Jordbruk, kor och klimat

december 5, 2015

I dagens Land: nya klimatmål från EU kan drabba jordbruket hårt. Ska minskningsmålet nås måste mjölk och nötkött påverkas (reduceras) enligt kommentarer i tidningen.

Kanske är det så. Metan från nötkreatur är en betydande klimatgas. Men i alla fall skulle jag vilja granska detaljer. Jag har några frågetecken, och bakgrunden till dem är erfarenheter från växtodlingen. I livscykelberäkningar räknar man noga på energi och utsläpp vid gödseltillverkning och traktorkörning. Men en sak har inte kommit med: att kvävegödsling binder kol i marken, ökar mullhalten. Den kolbindningen motsvarar ungefär klimatgasutsläppen vid tillverkningen. Om detta räknas med påverkas klimatkalkylen betydligt. Och varför skulle det inte med?

Vad gäller kor och andra gräsätande djur: om en gård slutar med kor minskar metanutsläppen. Men vad ska man göra med marken i stället? Om mullhalten är hög och man i stället för vall och bete ökar spannmålsarealen kommer mull att ”odlas bort”. Kolet i marken blir koldioxid. Det kan bli klimatmässigt sämre än nötproduktionen.

Trolig effekt av ändrad markanvändning när vall och bete minskar och mullhalten inte är låg:
Mer potatis, grönsaker o dyl – betydande ökning klimatpåverkan
Spannmål – ökning klimatpåverkan.
Energiskog – betydande minskning
Förbuskning- minskning
Skogsplantering – minskning.

Med odlingssystem med reducerad bearbetning och fånggrödor kan växtodlingens klimatpåverkan starkt reduceras.

Jordbruket: ”Peak soil” värre än ”Peak oil”?

november 26, 2015

Odlingsmarken börjar bli knapp.
Hur hantera det i jordbruket? Mer människor och mindre jord. Vad behövs eller önskas?
1. Ökad produktion för att möta världssamhällets behov.
2. Hållbar markanvändning
3. Liten påverkan på miljön, inkl mångfald
4. Resurshushållning.
Var står vi och vilka möjligheter har vi? Till stor del är vi på rätt väg och låt oss gå in på en del detaljer. Det gäller svenskt jordbruk, och kanske nordeuropeiskt.
Jordbruket styrs av en marknadsekonomi, och i det stora hela av global konkurrens. Det blir fokus på pris och kostnader och det är en stor utmaning när man samtidigt ska värna miljö och långsiktighet. Denna huvudfråga borde ägnas större uppmärksamhet ekonomiskt och politiskt. Det skulle behövas ett WTO (World Trade Organisation) som inte bara värnar om ekonomi utan också miljö/hållbarhet.
Som tur är går flera mål att förena. Till en del hjälper samhället (EU, enskilda länder) till att med olika medel förena produktion och miljö. Men mer borde göras där. Vi har bara en planet och den börjar bli stressad. Vi har nått ”Peak soil” (marktillgången börjar minska) vilket är mer allvarligt än ”Peak oil”. Då behövs mer produktion på den mark vi har.
Men jordbruket är under dynamisk utveckling. Nya jordbruksmaskiner och brukningsmetoder är positiva för både produktion, mark och miljö. Dagens moderna växtodling ökar markens bördighet.
Fånggrödor håller marken skyddad under höst/vinter. Minskar utflöde av både kväve och fosfor.
Teknik med sensorer och GPS ger möjlighet anpassa åtgärder efter behov, också med hänsyn till variationer inom fält. Detta ökar starkt.
Vad gäller gödsling är huvudprincipen för fosfor att ersätta bortförseln. För kväve leder dagens styrsystem mot samma mål.
Bekämpning är en svår fråga. Jordbruket har minskat och vill gärna minska mer, men det har ekonomiska konsekvenser. Det pågår program på EUnivå om ”integrerad bekämpning”, men det borde stärkas med någon form av kompensation för att komma längre.
Resurshushållning. Betydande framsteg har nåtts dels genom teknik för anpassning av kväve och fosfor, och vidare genom mer energisnåla jordbearbetningssystem. En hel del diskussion riktas mot kvävegödsel som vid tillverkningen kräver energi och ger utsläpp av klimatgaser. Och visst krävs energi, men rätt använd ger den 6 ggr mer energi i utbyte som växtmassa (mer bunden solenergi). Och rätt använd ökar den kolbindning i mark (mull) med ungefär 1 kg kol per kg kväve. Det kompenserar faktiskt utsläppen vid tillverkningen. Och vidare: kvävegödsel sparar mark. Vi skulle behöva bortåt dubbelt så mycket mark för samma produktion utan kväve. Och den marken finns faktiskt inte.
Men vi behöver gå vidare:
Ett kretslopp av renad fosfor från reningsverken har börjat i praktiskt skala. Det är så ren fosfor att den används till fodermedel tills vidare. Den kretsloppsfrågan kan man nästan säga är löst.
För kväve: En bra växtodling kan producera bioenergi i skörderester (mest halm) som kan vidareförädlas till el eller biogas. Mängden kan täcka växtodlingens energiinsatser för drivmedel och kväve. Är inte ett sådant system både klimatpositivt och fossilfritt, egentligen?
På längre sikt kommer nog fossilfri kvävegödseltillverkning. Flera projekt är på gång.
GM, genmodifiering. Det är tragiskt att diskussionen hänger upp sig på tekniken. Det är som att förbjuda svetsning för att den kan användas för vapenproduktion. Flera av dagens tillämpningar av genteknik i jordbruket kan man vara kritisk mot, men det finns mycket intressant på gång t ex vad gäller resistens, torktålighet och produktkvalitet.

Ekologisk produktion är inte en lösning.
Dagens ekologiska odling håller inte i stor skala. Det ger ca halv produktion för våra stora grödor, och är ett stort markslöseri. Det är olyckligt om man tror att framtiden ligger där.
Med dagens regler har man hjälp av det vanliga jordbruket: gödsel, utsäde, foder, markbyten. Ekoodlingen står inte för sig själv, vilket man kan förledas tro av namnet.
.I Sverige är ca 5% av spannmålsproduktionen (i ton) ekologiskt producerad och ca 2% av potatisen för att ta ett par exempel. Trots all uppmärksamhet och extra stöd från samhället är det en ganska obetydlig del. Men om man räknar markåtgång eller ekonomi (kostnad) är det större på grund av större behov av både mark och pengar.
Positivt är att man inte använder kemisk bekämpning. Det vanliga jordbruket skulle behöva gå i den riktningen, och är på väg.
Det är inte fel att det finns alternativ till dagens huvudström. De som vill kan ju betala för det. Det finns nischer där det kan spela en bra roll genom att möjliggöra lönsamhet (t ex extensiv köttproduktion, grönsaker). Men om man i samhället börjar tro att den ekologiska produktionens dogmatiska regler är vägen framåt leds utvecklingen fel.
Vi behöver kombinera arbete för ekologi, miljö och produktion med kunskap, inte med dogmatik.

Siffror att fundera över

oktober 22, 2015

Lester Brown är en profil inom området försörjning, jordbruk, miljö. Länge drev han WorldWatch Instite, numera Earth Policy Institute.

Han har gjort en bok, Plan B 4.0 (2009) om hur jorden ska kunna räddas. Boken är ju inte riktigt ny, men aktuell så det räcker.

Han har satt pengar på plan B.  En summering, sifforna är kostnad i miljarder dollar per år.

Utbildning mm: 24.   Hälsa och familjeplanering; 53.

Trädplantering: 23.   Bättre markvård: 33.  Åtgärder fiske: 13.  Biologisk mångfald 31.  Vattenhushållning 10.

Tillsammans blir det 187 miljarder dollar, per år. En omöjlig siffra?

Vi kan jämföra med militärutgifterna. Den siffran är 1464. Plötsligt syns det faktiskt möjligt att vända utvecklingen. Om vi vill.

——-

En annan intressant diskussion i denna bok:

Animalier kostar mycket resurser. Men vi har mycket betesmark, faktiskt åtskilligt mer än åkermark. Och där växer gräs. Det finns inget bra sätt att utnyttja den resursen utom genom växtätande djur. Det är stor skillnad på djurproduktion baserad på gräs, halm o dyl och djur som utfodras med spannmål.

Å andra sidan lyfter han fram följande fråga: Majs ger 4 ggr högre produktion än soja. Kan det då inte vara bättre att odla majs till kalkoner som producerar protein med 50% effektivitet än att gå ner till 25% för att odla soja.

———

Några tänkvärda siffror från en ännu äldre bok: Gösta Ehrensvärds En väv av möjligheter, från 1960.

Förluster vid transport av energi, 2000 km:  Stora tankfartyg 0,8%,  pipelines  1%,  kraftledning 440 kilovolt mer än 10%.

Nu har mycket hänt på teknikfronten. Det skulle vara intressant med en uppdatering.

 

.

Postmodernistiska flygplan.

oktober 13, 2015

En spalt i Astronomy, Jeff Hester.

Det hävdas ibland att en uppfattning är lika god som någon annan.  Mitt tyck är lika viktigt  som ditt. Filosofer som Thomas Kuhn (om paradigmskiften), Paul Feuerabend (vetenskapsfolket är bara ett nytt prästerskap) kan tyckas ha gett legitimitet till att tänka så. Postmodernistiskt. Men – som Jeff Hester skriver: Sätt dig aldrig i ett postmodernistiskt flygplan.  Det som karakteriserar vetenskapen är att den fungerar, åtminstone dess centrala kärna. Sen finns där en frontlinje som är under utveckling och inte riktigt stabil.

En annan filosof, Karl Popper, har tryckt på att hörnstenen i vetenskapen är att man kan falsifiera. Att man kan pröva att något inte fungerar. Det bäddar för utveckling och framsteg.

Hester konkluderar: Från kreationism till förnekelse av klimatförändring och homeopati – det finns många ”postmodernistiska flygplan”. Men själv föredrar han byggen med vetenskaplig grund.

Tråkigt, Naturskyddsföreningen.

oktober 8, 2015

 

Med en blandning av fakta och halvsanningar fortsätter SNF att polarisera jordbruksdebatten Jag syftar på skriften ”Rent mjöl i påsen”. Jag såg lite hopp efter ett gemensamt inlägg av Johanna Sandahl (SNF) och Bengt-Olof Gunnarsson (Lantmännen) om ”Miljösmart produktion” i Land 25 september. Men i ovannämnda skrift är det bara ekologiskt som gäller. Annat är o-ekologiskt (ordet nämns flera gången i skriften) och fel.

Man säger i skriften att 5% av spannmålen är ekologiskt producerad och drar slutsatsen att det måste öka.  Men det finns flera mer relevanta slutsatser:

Det är åtskilligt viktigare att förbättra de 95 procenten miljömässigt än att öka de 5. Detta borde vara i SNFs intresse. Greppa Näringen och Odling i Balans betyder åtskilligt mer än KRAV för miljön.

Det är faktiskt märkligt att trots allt stöd från samhälle, konsumenter och media under flera decennier den ekologiska växtodlingen har så liten omfattning. För potatis är det ca 2%. Behövs ännu mer stöd? Men då vore det bättre att lägga det på allmän miljöutveckling i jordbruket. Att polarisera mer? En enkel match, men bara till skada.

Jordbruket, försörjningen, är fundamentalt för samhället. Vårt stora problem är att inget av de huvudalternativ man diskuterar, eko-produktion med dagens regler eller vanlig produktion under global konkurrens,  är hållbara och miljöriktiga. Varför är inte eko-produktion hållbar? Två punkter:

  1. Skördarna är för låga. Det globala samhället behöver mer produktion, inte mindre, ”Ja men vi kan väl ligga lågt, andra får producera”. Det är ett ohållbart resonemang. Skriften säger 50 % skörd för vete och 60-80% för havre/korn för eko-produktion. Jordbruksverkets statistik ger lägre siffror för havre/korn. Men i dessa angivelser är inte inräknat de arealer för träda och gröngödsling som ofta används i de ekologiska systemen. Så siffrorna är ännu lägre.
  2. Eko-produktionen har betydande stötta från det vanliga jordbruket (gödsel, foder, markbyten). Utan en omvärld av vanligt jordbruk skulle ekoproduktionen sjunka ännu mer. Det finns rapporter om detta (Jordbruksverket). Det tydligaste och mest aktuella beviset är dock eko-sektorns reaktion på EU-förslag om skärpta regler om detta. ”Det slår undan benen på vår ekologiska produktion”. Man fick behålla sin stötta.

En tråkig utveckling är på gång:  En liten, för försörjningen och miljön i stort nästan betydelselös sektor, får allt miljöintresse, medan de 95 viktiga procenten föraktfullt lämnas åt sitt öde i global konkurrens, för att inte säga förtalas. Är det verkligen i miljöns och naturens intresse att främja denna utveckling?

Skriften kan inte undgå att nämna framsteg inom kvävestyrning mm. Man nämner dock inte odlingssystem med fånggrödor eller reducerad jordbearbetning. Vi håller på att utveckla ett helt annat jordbruk än det vi hade för 20 år sedan. Av allt att döma håller vi nu på att öka mullhalterna i växtodlingsjordbruket genom ökade skördar, bättre skörderestbehandling och management. (Jag syftar då inte på den aktuella rapporten om ökade mullhalter i allmänhet).

Skriften refererar en del av mina arbeten om kväve. Och enbart ekonomisk kvävestyrning är problematisk. Men vi är på väg mot en mer ekologisk, baserad på grödans aktuella behov. Skriften tar upp de problem jag såg. Men man förbigår helt det jag rapporterar om att kvävegödsling befrämjar mullhalten. I svenska försök binder kvävegödsling ca ett kg kol per kg gödslat kväve. Det uppväger faktiskt tillverkningsutsläppen för kväve.  I stället trycker skriften på mullhaltsminskningen under slutet av 1900-talet, och slutsatsen blir att det vanliga jordbruket utarmar jordarna. En helt felaktig slutsats i dagens läge.

Skriften framhåller sambandet med djurproduktion på gården eller närområdet. Och visst är det önskvärt. Men skulle vi ha 0,6 djurenheter per hektar (en hygglig ekologisk balans) på 2,5 miljoner hektar blir det 1,5 miljoner djurenheter. 2014 var det totalt ca 1 miljon i Sverige. Samtidigt bör vi minska på animalier av flera skäl, också enligt skriften.  Det hela går inte riktigt ihop.

Jordbruksproduktionen har problem med dagens kortsiktiga globala marknadspolitik. Det skulle behövas motåtgärder på olika nivåer, alltifrån WTOs sätt att fungera till lokala marknader.

Framtidens jordbruk har möjligheter att bli både klimatpositivt och fossilfritt, och detta kombinerat med en hög produktion som försörjer världen, åtminstone 9 miljarder. Vi har redan kunskap för detta. Man skulle önska att vi åtminstone inom Sverige kunde samarbeta om en kunskapsbaserad utveckling (utan fundamentalistiska murar) som gynnar också miljö och hållbarhet. Låt oss anknyta till det som inledningsvis nämndes om Land 25 september

Miljövårdsberedningen seminarium

september 29, 2015

Faktiskt en riktigt bra dag.

Varför var den då bra. Sammanfattningsvis drogs följande slutsatser:

Höga skördar och effektiv produktion är bra ur klimatsynpunkt.

Vktigt att arbeta med skördegapet (skillnaden mellan möjlig skörd och praktisk skörd).

Viktigt arbeta med utveckling av bra och uthålliga odlingssystem

Effektivisering av olika slag viktigt, från sensorstyrning till effektiv förädling.

Alltså: Hållbar intensifiering, vilket också nämnde

Gårdsnära försök borde utvecklas.

Hela övningen var utvecklingsbetonad. Jag tror knappt ordet ”ekologisk odling” nämndes. Högre produktion och effektivisering var nyckelord., men det är underförstått att detta ska göras på ett ekologiskt sätt i ordets rätta betydelse.

 

Men den allmänna framtidsteckningen var mörk. SLU arbetar med 4 scenaria:

1.En överexploaterad värld (Business as usual. Det är ju det vi har)

2.En värld i balans (för 8 miljarder, vilket redan är överspelat). Sustainable intensification + teknisk och social utveckling.

3.Ändrad maktbalans i världen. Kina och Indien m fl tar över. Vi  i Europa får ev producera mat

  1. En fragmenterad värld. Svaga institutioner. Storföretag (och kanske grupperingar som ISIS,min anm) styr.

Det finns ju bara ett alternativ att jobba för, nr 2, vilket vi ju gör. Men det är trögt. Men antagligen går vi mot 10 miljarder. Och 3, kanske 4 graders temperaturhöjning. Det kan innebära 1 m  högre havsyta. Många miljoner människor (Nildeltat, Asien) måste flytta på sig. Vart? Tidsskala 100-200år.

För Sveriges del:

Varmare. Torrare somrar, blötare höst-vinter.  Men vi är fortfarande begränsade av en lång mörk period.( Vidare finns en möjlig risk att Golfströmmen avtar vilket får mycket stor betydelse, men detta nämndes inte.)

Vi kommer att behöva all vår åkermark.

Jag vill gärna bidra med en mer optimistisk utvecklingsbild. Det får bli ämne för nästa post.

 

 

Svensk växtodling kan producera fullt och bli fossilfri och klimatpositiv med den kunskap vi har.

augusti 24, 2015

Om möjlig jordbruksutveckling.

Att en utveckling är möjlig betyder inte att den sker.

Jordbruket arbetar i och styrs av en kortsiktig ekonomi. Det ger betydande begränsningar. Men det skadar inte att diskutera de ”agronomiska” möjligheterna bortsett från denna begränsning. Det kan vara ett sätt att få en modifiering.

Men låt oss börja med de mål eller krav som finns.

Huvudmål för framtiden, fokus växtodling.

Högre produktion. Behoven ökar. Markresursen är nästan fullt utnyttjad. ”Peak farmland” är nog allvarligare är ”Peak Oil”. Visst får vi prioritera om både konsumtion och produktion, men kraven på produktion kommer vi inte ifrån. Kvalitetsfaktorer innefattas i detta.

Hållbar odlingsmark. Mullhalt, erosion, struktur.

Klimatfrågan: lägre utsläpp. Kan vändas till positivt. Rentav fossilfritt.

Utsläpp av kväve och fosfor.minimeras  Det innefattar effektivt fosforkretslopp.

I tillägg bör nämnas biodiversitet och ”kemikaliesäkerhet”.

Kommentar:

Energi är inte med ovan. Den frågan övertrumfas av klimatet. Kretslopp i allmänhet inte heller. Det ser jag faktiskt som underordnat klimat och utsläpp.

Vad vet vi eller tror oss veta?

Höga skördar

Höga skördar är i princip (i våra trakter) positiva för marken (mullhalt, struktur) och troligen indirekt för minskat fosforutflöde. Kvävet kan vara en riskfaktor och måste anpassas och helst kompletteras med ett skyddsnät i form av fånggröda.

Fånggröda, ”eftergröda”,

Fånggrödan ska fånga kväve på hösten. Det kan ibland innebära mycket svag utveckling på grund av kvävebrist, men den fyller ändå sin uppgift. Om man ser ”fånggrödan” som en produktionsgröda kan man kalla den Eftergröda.  Eftergrödan kommer efter huvudgrödan (t ex spannmål) och kan producera växtmassa under tre effektiva månader aug-okt. Med ett visst kvävetillskott kan det bli 3000-5000 kg torrsubstans. Det kan skördas (foder eller biogasråvara), det kan brukas ner (sen höst eller vår) som ”gröngödsling”.  Såväl fånggrödor som eftergrödor bidrar starkt till mullförsörjningen och kan ersätta halmnedbrukning. Halmen frigörs då för energiändamål. Vi kan därmed producera råvara för bioenergi utan att inkräkta på den normala produktionen. I själva verket stärks denna.

Att bevaka: P-utsläpp från övervintrande grödor.

Energiförhållanden.

En normal spannmålsväxtföljd med medelskörd på 6000 kg har normalt en energiinsats på 2500 kwh (diesel+gödsel+allmänt). Det kan skördas ca 3000 kg halm.  Dess praktiska energiinnehåll är ca 2,5 kwh/kg, totalt alltså 7500 kwh. I en välanpassad biogasproduktion ger denna halm 2500 kwh raffinerad biometan. Därmed kan insatsen av fossilenergi betalas tillbaka med likvärdig produkt.

Nettoförbrukningen av fossil energi är noll.  Fossilfritt?

Vi får också en nettobindning av växthusgaser, ett klimatpositivt system, åtminstone några decennier tills marken antagit ett nytt jämviktsläge..

Att bevaka: ammoniakavgång från biogödsel.

 

Reducerad bearbetning.

Under stark utveckling. Är positiv för mark, utsläpp, klimat.

 

Precisionsodling.

Under stark utveckling på olika fronter. En viktig trend som påverkar alla mål.

