Fullständiga miljöberäkningar behövs..

Var på väg att kasta en tom ”smörlåda” i plaståtervinningspåsen. Men den måste väl diskas? Höll på att vrida på varmvattnet men hejdade mig. Hur ser helheten ut egentligen? Vi ska spara rävaror, i sista hand energi, genom återvinningen. Om jag diskar med varmvatten går det också åt energi. Ett överslag:

Lådan väger 20 gram. Plast ger ungefär 30 MJ per kg om det förbränns. Energivärdet blir ca 600 kJ.

Att värma vatten kostar ca 4 J per gram och grad. Att värma en liter 60 grader kostar då 1000 gram ggr 4 J ggr 60 grader = 240 000 J = 240 kJ.

Ytligt sett ser det rätt hyggligt ut: om jag använder mindre än 2 liter varmvatten blir det energimässigt positivt att återvinna efter diskning.

Men varmvattenberedaren är inte hundraprocentigt effektiv, kanske bara 50%. I så fall blir det energiförlust om jag förbrukar mer än en liter varmvatten.

Och verkningsgraden för att producera el brukar anges till någonting runt 30 %.  Med hänsyn till det   får jag inte använda mer än ett par deciliter varmvatten vid diskningen om jag inte ska förbruka hela  energivinsten av återvinningen bara genom att diska.

Men det är klart att plastmaterialet kan användas direkt till ny ”råvaruplast”. Då vinner man energieffektivitet i den produktionskedjan så återvinningen i sig kan gå med plus energimässigt. Men slöseri och obetänksamhet på hushållsnivå kan fördärva hela bilden.

Ett annat exempel, som faktiskt har engagerat mig aktivt i snart 2 år: Reningsverksslam till jordbruket. Det kan ses som ett gödselmedel som innehåller både kväve och fosfor och dessutom mullbildande organisk substans.  En bra kretsloppsprodukt kan synas. Värde i jordbruksproduktionen ca 120 kr per ton slam vilket betyder 600 kr per ton torrsubstans.

Men det ska transporteras och spridas och det kostar pengar och energi.

Kväve och fosfor är näringsämnen som ska hanteras med omsorg för att inte orsaka onödiga miljöproblem. Marknadsvärdet i gödselmedel är ca 10 kr för ett kg kväve och 20 kr för fosfor.

Men  – för att förhindra miljöskador är samhället berett att betala minst 50 kr per kg förhindrad kväveutlaknng. För fosfor är kostnaden faktiskt flera hundra till tusen kronor per kg förhindrad utlakning i olika program. Låt oss säga 200 kr för följande överslag.

Slammets kväve är svårt att hantera effektivt. Man lägger höga givor vid ett tillfälle och det går inte att anpassa till odlingens behov. Av de 50 kg kväve ett ton torrmassa i slam tillför blir det extra förluster, låt oss anta 5 kg kväve.

För fosfor sägs i en rapport att vid förrådsgödling räknar man med fyrdubblade förluster under några år. Normalförlust 0,3 kg ggr 4 ggr 5 år ger 6 kg utlakat fosfor, en ökning med 4,8. Nu spred vi 5 ton torrmassa så per ton slam blir det ca 200 kr

Med dessa siffror blir miljökostnaden för extra utlakning för kväve 250 kr och för fosfor 200 .

Totalvärdet efter dessa miljökostnader och transport/spridning blir negativt.

Och vidare finns då problemen med olika metaller och andra ämnen.

Det måste finnas bättre sätt för kretslopp.

Men framför allt: vi måste se på hela kedjan när det gäller olika processer i samhället. Annars kan vi  förvätta problem när vi tror vi löser dem och gör något bra.

 

 

 

 

 

Annonser

Etiketter: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: