Archive for mars, 2015

Miljöproblem kommer och går

mars 24, 2015

1987 skrev Stefan Edman en bok: Sverige är fantastiskt – men hur länge? Jag hittade den i bibliotekets utgallring. Det är en fin bok, fylld av kunskap och till en del naturskildringar,  Och också om miljöproblem:

Gullmarsfjorden som exempel på havsproblem.

Skogsskadorn

Jordbruket och landskapet,

Hur är det då i dag: Har Edmans farhågor besannats? Aktuella beskrivningar av Gullmarsfjorden talar mest om dess fina djurliv med ovanliga fiskarter. Faktikt hittade jag inget om miljöproblem i den aktuella informationen. Men det fanns en mycket noggrann undersökning från 1990. Döda bottnar och eutrofiering med kväve och fosfor  var ett stort problem, och jordbrukets bidrag var betydande, även om det inte var onormalt högt. Man gjorde insatser, rådgivning om stallgödsel osv. I vilket fall ses nu Gullmaren som en ekologisk och turistisk tillgång, inte som ett miljöproblem. Om det bara berodde på Sverige skulle vi nog vända Östersjön också.

Skogsskadorna. Det problemet har försvunnit. Det har faktiskt officiellt avskaffats.

Jordbruket. I boken talas en del om det  dåliga utnyttjandet av gödselns näring. Delvis är det en fråga om beräkningssätt (om grödan i en ogödslad ruta tar upp 50 kg kväve och en gödslad ruta som fått 100 kg kväve i gödsel tar upp 100, vad är då effektiviteten? 50% enligt differensprincipen men 100 enligt balansprincipen). Sådana frågor rör till. I vilket fall har vi förbättrat näringseffektiviteten och minskat förluster. En annan sak är mullhushållningen. På 1980-talet var mullhalten på nedgång. Höstbearbetning var normalt, halmbränning vanlig, skördarna var lägre.  Mullhushållningen är bättre nu.

Men storleksrationaliseringen fortsätter, fälten har blivit större, utrymmet för det vilda mindre på slättbygderna. Men det finns en ökad förståelse för mångfald.

Edmans farhågor för 30 år sedan har till inte besannats, och det var kanske bokens syfte. Men den globala konkurrensen begränsar jordbrukets möjligheter till miljöarbete och långsiktighet. Det borde vara en övergripande ekonomisk-politisk fråga att arbeta med

 

Dagens verklighet och möjlighet

mars 20, 2015

Vi har haft några workshops med jordbrukare om Hållbar intensifiering. Vå får mycket god respons och intressanta kommentarer. Häromdagen i Alnarp  fick vi viss kritik för att vi inte presenterade klara lösningar för framtiden. Visst hade det varit önskvärt men det är ändå ett grundproblem i själva tanken. Framtidens lösningar är att söka sig fram på olika vägar som anpassas till de förhållanden som råder. Det är en väldig utmaning. Forskningen klarar inte det. I en viss fråga, t ex kvävegödsling till vete, har man bara råd med något tiiotal försök i Sverige per år. Hur ska det kunna täcka in lokala omständigheter? Det är jordbrukardriven utveckling som måste till. Och den finns. Vi har mött mycken kunskap och utvecklingsintresse under våra workshops.

Forskning och rådgivning får ge en grund och hjälpa till i processen.

Detaljer om vad vi gör och möter finns på www.framtidsodling.se 

 

Det händer mycket intressant på den allmänna utvecklingsfronten.

Ny Teknik berättar om elbilar som drivs av joniserade vätskor och har fantastiska prestanda.

Det är möjligt att ammoniak kan produceras energieffektivt i små anläggningar, t ex solenergidrivna. Och ammoniaken kan man gödsla med om man nu inte kör bilen på den.

Ny princip för bekämpning: insekticid RNA. Gör växten oanvändbar för angriparen, men annars ”ofarlig”. Måhända, vi får väl se. Science.

En bok om vår förändrade värld, Anthropocene. Visst ändrar människan på  världen, men vi har också möjligheter att både klara det och bota det.  ”..we are not only the cause but also the potential cure of our sick planet”.  Bokanmälan Science: Gaia Vince  – Adventures in the Anthropocene.

Om ett problem i en annan skala: Vår Vintergata och grannen Andromedagalaxen är på kollisionskurs. Det kan bli svåra förändringar så småningom. Om några miljarder år. Men det gör oss ingenting för långt dessförinnan har solen bränt bort oss, om vi inte lyckas ta oss härifrån.

Två visa böcker

mars 15, 2015

 

De är inte nya. De är skrivna av politiker, en som ska bir det och en som är etablerad sen länge.

Marit Paulsen: Lurad av laxen och Isabella Lövin: Tyst hav.

”Lurad av laxen” (Sant och falskt om maten) handlar om hela matproduktions- och livsmedelssystemet, bara till en liten del om fisk. Ett huvudbudskap: det vi ska bry oss om är verkliga effekter på försörjning, miljö och hälsa, inte etiketter och slagord som ”naturlig mat”, ”ekologiskt är hälsosamt och miljövänligt”, ”fett är inte bra”, ”kolhydrater är inte bra”, ”det var bättre förr”, ”E-nummer är farliga” osv.

Vi behöver ett högproducerande och effektivt jordbruk för att försörja världen och det ska grundas på vetenskap och kunskap, inte på dogmatik. Men det är oroande att så mycket av utvecklingen styrs av stora agroindustriella komplex.

Läs boken. Om den inte finns i handeln finns bibliotek.

”Tyst hav”. Om den internationella kapplöpningen om att få upp så mycket fisk som möjligt med allt effektivare teknik och den rovdrift det medfört. En både spännande och tragisk bok. Men den handlar ju om ”allmänningens tragedi”.

Det känns bra att dessa båda författare är aktiva politiker på hög nivå.

Sedan kan man fråga sig om inte marken är en sorts global allmänning trots att den är privat. Det är ingen konkurrens om utnyttjandet direkt nu, men gentemot framtida generationer. Där markvård kostar pengar betyder den minskad konkurrenskraft. Slutsats: se till att den lönar sig direkt, och att det kan visas. Och det är det vi jobbar med.

www.framtidsodling.se

Konkurrenskraft, långsiktighet och helhet.

mars 13, 2015

 

Jag klagade över bristen på diskussion om detta. Det är väl egentligen så att det finns ingen riktig medvetenhet. Och ingen lösning att ta fram.

Om man söker på taggen ”ekonomi” på denna blogg  (gärna år bakåt) kommer det en del kommentarer om olika ekonomiböcker, flera miljöinriktade. Man ser problemen med trenderna i världen. Antingen ser man ”mera marknad” som en lösning, eller hamnar man i en uppgiven suck: vi måste ändra oss. Men konkret ”hur” för en global situation har jag inte hittat någon som diskuterat.

Men för industrin och skogsbruket fungerar väl den globala marknaden?

Skillnad jordbruk – industri: industrin kan flytta, den kan anpassa sig till marknaden (permitteringar osv), den sätter oftast sina egna priser.

Skillnad jordbruk – skog: avverkningen kan kortsiktigt anpassas efter marknaden, långsiktig lönsamhet är det normala kriteriet och kortsiktig konkurrens är onormalt.

För jordbruk borde långsiktig konkurrenskraft vara avgörande av systemskäl (jorden och landskapet är långsiktiga) men för jordbrukets kortvariga grödor blir det normalt den kortsiktiga ekonomin som bestämmer.

Jämför: kan man rangordna 5000 m löpare genom ett 100 m lopp?

För att konkretisera fortsättningen: exemplet i förra inlägget om halmförsäljning.

Managerns alternativ:

  1. sälja halm och öka inkomsten med 300 kr/ha. Men mullhalten sjunker, klimatgasutsläpp ökar, minskad bördighet leder till minskad skörd, om 30 år är vinsten borta.
  2. Bruka ned halmen och ha en stabil situation.

Samhället behöver alt 2.  Dagens styrsystem styr mot alt 1.     Hur kan man påverka?

Rådgivning, övertalning. Om detta bara blir lokalt (Sverige) minskar vår konkurrenskraft Marknaden tar ingen hänsyn till markförsämringen eller klimateffekten. Men ett globalt mullprogram skulle göra skillnad.

Bestämmelser om mullhushållning – samma effekt som ovan.

Ersättning för mullhushållning. 300 kr/ha skulle stabilisera läget. Nackdel: kontroll, administration, vem betalar?

Tvärvillkor i arealersättningen (dagens möjlighet): ger en styrning, dock i princip minskar EU sin kortsiktiga konkurrenskraft gentemot omvärlden.

Program för merbetalning av produkter. Vi har ju Sigill att bygga på. I princip tar konsumenterna kostnaden. Frågan är vilken omfattning det kan få.  Ekologisk odling? Frågan är om det förbättrar mullhushållningen. Och trots alla stöd från olika håll är omfattningen liten (ca 5% av växtproduktionen. Arealen är större men produktionen låg)).

Specialskatt på halmförsäljning. Skulle nog bromsa halmförsäljning, men inte ta bort omvärldens kortsiktiga fördel. Skulle också ge konstiga oönskade bieffekter.

Globalt program för långsiktighet. Ett WTO som värnar planeten och inte bara kortsiktig BNP. Dagens WTO värnar kortsiktig konkurrens. Detta borde vara en politisk diskussionspunkt.

I arbetet med FramtidsOdling har vi tagit fasta på möjligheten att komma förbi det hela genom att införa fånggrödor/eftergrödor som klarar mullförsörjningen även om man säljer halm. Då kan man kombinera ekonomi och ekologi.

Detta exempel har en tydlig koppling till marken. Andra frågor:

Odlingsåtgärder för minskad kemisk bekämpning, för ökad mångfald, för minskade förluster.

Antibiotika, djurhälsa mm.

 

 

Den ekonomiska drömmen

mars 9, 2015

Den ekonomiska drömmen om jordbruket är att global konkurrens leder oss framåt på en bra väg.

Det finns flera principiella hakar för denna dröm (som tråkigt nog är verklighet).

Den konkurrenskraft som betyder något är kortsiktig. Långsiktighet gör sig inte gällande. Se exemplet om halm nedan.

Sidoeffekter (externaliteter): miljöpåverkan kommer inte in alls. Resurseffektivitet bara i begränsad grad.

Men går det inte rätt bra ändå? Jo, vi är faktiskt på rätt väg på många sätt, men det beror mest på att vi lokalt har  gjort avsteg från den gällande principen. Och därför har vi dagens diskussion om det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Den modellen kan vara hållbar i ett verkligt och fysiskt perspektiv men det blir svårigheter i den ekonomiska världen.

Och detta gäller inte bara Sverige, utan långsiktiga program på många andra håll.

Nu till mitt exempel.:

En växtodlare har en hygglig växtföljd och brukar ner halmen för att hålla mullhalten. Det är ett stabilt läge. Men så får han möjlighet att sälja halm. Gör han det tjänar han 300 kr mer per hektar i snitt. Han förbättrar sin ekonomi och konkurrenskraft. Haken är att mullhalten och bördigheten långsamt minskar. Om 30 år har skördarna sjunkit så vinsten är uppäten.  Och marken har försämrats. Men det är en långsam process och för en ekonomiskt tänkande manager blir det naturligt att sälja halmen.

Men det finns långsiktigt tänkande hos många. Man vill bibehålla bördigheten. Men då förlorar man i konkurrenskraft i dagens läge. Det blir så att den kortsiktige vinner.

Andra exempel: resistenta sorter – behov av kemisk bekämpning, antibiotika i djurproduktion, överdriven driftsförenkling.

Detta går tvärtemot alla globala ekologiska mål. Men det diskuteras inte alls.

Nästa inlägg är tänkt att vara en diskussion om möjligheter.

Hjälp till med denna diskussion.