Matens pris, en bok

Matens pris, en bok av Malin Olofsson och Daniel Öhman. Reporto förlag 2011.

Två mycket pålästa och kunniga journalister gör nedslag i matproduktionen. Från fiskodlingar med Pangasius i Vietnam, soja i Brasilien, grisar och fjäderfä i Europa till växthusgrönsaker i Holland.

Budskapet är ungefär detsamma som i min bok Mat, klimat, miljö: dagens globala marknad kan egentligen inte styra mot miljöriktig produktion om detta har en kostnad. Det är ekonomin, kostnader och priser, som styr.

I livsmedelskedjan är det bara mellanhänder och spekulanter som kan tjäna pengar. Råvaruproducenten sitter alltid i klämma.

Det här är ett oerhört problem för vår värld. Egentligen skulle mycket kunna göras genom internationella riktlinjer som prioriterar miljö och uthållighet mera i stället för bara priskonkurrens. Men där finns politiska låsningar.

I Matens Pris hoppas man att småskaliga lösningar och ekologisk produktion ska hjälpa världen.  Visst har de en roll att spela, men som man konstaterar i boken: trots alla insatser är bara 4% av marknaden ekologisk. Världen har stora städer att försörja och för det behövs mera produktion än i dag, inte mindre.

Och så drar man de vanliga tongångarna:

Kvävegödsel kostar energi att tillverka  (men försummar att den egentligen förmerar energitillgången 5-10 gånger genom att solenergi binds i biomassa).

Ekologiskt är klimatsmart (det fordrar mindre insatsenergi men producerar mindre produkt, och slutsumman kan bli både plus och minus).

När det gäller dessa frågor tar den kritiska granskningen semester.

 

Min egen reflektion:

Det finns en väg att arbeta med: förbättra dagens jordbruk inom systemet (växtföljder, markbördighet, anpassning av åtgärder). Utnyttja den kunskap som finns för att ta fram win-win situationer bra för både ekonomi och miljö.

 

Annonser

Etiketter: , ,

2 svar to “Matens pris, en bok”

  1. Bertel Riska Says:

    I Finland pågår en debatt och argumentering om vi ska få nyodla torvmarker. En lobbning pågår till EU-parlamentarikerna om att de ska verka för att något förbud inte ska ges mot nyodling. Jag har studerat Brasiliens jordbruk och hur de hugger ner regnskog för att utöka odlingarna. Stora mängder växthusgaser uppstår när dessa nya marker tas i bruk. Dessa uppodlingar fördöms av miljöorganisationer över hela världen. Vad anser du, är det moraliskt rätt att vi fördömer Brasiliens jordbruk om vi själva odlar upp marker som ger växthusgaser.

    mvh

    Bertel Riska ekorådgivare

    • greengard Says:

      En intressant och besvärlig fråga. Kunskapsläget tycks vara att oavsett vad vi gör med en dikad och uppodlad torvmark får vi stora växthusgasutsläpp. Det hjälper inte att lägga den i träda eller plantera skog. Och då kan man ju lika gärna odla dem. Men hittills orörda torvmarker bör sparas lika väl som regnskog. Så ser det i alla fall ut i dag. Men kanske man kan hitta mer eller mindre ”skonsammma” odlingar av de torvmarker som är i drift. Det är lite svävande bakgrund.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: