Archive for februari, 2009

Miljö, vatten och Sveriges jordbruk.

februari 28, 2009

 

Låt mig gå tillbaka till vad som togs upp för ett par dagar sedan, internationella jämförelser.

Sveriges jordbruk ligger både före och åtskilligt bättre till än omgivande länder. Jag har ibland sagt att det är världsledande och ännu har jag inte behövt ändra mig.

Fakta på  www.greengard.se/landjämförelse.htm  .

Ett nytt diagram på www.greengard.se/gjfr.htm

 

 

Men frågan  ska utredas mera, det diskuteras i olika grupper inom lantbrukssektorn och i pressen.

 

Och det är inte fel. Bara man i slutändan ser till helheten och inte förstör möjligheterna att fortsätta driva världens bästa jordbruk. För en princip som drives hårt av både nationella och internationella organ är frihandel och konkurrens. Och då kan man inte arbeta med stora handicap.

 

Det går att gå vidare, också med åtgärder som inte belastar utan tvärtom kan ge någon vinst.

 

 

Växtföljder, fång/mellangrödor, reducerad bearbetning kan spara både förluster till vatten och minska klimatgaser.

Precisionsgödsling, helst med sensor som tar hand om fältvariationer, men en bit på väg är att skärpa den fältspecifika gödslingen (gå längre med analys av tidigare skördebild, helst nollrutor etc).

Om det nu i princip lönar sig kanske inga bidrag behövs? Men vinsten är såpass låg att drivkraften blir låg. Det går bäst att räkna hem i de högproducerande slättbygderna. Utanför dem går det inte. Och det finns risker i det enskilda fallet.

Så inom ramen för det system som finns behövs stimulans, dels för fånggrödor och vårbearbetning, dels investeringsbidrag för sensorutrustning.

 

 

Gödsling i olika länder.

februari 26, 2009

 

Konkurrenskraft är en aktuell fråga för svenskt jordbruk. I samband därmed diskuteras kväveskatten. Det är förståeligt men på sätt och vis synd. Skatten har hjälpt till att effektivisera kväveanvändningen i svenskt jordbruk.

I Naturvårdsverkets rapport 5871, Kväveförsörjning i uthållig växtodling (författare Göte Bertilsson) finns på slutet en bilaga med jämförelse mellan gödsling i olika länder. Det jag nu upptäcker är att fel diagram satts in. Bilagan med rätt diagram : http://www.greengard.se/landjämförelse.htm  

 

Vad vi ser är att i stort sett i alla länder har vi en effektivisering av gödslingen, med minskande användning. Det syns inte här, men skördarna har inte minskat. Vi ser också at Sverige ligger i täten vad gäller effektivisering och att utvecklingen fortsätter.

Det skulle vara roligt att se denna utveckling fortsätta och det finns möjligheter.

 

Själv jobbar jag på fronterna växtföljder-markbördighet och precisionsgödsling. Faktiskt så pass mycket att det knappt blivit tid att blogga.

 

Meningen med bloggen.

februari 24, 2009

 Ni som följer den kan möjligen urskilja följande huvudlinjer:

Vi har mycket stor påverkan på vår planet, och det kräver konkreta åtgärder.

Jordbruket är en betydande aktör på många plan: det är basen för vår försörjning, det styr över en stor del av markytan och de globala flödena av näringsämnen och andra biogena element.

Vad kan då jordbruket göra? Den frågan bör delas i två: Vad kan jordbruket göra i princip respektive Vad kan det göra i praktiken inom ramen för det rådande systemet av internationell konkurrens.

Jag börjar med den senare frågan. Det finns en hel del att utveckla som både ger bättre konkurrenskraft och bättre miljö. Några exempel där det rör på sig: Växtföljder och mullhushållning: Greppa Näringen har ett program byggt på Greengard Odlingsperspektiv. Sockernäringen är intresserad av frågan och vi får se vad det blir av det. Precisionsgödsling, sensorstyrning. Frågan rör på sig. Leder till bättre kväveeffektivitet. Rätt insatta ger dessa åtgärder både bättre ekonomi (om än på en blygsam nivå) och bättre miljöfunktion på flera plan. Bör befordras på alla sätt.

Vad gäller åtgärder som ger kostnader och minskad konkurrenskraft ( t ex starkare restriktivitet för bekämpningen) är det viktigt att diskutera förutsättningarna.

