Archive for oktober, 2013

Fullständiga miljöberäkningar behövs..

oktober 31, 2013

Var på väg att kasta en tom ”smörlåda” i plaståtervinningspåsen. Men den måste väl diskas? Höll på att vrida på varmvattnet men hejdade mig. Hur ser helheten ut egentligen? Vi ska spara rävaror, i sista hand energi, genom återvinningen. Om jag diskar med varmvatten går det också åt energi. Ett överslag:

Lådan väger 20 gram. Plast ger ungefär 30 MJ per kg om det förbränns. Energivärdet blir ca 600 kJ.

Att värma vatten kostar ca 4 J per gram och grad. Att värma en liter 60 grader kostar då 1000 gram ggr 4 J ggr 60 grader = 240 000 J = 240 kJ.

Ytligt sett ser det rätt hyggligt ut: om jag använder mindre än 2 liter varmvatten blir det energimässigt positivt att återvinna efter diskning.

Men varmvattenberedaren är inte hundraprocentigt effektiv, kanske bara 50%. I så fall blir det energiförlust om jag förbrukar mer än en liter varmvatten.

Och verkningsgraden för att producera el brukar anges till någonting runt 30 %.  Med hänsyn till det   får jag inte använda mer än ett par deciliter varmvatten vid diskningen om jag inte ska förbruka hela  energivinsten av återvinningen bara genom att diska.

Men det är klart att plastmaterialet kan användas direkt till ny ”råvaruplast”. Då vinner man energieffektivitet i den produktionskedjan så återvinningen i sig kan gå med plus energimässigt. Men slöseri och obetänksamhet på hushållsnivå kan fördärva hela bilden.

Ett annat exempel, som faktiskt har engagerat mig aktivt i snart 2 år: Reningsverksslam till jordbruket. Det kan ses som ett gödselmedel som innehåller både kväve och fosfor och dessutom mullbildande organisk substans.  En bra kretsloppsprodukt kan synas. Värde i jordbruksproduktionen ca 120 kr per ton slam vilket betyder 600 kr per ton torrsubstans.

Men det ska transporteras och spridas och det kostar pengar och energi.

Kväve och fosfor är näringsämnen som ska hanteras med omsorg för att inte orsaka onödiga miljöproblem. Marknadsvärdet i gödselmedel är ca 10 kr för ett kg kväve och 20 kr för fosfor.

Men  – för att förhindra miljöskador är samhället berett att betala minst 50 kr per kg förhindrad kväveutlaknng. För fosfor är kostnaden faktiskt flera hundra till tusen kronor per kg förhindrad utlakning i olika program. Låt oss säga 200 kr för följande överslag.

Slammets kväve är svårt att hantera effektivt. Man lägger höga givor vid ett tillfälle och det går inte att anpassa till odlingens behov. Av de 50 kg kväve ett ton torrmassa i slam tillför blir det extra förluster, låt oss anta 5 kg kväve.

För fosfor sägs i en rapport att vid förrådsgödling räknar man med fyrdubblade förluster under några år. Normalförlust 0,3 kg ggr 4 ggr 5 år ger 6 kg utlakat fosfor, en ökning med 4,8. Nu spred vi 5 ton torrmassa så per ton slam blir det ca 200 kr

Med dessa siffror blir miljökostnaden för extra utlakning för kväve 250 kr och för fosfor 200 .

Totalvärdet efter dessa miljökostnader och transport/spridning blir negativt.

Och vidare finns då problemen med olika metaller och andra ämnen.

Det måste finnas bättre sätt för kretslopp.

Men framför allt: vi måste se på hela kedjan när det gäller olika processer i samhället. Annars kan vi  förvätta problem när vi tror vi löser dem och gör något bra.

 

 

 

 

 

Vetemästaren

oktober 29, 2013

 

Deltagarna samlades vid odlingsplatsen på Österlen för en fältbesiktning kombinerad med seminarium.  60 st ute i fält. Intressant redan nu att se hur olika sorter utvecklas. Och vad spännande det ska bli på på våren att kolla övervintring och senare att följa hela utvecklingen.

Kanske några frågar sig: vad är det för mening med att maximera skörden. För i tävlingen är det kg skörd som räknas, så får man själv vida ramar att bestämma vilka åtgärder som ska sättas in. Och ja, det känns meningsfullt att renodla skördeaspekten, det kan ge ökade kunskaper och perspektiv. Sedan blir det anpassningar i ekonomins hårda verklighet.

Det sas på seminariet att en betydande del av utvecklingen måste drivas av det praktiska jordbruket. Den akademiska forskningen hinner inte med, Det är många samspelande faktorer inblandade och det kan inte ett begränsat forskningsprojekt hantera.

Samma tanke ligger bakom de Workshops vi (FramtidsOdling) börjat med (stöd av Landsbygdsprogrammet). Praktikerna har en stor kunskap och erfarenhet som borde komma bättre fram i ljuset.

Samhället, marknaden och miljön.

oktober 21, 2013

 

Stora ord. I Sydsvenskan 20 okt finns en krönika (Per T Ohlsson) om att marknadsekonomi är en förutsättning för demokrati. Och jag håller med helt och fullt. Inte minst efter att just ha läst Sofi Oksanens bok ”När duvorna försvann” (den handlar dock mer om förtryck än om ekonomi). Frihet till att skapa och utveckla är oerhört väsentligt. Och då behövs konkurrens i någon form som styrning.

 

 

Inte minst när det gäller gröna näringar är alla i princip överens om att uthålliga och miljöriktiga system behövs. Men den jordbrukare som inte tar sådana hänsyn är mer konkurrenskraftig på kort sikt. Mot ett av jordbrukets viktiga mål finns ingen styrning, bara en del begränsande ramar.

 

 

Ett exempel: fosfor. Tillförseln till vatten måste minskas och jordbruket är i blickfånget. En jordbruksmark innehåller ett par ton fosfor per hektar bara i matjordslagret. En liten del av detta (i medeltal 0,3 kg per år) ”utlakas”. Det följer med de ca 2 miljoner liter vatten per hektar som behöver avledas/dräneras. Men de 0,3 kilona skulle ner till lägre än 0,1 för att inte ge problem i vattnen. Vi har ingen kunskap om hur det skulle kunna gå till. Det hjälper inte att sluta gödsla, och inte att sluta odla heller.

 

 

Men några små bidrag skulle kunna göras:

 

Gödsla något snålare med fosfor på en del marker och ta en skördesänkning på 5-10%. Det skulle göra svensk produktion dyrare och osäkrare och innebär mest att produktionen flyttar utomlands och vi importerar ännu mer.

 

 

En ”hot spot” är intensiv djurproduktion. Konkurrensen driver fram allt större och mer specialicerade enheter och det blir större lokala koncentrationer av stallgödsel. Vi har skarpare bestämmelser här än på de flesta håll, men ändå har man tillåtelse att lägga stallgödsel även på arealer som egentligen inte skulle behöva det. Höga fosforhalter i marken skulle få minska och inte vidmakthållas. Vad göra? Sluta med djurproduktion? Slå ut företag och underlaget för hela bygder? Det är i princip inte omöjligt att distribuera ut gödseln till områden som kan behöva den. Om jag räknat rätt skulle man kunna köra gödseln från en gris 100 km för mindre än 100 kr. Visserligen är jordbrukarens inkomst från grisen bara kring 1000 kr så det är en kännbar kostnad, omöjlig att ta i konkurrensen. Totalt sett i samhället skulle det röra sig om 50-100 miljoner kr, inte särskilt mycket i jämförelse med andra miljökostnader. Och det skulle kunna ses som ett temporärt program. Efter ett tiotal år har markförråden minskat så de kan underhållas med gödsling igen.

