MAT, KOR, JORDBRUK OCH KLIMAT.

juli 7, 2018

Bakgrund: aktuell artikel i Science 1 juni (Reducing food´s environmental impact ..), Poore et al, plus annat bakgrundsarbete.
Omnämnda artikel är ett mycket bra och omsorgsfullt arbete. Den omspänner den globala variationen från Västeuropa till Kina, från bevattnat till torrt ”rainfed”., för att ta några exempel. Medelskörden av vete i deras bakgrundsmaterial blir 3,1 ton och globalt medel är ungeför detsamma. Man följer kedjan från input till åkern till produkten hos detaljisten (inkl förpackning och transport).
Det är klart att en slutsats, som får stort genomslag i den diskussionsmiljö vi har, är att animalier och särskilt idisslarsidan ger höga utsläpp både av klimatgaser och kväve/fosfor. Det är fakta. Och den globala utvecklingen av animaliekonsumtionen är ohållbar, så denna diskussion behövs.
Icke desto mindre är det viktigt med perspektiv för våra förhållanden. För detta kan behövas några siffror.
Globala utsläpp av klimatgaser är 54 Gton koldioxidekvivalenter (ce), alltså 54 miljarder ton. Per capita (7 miljarder invånare) blir det ca 7 ton, 7000 kg.
Poore et al anger att 26% hänför sig till matkedjan, det blir i runda tal 2000 kg.
Vidare att 61% av detta hänför sig till jordbruksproduktionen. Då blir det ca 1200 ce per person.
En egen beräkning på svernska jordbrukssystem och svensk medelkonsumtion hamnar på 400 ce per person. Skillnaden är kanske inte orimlig med tanke på att de 1200 är världens medeltal, de 400 är optimal produktion i Sverige.
Några jämförelser:
1000 mil med en bil med normalutsläpp (100 g/km) ger ydig 1000 ce.
Spisen i köket behöver ca 800 kwh per år. Med ”ful-el” skulle det betyda ca 240 ce, säg 120 per person. Inte obetydligt om man jämför med de 400.

En rapport av denna typ beskriver utsläpp. För att hantera frågan behövs en vidare syn, Följande gäller idisslare och klimat.
Kornas metanutsläpp ger ingen anrikning. Kolet kommer från atmosfären via biosfären (gräset). Detta i motsats till fossila kolkällor som ger en anrikning i atmosfären. Men korna förstärker effekten av detta cirkulerande kol
Det fanns ungefär lika många kor i världen för 100 år sen. Korna hör till bakgrunden. De har inte gett någon extra klimateffekt.
Korna bär landsbygden i många områden. Utan kor dör landsbygden i Småland och andra mellanbygder. Internationellt finns ett ännu större beroende. Urbaniseringen drivs på. Vad kostar urbanisering i miljö och resurser och sårbarhet?
Korna förädlar gräs och ger öppna landskap av betydelse för alla. Det kanske sparar många mils körning om sådant är nära tillgängligt.
Kornas utsläpp kompenseras i någon mån av att de vallar som behövs binder kol. Kornas gödsel är också ett problem, men det kan delvis vändas till positivt om den användes till biogas.
Vi har nog världens bästa mjölkproduktion i alla avseenden: produktion, djurhälsa och omsorg, antibiotikafrihet mm. Den bör inte avvecklas, men vidareutvecklas i en riktning där fördelarna kommer till sin rätt i kombination med landskapet.
Rapporten i Science trycker också på kvävefrågan. Animalieproduktionen är inte kväveeffektiv, och detta är kanske en större fråga än dess påverkan på klimatet. Detta har man arbetat med länge, men det kanske behövs nya tekniska lösningar.
Men samtidigt – den nuvarande trenden i världen mot ökad animaliekonsumtion bör brytas. Vegetabilier och köttsnål mat befordras.

Annonser

Ekonomin och jordbruket

maj 6, 2018

.

 

Har just gått igenom en bra bok:  Modern Mikroekonomi (Andreas Bergh, Niklas Jakobsson).

Underrubrik: Marknad, politik och välfärd.

Boken är bra, välskriven och tydlig.  Men huvudspåret i ekonomivetenskapen är följande:

I marknadsekonomin bildas en jämvikt mellan utbud och efterfrågan som styr priset.

Vid fullständig konkurrens (som med jordbruksprodukter på världsmarknaden) blir jämviktspriset lika med produktionskostnaden (oftast den kortsiktiga).  Då gör producenten ingen vinst.