Vidare är det viktigt att diskutera förutsättningarna för långsiktig vettig utveckling av jordbruket i en global konkurrensutsatt marknad. Det syns en fundamental motsättning mellan långsiktighet och mångfald som de ekologiska systemen behöver och marknadsekonomins krav på snabb anpassning och specialisering. Det är frustrerande att så lite diskussion syns om detta.

Storskalig mänsklig påverkan.

februari 17, 2009

 

I Science 23 jan finns ytterligare ett par rapporter jag vill dela med mig av.

 

Asiens bruna moln.

Ett gigantiskt moln av förorenad luft, kallat Asiens bruna moln bildas över Sydasien och ligger kvar över indiska kontinenten och Indiska oceanen under vintern. Det är stort nog att påverka klimatet. Man har diskuterat om det mest beror på förbränning av biomassa (matlagning, skogsbränning) eller på fossila bränslen. Det är nu klarlagt att det till största delen är biomassa som bidrar.

Vad göra åt det? Kanske solspisar, som också skulle frigöra organiskt material för marken. Samt förstås, kontroll av skogsbränning.

 

Klimatgasers försurning.

Koldioxid tillsammans med vatten är en syra, kolsyra. Högre halter kolsyra gör det besvärligt får många havsorganismer, särskilt de som bildar kalk. En studie av pH-känsligheten hos olika organismer visade att flertalet får problem om pH sjunker till värden som man tror kommer att råda om några decennier.

 

Det finns starka motiv förutom klimatet att minska utsläppen av koldioxid.

“Europeiska pesticidregler befordrar resistensutveckling, forskare varnar”

februari 17, 2009

Detta är igen en rubrik i Science (23 Jan 2009 sid 450). Bakgrunden är att EU skärper kraven och en del medel kommer att försvinna ur marknaden. Framför allt grönsaksodlingen kan få problem, men även spannmålsodlingen sett över Europa (svampbekämpning). När antalet medel minskar blir det mindre variationsmöjligheter och mer resistensuppbyggnad.

 

Det är klart (för min del) att kemisk bekämpning, liksom kväve, ska hållas i strama tyglar.

 

 

Några spontana tankar:

Vi hade ett skede 1950-70 talen och kanske längre, där man inte såg tillräckligt långt på sidokonsekvenser. De flesta medel som användes då är nog nu förbjudna.

Efter 2000 är inte bara politiken utan också inställningen hos jordbruksnäringen mycket mera restriktiv. Medlen är noggrannt utvärderade och används målinriktat. Men de är dock ett normalt produktionshöjande medel och de rekommenderas så fort det ekonomiska nettoresutatet är på plus.

Kan vi tänka oss ett nytt skede: Bekämpning av ogräs och växtsjukdomar göres ännu mer behovsinriktat. Rutinmässig användning ska inte förekomma. Därmed bör också resistensuppbyggnaden minska.

 

En större restriktivitet minskar konkurrenskraften och detta måste lösas.

 

Min uppväxt var på en gård i Halland. Fram till mitten av 1950-talet hade vi foderbetor och potatis på resp ett halvt skifte , ca 2 ha. Detta höll oss sysselsatta med ogräsrensning större delen av sommaren frånsett lite omväxling med höbärgning medan vi vilade oss. Men vi tröttnade i alla fall – fodermärgkål och ensilagemajs fick ersätta betorna (mitten på 1950-talet) och potatis blev bara till husbehov.

Det är klart att vi (Europa) kan köpa morötter och lök utifrån. Eller kan vi odla med våra regler och ta mer betalt hur det nu ska gå till. Det vore marginellt för hushållens del, men det hjälper inte i systemet.

 

I försöken med ekologiska grönsaker används mycket handrensning. Å andra sidan finns teknikutveckling som kan förbättra läget. För folk till handrensning i stor skala – ännu är tiden inte mogen för det.

 

Framsteg i Science – motståndskraft mot torka.

februari 16, 2009

Sorghum är ett viktigt sädesslag i världens torrare områden. Man har nu kartlagt dess gener och funnit intressanta mönster som man tror kan användas i vidare arbete för torktåliga grödor. Citat från en risgenetiker (Takuji Sasaki, Japan):” Med tanke på den globala uppvärmningen kan den förståelse sorghumgenomet ger oss om hur spannmålsgrödor kan anpassas till högre temperaturer och ljusintensitet och mindre vattentillgång ha ett stort inflytande på jordbrukets utveckling.” (Science Magazine, 30 Jan 2009, sid 573).

Ja, vi behöver all hjälp vi kan få att driva utvecklingen i denna riktning..

Verklig växt?

februari 15, 2009

 

I  Sydsvenskan 13 febr (i en kolumn av Bengt Lindroth): ..”I USA stod finanssektorn under 1980-talet för 10% av landets samlade företagsvinster. I dag står branschen för 40%. Så stora är inte siffrorna för Sverige och Norden – utom för Island – men omvandlingen går åt samma håll. Vi blir alla mer beroende av finanssektorn. ”

I grunden produceras den tillväxt vi har nytta och glädje av på marken, i fabriker, verstäder mm, dvs alla som ger något ifrån sig om det nu är mat, prylar, service, litteratur eller utbildning. Men vad producerar finanssektorn? Kanske organisation av dom som verkligen producerar. Viktigt nog men kanske ändå inte huvudsaken.

Verklig växt sker inte om inte basen är med.

Men man kan fundera på vad som styr betalningen till olika sektorer. Klart är i alla fall basen längst ner, t ex jordbruksproduktionen, blir utsatt för press. Det betyder i sin tur att ekologiska hänsyn egentligen måste offras i konkurrensens namn. Om inte …..

 

Konkurrenskraft – mullhalt – fånggrödor – nollrutor – precisionsodling – Agrotain

februari 12, 2009

 

 

En samling ledord för vad som varit aktuellt de senaste dagarna.

LRF betonar konkurrenskraft, det märks också på lokalmöten. Och det gör de rätt i. Det kunde  dock vara lite mer mångdimensionellt.

 

En bra fungerande jord ger konkurrenskraft. Men med 8 ton i skörd måste den väl vara bra? Ja, kanske det, men det kunde varit 8,5.  Mullhalt hjälper till, mer organiskt material från t ex fånggrödor hjälper upp mullhalten och för markstrukturen viktig biologisk omsättning. Där finns på alla sätt viktiga plusvärden att hämta.

 

Kvävet är starkt – det måste hållas i strama tyglar. Med nollrutor och precisionsodling gör man det. Men i t ex England finns andra utvecklingsvägar. Man använder mycket urea och där riskerar man betydande kväveförluster som ammoniak. De kan minskas med tillsats av ett kemiskt medel, en ureasinhibitor. Namn på marknaden: Agrotain. Det är klart att det förbättrar läget något, men man kan fundera över själva filosofin. Är det inte bättre att använda den kunskap som finns i att styra mer tillförlitliga kvävekällor så bra som möjligt?

 

Torka i Kina.

februari 10, 2009

 

Svarta rubriker i dagspressen. Inte oväntade men ändå jobbiga. Många odlare världen över är i situationen att jorden inte  bär deras försörjning. Och ännu fler lever på vattenresurser som bara töms och tar slut.

Det känns inte som om detta är en tillfällig störning. Möjligen just där. Men läget i stort verkar labilt, det är problem än här och än där. Reserverna är små.

 

Vad vi kan göra här är att utnyttja våra resurser på bästa sätt, att bygga system som är både högproducerande, effektiva, uthålliga och lite miljöbelastande

Mot högre skördar.

februari 5, 2009

 

Två exempel,  från i går och i dag.

I går: Nordic Beet Research, nordisk sockerbetsforskning. För att kunna hävda sig i konkurrensen måste utvecklingen och odlingen hjälpas åt mot högre skördar. Ett mål: 100 ton betor per hektar och 18 ton socker. Är detta sunt, kanske någon frågar.  Ja, jag tycker det. Högre arealskörd betyder mindre resursåtgång per produktion och det blir inte högre miljöbelastning av något slag som jag kan se. Arbetsfronten ligger mycket på att göra rätt åtgärder vid rätta tidpunkter, att sörja för god markstruktur och vara uppmärksam under växtperioden.

 

I dag: Odlingssystemförsöken. Framför allt de ekologiska systemen jagar högre skördar och är ganska lyckosamma med den nya strategin där man i några system använder rötrest från biogas och inköpta ekologiska gödselmedel. Särskilt grödor som sockerbetor, morötter och lök har gett höga skördar. I försöken har ingått mycket handrensning av ogräs. Både detta och växtnäringsläget måste tas i beaktande om man tänker på mer storskalig produktion.

 

En paradox: visst behövs det mer arbetsmöjligheter i samhället. Men att få folk till att rensa ogräs är nog inte möjligt i dag inom den normala arbetsmarknaden.