Archive for mars, 2012

Bok: Om kapitalismen

mars 29, 2012

En aktuell bok om vårt samhällssystem (föredragningar vid Engelsbergseminariet 2010, Atlantis, 300 s).

Det är faktiskt så att böcker av den här typen kan vara lika spännande som deckare

Några få citat (något ungefärliga).

Den globala kapitalismen står inför ytterligare ett problem, nämligen de ekologiska gränserna för dess tillväxt – planetens ekologi. Om man kan finns tekniska lösningar på detta  finns en fortsättning. Men det är svårt att se att världens ledare kan förklara för sina väljare att man måste skära ned på mycket av det man värderar.

Innovationer, grön utveckling, kan ge nya möjligheter

Ekonomerna har en modell men kan inte förklara vad som sker

Kapitalismen är beroende av biosfären. Om näringslivet skulle betala de fulla kostnaderna för ren luft, vatten, avfall mm skulle deras affärsmodeller snart fördunsta.

Utvecklingen i världen går åt rätt håll. Tydlig utveckling mot minskad fattigdom.

En definition av kapitalismen:  ”Sökandet efter utbytbart värde.”  Det produktiva sättet är att att sträva efter att öka produktionspotentialen. Ett annat sätt är att berika sig på bekostnad av andra

———–Mitt mål med detta var bl a att se hur jordbruket behandlas, Som framgår ovan tangerar man frågan om miljö och resurser men inte mer.  Man kunde kanske tycka att frågan om hur samhällets styrsystem påverkar vår framtida försörjning skulle vara viktig att behandla. Men värdet tycks vara för litet.

Jag fick en fundering om en analogi (det kan ju inte kallas liknelse).

Det är viktigt att skolskjutsarna är säkra. Men effektivitet är också viktigt och därför inför man ett system där förarna kör på ackord, ju snabbare de klarar uppgiften dess mer betalt får de.

Ville vi ha det så?

 

Skördeutveckling, en workshop Odling i Balans och Partnerskap Alnarp

mars 24, 2012

Några reflektioner efter hemkomsten. Det var inte utrymme att ta fram dem under dagen.

De senaste veckorna har jag bl a gått igenom en del böcker i miljöekonomi, med ambition att täcka de senaste åren. En egen summering om vad de säger:

Vi har finita ekologiska resurser (mark, absorbtionskapacitet, vatten mm), redan ansträngda.

Alla nationer strävar efter tillväxt men det är orimligt i längden.

Naturen, biologisk mångfald, trängs undan.

Vi måste prioritera annorlunda.

Botemedel?  Inga som är praktiskt tillämpbara på vår jordbrukssituation eller vårt samhälle kunde ekonomivetenskapen ta fram. Möjligtvis betalning för miljötjänster.

Vad behöver och värderar vårt samhälle?

Rent vatten, både hav och sötvatten.

Landskap, inte minst kulturlandskap, och biologisk mångfald. Fåglar, fjärilar mm. Jaktbart vilt.

Låg klimatpåverkan.

Och så behöver man förstås försörjas så billigt som möjligt. Och globalt måste vi öka produktion men minska åtminstone dess relativa miljöpåverkan.

I synnerhet de två första punkterna får mycket hög värdering av allmänheten. Så hög att motsvarande jordbruksmark kan ligga lägre. Man anser det värt flera hundra kronor per år och person att kunna se trevliga landskap och ha rena vatten.

Det var en betydande agronomisk kunskapsmassa samlad i dag, Men all vår diskussion präglades av frågan: hur producera så mycket och underförstått billigt som möjligt. Och det är ju faktiskt så vårt samhälle styr. Priskonkurrens gäller (inom vissa ramar).  Jordbrukets ekonomi nämndes i ett par sammanhang, men i jordbrukets situation pressas priser så vinsten hamnar annanstans.

Vi diskuterade bl a:

Hur öka skördarna (mycket relevant).

Hur förbättra marken, dränering, mullhushållning, markprofilen, växtnäring (mycket relevant).

Men vi underordnade oss helt det rådande paradigmet: kortsiktig priskonkurrens. Och det är förståeligt för det är jordbrukets situation. (Vi får större och större fält, det blir mer och mer storskaligt schablonmässigt, vi har svårt att ta långsiktiga hänsyn, vår kemi-arsenal är sämre än konkurrenternas, kanske, och det är allt detta vi måsta anpassa oss till).

Men vi skulle också kunna sätta oss över detta, och frågan är om inte ”vi agronomer” borde göra detta ibland. Vem annars gör det, på ett vettigt sätt?

Vad skulle kunna göras och vad skulle det kosta att gå både det lokala och det globala samhället tillmötes och så väl som möjligt kombinera detta med hög och rationell produktion?

Ja, visst är Odling i Balans en bit på väg, kanske så långt man kan komma inom den ram som finns. Men kan den vidgas?

Kväve. Gäller både vattenmiljö och klimat. Som antytt i mitt diagram med Jordbruksverkets utbytessamband, om miljökostnader inkluderas i optimiberäkningen skulle vi hamna på rekommendationen 150 i stället för 180. Det skulle betyda 271 kg lägre skörd och 164 kr lägre netto. Vi skulle minska utlakning med ca 9 kg N (kostnad 18 kr/kg N (mycket låg) och samtidigt reducera klimatgaser med 240 kg. Det är ungefär hela utsläppet från traktorkörningen).

Men det är klart att i praktiken är det viktigare med precisionsanpassning.

Jordbruket kan behöva kanske 300 kr/ha för att åstadkomma detta.

Växtföljd och mullhushållning. I diskussionen verkade växtföljd mest besvärligt. Å andra sidan finns ett massivt underlag till stöd för växtföljdstänkande och variation, men det är klart det fordrar att man kalkylerar på lite längre sikt.

Detta med långsiktighet är ett problem. Jag fick inga direkta mothugg, men inget instämmande heller. Jag tror nog vi är överens om att ett långsiktigt tänkande behövs för mark och odling. Men i dag är det bara kortsiktiga kostnader för detta som märks, därför en tveksamhet.

Eus tregrödorsregel är väl ett försök att motverka detta. Jag tror det är viktigt ta fram och diskutera denna problematik.

För en investering som dränering eller maskiner tänker man på ett annat sätt. Växtföljd och mullhushållning är på sätt och vis en investering.

Bördighet. Ja, men det kan kosta kortsiktigt. Därför inte full entusiasm. Men för både matjord och alv, vattenmiljö och biologisk mångfald är fånggrödor/höstgrödor positiva. Vi talar mest om rajgräs (problem) och oljeväxter. Men det finns många andra kandidater, cikoria, havre, varför inte sydeuropeiska sorter som säkert utvintrar?.

Utvidgat fånggrödeprogram, mer flexibelt och med sikte också på bördighet skulle behövas.

Stora fält. Utvecklingen tycks oemotståndlig? Ändå vet vi väl att för grödor som behöver insekts- pollinering är det inte bra. Och visst blir landskapet tråkigare. Och allt naturliv sitter trängre. Systemet blir ömtåligare. Åtgärder kan inte markanpassas lika bra.

Kan inte vår teknik med GPS, Controlled Traffic mm anpassas till en inbyggd mångfald? T ex strips som omväxlar. Mer ”skyddskanter”  eller beetle banks som ger liv i landskapet. Jakt och natur kan nog säljas. Obligatorisk precisionsteknik på ojämna fält, inte bara för kväve.

Om samhället satte in kanske 1000 kr/ha för att mildra den kortsiktiga marknadens skadeverkningar skulle vi få ett helt annat landskap. Och kanske också vatten. Det går inte att bara öka marknadstrycket och sedan klaga på jordbruket. För all utveckling behövs incitament. I dag finns ekonomiska incitament bara för det kortsiktiga. Till och med ett växtföljdstänkande på 4-5 år är problematiskt.

Men vi har möjligheter som vi kan bättre föra fram och utveckla.

Miljöekonomi. Environmental Economics

mars 7, 2012

Har plöjt böcker. Jagat kunskap. Har någon något att säga om miljöarbete och långsiktighet i jordbrukarens situation? Svar nej. Konstigt med så mycket kunskap. Man talar om regler och skatter och utsläppsrätter. Och så en bisats om att det kan påverka konkurrenskraften.  Slut.

Och då går det ju inte.Men det är klart, jordbrukets andel av BNP är ju inte så stor, så det är väl det som spelar in.

Eller överdriver jag jordbrukets betydelse? Kan jag inte tro.