Det läget är ju ohållbart så därför försöker man komma ifrån det med olika profileringar så man kan sätta egna priser. Det går ju för de flesta industrivaror.

Men inte för jordbrukets stapelvaror.  Det är jordklotets viktigaste produktion. Den påverkar hela vår försörjning och miljö. Och så lämnas den i sticket av ekonomivetenskapen.

Nu finns ju ”stöd”. Och dom är lätta att misstänkliggöra och manipulera efter budgetläget, vilket vi ju ser dagens läge.

Det skulle behövas ett bättre ekonomiskt fundament för hur man skulle kunna hantera försörjning och miljö i vår värld.bok

Det var det – den rena ekononomiboken.Intet nytt under de senaste decennierna i denna fråga. Man konstaterar problemet med fullständig konkurrens, men går bara vidare till hur man undviker den i de flesta branscher.

Boken Hållbar Utveckling (Håkan Gulliksen, Ulf Holmgren). Också aktuell och en bra bok. Men inte heller den tar upp jordbruksproduktionens fundamentala problem. Återkommer kanske till den.

Citat, s 264. ”Den gröna revolutionen, som denna utveckling kallas, har räddat en miljard människor undan svält och antagligen ett antal konflikter som kunde kostat ytterligare liv. Det pris vi fått betala är en viss miljöförstöring.”
s 314. Om Mat och vatten, hälsa och livskvalitet.Samt att avskaffa hunger. ”Det är den globala tillväxten som ska stå för kostnaderna, samtidigt som det finns brister i det ekonomiska systemet – handelsbegränsningar, subventioner och andra snedvridningar av en fri marknad,”
Se stöd som satts in för att hjälpa jordbruket ses alltså som brister.

Speciellt för jordbrukare (och alla andra).

april 17, 2018

Till alla läsare: sprid detta så gott ni kan, särskilt till jordbrukare.

Viktigt att förbereda för att gödsla rätt.
Gödslingsstrategi, noll- och pilotrutor.

Planera för en andra gödselgiva för att kunna slutjustera gödslingen.
Anlägg nollruta, egentligen en kvävemista. Om man kollar resutlatet med stråmätning behövs bara några kvadratmeter. Det viktiga är en liten bit som inte gödslas.

Nollrutan säger vad fältet själv kan ge. Mät i slutet av maj.
Pilotrutan har två funktioner<.
1. Den kan ge råg i ryggen att ligga lågt med första givan. Om man i slutet av maj ser att extra gödsling inte gjorde nytta kan man avstå.
2. Den syftar framåt, visar potentialen. Du kanske har ett 10-tons fält utan att veta om det.

Du som tillhör ”alla andra”: det kan väl vara intressant att veta hur man tänker och arbetar för att gödsla rätt och därmed dels ge ekonomi och försörjning, dels vara i samklang med miljön.

Här kommer en praktisk anvisning.

VAD KAN DINA FÄLT GE?
NOLLRUTAN GER BAKGRUND, PILOTRUTAN MÖJLIGHETER OCH POTENTIAL.
BÅDA HJÄLPER DIG MED ATT FÅ RÄTT KVÄVEGÖDSLING DETTA ÅR.

NOLLRUTAN.
När du använder stråmätning behövs bara några få kvadratmeter. Ganska lätt att skydda för gödsling.

PILOTRUTAN.
Mycket lätt att lägga ut. Gör en extragödsling på vetet under april, till vårsäd efter uppkomst.
Märk ut ungefär 4 ggr 4 m. Det kan räcka med att stega.
Strö ut så jämnt du kan en halv liter gödsel (20-25% kväve). Lite mer för kalksalpeter, mindre för urea. Det kan gärna vara NPK.
Det är lätt göra ett eget miniförsök. Göt en ruta med rent kväve, en med NPK. Justera mängden så kvävet blir lika.
Viktigt: märk ut rutorna!

MÄT I MITTEN/SLUTET AV MAJ.
Använd in pappskiva (40-50 cm) med hål i mitten för tumstock eller plaströr som man graderat. Mät dels i rutan, dels i fältet intill.
Nollrutan: ungefär – om höjden är 0,6 ggr fältets ger den 30 kg N, vid 0,7 ger den 40, vid 0,8 ger den 50-60 och vid 0,9 ger den 70- 90 kg N. Detaljerad tabell på www.framtidsodling.se.
Pilotrutan likaså i slutet av maj. Är pilotrutan 2-3 cm högre är fältet är det troligt 40 N till är lönsamt.

Titta gärna till rutorna under växttiden. Se vad som händer. Kan vara intressant.

Böcker, historia och utveckling.

april 4, 2018

De intressantaste berättelserna är ofta de med verklighetsbakgrund. Lite om två olika böcker från olika delar av världen:

M Raban, Bad lands. 2000. Om nybyggare i östra Montana. 1900-talets början
Tomas Löfström, Landet mitt i världen. Om resor i Afghanistan, 1975.

Sådana böcker hittar man i bibliotekens arkiv. Tack och lov för att de finns där. Båda ger en sorts hisnande känsla över historiens och utvecklingens dynamik i samspel med naturen.
sMontana.
Järnvägar västerut har byggts. Nya landområden öppnas. Vidsträckta prärier att stycka upp och använda. Prärien som ett hav. Ett gräs- och buskhav som når ända tlll horisonten. Ruta upp och använd! Registrera dig för en ruta på 320 acres (knappt 100 hektar), bygg en bostad och odla upp! Torrt? Med nya brukningsmetoder ska det gå att få bra grödor med de ca 350 mm som kommer. Säger sakkunskapen. Federala program. Nya städer byggs längs järnvägslinjen. Prärien plöjs upp. Snart kommer traktorer och andra maskiner. Utveckling.
Men så kommer torra år på 1930-talet. Området är i utkanten av The Dust bowl. Skördarna fallerar, alla kämpar, de flesta får dock ge sig efterhand. Lämna sina 320 acres med hus och drömmar, packa det bohag man kan och dra iväg längre västerut till andra möjligheter.

Egentligen: i ett landskap som inte tillåter träd att växa ska man nog inte tro att vete och majs har en framtid utan bevattning, utom i de mest gynnade områdena.
Nu är det mest stora rancher med djur i området. Prärie. USA har 29 ”kor” per 100 invånare. Sverige har 15. Federala program står inte högt i kurs i Montana. Republikanskt.

Afghanistan.
Ett land med 32 språk och många etniska grupper. I grunden stamsamhälle. 1975 finns en centralregering, president Mohammad Daoud. Men få år senare kom den ryska invasionen och kaos uppstod – och fortsätter.
Löfström gör en omfattande resa, och beskriver med kärlek land, folk och historia. Ett par nedslag:
Kafirerna. Faktiskt i Pakistan längst upp i bergen. En isolerad folkgrupp på några tiotusentals personer. Getter, jordbruk. Fria öppna människor. Tror på egna gudar. (Löfström reste dit på grund av att kafirerna i Afghanistan har med våld tvingats över till islam.) Men frihet och glädje. Dock – kvinnorna jobbar på fälten medan männen dricker te. Och man har slavar, vilket Löfström glider över med lätt hand. En fråga han ställer: hur har samhället klarat att hålla sig stabilt i många hundra år utan överbefolkning, get-explosion och skogsskövling? Till skillnad från t ex Grekland. Kanske för att det var isolerat och det inte fanns någon yttre marknad.
Sydöstra Afghanistan. Ett ökenlandskap. Men ruiner av städer och anläggningar. Kanske en gång Nimrods förlovade land som beskrives i Bibeln. Det ligger mellan de forntida högkulturerna vid Indus respektive Eufrat/Tigris. Varför är det öken nu? Kanske klimatförändringar (troligt) kanske kulturella orsaker. Utvecklingsprojekt. Det finns floder, Helmond och Kash Rud. Under 70-talet utvecklingsprojekt med bl a USA. Dammar och bevattning. De var inte lyckade på sikt, men man fortsätter på lokal nivå.
Floderna mynnar i ”träsksjöar” där de försvinner. Faktiskt är dessa träsksjöar föremål för en artikel i Science 23 febr 2018. ”Bringing an Iranian oasis back from the dead”. Floderna når inte träsken längre. Så de gamla träsksjöbottnarna blåser bort och förstör omgivningen. Och fåglar och djurliv försvinner. Finns en lösning? Ja, man nämner att spara vatten genom droppbevattning. Alltid ett steg på vägen. Detta har alltså hänt de senaste decennierna. Floderna har försvunnit. Vad har blivit bättre? Kanske att fler människor försörjs.

Utveckling är inte lätt. Det är bara det att den behövs. Grannlandet Pakistan har nu 208 miljoner invånare, kring 1975 var det 70. Afghanistan har nu 34 miljoner, 1975 var det 10.

Hur diskutera klimat?

januari 18, 2018

 

Kor släpper ut metan. Ca 150 kg per år. Det har en klimateffekt motsvarande ca 3000 kg koldioxid.

Kor behöver gräsmark, mer eller mindre, som bete eller ensilage/hö.  Gräsmark kan binda kol genom att öka mullhalten.

En lerrik åkermark med låg mullhalt som omändras till gräsmark med bra produktion kan binda bortåt 1000 kg kol  per hektar och år under några decennier. Det sjunker med tiden. Det motsvarar 3700 kg koldioxid.  Med en ko per hektar blir det klimatpositivt – under begränsad tid.

Men med effektiv produktion föder ett hektar mer än en ko. Då blir det genast klimatnegativt

Om mullhalten är något högre binds mindre kol  i vallen och vid höga mullhalter släpps koldioxid ut. Jordbruksverket summerar att som snitt 30-40% av djurens utsläpp kan kompenseras av vallen.

”Kor är bra för klimatet”, det är sällan sant. En mening att använda med stor försiktighet.

Men kor och idisslare i allmänhet kan vara bra för helheten, land, folk och landskap. Det gäller landskap, mångfald, en levande landsbygd.

Att arbeta med, för produktionen:

Hur spara mera kol i vallarna? Kontinuerliga vallar utan plöjning, artsammansättning, gödsling, slåtter management, betesmanagement. Forskning för bättre kunskap om kolinlagring i hela markprofilen.

Hur bedriva djurproduktionen för bättre helhetsfunktion och lägre utsläpp?

Att arbeta med, för en sansad diskussion i samhället:

IPCCs definition av sektorer är anpassad för datainsamling, inte för arbete med sektorsförbättringar. Om en jordbrukare minskar drivmedel – bra för sektorn Arbetsmaskiner men märks inte för Jordbruk, om han minskar gödsling genom gröngödsling – bra för sektorn Industri men kan t o m öka utsläppen för Jordbruk, om han lagrar in kol i marken – bra för sektorn Markförändring  (LUCLUF) men inte för Jordbruk, osv .  Det som ligger i Jordbruk är främst metan från djur (schabloner efter produktion), kväveomsättning i mark (scbablon 1%), lustgas från torvmarker (schablon). Kvar som går att påverka är stallgödselhantering och kväveförluster.  Inte mycket förbättringsmöjligheter utom att minska djur.  Men är denna indelning riktig att arbeta efter? Måste inte ramen vidgas?  Mer bakgrund:

Om vi ser till vårt grannland Norge som exempel: Jordbrukets klimatpost är ca 4000 (tusen ton), petroleumutvinningen ca 15000.  Djurens del har funnits lång tid, de har inte gett någon extra uppvärmning, petroleum är nytt.  Norges landsbygd mot en mindre justering av oljeutvinningen? För Sveriges del har vi samma problem men utan olja: stora områden läggs öde utan djur. Vad kostar urbanisering?

Idisslare förädlar gräs, det deras stora styrka. Den behövs i stora delar av världen, också i t ex  Europas mellanbygder. Och det ger samtidigt kombinationsfördelar med landskap och mångfald.  Den kombinationen bör premieras i samhället, inte koncentrerad produktion grundad på mest spannmål.

Den nuvarande utvecklingen för animaliekonsumtionen i världen syns dock ohållbar, främst ur resurs- och kvävesynpunkt men också för klimatet .

 

 

”Ecological intensification” . Bättre odlingssystem med mellangrödor.

december 11, 2017

 

Från International Fertiliser Society, Conference Cambridge

Mellangrödor.
En nyckelfråga för uppbyggnad av bra odlingssystem. ”Ecological intensification”.

En mycket bra genomgång från Frankrike. Justes m fl. Slutsatser
Effektiva för att minska nitratutflöde. Effekt minskar vid sen etablering
Minskar också mängd dränerat vatten, 30 mm under franska förhållanden
Men ser ingen negativ effekt på följande grödor.
Kan klara svinflyt om mindre än 75 kg total N (senap eller rättika).
Multiservice: N-utlakningen, gröngödsling, minskar erosion, mullbildande, kan minska växtskyddsbehov (val av arter viktigt), kan gynna bin, ger en viss recirkulation av näring inkl. svavel.
Minskar också växthusgaser, både koldioxid och lustgas.
Möjliga problem: konkurrens med grödan, gynnar vissa växtsjukdomar (arter!), dålig kortsiktig lönsamhet.
Blandningar av arter är fördelaktigast. Baljväxtinslag ger kväve.

En poster från UK om övervintrande fånggrödor före majs. T. Storr m fl.
En artblanding svarthavre, rättika, senap efter höstvete. Reducerade kväve och också löstligt fosfat i marken under sept-mars. Efter frost i jan ökade dessa halter vilket var positivt för följande majs.
En tanke från min sida: övervintrande mellangrödor som fryser av bör undvikas i lägen med ytavrinning, men kan annars minska fosforutflöde.

Och vidare en allmän kommentar om fång/mellangrödor.
Sverige har ju kortare höstsäsong än Frankrike och England. Men borde vi inte lägga en del resurser på att kartlägga möjligheter?

Kan jordbruk bedrivas industriellt?

december 2, 2017

Frågan väcktes på detta seminarium, som något behandlades i föregående post. Det blev ingen diskussion om detta, men kanske det skulle behövas. Rubrikbytet är en sorts test

1. Seminarium i Alnarp i veckan om växtodling och framtid. Lantbruksakademiens Håstadiusseminarium och årets pristagare Lars Törner. Om framsteg som gjorts vad gäller odling och miljö, om möjligheter för framtiden. När man ser en samlad bild över vad som hänt under några få decennier blir man optimistisk om fortsättningen.
Men det finns utmaningar:
Samhällsexpansionen kräver mark. Mycket påtagligt i Skåne. Det skydd för åkermark som nu finns inskrivet väger inte tungt jämfört med samhällets behov av bostäder mm.
Det är rationellt att utnyttja samma maskiner på flera gårdar. Men besvärliga ogräs finner det också rationellt, en bra spridningsväg. En av de unga jordbrukare som diskuterade utmaningar hade övergått till egna men mindre maskiner som stannar på gården. En annan hade börjat med Conservation Agriculture.
En fundamental fråga väcktes: Kan jordbruk bedrivas industriellt?
Hållbara växtföljder är också en utmaning. Kan mellangrödor vara en hjälp?
Sverige har mycket goda förutsättningar för spannmålsproduktion: Temperatur, fuktighet och långa sommardagar.

2. WWF Eko nr 4: torskfisket i norr – återhämtning tack vare åtgärder, jätteräkan – numera miljöriktig, fosforrening i Kaliningrad.

3. Vår egen, FramtidsOdlings, pågående satsning: Checklista för Odlingsutveckling och Gårdsnära kunskap. Det är på gårdens fält skörden växer till och miljöpåverkan initieras. Det är viktigt att skaffa och utnyttja gårdsnära kunskap. Det kom också fram på seminariet. www.framtidsodling.se

Conservation Agriculture

november 11, 2017

Growing a Revolution, det är titeln på David R Montgomerys senaste bok. Och den har ett viktigt budskap, som presenterades på ett seminarium i regi a v Axfoundation för ett tag sen. Det är mycket markförstöring som pågår på vår planet. Det saknas också känsla för att hela vår civilisation bygger på tillräcklig försörjning med mat, och därmed på jordbruket och markenHur ska vi ta vara på marken? Conservation Agriculture har tre principer:

Ha marken grön (eller täckt med växtrester)
Plöj inte och bearbeta så lite som möjligt
Variera med olika grödor.

Samtidigt betonade Montgomery att det hela får anpassas efter mark och klimat. Faktiskt är det i denna riktning vi i FramtidsOdling har arbetat i de 4 år vi funnits till (www.framtidsodling.se ). Och utvecklingen har också gått i den riktningen för alla tre ovannämnda komponenter. Utvecklingen är positiv för svenskt jordbruk. Till och med marknaden har utvecklats i rätt riktning, men mera betoning på miljö/hållbarhet och kontakt producent-konsument (närodlat).