 

Men det går väl inte. Subventioner och ingrepp i marknaden!

 

Vad är mest heligt, marknaden eller Östersjön?

 

Det är som om det behövs en sorts komplettering till priskonkurrensen så vi kan hantera miljön och framtiden.

 

 

Fosfor, jordbruk och miljö

oktober 19, 2013

Har tillbringat förmiddagen med en 3-dagars fosforkonferens i frågan. En verklig internationell genomgång. Var står vi?

Det här blir lite varierande punkter från olika konferensbidrag.

Ett gränsvärde för vatten (Illinois) är 0,037 mg P/l. Högre värden är inte bra för vattendragen. Ca 200 mm avrinner hos oss, det betyder 2 miljoner liter per hektar. Med ovannämnda halt blir det 0,074 kg fosfor per hektar. Avrinningsförlusterna från svensk åkermark är förhållandevis låga men är ändå i medeltal kring 0,4 kg P per hektar, 5 ggr högre än önskvärt.

Detta säger något om problemets art. Det räcker inte med små förbättringar, det behövs något helt annat. Och vad, det finns inget svar på. Det kommer nästan lika mycket (eller lite) fosfor från nedlagda åkrar som från åkrar i drift.

Vi har en del förbättringar att göra:

Låta bli att fosforgödsla åkrar med onödigt höga halter redan. Det är lätt att göra (och är redan gjort) för alla som inte har djur som ger stallgödsel att ta hand om. Vad har de för alternativ? Sluta med djuren? Transportera bort gödseln (redan utnyttjat i närområdet och långa transporter är ohållbara).

Men självklart får vi jobba vidare med förbättringar i produktion och odlingssystem, även om vi inte kan se det löser grundfrågan,

Det finns orienterande försök med att rena dräneringsvatten, men det är verkligen svårt att se det kan vara realistiskt i stor skala.

 

 

 

Kunskaper

oktober 15, 2013

En kunskap är akademisk.. Grundkunskap om detaljer och samband. Den är internationell och växer, kanske. Ibland har man en känsla av att det går runt. Särskilt i dag när det som gjordes för 40 år sedan oftast inte finns tillgängligt. Då är det dött, nästan.

En annan kunskap är överbryggande. Är ekonomivetenskapen det? Kanske delvis men ofta blir man tveksam. Det händer alltför ofta att man hämtar in data och använder dem i ett sammanhang där de egentligen är fel. Men överbryggning behövs, totalbild behövs, kvantifiering behövs. Det kan vara trevligt att veta mycket om detaljer om livet i marken, men först när man vet vilken nytta det gör och hur det påverkas är kunskapen till nytta.

Och så finns den praktiska erfarenheten. Den finns hos tiotusentals jordbrukare. Den binder egentligen samman både det som är akademiskt och överbryggande. Tänk om man kunde ännu mer än nu få den kunskapen aktiv på bredare plan

Bakgrunden till dessa något högtravande reflektioner är högst konkret: diskussioner och workshops med jordbrukare i olika frågor.

Jordbruket är komplest. Det är beroende av samspel med marken och vädret och en hel del annat. Trots det rör det sig. Sett över decennier är framstegen mycket stora.

Östersjön, fosfor och jordbruket

oktober 3, 2013

Sverige får kritik för att vi inte har tvingande regler för fosforgödsling.  Man menar alltså att inte bara gödslingen utan tvingande regler avgör miljöriktigheten.

Så här är användningen av mineralgödsel-fosfor i kg per hektar i några olika länder.

Sverige 4

Danmark 6

Finland 11

Norge 11

Tyskland 9

Polen 1,5

Sverige har gått på information och frivillighet och ligger lägre i fosforgödsling än alla nämnda utom Polen. Det tycks som om frivillighet är den bästa modellen.

Skärp diskussionen och grunda den på fakta, snälla aktörer.

Källa; egna data grundade på FAOSTAT (2008-2011) och jordbruksareal från Wikipedia)