Archive for juli, 2017

Ekologisk växtodlings blygsamma produktion, några få procent.

juli 22, 2017

 

Växtodlingen är det primära. Den ger produktionen som sen kan konsumeras direkt eller efter förädling genom husdjur. Med tanke på det utrymme ekologiskt jordbruk  har i media, politik  och reklam är produktionen förvånansvärt liten.  Av Sveriges veteproduktion 2016 var 3,6% ekologisk, för korn 4,6% och för potatis 6,8% (produktionssiffror från Jordbruksverket/SCB). Och detta är de högsta siffrorna någonsin, de ökar så sakteliga. Men det är en resurskrävande ökning, både vad gäller stöd och markåtgång.

Man skulle önska att fortsatt ökning gäller djurproduktion baserad på vall och bete. Där kan ekologiska stöd behövas.

Ett konkret förslag om slam.

juli 18, 2017

Aktörerna i slambranschen jobbar seriöst med att få ut slammet på ett bra sätt inom de ramar som finns. Men ramarna är för generösa och leder lätt till onödigt ökade förluster av kväve och fosfor. Samtidigt finns det mer diskuterade problemet med ”föroreningar” av olika slag. Vidare den ökande övertygelsen att vi behöver bättre kretsloppslösningar för i synnerhet fosfor.
Det finns ny teknik på gång. Men en utveckling tar tid även om den går bra. Vad göra med slammet under tiden? Det har deponerats i gruvhål, men den nödlösningen känns inte bra.
Förslaget (ev tidsbegränsat till ca 10 år):
Man får sprida en årsgiva slam ( 1 ton torrsubstans/ha) på våren för nedbrukning så snabbt som möjligt. En fånggröda ska etableras på hösten. Fältets fosforbalans ska kollas, inget onödig fosfortillförsel ska ske.
Detta blir förstås dyrare och svårare. Men man har fått säkrare miljö och bättre kretsloppsverkan. Samt bättre incitament att utveckla bättre system. Och man slipper tänka på gruvhål.

Kretslopp – utveckling behövs men finns knappast.

juli 10, 2017

En hållbar ekologi bör betyda kretslopp, åtminstone för fosfor. Det största skälet är att fosforn är så biologiskt aktiv att den inte ska spridas okontrollerat, ett annat är att den är värdefull i odlingen. I min barndom på gården var det kretslopp. Torrdassets innehåll spreds ut med stallgödseln. Sådant finns inte i dag.

Urbaniseringen i världen bara fortgår. Fosforn går till staden – och sen?
I Sverige har vi slamdebatten. Visst har vi en grundläggande svaghet i samhället om kemiska och biologiska ämnen eller organismer av olika slag har en direktväg till matproduktionen. Och det finns ett par problem till, kväve och fosfor till miljön. Det är brukligt av ekonomiska skäl att lägga en femårsgiva på en gång. Det blir stor risk för förluster till vatten av både kväve och fosfor och hela hanteringen ger betydande förluster av ammoniak. Dessutom är effektiviteten av tillförd näring dålig, även om så klart en femårsgiva gör verkan. Och för jordbrukaren brukar den vara gratis.

Men något annat behövs som ger ren, effektiv och praktiskt användbar fosfor. Det finns metoder och pilotprojekt i Sverige. Man får fram en bra produkt, men sedan ska den konkurrera med den etablerade mineralgödseln. Det kan den inte, i början i alla fall. ”Det blir för dyrt”.

Men här har vi en fråga med global räckvidd som faktiskt måste lösas.

Ett räkneexempel. I en storstadsregion med 2 miljoner människor ska hanteras ca 2 miljoner kg fosfor per år. Värderat efter mineralgödselpris är det ca 40 miljoner kr. Om nu återvinningen skulle kosta 80 miljoner kr – då fattas 40. ”Det blir för dyrt” – eller? Men svenska samhället lägger 600 miljoner kr per år i stöd för ekologisk produktion, och dessutom mycket därtill i form av forskning och rådgivning.
En fråga om prioritering. Och också om utvecklingsmöjligheter.

Ett annat räkneexempel: För 1 ton vete behövs 3 kg fosfor Vetet kan säljas för 1500 kr, fosforn har kostat 60. Om nu kretsloppsfosfor i början är dubbelt så dyr ökar produktionskostnaden för 1 ton vete med 60 kr. För att behålla konkurrenskraften i odlingen skulle vetet säljas för 1560 kr per ton.
Skulle inte ett ”kretsloppsvete” kunna säljas för den lite högre summan, som knappt skulle kunna spåras i hushållsekonomin? En sorts ”kretsloppsmärkning”. Som jämförelse: Priset på ekologiskt vete är i storlekstordningen 3000 kr per ton. Vidare har utgått ett extra arealstöd på 1500 kr/hektar
En fråga om prioritering .

Utvecklingsoptimism

juli 8, 2017

 

Borgeby Fältdagar hjälpte till där. Det är mycket på gång på många fronter. Odlingssystem, mellangrödor, bearbetning i olika kombinationer. Det är många alternativ, många uppfattningar. Därmed också många möjligheter.

Tekniken. Styrning, precision, anpassning.

Biologin. Samverkan och samspel både ovan och i mark

Vi är på väg mot ett bättre och mer naturanpassat jordbruk. Redan nu är vårt vanliga svenska jordbruk på de flesta punkter överlägset ”Krav-ekologiskt”.. De svaga punkterna är kemisk bekämpning och,  möjligen, mångfald.  Men på dessa fronter händer mycket. Och de förädlingsmöjligheter som nu öppnar sig kan innebära en revolution.

Vi har en gigantisk uppgift: att föda världen på ett hållbart och miljöriktigt sätt. Vi behöver använda våra resurser effektivt, också marken. Mark tillverkas inte längre, som någon har sagt.

Lokalt här i Småland finns debatt om att köpcentra och industri tar mark i anspråk. Samtidigt yvs kommuner över att ekologisk konsumtion ökar. Men för varje hektar som ekologisk spannmålsareal ökar har man slösat bort nästan ett hektar till. På grund av lägre skördar behöver ekologiska produkter mycket mera mark, vilket sällan kommer fram i diskussionen.

I stor skala blir ”Krav-ekologiskt” inte hållbart i dagens värld.  Vi har ett problem om man i samhället inte förstår det.

Siffror från Jordbruksverket/SCB, skörd i dt per hektar.  Diagram  Göte Bertilsson.

Skärmklipp