Det är viktigt att gå vidare. Det finns många fördelar med ”grön mark”, att befordra liv och mångfald i marken. Det är dock inte problemfritt, såväl ogräs som växtsjukdomar kan trassla till det. Men arbete pågår med mellangrödor som konkurrerar bort ogräs (t ex Kansas University), biologiska samspel som minskar växtsjukdomar mm. Det finns mycket att arbeta med och ny teknik kommer starkt.
Minska jordbearbetningen, det pågår. Är plogen en marodör, som ökar erosion och förstör marken? Det sägs så, bl a av Montgomery. Det har varit så på många håll och är väl så fortfarande. Men för våra förhållanden är läget inte solklart. I t ex Mellanvästern är vatten knappt och marktemperaturen kan bli skadligt hög. Under våra förhållanden är vattentillgången säkrare och vi ville gärna öka värmen i marken på försommaren. Och vår odlingssäsong är kort. Vi får hitta system för bearbetning som passar här. ”Dogmatiska sanningar” är svåra att hantera och leder inte framåt.

Variation i odlingen är viktig. Och jordbrukarna vill gärna gå i den riktningen, men vilka möjligheter finns att hitta alternativ som är ekonomiskt gångbara? Här kan mellangrödor som ger grön mark erbjuda alternativ, men där är mycket att arbeta vidare med under våra förhållanden med kort odlingssäsong och väder som ställer till det. I år har skörden starkt försinkats på många håll. Sådant händer.
Det är inspirerande med så många möjligheter att arbeta vidare med, inte minst biologiska samspel i odlingen.

Energi och odling

oktober 22, 2017

Det har blivit rätt många träffar på mina tankar vid spisen. Inga kommentarer, men jag gör gärna en själv.
Jordbruket måste energieffektivisera (även om det är viktigare i köket). Och det finns möjligheter.
Vi kan ta halmresursen till exempel. 6 ton vete ger minst 4 ton halm. Totala energin är ca 5 kwh/kg, men låt oss säga att 3 kan utnyttjas, för värme, för eltillverkning, för biogas.
4000 kg ger då 12000 kwh. För en bra gröda med dagens teknik går det år 3000 kwh per hektar. Med känd teknik och bra organisation producerar jordbruket energi både till sig själv och omvärlden.
En fråga är kvävegödseln. Den produceras i dag med fossilgas. Men jag har själv sett en kvävegödselfabrik som gick på el, Glomfjord i Norge på 1980-talet. Den kunde inte konkurrera med gasen. Men det är helt möjligt att göra kvävegödsel med förnybar energi av alla sorter, också av halm. Men det är kanske mer praktiskt att biogas används lokalt, och åtminstone i ett mellanskede ”avräknas” mot ammoniakfabrikens fossilgas.
På sikt kommer fossilfri kvävegödsel
Och vi bör göra vad vi kan för att återvinna kväve, med den viktiga kommentaren: om en återvinningsprocess skulle kosta mer i energi och ge större utsläpp än ammoniakfabriken, vad är då återvinning till för nytta?
Vi måste se på totalbilden för att inte köra fel i farten.

Energi och mat – köket kan förbruka mer än odlingen

oktober 19, 2017

Tankar vid spisen.
Stekte lite överbliven kokt potatis till kvällsmat. Kom att fundera på energi. Spisplattan gick ca 5 minuter. Det var kanske 200 g potatis . Stekningen kostade 5/60 tim *1,5 kw = 0,125 kwh.
Hur mycket gick det åt i jordbruket? 30 ton potatis per hektar. Men har använt ca 120 kg kväve (10 kwh/kg) och kanske 150 liter diesel, (också ca 10 kwh/kg ). Summan av det blir 2700 kwh. En del annat kommer till, vi säger 3000kwh. Vi fick 30 000 kg, och potatisen vid åkerkanten kostade alltså 0,1 kwh per kg. För att få fram potatisen jag stekte (200 g) användes alltså 0,02 kwh.
Så jag gjorde av med 0,125 kwh i köket och jordbruket 0,02 för att få fram min stekta potatis.  6 gånger mer i köket.
På morgonen äter en av oss gröt. Ungefär 100 gram havregryn. Ett grovt antagande: för det behövs 150 g havre.
Spisplattan går kanske 4 min och det förbrukar 0,1 kwh. I kronor ca 20 öre.
När man skördat 6000 kg havre har man satt in 120 kg kväve och 60 liter diesel och lite annat, säg 2400 kwh, alltså 0,4 kwh/kg. För de 150 gram havre som krävdes för gröten behövde jordbruket 0,06 kwh. Alltså blir det 0,1 kwh i köket och 0,06 på åkern. Nästan dubbelt så mycket i köket.
Här jämfördes bara tillagningen i köket med odlingen på åkern. Det gick åt mest energi i köket.
De flesta skulle nog tro att det är tvärtom.