Japan och allt

Man känner en stor sorg och en stor oro. Alla dessa människor som drabbas. All förstörelse.

Ändå vet vi att vi är utlämnade till de krafter den här planeten behagar utöva. Det är väl bara det att det går generationer mellan stora katastrofer och man tror inte att det händer. Men det finns många oroshärdar som bara väntar. Vesuvius är en. Ingår det i planeringen? Knappast. Och det kan dröja många generationer. Men den försvinner inte.

Måhända är detta slutet på en kärnkraftsteknik. Oron blir för stor. Men säkert inte slutet för kärnkraften. Det finns tekniker som inte har denna känslighet, detta ständiga behov av kylvatten. Och vi behöver kärnenergin.

Vad finns för tröst, för insats att göra? Just dessa dagar är jag upptagen med funderingar på miljöstyrning. Vi behöver det. Marknadskrafterna räcker inte. Det gäller en annan typ av förlopp, men kanske i längden lika hotande som jordbävningar och tsunamis.

Vi får se vad det kan bli av det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: