsel 3000                 Sverige   3

Det är ju ett ohållbart resonemang att säga att Sverige är så litet så vi behöver inte göra något. Utvecklingen av den globala köttkonsumtionen är ohållbar.

Men det är inte fel att säga att panikartade åtgärder i Sverige, som köttskatt, är ett löjligt slag i luften, som inte ger något positivt utan bara förstör.
Gräsmark är dubbelt så stort globalt som åkermark, och kan i stort sett bara utnyttjas av idisslare. De kan inte beskattas bort, men vidareutvecklas.
Men vi bör utnyttja vår fina djurproduktion för att vidareutveckla en bra gräsbaserad produktion och samtidigt främja landsbygd och landskap här hemma.

Det vore bättre att sätta fokus på metanutsläpp från fossil energiutvinning. I djurtäta USA (0,28 nöt per invånare mot 0,15 i Sverige) betyder metanutsläpp från produktion av fossil energi 42% av det totala medan djuren står för 30%. Och detta var före Trump.

Men låt oss verka för en global köttskatt. Plus en global skatt på fossil energi.

Fossila utsläpp anrikas i atmosfären, men inte metan från kor

oktober 1, 2016

2016-09-30 Göte Bertilsson
Om klimatgaser.
Efter veckor med arbete och diskussoner om klimat – några tankar.

Viktiga pooler, som har samband med varandra:
Atmosfären
Biosfären, inkl människan
Hydrosfären, särskilt oceanerna
Marken, den aktiva delen
Och vidare finns fossila depåer. Ett mellanting är ju torv, en ganska färsk depå

Viktiga gaser och ämnen.
Koldioxid. Kol. I ett kolkretslopp vandrar kolatomer i koldioxid från atmosfären till växtmaterial, som bryts ner på olika sätt och huvuddelen blir koldioxid igen. I processen kan vissa pooler öka eller minska, t ex kol i marken. Metan är också en del i denna cirkulation. Vid omsättning under syrebrist bildas metan (CH4) i stället för koldioxid (CO2). Metanet omvandlas så småningom till koldioxid i atmosfären och anrikas inte. Men under den tid (decennier) kolet är metan har det 20 ggr större växthuseffekt än koldioxid. Men metan anrikas inte och metan från bete och foder ökar inte kolmängden.
Fossilt kol däremot är en anrikning. Hela aktiva systemet tillförs mer koldioxid och det påverkar alla aktiva pooler.

Några exempel på flöden och konsekvenser.
En vetegröda ger skörden 8 ton. I tillägg finns i halm och rötter 12 ton. Sammanlagt 20 ton torrsubstans med en kolhalt på ca 40%. Det betyder att vetegrödan innehåller 8 ton kol och det innebär att grödan har tagit upp ca 30 ton koldioxid per hektar. Det rensar väl luften? Men vi får följa vad som händer. Vetet blir bröd och något foder. Kolet som går den vägen (3,2 ton) blir rätt snart koldioxid igen. Det kommer i vår utandningsluft, våra toaletter och avfallspåsar. Vi antar att halmen stannar på marken. Både halm och rötter multnar och rätt snabbt avgår 80% av det kolet som koldioxid. De 12 ton kol som gick denna vägen minskar till 2,4. Dessa är på väg att bli mull och bryts ner långsammare. Kanske 1 ton kol kan bli stabil mull som ett tillskott till marken. Men marken är levande och andas. Ett hektar normal jordbruksmark innehåller ca 50 ton kol i mullen. Det är mat för mikrober och dom andas ut koldioxid. På det viset blir det en minuspost på 600-900 kg kol beroende på mark och brukning. Så nettot för marken kan med dessa siffror bli mellan +400 och +100 kg kol. Det är detta netto som avgör klimatgaseffekten. De större flödena inne i cirkulationen tar ut varandra.
I tillägg har i odlingen använts diesel och gödselmedel mm. Det betyder utsläpp av koldioxid grundat på fossilt kol, ett tillskott till den aktiva koldioxidmängden.

Nu ser vi på gräs och idisslare.
Vi tänker oss först en äng som inte används. Gräs växer upp, tar upp koldioxid, vissnar, dör och multnar och då släpps koldioxid ut igen. Beroende på omständigheterna kan det bli en skillnad som på lång sikt påverkar mullhalten och kolet i marken åt ena eller andra hållet. Det är inte viktigt för detta resonemang. Men vi antar jämvikt.

Alltså- ängen ligger där, gör varken från eller till för klimatet. Koldioxid tas upp och avges igen. Men nu kommer det en ko och äter gräs. Det bör bli mindre gräs som multnar men i stället omsätts det av kon. Och i hennes matsmältning blir en del av kolet metan i stället för koldioxid. Och den delen är 20 ggr värre än koldioxid som växthusgas. Så småningom bryts metanet i atmosfären ner till koldioxid, och det ingår i kretsloppet. Någon anrikning av växthusgas har inte skett, men kon har belastat klimatet genom att föröka växthuseffekten hos en del av det flöde som cirkulerar.

I klimatberäkningen tar man hänsyn till denna tidseffekt, och det är nog rätt att räkna som man gör. Men korna ger ingen ackumulation i motsats till utsläpp av koldioxid från fossila källor.

Man borde kanske tänka till en gång till. Vi ska minska påfyllningen av växthusgaser, det är det viktiga. Och det är fossilkol som står för det. Är det rätt att lägga samma minskningskrav på ett flöde i cirkulationen som metan från idisslare?

Metan från den fossila industrin, särskilt kolbrytning men också naturgas-spill etc är en annan stor källa, och den är ganska ofullständigt kvantifierad. Men den ger ett direkt tillskott till aktiva klimatgaser och bidrar till ackumuleringen.

Lustgas – en annan betydelsefull växthusgas.
Lustgas är en kväveoxid, N2O. Den är mycket potent, i kg lustgas ger lika mycket växthuseffekt som 300 kg koldioxid. Lustgas är en komponent av kväveomsättning i marken. För normala åkermarker har IPCC i dag ett schablonvärde på att 1% av markens kväveomsättning blir lustgas. Det betyder 1-2 kg per hektar, ingen stor post i kvävebalansen men för klimatberäkningar ska den multipliceras med 300. Det betyder att den är en mycket betydande post i statistiken för jordbrukets klimatpåverkan. Det finns stora variationer mellan marker, år och mätningar, mycket beroende på fuktighet.
Det är inte mycket jordbruket kan göra åt denna komponent, annat än att ha så effektiv kvävehushållning som möjligt.
Lustgas bidrar inte till att öka koldioxidhalten men till att öka växthuseffekten. Det är självklart att den måste arbetas med. Men det ligger en sorts automatik: ju fler människor vi är på planeten dess mer kväve sätts i omlopp. Toalettavfall från en person innehåller ca 4 kg kväve. Lustgas avges både vid matproduktion och avfallsomhändertagande. Det är verkligen en utmaning att minska lustgas medan befolkningen växer.

GMO, Science, mull, Odling i Balans

mars 9, 2016

Ja, livet är fullt av intressanta glädjeämnen. GMO? Det är lite utmanande. Tillämpningen ska inte överdrivas och t ex kopplas till bekämpningsmedel. Men det är ett kraftfullt verktyg som ska användas med omdöme. I Science 19 febr finns en notis: ”Plant scientists: GM technology is safe.” ”Ett klart ställningstagande från växtbiologer”. Mycket av den negativa diskussionen grundar sig på en felaktig vetenskaplig rapport som drogs tillbaka. Vetenskap ska ifrågasättas, det ligger i dess natur, men det överdrives i dag. Det lär finnas de som inte tror jorden är rund, så alla är inte överens om den teorin.

Odling i Balans. Ja vad är det? Ett projekt, en förening, en praktisk utvecklingsidé? Ett tjugotal jordbruk strävar efter att kombinera ekonomi och miljö i praktiken, sedan tjugo år. Man blir imponerad när man ser vad som kan göras med den kunskap vi har. I målsättningen ingår att minimera användningen av kemisk bekämpning. För det måste vara ett mål för jordbruket.
Ekologisk odling avstår (nästan) från kemisk bekämpning, men de har så många andra begränsningar att det inte är ett hållbart helhetskoncept utom i begränsad skala. Trots det tävlar handel och samhälle om att driva komsumtionen åt det hållet. I den polariserade diskussionen går allt positivt intresse åt den sektor som producerar kring 5% av produktionen och inte är storskaligt hållbar. (Just detta är inget glädjeämne. Men för enskilda odlare har jag stor respekt och sympati).

Mull. Har tagit upp mycket av min tid och intresse ett tag. Å ena sidan ett stort engagemang för markvård och mull, särskilt internationellt. Å andra sidan svårt att se positiva effekter i många odlingsförsök. Vad är sanning egentligen? Som vanligt är den komplex. Man kanske får se vidare än till enskilda odlingsförsök.

I dag kom alltså både Science och Astronomy i min brevlåda. Vilken fröjd att följa utvecklingsområdena.Men man får också en känsla för vår utsatthet på lång sikt. Jordklotets magnetfält försvagas på lång sikt, och vi är nog på väg en stor försvagning och en omkastning av polerna om tusentals år. Nåväl, man får väl klara sig utan magnetkompasser. Men det innebär också att skyddet mot omgivande strålning minskar. Det kan bli en utmaning att ta tag i. En tröst är att detta har skett många gånger under årmiljonernas lopp och djurvärlden har klarat sig.

Uppdatering möjligheter.

december 16, 2015

Det här är dels från en konferens i Cambridge (International Fertiliser Society) dels från tidskriften Science plus något annat.

Mycket arbete pågår för att förbättra både produktion och miljö:
Jaga fosforförluster
Anpassad kvävegödsling
Fokus på markstruktur och förbättrad skördepotential
Optimering kalktillstånd
Fånggrödor, eftergrödor för förbättrad miljö och hållbarhet.

Men – en suck från en prominent forskare från Rothamsted, Keith Goulding: i England användes för lite kalk för jordbruket har svårt med långsiktiga frågor. ”Economy beats agronomy” Och detta är en knäckfråga inte bara vad gäller kalkning utan också t ex mullhushållning och en hel del annat. Mycket kunskap tas fram men kan man inte visa kortsiktig lönsamhet blir det svårt med tillämpningen. Det är ju kortsiktig konkurrenskraft som gäller i dag. Det här är ju ett tema jag nästan varit tjatig om, och det är intressant att detta kommer fram så tydligt i en internationell konferens. Det behövde lyftas mer till den ekonomisk – politiska sfären, men det är svårt att överbrygga den gränsen.

Det finns några utvecklingar.
Lokala marknader, närproducerat. Det ger möjlighet att lokala värden och miljövärden kommer in i marknaden.
Lantmännen och kanske flera ger merbetalning för en premiumkvalitet för spannmål, där produktionen följer givna miljöregler.
”Natural capital – valuing the planet”. En bok av Dieter Helm. Argumenterar för ett system där naturkapitalet får styra, inte kortsiktig produktionskostnad.

För det är ju faktiskt så att vårt globala livsmedelssystem (grunden för hela vårt samhälle) i dag har ett felaktigt och kortsiktigt styrsystem.

Vi försöker förbättra på olika sätt, t ex nationella regler, men vi har sett att det inte gick i längden. Det jag jobbar med i Framtidsodling är att ta fram förbättringar som också ger lönsamhet, win-win möjligheter. Man kommer en bit men det avhjälper inte grundproblemet att det är kortsiktig ekonomi som styr.