Archive for september, 2009

Gränser för vår planet

september 24, 2009

Stockholm Resilience Center presenterar ett nytt tänkesätt: hur mycket tål planeten av olika faktorer? Man har identifierat tre mest kritiska: klimatgaser, biodiversitet och kväve/fosfor i omlopp. Ännu är inget kvantifierat, men nog är åtminstone de trender vi har ganska alarmerande.

I Alnarp konfererades en dag om Jordbrukets konkurrenskraft. Bra sammanfattningar från olika branscher, men ändå kan man undra: vad nytt kom fram? De flesta har det mycket besvärligt i den internationella konkurrensen. Man kan bara undra – om vi hade gjort en global genomgång – hade inte alla haft det lika besvärligt då? Är det så världen är? Alla ska kämpa med kostnader och utveckling för att vi ska få framsteg.

Men man kan notera att i Alnarp nämndes inte mycket om miljö/uthållighet. Det är inte lätt att prioritera när ekonomin är ett stort bekymmer.

Men jag får ta fram min gamla käpphäst: det finns win-win situationer för både ekonomi och miljö. Några exempel:

För många växtodlare: bättre mullhushållning, mellan/fånggrödor, reducerad bearbetning, halm som bioenergi (om mullhalten är under kontroll)

Ecodriving

Använd etiketterna till höger så kommer mer inlägg om olika frågor.

Kväveskatt behöver inte ge konkurrensnackdel.

september 9, 2009

 

I dagens läge har vi kväveskatt. Även om den ska avskaffas år 2010, låt oss diskutera vilka problem och möjligheter en kväveskatt ger. Bakgrunden till att den ska avskaffas är att den minskar det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Samtidigt är det knappast ifrågasatt att kvävet är en kraftfull aktör i miljön, det globala utrymmet blir alltmer trångt på alla sätt och det är i högsta grad angeläget att hålla kvävet i strama tyglar. Skatten har hjälpt till med detta. Den minskar kväveinsatserna ”på toppen”, och det är där de är minst effektiva och ger störst förluster.

 

Låt oss se om vi kunde komma ifrån konkurrensnackdelen på något annat sätt. Staten kan ta in skatten och sedan betala ut den igen till jordbruket utan sammanhang med den aktuella kvävegödslingen. Då får den individuelle jordbrukaren fortfarande ett extra incitament att spara på kvävet medan såväl den individuelle som branschen får pengarna tillbaka, om än något omfördelade.

 

I nedanstående tabell provas tre fördelningsalternativ:

  1. Influten skatt fördelas på jordbruksarealen. Ett rakt tillskott på ”arealbidraget”.
  2. Återbetalning viktas efter skörden i skördeområdet.
  3. Återbetalning viktas efter skördeskillnader gentemot en bas, kanske skörden i det lägsta skördeområdet.

 

Kvävegiva och skörd i tabellen ska inte förväxlas med resultat från kväveförsök. Det ska ses som olika områden med olika kväveinsats och olika medelskörd. I realiteten är områdena olika stora, räkneexempel för detta har gjorts. Det påverkar inte resultatet. Siffrorna är per hektar.

 

Räkneexempel på kväveskatt med återfördelning efter:  
1, Rakt i kr/ha        
2. Viktning efter områdets skördenivå (jfr arealersättning)  
3. Viktning efter skördedifferens områdesvis mot en grundnivå

 

 

Inbetald

Möjligheter till återfördelning, diff mot 0 skatt

N-gödsling

Skörd

kväveskatt

Rak medel

Vikt. Skörd

Vikt sk.diff

0

3000

0

180

99

0

50

4500

90

90

59

21

100

6000

180

0

19

41

150

6700

270

-90

-48

3

200

7000

360

-180

-128

-65

Medel:

5440

180

0

0

0

 

Den raka medelersättningen kan sägas vara utvecklingshämmande. Det högproducerande mest konkurrenskraftiga jordbruket missgynnas. Men i de andra alternativen blir detta problem gradvis minskat. En kostnad på under 100 kr/ha kan inte ses som en avgörande belastning. Vill man kan även detta arbetas bort. Om man i det högproducerande området gödslar med 200 kg N blir skatten 360 kr men man får tillbaka 295. Gentemot helt borttagen skatt blir differensen en kostnad på 65 kr i exemplet. Det ändrar föga jordbrukarens ekonomi men incitamentet att effektivisera kvävet är fortfarande förhöjt. Om han klarar skördenivån med 150 kg kväve har han betalt 270 kr i skatt men får tillbaka 295. Det är gjort fler räkneexempel med bl a olika kvävefördelning inom samma skördeområde. Ingen råkar sämre ut än med dagens skatt. De som kommer något i kläm är högkväveanvändare inom låg-skördeområden. I den mån det gäller specialgrödor bör någon form av speciallösning kunna ordnas.

 

Ett sådant system skulle möjliggöra för Sverige att gå före i denna miljöfråga. Det påverkar inte bara utlakning utan också den starka klimatgasen lustgas som även är ett problem för ozonskiktet. Det gynnar tekniker för effektiv kväveanvändning och kretslopp.

 

Man skulle möjligen kunna tycka att detta är mycket administrativt krångel. Men detta blir schablonmässigt per areal områdesvis. Och detta göres redan med olika arealersättningar.

 

Det är klart att denna tanke får prövas bättre, inte minst gentemot myndigheter och politiker. Och ekonomer.

Hot och möjligheter.

september 4, 2009

Hot mot ozonskiktet som skyddar oss mot skadlig strålning. Hotet är lustgas, N2O. Det är inget nytt. Det var faktiskt den första lustgasdiskussionen någon gång på 1980-talet. Innan vi hade någon klimatdiskussion. Men nu kommer det en vetenskaplig rapport i Science (28 aug) där man menar att lustgas kommer att vara det största hotet mot ozonskiktet under detta århundrade. Så det gäller att hålla kvävet i strama tyglar.

Dålig timing med kväveskatten.

 Och så möjligheterna. I samma Science – en forskningsnotis. Majsen försvarar sig. När majs angrips av ”rootworm” utsöndrar den ämnen, terpener, som lockar till sig nematoder som angriper rootworms. Tyvärr är förädlade sorter inte så bra på detta. Men nu har man med genteknik återintroducerat den förmågan och visat att det fungerar.

Kväveskatten bort.

september 1, 2009

 Jordbruksministern lovar avskaffa kväveskatten. Motiveringen: vi ska behålla jordbruket i Sverige.

Det ligger något i argumentet och det hela är politiskt förståeligt. Men det är ändå fel. Kväveskatten har underlättat utvecklandet av en agronomiskt riktig gödsling i Sverige. Det innebär ingen revolution att den försvinner men en förändring som innebär följande trender:

I snitt något ökade kvävegivor

Ökad kväveutlakning

Ökad växthusgasbelastning.

Mindre drivkraft för kvävehushållning, t ex genom vidgad stallgödseldistribution.

Jag är övertygad om att här föreligger någon informationsmiss. Om rätta signaler om betydelsen för växthusgasbelastningen hade nått departementet tror jag beslutet hade blivit annorlunda.

Det är synd att man inte sökte andra alternativ för att kompensera jordbruket för denna kostnad.

 Nu är det i stället viktigt att ännu mer betona betydelsen av i det enskilda fallet anpassad gödsling. Precisionsgödsling. Det undanröjer de flesta av de nackdelar som nämnts ovan.