Handelspolitik resp jordbrukspolitik

.

 

Ett inlägg för ett par dagar sedan rörde detta. Prominenta ekonomer ifrågasätter värdet av ytterligare handelsliberalisering för Ulands fattiga.

Och så lägger jag till frågorna om långsiktighet och diversitet i ekologiskt grundade näringar.

 

Protektionism fungerar inte heller. Hur ska vi göra då?

 

Den trosvissa frihandelsideologin får maka åt sig lite. Inom den finns rum för justeringar för miljöfrågor mm. Sådana ska justeras lokalt och när det är gjort är frihandel den bästa formen (enl frihandelsekonomen Bhagwati). Till sådana miljöfrågor bör räknas långsiktigt systemunderhåll och diversitet.

Ett alternativ är att detta bakas in i WTOs regler, men det är nog en hopplös fråga (innan problemen blir alltför uppenbara).

För skogsnäringen finns ju miljöcertifieringar som åtminstone delvis tycks ha fungerat. Möjligt för jordbruket?

För Uland: det lokala jordbruket måste utvecklas och frihandelsprinciper får inte hindra detta. Det kan behövas både stöd och skydd.

I-lands tullmurar mot förädlade Ulandsprodukter måste bort.

 

Ekologins roll inom WTO skulle stärkas. Världen behöver bättre en uthållig och balanserad utveckling än otyglad exploatering av resurser, även om det senare skulle ge större tillväxt.

 

Detta tillhör ju de högre sfärerna. På den nivå där man kan göra något kvarstår att inom produktionsekonomins ram förbättra systemen. Leta win-win situationer och föra ut dem i praktiken.

Annonser

Etiketter:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: