Archive for januari, 2009

Handelspolitik resp jordbrukspolitik

januari 31, 2009

.

 

Ett inlägg för ett par dagar sedan rörde detta. Prominenta ekonomer ifrågasätter värdet av ytterligare handelsliberalisering för Ulands fattiga.

Och så lägger jag till frågorna om långsiktighet och diversitet i ekologiskt grundade näringar.

 

Protektionism fungerar inte heller. Hur ska vi göra då?

 

Den trosvissa frihandelsideologin får maka åt sig lite. Inom den finns rum för justeringar för miljöfrågor mm. Sådana ska justeras lokalt och när det är gjort är frihandel den bästa formen (enl frihandelsekonomen Bhagwati). Till sådana miljöfrågor bör räknas långsiktigt systemunderhåll och diversitet.

Ett alternativ är att detta bakas in i WTOs regler, men det är nog en hopplös fråga (innan problemen blir alltför uppenbara).

För skogsnäringen finns ju miljöcertifieringar som åtminstone delvis tycks ha fungerat. Möjligt för jordbruket?

För Uland: det lokala jordbruket måste utvecklas och frihandelsprinciper får inte hindra detta. Det kan behövas både stöd och skydd.

I-lands tullmurar mot förädlade Ulandsprodukter måste bort.

 

Ekologins roll inom WTO skulle stärkas. Världen behöver bättre en uthållig och balanserad utveckling än otyglad exploatering av resurser, även om det senare skulle ge större tillväxt.

 

Detta tillhör ju de högre sfärerna. På den nivå där man kan göra något kvarstår att inom produktionsekonomins ram förbättra systemen. Leta win-win situationer och föra ut dem i praktiken.

Annonser

Andra länder – andra seder.

januari 31, 2009

 

Ibland kan man bli förundrad över hur olika det kan bli trots att grunden är densamma eller mycket lika.

På International Fertiliser Societys konferens i december (något från den hittas under taggen Kretslopp) tog Johnny Johnston från Rothamsted upp fosfor. I grunden: vi måste spara på fosfor, tillgångarna är begränsade och vi måste recirkulera mer. Och några siffror som jag inte tar upp i detalj men som innebär att engelskt jordbruk förlorar ca 0,8 kg P per hektar och år till omgivande vatten. Och vi här i Sverige kämpar med att reducera 0,4 ytterligare.

 

För kadmium är man i England stolta över att halten i slam numera håller sig i området 70-120 mg Cd/kg P, dvs ”i samma område som mineralgödsel”. Svenska värden är kring 40 för slam och ca 10 för mineralgödsel.

Bestämmelserna för slam i England (UK) säger att halten 3 g Cd/kg jord inte för överskridas och tillskotten av kadmium får inte överskrida 150 g Cd/ha under en 10-årsperiod.

I Sverige vill inte att kadmium i jordarna ökar alls. Vår medelhalt ligger kring 0,5 g Cd/kg jord och vi tycker inte om att det kommer ca 0,5 g Cd per hektar och år från atmosfären.

 

För fosfor är det nog en fråga om stadium. Vi har jobbat med fosfor längre tid och har kommit längst i Europa.

Varför det är så olika för kadmium kan man fråga sig.. I den frågan har Sverige en särställning av olika anledningar.

 

Men det här ger inga fördelar för svenskt jordbruk, bara kostnader. Och mera press. Det blir så när produkten styrs av  ett världsmarknadspris.

Stora utmaningar kräver mer forskning.

januari 29, 2009

I Science (9 jan) finns en genomgång av klimatförändringars påverkan på framtida jordbruksproduktion. Det ser illa ut. Om klimatpanelen IPCC har någorlunda rätt kommer den ökade sommarhettan om drygt 50 år att leda till produktionsminskningar på 20-30% i stora europeiska jordbruksområden. Och i norra Afrika – katastrof.

Men egentligen skulle matproduktionen behöva fördubblas eller mer.

 

Vad finns för positivt ta fram? Några möjligheter :

 

IPCC räknar fel. Kanske Svensmark har rätt att solens inverkant på den kosmiska strålningen betyder mer är koldioxiden (se poster märkta Klimat). Då kanske det inte blir så farligt. Eller kan det bli ännu värre. I vilket fall bör vi minska klimatgaser för där ligger ett av våra få hopp. Och så är det ju så att haven mår illa av koldioxid oavsett klimateffekten.

 

Vi utvecklar grödor och jordbrukssystem som är mindre känsliga för värme och torka. Då bör vi använda den spetskunskap som finns även om den stavas GMO. Och vi kan inte vänta och se, det här tar tid.

 

Vi kanske inte ska odla på högsommaren utan ta en gröda på våren och en på sensommaren. Ungefär som i dagens Pakistan.

 

Vi behöver mer forskning på jordbruksekosystem, som integrerar produktion och miljö och använder den kunskap via har. Det är nödvändigt för en dräglig framtid. Och det ligger inte på dagens jordbrukssektor – det är samhällets ansvar.

Ekonomi, miljö och långsiktighet.

januari 29, 2009

 

Av förra inlägget tycks framgå en viss motsats mellan dessa mål. Den kan vara så men inte alltid. Till en del går det att förena, och just det är tanken och drivkraften bakom Odlingsperspektiv.

 

Ett exempel som kan gälla för en växtodlingsgård i Mellansverige med spannmål och en oljeväxtgröda.

Vi sätter in fånggrödor där det går, och det är tre år av sex. De får övervintra och bearbetning sker först på våren före sådd. På många jordar går det bra.

Det kostar utsäde och kan betyda en ökad bekämpning, en ökad kostnad på säg 300 kr.

I gengäld blir det mindre bearbetning och där sparar man in kanske 300 kr, så då står balansen på noll,

Fånggrödorna ökar mullhalten på sikt och biologisk aktivitet direkt. Det kan i första skedet ge minst 100-200 kr/ha varje år, på sikt ökar det.

Med dessa siffror har man alltså tjänat 100 – 200 kr/ha på hela odlingen.

Inte särskilt spännande, men ändå något.

Och vad övrigt?

Mullhalten är på uppgång i stället för nedgång. Bättre markstruktur, lättare brukning, större odlingssäkerhet.

Det bör bli mindre risk för fosforutflöde och erosion.

Kvävet hålles kvar i marken och utlakningen minskar.

Det blir mer liv av alla slag  i mark och landskap.

 

Är detta idealiserat?  Inte i snitt. Men i det enskilda fallet beror det på gårdens odling och mark och annat gårdsspecifikt. Och observera att i denna kalkyl ingår inga bidrag. De kan komma till i vissa områden.

 

Mer om mull i marken och skördar.

Ökad frihandel och ekonomisk utveckling.

januari 27, 2009

Ökad frihandel och ekonomisk utveckling.

 

Detta är titeln på en rapport i Science (9 jan 2009), av Jomo Kwama Sundaram, bitr generalsekreterare för UN department of Economics and Social affairs och R von Arnim, prof i Denver.

 

Man går igenom ”frihandelsteorin” från grunden. Må vara att principen håller mellan likvärdiga länder vars valutor anpassas efter förhållandena, har full sysselsättning, och inga restriktioner i rörlighet för arbetskraft mm. Men så är inte förhållandet när vi talar om I-land och U-land. Därför blir inte resultatet av handelsliberalisering det förväntade.

 

Många, inklusive Sveriges regering, hoppas på genombrott i frihandelsförhandlingarna (Doha-rundan). Författarna i Science skriver följande (citerat men översatt):

”..Ytterligare handelsliberalisering kommer att underminera försörjningen i de flesta utvecklingsländer, varav många har förändrats från livsmedelsexportörer till –importörer. I motsats till vad som hävdas av frihandelsförespråkare kommer borttagandet av jordbruksstöd och exportstöd i OECD-länder att åtminstone temporärt öka livsmedelskostnader i importerande länder. Fördelarna av en liberalisering kommer med största sannolikhet att tillfalla ett fåtal exporterande länder och inte Uland och i synnerhet inte dess fattiga.”

 

Kanske utveckling behövs innan man kan konkurrera med omvärldens elefanter?

 

Men handelsrestriktionerna för förädlade livsmedel (t ex marmelad) gentemot Uland förefaller helt missriktade.

 

Artikeln i Science tar inte upp ett par andra aspekter på frihandel och konkurrens inom jordbruksområdet:

 

Långsiktighet. Brukande av marken kräver långsiktiga hänsyn. Det kan fungera också i konkurrens om alla aktörer tar hänsyn till detta och räknar in markvårdskostnad i kalkylen. Men i praktiken fungerar inte detta på en global marknad. Kortsiktighet vinner.

 

Mångfald. Själva grunden i frihandelsteorin är specialisering. Det går på tvärs mot ekologiska behov.

Mer om ekonomi finns på min hemsida www.greengard.se

Maten i världen.

januari 26, 2009

 

Dokument utifrån i TV2 handlade om detta. Och situationen verkar jobbig, minst sagt. Hur än jordbruket än gör verkar det bli fel. Producera för mycket ger lågt pris och det är stör utvecklingen i Uland. Producera mindre, eller exportera mindre – då svälter Uland.

 

Men hur man vänder på saken behövs mer mat framöver. Samtidigt får vi ställa om eller åtminstone ändra trender. Det går inte att fortsätta öka animaliekonsumtionen. Och bioenergin har en baksida. Till dom som predikar att maten räcker även med väsentligt mindre produktion skulle jag vilja ställa frågan: är det tänkbart att världen som helhet ställer upp på ransonering? När det inte är en tillfällig katastrof?

 

Det sades i programmet att livsmedelsproduktionen inte passar att styras av global konkurrens. Det har sagts förr i denna blogg.  Det måste vara viss samhällelig styrning.

 

Det är synd om Uland. Men faktiskt kunde de bedrivit en mycket bättre livsmedelspolitik och trots låga livsmedelspriser som främjat städerna ändå utvecklat sitt jordbruk med småskaliga och i huvudsak lokala resurser med lite stöd som passar in. Och sätt in detta nu (vilket väl i och för sig göres).

 

Det kanske blir en plikt att producera överskott.

 

Men hur som helst – den svenska modellen med effektiva familjejordbruk och med en ganska vettig miljöstyrning borde vara en modell för stora områden. Den kan förbättras men bör värnas. Missionsarbete kan behövas.

Mångfald, biodiversitet.

januari 24, 2009

 

I många områden är jordbruket helt dominerande i landskapet. Jordbrukaren styr den biologiska mångfalden.

Tänker han på det? Jag tror det är sällan. I alla fall blir det helt underordnat praktiska hänsyn (kanske ofta inte helt rationella) om att ”hinder” ska bort. Det finns också en kultur om att det ska vara ”snyggt och fint” och kontrollerat i åkerkanter.

Men det kommer mer och mer rapporter som visar att åkerkanter är betydande oaser för liv av olika slag, från insekter till fåglar. Och vad nytta gör det?

Pollinering är en påtaglig nytta för en del grödor.

Skalbaggar förflyttar sig hundratalet meter och bidrar till den biologiska balansen i åkermarken.

Fåglar har sin givna betydelse.

Och framför allt – mångfald är en försäkring för framtiden.

Vi ska inte glömma landskapsbilden. Eller jakten.

 

Jordbruket kan göra mycket till mycket små kostnader. Åkerkanterna kan göras mera mångfaldsvänliga. Precisionsstyrning och stora maskiner kan utnyttjas till att ta vara på mångfaldsmöjligheter.

Tänk till – fältet är mycket fritt!

 

Förbättring – men hur?

januari 23, 2009

De senaste dagarna har varit fyllda av resonemang om precisionsodling, markbördighet, odlingssystem och miljöåtgärder i jordbruket.

 

Svenskt jordbruk är bra miljömässigt. Det är viktigt att börja där. Men det går att bli bättre och i och med det är det en nödvändig väg att gå. Världens utveckling tål inte en annan inställning.

Några exempel på närliggande möjligheter:

Mer omsorg om effektiv kväveanvändning, precisionsgödslingsteknik.

Mer anpassad jordbearbetning är bättre för marken och sparar diesel.

Mer fånggrödor/mellangrödor som ger marken erosionsskydd och höjer mullhalt.

Ecodriving för traktorer.

Vård av biologisk mångfald vid åkerkanter och i landskapet.

 

Det här arbetet ger egentligen inga kostnader. Flera av dem ger tvärtom ofta lite vinst i storleksordningen ett par hundra kronor per hektar. Men de kostar i engagemang och intresse, och dessutom kan fördelarna låta vänta på sig ett par år. Men man måste komma över den tröskeln. Hur då ?  Några möjligheter:

 

Engagemang i utvecklingen – Framtidsfokus.

Märken typ Sigill, men kanske starkare.

Vissa branscher som arbetar med kontrakt kan driva utvecklingen (Findus, Socker). Kan detta utvidgas?

Kraftsamling av forskare och rådgivare.

En betoning på att också växtodlingen behöver långsiktiga kalkyler

 

Och sen i någon mån investeringsstöd och ev bidrag. Men ska det behövas bidrag till något som egentligen lönar sig?

En sjö av möjligheter.

januari 18, 2009

 

Säkert överdrivet, men det känns uppåt.

Odlingsperspektiv – en ny utvecklingsmöjlighet kan öppna sig.

Precisionsgödsling – progressiv utveckling möjlig.

Mellangrödeutveckling – kanske en början

Odlingssystemförsök – möjligheter till en bra syntes.

 

Även i perspektiv syns min sammanfattning av miljö och ekonomi från förra inlägget arbetsbar.

 

 

T ex för att främja fånggrödor/mellangrödor:

Ett altenativ är att ge bidrag, och det finns ju i dag i flera områden. Men det krävs byråkrati, restriktioner och 5-årskontrakt. Det hämmar.

Ett annat sätt är att ta fram fördelarna de ger jordbruket, särskilt om man ser på lite längre sikt. Vidare att informera marknaden slagkraftigt om miljöfördelar med denna produktion. Både konsumenter och stormarknader ska gärna skämmas lite grand för mer störande billighetsproduktion. Stärk Sigill på båda fronterna.

Men allmänna insatser på många områden behövs. Kan Sigill stärkas med budgetmedel?

 

I USA handlas nu med koldioxidkontrakt knutna till jordbruket ( www.agragate.com ). Conservation agriculture (no till eller strip till) i Mellanwestern värderas binda 0,6 ton koldioxid per acre, och priset är på ca $4 per ton. Översatt skulle det betyda ca 50 kr per ha. Inga stora summor, men ändå. Och priset kan stiga på koldioxidbörsen.

 

Men jordbruk ska inte drivas av kortsiktig priskonkurrens. Det styr fel.

 

Minska utsläppen till haven och öka konkurrenskraften – går det ihop?

januari 16, 2009

 

Östersjön har problem och Västerhavet i någon mån också. Hur mycket av detta svenskt jordbruk kan påverka är ett stort frågetecken, men det är nödvändigt att försöka. Naturvårdsverket hade en workshop/brainstorming i veckan.

 

Men det är också nödvändigt att stärka svenskt jordbruks konkurrensförmåga. Den senaste Land har en hel del om den frågan. Det är klart att miljöskatter och miljöregler som är hårdare här än i omvärlden är en belastning.

 

Men det finns några möjligheter att kombinera:

Precisionsgödsling rätt använt ger bättre kväveeffektivitet och bättre ekonomi.

Fånggrödor rätt använt gör mer än fångar kväve, de bidrar till bättre mullhalt och markstruktur och ökad skörd.

 

 

Det här är två win-win – möjligheter som bör användas mer.

 

För övrigt finns åtgärder som kostar pengar. Mer skyddszoner, kanske lagstadgade. Mer våtmarker, kanske samhället skulle stå för hela kostnaden. Ingen fosforgödsling, inte ens stallgödsel, på marker i fosforklass 5. Det skulle betyda nedläggning av djurproduktion eller borttransport/vidareförädling av stallgödsel.

 

Åtgärder som de senare stärker minsann inte konkurrenskraften om de inte kompenseras på något sätt. Samtidigt är styrande bidrag med byråkrati och kontroll inte riktigt tilltalande.

 

Vad är lösningen? En bit på väg är Framtidsfokus (se etiketten till höger).

Sigill-produktion är en annan bit på väg. Kanske den kan skärpas till på jordbruks- och marknadssidan?

Plus specifika insatser finansierade av samhället, som våtmarker.

 

Och – naturligtvis – arbeta för att våra miljöåtgärder sprides internationellt. Ett annat sätt att öka konkurrenskraften.