Archive for mars, 2011

Policies om Klimat och Mat

mars 29, 2011

Jag återvänder till detta, som togs upp för ca 5 inlägg sedan. UK  tog initiativet till ett ”Foresight programme on the Future of Food and Climate”, där 35 länder medverkade. Jag citerar från en sammanfattning i Science 25 febr (min något fria översättning av enstaka meningar i texten):

Vi måste tänka om hur vi använder mark  för livsmedelsproduktion, och mer betona de utmaningar vi har vad gäller uthållighet och miljöpåverkan…

En större och mer fordrande global befolkning måste försörjas av ungefär samma landareal som i dag. Det kräver högre skördar som inte skadar miljön och bidrar till klimatförändringen, med andra ord: ett program för uthållig intensifiering. ..

Vi kommer långt genom att tillämpa den kunskap vi har. Huvudutmaningen är att åstadkomma  motivation och att sprida ”best practice”… Reaktivering av rådgivningen….Introduktion av ekonomisk motivation för miljöriktiga åtgärder…

Förbättra kväveeffektivitet.  Reducera metan från djurproduktion.   Mer forskning behövs på många områden.

Politisk vilja behövs för att åstadkomma förändringar. Klimatförändringar och livsmedelsförsörjning är två stora utmaningar för mänskligheten det 21a århundradet. Om vi inte handlar nu behövs mycket svårare beslut i framtiden,. Vi har stor risk för kollapsande livsmedelssystem i länder och regioner med ökande klimatförändring.

Vad rätt vi tänkt – fast det blev fel.

mars 23, 2011

 I det senaste numret av tidskriften Arvensis skriver rådgivare om kvävegödsling. Med dagens priser bör det vara lönsamt att öka kvävegivan med  20 kg. Det kostar 200 kr. Det ger 200 kg ökad skörd, värde 300. Det blir en vinst på 100 kr.

Helt korrekt.. Jordbrukaren får en liten vinst. Rådgivaren har gjort kunden nöjd.  Rådgivningsföretaget  har stärkt sin ställning, fungerat bra..

Alla har så långt fått ett litet mervärde, om än blygsamt. 

Men det finns information i tillägg.

20 kg kväve extra ger vid tillverkning och omsättning i mark 160 kg CO2-ekvivalenter, även med bästa teknik..

20 kg kväve extra ”på toppen” ger också mer utlakning, uppskattningsvis 6 kg N. Detta är i och för sig något som samhället är berett betala en hel del för att slippa, 50 – 150 kr/kg N kostar olika kvävereduktionsåtgärder.

Vidare ger utlakat N extra utsläpp av lustgas, enligt klimatpanelens schablon 0,75 % blir lustgas-kväve. Det skulle betyda 0,07 kg lustgas, som har klimatfaktorn 300, alltså i tillägg ca 20 kg CO2ekv.

Summerar vi bieffekterna får vi merutsläpp av 180 kg koldioxidekvivalenter. Om vi värderar dem efter den koldioxidskatt vi har på  olja  (3000 kr/m3)  har vi åstadkommit en klimatgaskostnad på ca 200 kr.

Och vi har ökat utlakningen med 6 kg N. Om vi värderar det lågt blir det en kostnad på 300 kr.

Vi kan ha en liten pluspost i form av en ökad mullbildning som binder kol, men den är osäker på dessa kvävenivåer.

Så det blir totalt 500 kr i miljökostnader får att ge 100 kr i vinst på odlingen.

 Vi har dock fått en ökad skörd också, 200 kg.vete. På marginalen har det kostat 0,9 koldioxidekv per kg., vilket ska jämföras med en belastning i normal odling av ca 0,3.

Det vore kanske inte fel att komplettera med en sådan bakgrundsinformation.

I längden och i stor skala kan inte den globala ekologin bära belastningar av den här typen.

 Rätt i liten skala blir lätt fel i större.

Nu ska sägas att i samma sammanhang informeras också om kvävesensor för bättre anpassning, om nya intressanta system och tekniker, bl a appar för Itunes för bättre anpassning av kvävet till raps (England).

Bekräftelser, om miljöstyrning, om fånggrödor

mars 20, 2011

De senaste dagarna har jag sysslat med tankar om miljöstyrning. I boken Mat-Klimat-Miljö för jag fram möjligheten av miljöskattrer som återbetalas. Det är det som vidarebearbetats på olika sätt, och vi får se vad som kan bli av det. En av mina drivkrafter är att vi behöver instrument för miljöstyrning i jordbruket. Vi har ju sett att skatter inte går (kväveskatten togs bort), djurskyddsbestämmelserna diskuteras, utsläppsrätter är inte lätt att tillämpa i jordbruket. Kvar finns subventioner och bidrag till åtgärder som fånggrödor. Men de regler och kontroller som är förknippade med det upplevs negativt av jordbrukarna.

 Gunnar Rundgren har skrivit en bok: Trädgården Jorden. Jag har inte läst färdigt och får återkomma till den. Men på sidan 164 skriver han: ”För jordbrukets inkräktande på och förstörelse av  andra ekosystem saknas i stort ekonomiska styrmedel”.

Och det är ju faktiskt så att ekonomin styr åt andra hållet. Att det inte går helt fel utan att miljön faktiskt förbättras beror dels på kvardröjande verkan av olika program inkl kväveskatt, dela på ansvarskännande jordbrukare som försöker se en helhetsbild och på lite längre sikt.

I dagens Land har Greppa Näringen en helsidesannons om fånggrödor. Också detas positiva effekt på mullhalten nämns, och detta är en gammal käpphäst från min sida.

Stötte förresten på en bra sammanfattande redogörelse från Nya Zeeland om mullhalt och vad som påverkar den. Också där tar man upp fånggrödor som en viktig faktor i växtdlingen.

Japan och allt

mars 16, 2011

Man känner en stor sorg och en stor oro. Alla dessa människor som drabbas. All förstörelse.

Ändå vet vi att vi är utlämnade till de krafter den här planeten behagar utöva. Det är väl bara det att det går generationer mellan stora katastrofer och man tror inte att det händer. Men det finns många oroshärdar som bara väntar. Vesuvius är en. Ingår det i planeringen? Knappast. Och det kan dröja många generationer. Men den försvinner inte.

Måhända är detta slutet på en kärnkraftsteknik. Oron blir för stor. Men säkert inte slutet för kärnkraften. Det finns tekniker som inte har denna känslighet, detta ständiga behov av kylvatten. Och vi behöver kärnenergin.

Vad finns för tröst, för insats att göra? Just dessa dagar är jag upptagen med funderingar på miljöstyrning. Vi behöver det. Marknadskrafterna räcker inte. Det gäller en annan typ av förlopp, men kanske i längden lika hotande som jordbävningar och tsunamis.

Vi får se vad det kan bli av det.

Kunskap, vilja och strukturer

mars 11, 2011

 Visioner och samhälls-ekologisk forskning och filosofi flyger högt: ”vi måste ändra på mycket och på vårt eget beteende. Ständig tillväxt går inte, globalisering och kapitalism ger problem (socialism går inte heller),  olika problem radas upp”. Därför ”måste vi” …    Men hur? Vänta på revolution? Vänta på katastrofer som utlöser revolution i tänkande och vanor? Eller bli så praktiska som möjligt redan nu? 

Man kan fundera på de strukturer och grundintressen som verkar i svensk jordbruksutveckling.

Jordbrukaren.  Grundintresset är ekonomin. Och det är som det borde vara. Miljö- och långsiktighet blir underordnat.

 Rådgivaren. Han ska ju förmedla kunskap som utvecklar jordbruket. Men jordbrukaren är en kund som det gäller att tillfredsställa. Grundintresset blir därför att tillfredsställa jordbrukaren/kunden. Miljö och långsiktighet blir underordnat, i de flesta fall.

Rådgivningsföretaget. Faktiskt tror jag att grundintresset för ledningen är företagets ekonomi, inte jordbrukets funktion. Och det måste nog vara så annars är det inget företag.

 Greppa Näringen. Det här kan vara en väg att mer betona miljö/långsiktighet. Att utnyttja den marginal som finns att göra ekonomiskt fördelaktiga miljöinsatser och få ut de statliga miljöstödsinsatserna på bästa sätt. Men arbetet är beroende av rådgivningsföretagen.

 Forskningen. Forskningsinstitutionernas  grundintresse är vetenskaplig publicering. Det gynnar inte övergripande systemarbete, åtminstone inte på ett praktiskt plan. 

Det sker en utveckling i alla fall, trots att systemet inte är direkt gynnsamt. Men för att driva på denna är det viktigt att hålla en diskussion igång, att ta fram framför allt möjligheter som kombinerar ekonomi och miljö/långsiktighet.

Uthållig intensifiering.

mars 5, 2011

 Sustainable intensification. Uttrycket används i ett Policy Forum i Science 25 febr: Linking Policy and Food. En intressant term som fångar mycket av vad som behövs för framtiden. 

Man gör en bra genomgång:

 Klimat och miljö men också produktion måste lyftas om vi ska klara framtida utmaningar.

Vi kommer långt om vi bara använder den kunskap och teknik vi har.

Men hur få praktiskt jordbruk att tillämpa det?

Mat och energiproduktion är i viss mån konkurrenter om markresursen.

 Det måste också till ny kunskap och bättre integration mellan olika områden, från markvetenskap till sociologi och ekonomi.

Ja – så var det sagt. Till vad nytta?

Mina erfarenheter denna vecka: projekt om mindre kväve och fosfor till vatten i Halland, rapporter från en stor vetenskaplig kongress i USA (AAAS), föredragning och diskussion med norska jordbrukare, konferens om framtidens jordbruk i Alnarp,  referensgruppsmöte försök med Odlingssystem i Kristianstad.

Det finns så mycken kunskap, så mycken god vilja, och – ja det sker faktiskt en hel del.

Men ändå – vi har en del strukturproblem att brottas med.

Vilket får bli ämnet härnäst.