Archive for februari, 2012

Miljömanagement. Kortsiktighet. Träd 9000 år. Minskat våld i världen.

februari 24, 2012

En bok av Jonas Ammerberg. Några citat:

”Det är en oerhört central fråga hur tiden kommer in i bilden…..Bristande kunskap om långsiktiga effekter kan leda till att kortsiktiga fördelar väljs och att tillgången därför överutnyttjas. Många av ekonomins aktörer vill dessutom hellre ha fördelar i dag än i framtiden”

Något som ytterligare komplicerar situationen är konkurrens, eftersom de som väljer lägre avkastning över längre tid kan bli utkonkurrerade av företag som ser till att få en kortsiktig men hög avkastning..”

Det är ju detta som jag fört fram ett tag. Se t ex Långsiktighetsparadoxen.

Bokens resonemang gäller egentligen större företag och stycket ovan hamnar i storföretagens Råd för hållbar utveckling som bildades efter inspiration av Rio-konferensen. Det är faktiskt underligt att man inte behandlar mer den mest kritiska långsiktighets- och uthållighetsfrågan – odlingsmarken. Grunden för hela vårt samhälle.  Det tycks finnas en blind fläck.

Men det märks allt tydligare att rådgivarna stöter på svårigheter att få acceptans för miljö- och långsiktighetskostnader. Och det är inte konstigt i vårt kortsiktighetssamhälle.

Om böcker och artiklar.

I våra fjäll har man hittat en liten gran som är mer än 9000 år. En sensation. (Trädets tid av Christel Kvant)

Våldet i världen minskar (Den amerikanske samhälls-professorn Steven Pinker.  enl Sydsvenskan).

Förgröning och incitament och utveckling

februari 18, 2012

Ord har magi. Förslaget till EU jordbrukspolitik innehåller 7% av marken i ”träda”.  Vadå? Vi har väl inte direkt överproduktion nu? Men tanken är att öka mångfalden i landskapet och det kan vara mycket lovvärt i många områden. Nu sägs det att det är motstånd mot förslaget så vi får väl se hur det blir. Men tanken är nog inte så tokig som det låter, om det hela kan genomföras förståndigt gentemot jordbruket. Det är ju faktiskt frivilligt även om man inte får fullt gårdsstöd om man inte är med.

Jag har sedan i höstas jobbat vidare med något jag kallar miljödeposition.  Det behöver inte gälla kväve men det är enkelt att ta som exempel. Vi hade en kväveskatt på 1,80 per kg. Det var inte bra för konkurrenskraften och den togs bort. Men om vi har en ”skatt” och betalar tillbaka den som en sorts arealbidrag, då blir det ju ingen extrabelastning i medeltal. Om man segmenterar riktigt (det som betalats in av höstveteodlarna i Kävlinge kommun ska gå tillbaka till just dom) blir snedvridningen liten. Och kanske alla data finns i systemet redan.

Skulle det göra någon nytta? Det skulle sänka kvävegödslingen något, men inte särskilt mycket. Viktigare är att det blir ett bättre utvecklingsincitament, en skjuts för precisionsgödsling, för noggrannhet, för att utnyttja den kunskap som finns bättre, att använda stallgödsel etc bättre osv.

Vi behöver utvecklingsincitament.

Kretslopp, långsiktighet, mull, bördighet, biogas

februari 10, 2012

Några av de frågor som engagerat mig så att bloggen kommit i kläm. Men det är inte riktigt rättvist.

Jag får nämna några andra böcker också. Verkligheten eller filosoferandet är ofta mer spännande än deckare.

Christa Wolfs uppgörelse med sig själv. Att ha trott på kommunismens utopi och hoppats att avarter skulle försvinna i utvecklingen. Bara för att bli besviken, för att inte säga sviken. (Änglarnas stad)

Håkan Anderssons underbara bearbetning av Ansatsernas Bok. Den unga, sjuka C von Esslins bok från början av 1930-talet, där hon från sin utgångspunkt i ett gammalt gods i Ostfriesland med avsmak och skräck ser nazismen växa fram.

Cancerläkaren Peter Strang: Livsglädjen och det djupa allvaret. Tankar och människoöden i skuggan av den svåra sjukdomen.

Fascinerande alla, och med många ljusglimtar, inte minst den sist nämnda.

Det kom mig att tänka på min egen bok, Mat Klimat Miljö. Av en helt annan karaktär, men jag är faktiskt fortfarande stolt över den. Den står sig.

Finns ljusglimtar i utvecklingen? Filosoferna hos Christa Wolf tyckte nog inte det. Men det finns en begynnande eftertänksamhet både i politiken, ekonomin och agronomin. (Vad nu – kan man nämna specialiteten agronomi jämställt med politik och ekonomi?  Jo – för den styr det vi lever av. Om magen knorrar väger både politik och ekonomi lätt). Men man får tänka till.

Kretslopp – det räcker inte att lägga näring på marken för att det ska bli kretslopp.  Den ska fungera bra också, annars är det en miljöbelastning.

Kadmium mm. Om vi inte ser någon negativ effekt på 30år kan vi väl vara lugna?  Nej, jag tycker inte det. Om vi inte kan tänka längre än en generation finns anledning till pessimism.

Långsiktighet, mull, bördighet.  Ja, det börjar röra på sig. Den senaste rådgivningstidskriften Arvensis hade flera bra artiklar inom detta område.

Biogas. Det är en väg att göra jordbruket till en energiproducent utan att inkräkta på matproduktionen. Men inte helt nödvändig. Däremot är det nödvändigt att utnyttja fotosyntesen bättre. Inte nödvändigtvis genom nya mirakelgrödor, men bara genom att se till att marken producerar också under höstmånaderna. Biomassa kan bli biogas, men den kan också göra det möjligt att utan problem för marken använda halm mm för energi.

 

Ingrid Stéen, till minne

februari 1, 2012

Vad det kan bli tomt efter en människa man de senaste åren inte träffat så mycket men ändå känt glädje över att veta att hon finns. Ingrid blev min kollega på 80-talet. Kvävestyrning, stråbasanalyser,  kväveprofiler, provtagningsmaskiner. Fullt ös med utveckling ackompanjerat av Ingrids glada skratt.

Sen tog hon hand om herrarna i Bryssel. Brytpunkten industri – jordbruk-miljö. EU. Regler och förordningar. Gödseldirektivet, nitratdirektivet, kadmium. Kunskapssynteser, möten, konferenser. Ingrid tog hand om det på ett fantastiskt sätt. Och så blev hon President i International Fertiliser Society. Så vi fortsatte att stråla ihop då och då.

Här hemma fortsatte utvecklingen. Renare gödselmedel, sensorstyrning, kadmiumgaranti, energieffektivisering, miljöplaner.

Och det fortsätter. Det blir faktiskt bättre och bättre. Det gäller bara att ge jordbruket motivation att fortsätta.

Kom jag ifrån Ingrid? Egentligen inte. För detta var hennes verksamhet och intresse