Om fosfor i haven

.

 

Nya satsningar diskuteras. Vinddrivna pumpar som för ner syrerikt vatten till bottnarna. Kanske det.

Men man kan filosofera om läget. Hur hade Östersjön det för hundra år sedan? Ett trögt och finmaskigt nätverk av vattendrag och sankmarker kännetecknade landskapet. Det var inte lätt för fosforn att komma loss och ut till havet.

Befolkningen var mindre än hälften mot dagens. Mycket av toalettavfallet hamnade på den normala gödselhögen. I städerna togs latrin tillvara.

Men inom några decennier började saker hända.

Vattentoaletten kom. Toalettavfall gick direkt till havet.

Jordbruksmarken dikades. Transporten från mark till hav underlättades kolossalt.

Och så småningom började marken gödslas och berikas med fosfor (men mer om det senare, så vi lämnar det så länge).

 

Vattentoaletternas fosfor, före reningsverkens fosforfällning, bör ligga i bottensedimenten. Det är inte lätt att få bort det spöket från det förgångna. Förgånget är det ju inte heller i alla delar av Östersjöns omland. Direktutsläpp fortsätter.

 

Och dikningens effekt fortgår. Och vi kan knappast ha ett acceptabelt jordbruk utan bra dränering. Våtmarker – ja visst är det en bra satsning, men jämfört med landskapets fosforfiltrering för 100 år sedan är det obetydligt.

 

Frågan är om vi inte lurar oss själva om vi tror att vi med olika program ska kunna komma ner till läget för 100 år sedan.  Internationellt sett är vi i Sverige mycket bra. Men vi kan också bli bättre, men inte radikalt. Såvida inte dräneringen offras eller göres på ett helt nytt sätt.

 

Annonser

Etiketter:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: