Archive for december, 2012

Sustainable Intensification, Uthållig intensifiering

december 27, 2012

Den 27 jan. Hemma igen efter julhelg hos son-familjen i Trondheim. Fina dagar fyllda med – ja – mycket barnbarn. Härliga personer på 6 och 8 år.

Dags att summera året – eller kanske mer. Några huvudpunkter.

Uthållig intensifiering. En nödlösning namngiven av en Royal Commission i England? För vad ska vi göra när mer produktion behövs (eftersom konsumtionen bara ökar), när markresursen börjar ta slut, när vattenresursen blir allt knappare, när såväl klimat som vatten och biodiversitet är hotade?  Kvar finns att öka produktionen på den mark som odlas men på ett miljöriktigt sätt.  Eller är det mer än en nödlösning, det kanske är framtiden.  I alla fall säkert en del av framtiden. En annan del är bättre hushållning och kanske ändrat konsumtionsmönster.

Detta, och vad det kan innebära i bl a svenskt jordbruk, kan vi kalla FramtidsOdling. Förhoppningsvis hörs mer om detta nästa år.

Kretslopp. Det har varit intensivt i min sfär snart 2 år och kommer att utmynna i ett slutseminarium vid Lantbruksakademien  den 27 febr. Kretslopp behövs för framtiden men är inget självändamål. De ska vara gynnsamma, åtminstoner på lång sikt. Det är svåra avvägningar och det finns ingen absolut sanning. Men kanske man åtmnstone kan hitta ett system för att bedöma alternativ.

Annonser

Korv, biochar (biokol) och kretslopp.

december 19, 2012

Fick lust till en korv. Eld i kaminen, då grillar jag där. Om jag lägger den i en stanniolform sköter det sig själv. Men det blev mer fart än vad jag hade räknat med och när jag tittade till det brann hela korven. Kolsvart. Jag fick släcka.

Men faktiskt, man kunde skala av kolet och sen var den riktigt fin. Fast lite mindre. Bränn men ha det kvar.

Jag kom att tänka på biochar, biokol. Man gör en sorts delförbränning (fel ord, jag vet: pyrolys) av biomassa, en del brännbara gaser tas tillvara och så blir det en rest, biokol. Ger man det till marken stannar kolet där under lång tid. Den koldioxid som varit grunden till biomassan undandras då för kolet stannar i marken. På så vis kan man lagra kol i marken och minska klimatgaser.

Men jag har en undring: man står där med säg ett kilo biokol. Man skulle kunna bränna det i en energianläggning och då borde man kunna spara uttag av ett kilo fossilt kol och då sparar man utsläpp. Man kan lägga det på marken och då sparar man också utsläpp. Är det stor skillnad? Somliga säger det, också forskare och professorer men jag är inte helt övertygad.

Biokol i marken ska göra stor nytta. Det har stor yta (fast inte så stor som leror), det håller vatten och ger bättre struktur (men hur mycket ska man lägga?). Och det innehåller näring men det talar man inte så mycket om. Men den fosfor och kalium som fanns i biomassan bör finnas i biokolet.

Undermedel gör mig skeptisk, kanske för skeptisk.

Man kanske skulle göra biokol av t ex slam. Då skulle man få en kombinationsprodukt med fosfor och kalium till jordbruket. Metallerna finns kvar förstås, tyvärr.

Ett stort miljöproblem är alla organiska ämnen (mediciner, hormoner, den palett av kemiska ämnen vi har i vårt samhälle) som passerar reningsverken och går ut till vattendragen.

Det har gjorts lovande försök att rena bort åtminstone en del av dem med aktivt kol. Aktivt kol låter dyrt. Kanske biokol är aktivt?

Då kan man tänka sig en fin kombination: biokol tillsättes i reningsverket, det absorberar skadliga ämnen och hamnar i slammet. Slammet bränns, kolet hjälper till och ger energi, alla organiska ämnen försvinner, askan extraheras och man får rent fosforgödselmedel. Särskilt bra blir det om biokolet gjorts av slam vid ett annat reningsverk där man inte kan bränna slam. Biokol lär kunna göras mera småskaligt, man får en mer transportabel produkt och tar hand om fosforn från det verket också.

Om någon nappar på tanken, vänligen referera till denna blogg.

Matens pris, en bok

december 16, 2012

Matens pris, en bok av Malin Olofsson och Daniel Öhman. Reporto förlag 2011.

Två mycket pålästa och kunniga journalister gör nedslag i matproduktionen. Från fiskodlingar med Pangasius i Vietnam, soja i Brasilien, grisar och fjäderfä i Europa till växthusgrönsaker i Holland.

Budskapet är ungefär detsamma som i min bok Mat, klimat, miljö: dagens globala marknad kan egentligen inte styra mot miljöriktig produktion om detta har en kostnad. Det är ekonomin, kostnader och priser, som styr.

I livsmedelskedjan är det bara mellanhänder och spekulanter som kan tjäna pengar. Råvaruproducenten sitter alltid i klämma.

Det här är ett oerhört problem för vår värld. Egentligen skulle mycket kunna göras genom internationella riktlinjer som prioriterar miljö och uthållighet mera i stället för bara priskonkurrens. Men där finns politiska låsningar.

I Matens Pris hoppas man att småskaliga lösningar och ekologisk produktion ska hjälpa världen.  Visst har de en roll att spela, men som man konstaterar i boken: trots alla insatser är bara 4% av marknaden ekologisk. Världen har stora städer att försörja och för det behövs mera produktion än i dag, inte mindre.

Och så drar man de vanliga tongångarna:

Kvävegödsel kostar energi att tillverka  (men försummar att den egentligen förmerar energitillgången 5-10 gånger genom att solenergi binds i biomassa).

Ekologiskt är klimatsmart (det fordrar mindre insatsenergi men producerar mindre produkt, och slutsumman kan bli både plus och minus).

När det gäller dessa frågor tar den kritiska granskningen semester.

 

Min egen reflektion:

Det finns en väg att arbeta med: förbättra dagens jordbruk inom systemet (växtföljder, markbördighet, anpassning av åtgärder). Utnyttja den kunskap som finns för att ta fram win-win situationer bra för både ekonomi och miljö.

 

Kvävenytta och miljöeffekter.

december 12, 2012

Mer från IFS i Cambridge (se nedan).

Vid introduktionsföredragningen av prof Tim Benton nämde han i förbigående att European Nitrogen Assessment beräknat att kostnaden för jordbrukets samlade kväveutsläpp är större än värdet av kvävegödslingen.

Hur kan det bli så?  Tänk om hälften av jordbruksproduktionen bara försvann.

Nu får jag erkänna att jag inte gått till källan, utan gör ett eget räkneexempel.

Vi har en spannmålsodling som ger 6 ton per hektar, värde brutto i dag 9000 kr, varav hälften beror på de 100 kg kväve som använts.

Utlakningen är 25 kg kväve.

Vad är värdet:  Gödseln har kostat 1000 kr, den har gett ett mervärde på 4500 kr.

Vad är miljökostnaden? Det svenska samhället har program som ger 50-100 kr i ersättning för varje kg N som utlakningen minskas (våtmarker och fånggrödor). Det kan ju ge en hållpunkt.

25 kg utlakning à 50 kr blir 1250 kr.

En jämförelse är ju att inköpskostnaden för gödseln var 1000 kr, men utlakningen skulle kostnadsberäknas till 1250 eller mer.

Om vi använder lite lägre skördar och priser kan vi få ett mervärde för gödslingen på 2500 kr. Om  vi värderar utlakningen till 100 kr per kg N blir det 2500 kr. Lika mycket.

Vi ser att man på olika sätt kan få fram att utlakningens kostnad är större än gödselns värde.

Observera att gödseln i sig inte har gett så stor merutlakning, kanske 5-10 kg av de 25.

Det som är avgörande är ju priserna. Livsmedelspriser är låga, miljöarbete är dyrt.

Om gödslingen och produktionen minskar ökar livsmedlens värde och relationerna blir annorlunda.

 

International Fertiliser Society: Meeting Challenges through Innovation

december 9, 2012

Conference Cambridge Dec 2012.

Vad är utmaningarna?

De växande världsbehoven. Knapphet på mark och vatten. Ekologiska gränser slår i taket.

Vi måste producera mer med mindre ekologisk påverkan. Hållbar intensifiering.(Läser i dagens tidning att efterfrågan på ekologisk mat har mattats. ”Men med mera klimatdiskussion bör den öka igen”.  Det visar hur svårt det är med information. Att producera mindre per areal ger mera utsläpp totalt. Ekologisk produktion är ingen klimatfrälsare, ofta tvärtom. Men det bör kanske tilläggas att den konventionella odlingen på många håll skulle avsevärt förbättras).

Vad finns då för innovationer?

Högre och säkrare skördar.  I England finns ett stort projekt Wheat 20-20 (20 ton/ha år 2020). En fördubbling. En kombination av förädling och odlingsutveckling.

Bättre anpassning av insatser och minskade utsläpp. Möjligheter till effektivare fosforgödsling, bl a radmyllning som är ganska vanligt i Sverige. Kanske bladgödsling som komplement både för fosfor, kalium och magnesium.

Fång/mellangrödor. De minskar inte bara kväveutlakning, de ger också bättre mullhushållning och liv i marken. De har också en växtföljdseffekt, som en avbrottsgröda.

Ett stort problem som ägnades stor uppmärksamhet: Stallgödsel.  Egentligen borde djuren omfördelas och kombineras med växtodlingen. Men vi har ju en ekonomisk verklighet som hindrar detta. Två andra fronter bearbetas intensivt: bättre metoder för effektiv stallgödselanvändning på gården samt tekniska metoder att göra handelsvaror av stallgödsel så den kan flyttas från gården (separering, behandling). Men problemet är inte lättlöst.

Stallgödselkväve har i bästa fall en långsiktig agronomisk effekt av 55% (injektering av flytgödsel) jämfört med mineralgödsel, normalt är det åtskilligt lägre. Så förlusterna till miljön är stora.

 

En jättestor fråga som något framskymtade i olika sammanhang:  Agronomiskt kan vi göra mycket för att minska förluster och få större miljövänlighet.  Men jordbruket styrs av en ekonomisk verklighet som hindrar detta.

Global priskonkurrens och utveckling

december 5, 2012

En fråga:

Tror du att global priskonkurrens ger en utveckling som ger acceptabel miljö och uthållighet?

Om svaret är nej eller kanske inte – vad är då den slutsats man bör dra?

Denna fantastiska tid

december 2, 2012

Nej det är inte ironiskt, Aldrig har väl goda krafter haft större utrymme än nu. Aldrig har uppmärksamheten på orättvisor och fel varit större. Aldrig har möjligheten till kunskap och kommunikation varit större. Aldrig har världens samlade resurser varit större (?).  Aldrig har friheten varit större, även om en stor del av mänskligheten hämmas av fattigdom och/eller tyranniskt styre

Vi får alla ta vara på möjligheterna och påverka i rätt riktning där vi kan.

Några punkter att fundera på (en början):

Alla (de flesta) talar om tillväxt. Det behövs för finanssektorns självspelande hjul.

Men tillväxt nationellt sett kan vara ett nollsummespel i det stora hela. Vill vi att Sveriges ekonomi ska växa på  t ex Indiens bekostnad?

Verklig tillväxt är nya resurser, tex att mer solenergi bindes av grödor, skog eller teknik. Eller att resurser används mer effektivt, men det är inte säkert det avspeglas i BNP.

Långsiktigheten. Allt styr mot kortsiktighet i dag.

Despotism. Makthavare som gör sig oavsättliga skulle utrotas.