Primärproducenten får Svarte Petter.

 Kanske med en brasklapp: om det inte råder brist på marknaden. Men brist på livsmedel tolereras inte.

Något från dagens aktuella tidningar:

Lantmannnen nr 5. Grisbonden Per Karlsson summerar: konsumenterna har fått väldigt bra och billiga matvaror. Men det har inte skett genom samarbete. Eller, i så mått att det är vi bönder som betalar för det. Vi är inte billiga, vi skänker bort mat.

 SkogsLand 30 april. Första spalten av Rolf Segerstedt. ..Marknaden är inte bättre än sin svagaste länk och det är utan tvivel den enskilde skögsägaren, ,,

 Egna erfarenheter.  Vi föder upp hästar, i liten skala. Det är naturligtvis en speciell marknad med vissa chanser till ”vinstexemplar” och stora risker för misslyckanden. Men bilden ser ut så att alla  i produktionskedjan  täcker sina kostnader (och lite till som sig bör): fodersäljaren, hovslagaren, veterinären, tränaren mm. Det sista ledet, uppfödaren, får anpassa sig. Han har ingen att skicka en räkning vidare till. Det kunde ju knappast vara på ett annat sätt, men det illustrerar primärproducentens utsatta läge.

Det är där jordbruket är.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: