Archive for november, 2012

FramtidsOdling – ett nytt rådgivningskoncept

november 27, 2012

Nu kanske tiden är mogen. Vi är tre pensionerade  (nästan) rådgivare/specialister/generalister som går ut gemensamt under paraplybegreppet FramtidsOdling. Av de nämnda epiteten kanske generalister är mest relevant.  Eller kanske specialistgeneralister.

Vårt mål är ett ännu bättre framtida jordbruk. Högre skördar, bättre markvård, mer långsiktighet, bättre i fråga om miljö och mångfald.

Det är inte lätt, svenskt jordbruk är bra redan. Och det finns mycket bra rådgivning. Vi ska inte ersätta den, men kan komplettera i vissa fall.  Gärna i samarbete.

Det finns mycket utvecklingskraft hos jordbrukare. Vi är en lättillgänglig resurs som kan fungera som bollplank.

Det här känns mycket spännande. En stor utmaning att ligga på fronten.

Vi jobbar med telefon – mail – internet.  Flexibelt, resurseffektivt, ekonomiskt.  (Men vi är öppna för specialuppdrag).

Den här bloggen började med Framtidsfokus.  Det känns bra att det blev FramtidsOdling.

Annonser

Kretsloppsmotiv. Fosfor är viktigast.

november 24, 2012

All näring vi äter, grundämnena fosfor, kväve mm, omsätts i våra kroppar och hamnar så småningom i toalett avfall. Köksavfallet går en annan väg som man nu är på väg att ta hand om. Det kan bli biogas och sedan biogödsel som går till jordbruket igen.

Men det är värre med det andra avfallet. Dels finns där smittämnen, hormoner, medicinrester och olika kemikalier. Och så metaller t ex kadmium och kvicksilver.

Reningsverken gör ju slam, som delvis går ut på åkrar, men är det rätt med de föroreningar som finns?  Det finns teknik på gång som medger att man bränner slammet. Då hamnar all fosforn i askan och i nästa steg kan man göra rena säkra och effektiva fosforgödselmedel. Men då förlorar man kvävet, som också markerna behöver. Ar det rätt?

Kan vi bygga helt andra system som samlar upp antingen urinen eller hela toalettavfallet, hygieniserar och sedan kör ut en sopppa som innehåller det mesta fosforn men dessuton mycket kväve och kalium till åkern. Då får vi ut mer näring men samtidigt också föroreningar. Är det rätt?

För att välja här får man ha en grund.  Följande känns ganska solid.

Fosforn är speciell. Det är ett helt livsnödvändigt element som inte kan ersättas av något.

1. Fosfor finns i mineralfyndigheter och dessa är begränsade Vi ser att vi har reserver för 10-20 generationer, men sen?

2. Fosforn har stor verkan i naturen, både på marker och vatten. Vi gödslar med fosfor för att det ska växa bra på åkern, men i våra hav och naturmarker vill vi inte ha störningar. Vi bör inte anrika fosfor i våra marker och vårt samhälle. På sikt den  kan ha verkan (övergödning)  och vi blir aldrig av med den,

Det är två viktiga skäl till att hålla nere uttagen från mineraldepåerna och ta vara på så mycket vi kan som kretslopp.

Men då missar vi kvävet, och det tycker en del är fel.

Men för kväve är förutsättningarna helt annorlunda än för fosfor.

1. Vi har outtömliga reserver. Det mesta av lufthavet är kväve. Men det kostar energi att få det användbart. Det går att använda alla energislag, från olja och gas (dagens läge till bioenergi eller el från vattenkraft och solceller.

2. Kvävet stannar inte i biosfären. En viktig process omvandlar t ex nitratkväve till luftkväve. Det blir ingen oönskad ackumulering.

3. Däremot är aktivt kväve (ammonium, nitrat, kväveoxider) en stor miljöfråga. Beräkningar visar att vi redan med dagens utsläpp har överskridit klotets gränser.

För kväve är det viktigt att få fram det alternativ som ger lägst utsläpp av aktivt kväve.  Mycket tyder på att det inte är kretsloppskväve (t ex slam ) . En miljöanalys bör styra utvecklingen.

Min sammanfattning så långt är att på de stora avloppsverkan är det fördelaktigt att bränna slam och utvinna ren och effektiv fosfor.

Sedan behövs som komplement andra mer lokala metoder som gärna tar vara på kväve cch andra näringsämnen.

Äntligen: En sammanställning om fånggrödors bredare verkan

november 21, 2012

Jordbruksverket har låtit ta fram en sammanfattande rapport om fånggrödor, Det praktiska vetande som finns har samlats, och man skriver en hel del om att fånggrödor ökar biologisk aktivitet, är positiva för mullhalt och markstruktur. Mycket väkommet.

Man nämner t o m att kvävegödsling ökar tillväxten och att några ton ts kan produceras på hösten. Helt säkert kommer detta att få ökad betydelse framöver, åtminstone om lokal biogasproduktion utvecklas.

Rapport från SLU kan hittas på Jordbruksverkets hemsidad, Rapport 2012:21.

november 21, 2012

Intressant!!!

Hållbar produktionsökning (Sustainable Intensification)

november 18, 2012

Det är glädjande att denna fråga har kommit i förgrunden också i en skrift som Stockholm Waterfront. Visst, den har alltid varit mycket utvecklingsinriktad men det har ändå synts ett motstånd mot ”intensivt jordbruk”.  Men nu talar man mycket om ”mer skörd per droppe” (det låter bättre på engelska: more crop per drop). Då är det viktigt att skörden inte hämmas onödigt av t ex näringsbrist.

Men det betyder ju inte att man ska intensifiera utan miljöhänsyn, det är ju hållbarhet det också gäller.  Kvävetillskott till biosfären är ett globalt problem att kämpa med. Vi får använda all vår kunskap för att jobba med det.

Kadmium, mat och hälsa

november 12, 2012

Stora rubriker i Sydsvenskan.  Kadmium ger skörare skelett, ger fler benbrott och orsakar stora samhällskostnader.  Så finns där ett diagram med bilder över hur mycket enskilda livsmedel betyder.

Det är i och för sig inget fel på bakgrundsunderlaget och jag håller med om huvudbudskapet att kadmium är ett ämne att se upp med. Men tänk om folk  av denna anledning blir misstänksamma mot bröd, potatis och grönsaker. Det skulle skada hälsan.

Man missar att tala om att kadmium är ett naturligt element som finns mer eller mindre i alla marker, och också i allt biologiskt material som stammar från marken.

I Sverige har vi ett mycket ambitiöst program för att minska kadmium i mark och växt.

Mycket låg kadmium i handelsgödsel. Restriktiva bestämmelser för slam och ambitiöst program för att minska halterna där. Trots det skiljer sig våra kadmiumhalter inte tydligt från produkter i andra länder. Men visst kunde behövas en kontroll av stora importprodukter. När de används kommer deras grundämnen att hamna i vårt ekologiska system via avfall och stallgödsel.

Jag skulle hoppas i kan behålla vår kadmiumlåga handelsgödsel. Men det är ett program som har en kostnad, åtminstone indirekt. Vem betalar den? I dagens läge jordbruket och kanske i viss mån gödselbranschen.

Jag skulle också hoppas att vi utvecklar system som utvinner ren fosfor ur avloppen,  så vi får kretslopp på det men att kadmium m fl problemämnen rensas bort ur cirkulationen.  Det är möjligt det blir en viss kostnad till en början.  Men att få en sådan reningsprocess kanske är värt att avloppskostnaden stiger från ca 500 kr per år till 520? Och då blir vi av med inte bara kadmium utan också smittämnen, hormoner, medicinrester och andra organiska kemiska ämnen.

 

Om hur kunskap reduceras vid publicering

november 11, 2012

Ett projekt jag medverkar något i är publicering av resultat från odlingssystemförsök i Skåne. Det är försök som startade i början av 1980-talet och som fortfarande går. Olika odlingssystem i 30 år, det ger mycket intressant information.

Det resultaten finns på nätet i en databas.  www.odlingssystem.se . Flera svenska rapporter finns.

Men nu gäller det internationell publicering. Och då blir det största huvudvärken att reducera allt som är möjligt. Ett visst antal sidor, begränsningar för tabeller mm.  Mycket information går förlorad. Det är i och för  sig förståeligt men känns som ett stort slöseri.

Det finns ju vägar förbi. Tilläggsmaterial på nätet man kan hänvisa till, men den möjligheten är inte vanlig. Kanske den ökar.

Jag kom att tänka på Pakistans bevattningssystem.  Av det vatten som tillförs kanalerna går det mesta förlorat till ingen nytta.

Perspektiv på ”Global Warming”, växthuseffekten.

november 5, 2012

Det diskuteras och hoppas på ett mål för växthuseffekten: inte mer än 2 graders ökning till 2020 jämfört med pre-industriella värden.

Det betyder kanske 1 grad på 100 år, om vi räknar mycket lågt.

Vi vet att den geologiska historien vittnar om tidigare globala klimatförändringar. För 55 miljoner år sedan inträffade något som förkortas PETM (Paleocen Eocen Thermal Maximum). Jordens temperatur höjdes med ca 5 grader. Man är ganska säker på att det berodde på utbredd vulkanism och stora utsläpp av koldioxid när Atlanten alltmer öppnade sig. Det var dramatiskt men kort, bara 200 000 år. Det ledde till stora förändringar för livet på jorden. Men sedan normaliserad temperaturen igen.

Förändringen skedde under en period på 10 000 – 20 000 år. Om vi säger 10 000 betyder det en temperaturhöjning på 0,05 grader per hundra år.

Tidigare skedde ännu mer dramatiska saker, i geologisk tidsskala. För 250 miljoner år sedan, när Permtiden övergick i Trias och dinosauriernas förfäder levde, ökade temperaturen i omgångar med ca 15 grader. Haven vid ekvatorn fick över 40 graders temperatur. Markytor säkert åtskilligt högre. Mycket liv dog ut. Orsaken tror man är intensiv och långvarig vulkanism i Sibirien, i områden med kol-lager vilket gav mycket koldioxid. Temperaturen tycks ha ökat med någon grad på tiotusentals år (mycket grov uppskattning). Det skulle betyda 0,01 grader per 100 år. Värmeperioden varade, med variationer, i 4 miljoner år.

Det som pågår nu är mycket intensivare än den intensiva PETM.

Vi tycks leva mitt i en revolution utan att märka det.  Eller gör vi det?

(Bakgrund i olika nummer av Science)

Ett förändrat hav.

november 3, 2012

Det gäller Svarta Havet. Det har döda bottnar, det visste vi tidigare. Det är väl naturligt, trodde vi tidigare. Men nu kommer nya rön (Science Okt 5). När forntidens jordbrukare började odla upp i Europa ökade näringstransporten med Donau. Svarta havet blev mycket näringsrikare, Det blev större algproduktion och döda bottnar.

Vad ska vi tänka om detta. Jo, våra aktiviteter på marken spelar roll. Vi måste ta hänsyn till detta när vi utformar våra odlingssystem. Inte göra större påverkan än som är nödvändigt. Men vi ser också att det inte bara är vårt ”moderna” jordbruk som ger miljöproblem.

 

En ”ny” ekonomibok: Den globala resan. Miljö – ekonomi

november 2, 2012

Knut Vilby, Studentlitteratur 2007. Så den är inte ny man jag har inte stött på den tidigare.

En beskrivning över utvecklingen och tankar om framtiden. Och de är inte optimistiska. Visst finns framsteg på vissa håll, men det går bakåt där det är som mest problemfyllt. Och det gäller många områden, från fattigdom till demokrati och miljö.

Vad gäller miljöfrågor ser man ett problem med den globala konkurrensen. Marknaden klarar inte dem, men det är ju marknadslösningar som ses som modellen. Det behövs styrning på något sätt. Vilby citerar Weizsäcker om en möjlighet:

”Schweiz eller de skandinaviska länderna kommer kanske att visa sig vara mindre senfärdiga och motvilliga mot nymodigheter än stora EU-länder. De skulle kunna (och kommer förmodligen att) fungera som pionjärländer.”

Jaha, det var 2007. Visst har Sverige gjort ett försök, men det har kostat vårt jordbruk ganska mycket. Kanske man inte ska ge upp riktigt än, men det är trögt.

Men jag har ju skrivit en Möjlighetsbok. Finns något där?

Det behövs en tydligare politisk diskussion: Merkostnader måste kompenseras, annars fungerar det inte. Marknaden kan inte betala medkostnader för huvudproduktionen, bara för nischer.

Det kan finnas styrmedel som åtminstone vore värda att diskutera: skatter som återbetalas. Men motståndet mot att ens diskutera detta är kompakt.

Sedan finns win-win situationer att föra fram, där både produktion och miljö är vinnnare. Och det är ett högaktuellt projekt här just nu.

Jag återgår till boken. Den beskriver mycket tydligt de problem som finns och att det saknas förmåga att styra utvecklingen rätt.

Men den vågar inte säga rent ut: För branscher som jordbruk fungerar inte global priskonkurrens. Det kan inte styra mot miljöriktighet och uthållighet.

En utmaning för ekonomivetenskapen: presentera en modell som visar att global priskonkurrens   för jordbruket  ger miljöriktig utveckling.

Om man inte kan det är det tydligt att det behövs någon form av styrning på global nivå eller eventuellt på nationell, och i så fall med kostnadskompensation.