Archive for augusti, 2010

Hållbarhet och fotavtryck.

augusti 26, 2010

Exempel:

Vi har ett bra skånskt växtodlingsjordbruk.  Skörd i snitt 8200 (spannmål+socker). 135 kg N används. Skörderester går tillbaka.

Insats: 2800 kwh går åt till gödsel, diesel, maskiner mm. Produkterna innehåller ca 28000, men det lämnar vi åt sidan så länge..

Alla skörderester går tillbaka. Mullhushållningen svagt positiv.

Klimatgasutsläpp totalt 2100 (1700 med mullhänsyn).

Nu ser vi framåt. En biogasanläggning finns i närheten. Den tar hand om alla skörderester (även halmen i detta diskussionsexempel), uppgraderad biogas produceras, restprodukten går tillbaka som gödsel. Mullhushållningen fixas genom ett par övervintrande fånggrödor.  Det blir totalt 4500 kwh högvärdig biogas per ha. Om inputen (i detta fall 2500) avräknas har vi ett netto på 2000 kwh till samhället. Energi från skörderester bör kunna tillskrivas odlingen. Då blir det negativa klimatutsläpp.

Alltså: vi har full jordbruksproduktion, producerar därtill av skörderester all egen energi plus 2000 kwh till samhället, har inga nettoutsläpp av klimatgaser, förbättrar jorden.

Dock – vi har gjort ett uttag av en ändlig resurs (fossil energi) på 2500 kwh. Men vi har 4500 likvärdig energi att betala tillbaka med. Problemet är att det är opraktiskt att pumpa ned det i gasfältet. Men det ska väl inte behövas?

Annonser

Svalbard – klimatförändringen är tydlig

augusti 21, 2010

På Svalbard märks klimattrender tydligt. Förändringar ackumuleras långsiktigt både i glaciärers rörelser och i vegetationen. Det är på den yttersta marginalen förändringar märks. Och vad händer:

Havsis minskar.

Glaciärer minskar.

Vegetationen ändras. Det börjar till och med bli förbuskning.

Mätserier på koldioxid i luften visar en otvetydig trend – stadig ökning. Det har diskuterats om denna ökning kunde vara ”naturlig”, dvs att när havet av någon anledning blivit varmare kommer koldioxid att avgå och halten i luften ökar. Men man har nu otvetydigt visat att den ökade koldioxiden kommer från fossila bränslen. Isotopsignaturen ger klart besked.

Svalbard är en mäktig upplevelse. Storslagna vyer är en klyscha som inte täcker intrycken. Och ser man på närmsta bergvägg ligger hundratals miljoner års geologi öppna för ögat, i skikt på skikt, flera hundra meter högt. Vår historiska tid bör ha åstadkommit någon millimeter på havsbottnen.

Det finns en bok ”Något är nytt under solen”, författare O´Neill. Det syftar naturligtvis på Bibelns Predikare, ”Intet är nytt under solen”.  Vad är det nya? Det är att människan blivit huvudaktör i jordens utveckling.

Det är paradoxalt att detta märks tydligt i det ”orörda” Svalbard.

Mot Svalbard

augusti 12, 2010

Semester från bok-engagemang? Kanske. Men det är tillsammans med kolleger från Lantbruksakademien. Vi för se. I alla fall möter vi inte mycket jordbruk vid målet. Däremot natur. Ni som har Google Earth, kolla gärna in bilderna som finns på Svalbard. Helt fantastiska.

Med mina bokutskick (de är lite selekiva annars blir man ruinerad) går nu följande följebrev.

Om boken

Mat – Klimat – Miljö,  en möjlighetsbok.

Göte Bertilsson  

Obs: Det finns ett lättläst snabbspår att följa.

 Vad blir huvudbudskapen?

 Några får betraktas som självklarheter:

Jordklotets försörjningsbörda ökar.

Belastningen på biosfären borde minska.

Några kanske är något mindre självklara:

Jordbruket kan bli bättre på både produktion och miljö. Utan förlust i konkurrenskraft.

 Med denna bakgrund borde handlingsriktningen vara given. Låt oss jobba på!!

Men det finns några institutionella hinder:

Styrsystemen (kortsiktig marknadsbetoning)  motarbetar detta. Och den politiska trenden går mot förvärrat läge. Kortsiktig ekonomi främjas, trots att konkurrenskraften kunde förbättras av ca 5 års långsiktighet. Men inte ens det kan komma in i den typ av konkurrens jordbruket har.

Egentligen är det anmärkningsvärt:

Det globala samhället vill ha en viss utveckling men styr i praktiken åt motsatt håll. 

Denna fråga borde lyftas i diskussionen.

Boken försöker göra detta, också på ett praktiskt plan. 

Några citat ur boken:

Jordbruket står för 3% av ekonomin men för säkert mer än 20% landytans påverkan på biosfären . Så man kan fråga sig vilken roll som är viktigast. 

I den politiska diskussionen märks en övertro på att «marknaden» fixar allt. Den

gör faktiskt inte det. Utan justeringar styr den mot en onödigt ineffektiv ekologisk funktion.

 Detta att dagens marknadsekonomi premierar kortsiktighet bör vara en stark varnings-signal för hela världens jordbruk

 Trots eko-produktionens  starka varumärke samt kommersiellt och finansiellt stöd i flera decennier omfattas bara en obetydlig sektor av produktionen (ca 5% av spannmålen och 10% av mjölken) . Nog är det tydligt att detta inte räcker för att påverka miljön i större skala..

Vi tycks vara på väg mot ett samhälle där en mindre ”ekologisk” nisch suger åt sig allt miljöintresse medan ett större produktionsjordbruk i internationell konkurrens med alla medel ska kämpa för låga kostnader. Blir det en bra helhet för vår försörjning och miljö? Jag tror det styr alldeles fel, både lokalt och globalt.

Det bör i dagens läge ses som ett marknadsmisslyckande att inte styra mot ekologisk förbättring.

En historiebok

augusti 4, 2010

Nej, det är inte min. Min syftar framåt.

En fråga min bok behandlar: kan vi gå kortsiktigt mot framtiden?

Men det skadar inte att ha perspektiv bakåt. En mycket bra bok: Mänskliga nätverk (McNeill och McNeill). Världshistorien i ett nytt perspektiv. De breda skeendena och vad som styr dem. Varför har människan blivit så dominerande? Vad är förutsättningarna för stadsbildning?  Kina ledde utvecklingen i tusentals år. Sedan tog Europa över. Hur kunde det bli så? Bokens förklaring: Kinas härskare var inte intresserade av utveckling. Det skulle bara reducera deras egen makt och särställning. Europas härskare över småriken kanske inte var bättre, men de var inte mäktiga nog kväva utvecklingen (teknisk utveckling, boktryck, upptäcktsresor). Maktlöshet gav makt på slutet. Men det hela går vidare.