Vår Tid på Jorden äe en bok av Rockström och Klum. En vacker bok. En bok som på ett bra sätt summerar vetandet i dag. Det känns mycket tillfredsställande att projektet FramtidsOdling som nyss startat har samma mål: att producera det vi behöver och samtidigt bevara vår miljö.
Så – i stort sett kan jag bara instämma i bokens mål och verkligen rekommendera den. Men när vi nu jobbar mot detta mål känns det viktigt att tänka efter.
Ett annat projekt jag är engagerad i är Lantbruksakdemiens arbete om kretslopp, särskilt slam till jordbruket. Att återföra till odlingsmarken slam som innehåller en del av den näring som befolkningen konsumerat måste väl vara en i högsta grad vällovlig åtgärd?
Men om det är så att det blir mindre utsläpp av miljöstörande kväve om vi bränner slammet och ersätter slammets effektiva kväveleverans med mineralgödsel – vad är då at föredra? Det syns mig självklart att en total miljöanalys bör styra utvecklingen,
Ser man i geologiaka tidsskalor är det uppenbart hur skört vårt samhälle egentligen är. Den seanste miljonen år har istider avlöst varrandea med ungefär 100 000 års mellanrum. När man ser den raden framför sig blir man verkligen ödmjuk. Varför skulle den raden stoppa? Verkligheten är att vi lever i en istidsperiod. Men vårt akuta problem är värmning och det är illa nog. Det påverkar mycket mer än vad man kanske tror.. Inte bara vädret sommrar och vintrar utan jordklotets vattentillhångar och livet i haven.
Vi har alla skäl att minska vår påverkan. Vi har alla skäl att utöka vårt kunnande så att när det behövs vi kan möta en ny istid med verkningsfulla medel.
Om jordbruk, miljö och framtid 