Archive for maj, 2013

Skördeutveckling, Sverige släpar efter enligt statistiken

maj 31, 2013

När jag var ung, 1940-talet, var 4 ton per hektar en bra spannmålsskörd. Det kunde man få på ”vallplöjet”. Dagens medelskörd av höstvete i Sverige är kring 7 ton, många odlare tar 10 ton och däröver. I försök kan man få 14 ton. Världsrekordet för en större odling ligger på 18 ton, en odlare i Nya Zeeland.

Sverige ligger inte särskilt bra till i utvecklingen jämfört med England och Tyskland m fl. Man kan kanske tro att det beror på ett nordligare läge. I någon mån kan det spela in men ska inte överdrivas.  Försök ger 12 ton både utanför Uppsala och Skara. Men det finns en stor skillnad mellan vad man kan få i försök och den praktiska odlingen. När man väljer plats för försök letar man gärna efter en bra plats på fältet, det är en del av förklaringen.

Ett kunskapssökande projekt, Höstvete mot nya höjder, har arbetat ett tag. Vad kan göras för att förbättra läget?

Några preliminära erfarenheter:

Bättre anpassning av kvävegödslingen.  Sensorstyrning bör öka.

Oväntat många marker har för låga fosfortillstånd. Också kalktillstånd och dränering behöver förbättras.

Vi behöver veta mer om funktionen hos olika markprofiler. Höstvete kan skicka ner rötter ned till 2 m.

Är det en rätt utveckling att sträva efter ökade skördar, kanske någon undrar.

Ja, det sparar resurser om insatserna avvägs rätt. Höga och säkra skördar är bra för både ekonomi, resurser och miljö.

 

 

Våren, härligheten och marknaden

maj 11, 2013

Fantastiskt. Våren. Näktergalar, koltrast, gök m fl. Den skira grönskan.  Grödorna på fälten.

Alla goda avsikter. Mycket förbättras efterhand. Samhället fungerar rätt väl. Här. För de flesta.

Utmaningar, intressen, flow, frihet. Och grannen sätter potatis.

Men det är klart – allt går inte åt rätt håll.

Det värsta är systemfel. En teoretisk genomgång av konsumtionens drivkrafter gjordes i en av de senaste Science. Vi borde ju minska miljöbelastning genom att konsumera mindre eller åtminstone effektivare. Men det finns inga drivkrafter. Och vi blir aldrig ”mätta” eller nöjda. ”Nu kan vi inte få det bättre”.  Rent fysiskt är det kanske så. Men då kommer andra intressen in.  Vi kan höja vår status med prylar och märkesvaror. Och det finns inget stopp för det. När allmänna nivån stiger finns forfarande ambitionen att ligga lite över eller åtminstone hänga med.  Så – det stiger och stiger. Artikeln i Science hade inget botemedel.

I veckans Land pekas på hur handelskedjornas egna märken är på väg att monopolisera produktionskedjorna. Konkurrens minskas. Primärproducenten blir mer och mer utlämnad och klämd. Volym ger makt. Men det är inte ”elakhet”. Det är en följd av systemet. Botemedel?  Det finns ju antitrustlagstiftning och konkurrensverk, men det är kanske inte tillämpligt här. Men det tycks som vi är på väg mot alltmer likriktning, mindre mångfald.

Kanske motreaktionen, en diversifierad småproduktmarknad kan bilda motpol?

 

 

Kretslopp, koldioxid, vete

maj 6, 2013

Läget? Som att stå på en svikt, tveka något men kasta sig ut.

Vad ska jag skriva för att komma igång igen? Det är nästan för mycket.

Kretslopp och slam. Det finns olika kvalitet på kretslopp. Slam är inte särskilt bra. Mediokert för fosfor, dåligt eller skadligt för kväve.  Men än finns inget bättre. Det viktiga är att jobba för bättre lösningar.

Framtidsodling. Fantastiskt att jobba med detta projekt. Vi har fått förtroendet att under Landsbygdsprogrammet informera om och skapa entusiasm för Hållbar Intensifiering. En stimulerande utmaning. I dag har jag kanske skaffat vår första referensgård.

Koldioxiden globalt. Fortsätter stiga. Väderleksrapporten (dmi.dk) visar utvecklingen för mätstationen på Hawaii. Det ser nästan ut som om haltkurvorna böjer uppåt med tiden.

Vete i Sverige. Jämför vi skördestatistik från olika länder ser vi att Sverige ligger lågt till. Men vi har ju ett projekt. Vi ser av försöken att potentialen är god. Vi kan ta mycket höga skördar också i Mellansverige. Det är bara att jobba för att få det i praktiken.

Kan maxrutor vara en väg?  Med det menas att lägga en hög kvävegiva på en liten ruta för att se vad som händer. Om man inte testar får man inte veta kapaciteten. Man kan inte bara titta i backspegeln.

Behöver vi högre skördar då? Ja, det sparar mark, och marken är en knapp resurs globalt. Vi behöver vara rädda om den orörda mark vi har kvar. Och ja, det är miljömässigt bra, förutsatt att man anpassar insatserna. Det går åt mindre resurser och blir mindre miljöpåverkan . Så kan man ju säga att vi behöver vara konkurrenskraftiga.