 

Utförligare diskussion av några frågor.

Kostnader.

Denna fråga ses ibland som en stor begränsning för utvecklingen, t ex av kretsloppsfosfor. Men man bör inte tillämpa kortsiktig konkurrensekonomi på framtidsutvecklingar.

För fosfor tillämpar vi nu i stort sett en ersättningsprincip. Vi tillför vad som förts bort. 6 ton vete innehåller 18 kg P, värt i dag ca 360 kr, 0,03 kr per kg vete. Prisintervallet för vete kan variera mellan 1,50 och 2 kr/kg. Spelar det någon avgörande roll för jordbruksekonomin om fosforpriset fördubblas? Knappast, men det betyder oerhört mycket för tillgången på reserver eller möjligheten att utveckla kretslopp.

För kväve har vi praktiska exempel från skatterna, som inte påverkat särskilt mycket. Vad gör ett fördubblat kvävepris? 6 ton vete innehåller 120 kg kväve, värt 1200 kr. 0,20 kr per kg. Det känns mer än för fosforn, men är inte helt avgörande. Om man får ett utbyte av 25 kg skörd per kg N får man 40-50 kr för satsade 20 vid ett fördubblat kvävepris. Det är fortfarande god utdelning men man får en större försiktighet, en viss men inte avgörande skördeminskning.

För perspektiv: Bensinen i USA kostar dubbelt mot i Sverige. Självklart ser amerikanen en katastrof om man skulle fördubbla priset.  Har vi en sådan katastrof?

 

Kväve, ammoniak.

Kväve är en motor i produktionen, det märker inte minst ekologiskt jordbruk som gör allt för att få in tillåtet kväve i systemet.

Kväve kan sägas vara virtuell mark. Mineralgödselkväve beräknas stå för hälften av den globala växtproduktionen.

Kvävetillverkningen använder i dag 2% av världens energiförbrukning och ger betydande växthusgasutsläpp. Dock kan man säga att rätt kväveanvändning inte är en konsumtion, det är en investering som avkastar 6 ggr mer i fångad solenergi. Så för att spara energi är just kvävetillverkningen det sista man skulle ge sig på. Vidare är det så att rätt anpassad kvävegödsling ökar mullhalten och därmed binder kol. I svenska försök kan det kvantifieras till ett kg kol per kg kväve. Det neutraliserar utsläppen vid tillverkningen. Detta brukar dock inte komma in i miljöanalyser.

Detta är en tankekedja. En annan:

Om det är så att vi av klimatskäl ska stänga ner användningen av fossil energi, vad händer då med kvävet och jordbruket?

För att tillverka ammoniak behövs bara energi, vatten och luft. Att det är naturgas i dag beror på att det är effektivt och billigt. Jag har själv sett en ammoniakfabrik som drevs med el (Glomfjord, Norge på 1980-talet). Energin kom från Svartisens jökelälv.  Det finns många jökelälvar i världen.

Ett svar gavs tidigare här: vi gödslar en vetegröda och använder halmen för att ge energi för bl a det kväve som användes.  Det medger full normal produktion av 6 ton kärnskörd och ett uthålligt läge med fånggrödor och reducerad bearbetning. Utan kvävegödsel skulle vi fått 3-4 ton vete. Det är en rätt försiktig räkning, förbättringsmöjligheter finns.

Det finns också andra möjligheter till fossilfri kvävegödsel. Eldrift, som gick på 1980-talet går fortfarande. Dyrare? Kanske det. Men inte värre än att det fungerar. Och kvävegödsel ska inte vara alltför billig.

Mycket sker på solenergifronten. Allt effektivare och billigare solceller. Med dagens siffror får jag det till att solenergi i Sverige skulle kunna ge el motsvarande kanske 5 kg N per kvadratmeter som ammoniak per år. Om en 100-hektars gård har en yta solpaneler motsvarande gårdsplanen kan man leverera el som motsvarar energin för kvävegödseln. Och vad kan man inte göra i sydligare nejder? Och utvecklingen fortgår.

Det finns också utvecklingar av ny ammoniakteknologi. Minst 2 olika alternativ som siktar på mer energieffektiva och enkla metoder som kan göras mer småskaliga.

Som en kontrast till dessa tekniska utsvävningar måste nämnas att biologisk kvävefixering kommer att spela större roll.

En sammanfattning om fossilfri kväveförsörjning.

1.

Kompensationsprincip. Nödvändig i ett övergångsskede.

Fossilproducerat kväve används, men kompenseras av biometan eller el från jordbruket. Principen används ju för el och kolutsläppskvoter. Kräver systemuppbyggnad för biogas eller lokala energiverk. Restprodukter i kretslopp.

Inkräktar inte på normal jordbruksproduktion, vilken snarare främjas, liksom flera miljömål. Ger koluppbyggnad i marken.

2.

Ammoniakfabriker baserade på biogas eller el från olika icke fossila energikällor..

Möjligt, men en trög tung industriomställning internationellt

3.

En ny lokal ammoniakindustri byggd på nya principer kan växa fram.

 

 

 

 

Utveckling, några olika aspekter från aktuella böcker

augusti 16, 2015

The big Ratchet (How humanity thrives in the face of natural crisis). För fattare Ruth de Fries, professor of sustainable development, Columbia University.

Ratchet (låt oss översätta med framsteg) – Hatchet (bakslag) – Pivot (omställning), detta tretal karakteriserar mänsklighetens utveckling.

Jordbruk – befolkningsökning, städer, kultur – försörjningsproblem och tillbakagång.

Växtföljder med baljväxter- ytterligare befolkningsökning – nya försörjningsproblem.

Mineralgödsel – bättre tryggad försörjning – miljöproblem

Bättre teknik och kunskap – mer harmoniskt jordbruk – nya utmaningar om miljö och försörjning.

Boken behandlar livets utveckling på jorden och innehåller mycket sammanfattande kunskap. Tonen är optimistisk. Vi har alltid hittat utvägar när kriser uppstått.

Förresten har De Fries i en aktuell artikel i Science riktat uppmärksamhet på ett nytt problem: Mineralämnen i kosten. En del nya sorter har lägre halt av järn och zink än gamla. Kosten riskerar bli mineralfattigare. En ny faktor för växtförädlare att ta hänsyn till.

 

Omställningens tid. Björn Forsberg.

En bok med helt annan ton. Vi har passerat Peak Oil, allting kommer att gå nedåt men vi vägrar att anpassa oss. Faktiskt behandlas flera problem som jag också har diskuterat: kortsiktigheten i samhället och ekonomin, en evig tillväxt fungerar inte, men ändå blir boken jobbig. Det finns så många positiva ansatser som kunde tas upp, men författaren hamnar i små udda saker som permakultur, biokol, stadsodling. Visst kan detta vara av betydelse som komplement och kanske yttersta räddningsplankor om samhället kollapsar men innan dess finns mycket att göra.

Min egen bok: Mat – klimat – miljö från 2010.  Det finns som PDF .Är fortfarande aktuell,

En väv av möjligheter – i dag.

augusti 13, 2015

En lista på några stycken som gäller försörjning och miljö.

Att öka produktionen med 50% inom några få decennier – är det möjligt? Det finns två sätt: att öka skördarna och/eller ta fler skördar per år. Hos oss har vi en outnyttjad potential augusti – oktober. Det finns möjliga grödor, inte minst energigrödor. Det är fråga om att bygga system så det blir en marknad. Det finns flera systemfördelar att utveckla.

Jordbruket kan bli fossilfritt. Ekologisk jordbruk kan bli fossilfritt på en låg produktionsnivå, men vårt vanliga jordbruk kan bli det på en hög produktionsnivå. Visserligen behövs kvävegödsel och drivmedel men man kan kompensera det med att producera motsvarande mängd högvärdig energi samtidigt som man har full vanlig jordbruksproduktion.

Man kan då också bli inte bara klimatneutral utan klimatpositiv.

Med optimerade odlingssystem finns möjligheter att minska bekämpning.

Inom några decennier har vi nog fossilfri ammoniaktillverkning.

Med rätt teknik är det kanske inte fel att bränna stallgödsel för energi. Det möjliggör bättre tillvaratagande och fördelning av fosfor. Vi minskar kväveutlakning och ammoniakavgång, men mister en kväveresurs. Det får vägas samman. Ska nog samutvecklas med stallsystem och gödselhantering.

—————-

Att bevaka:

Ammoniakförluster från biogödsel.

Kol och mull långsiktigt. Under några decennier kan vi bygga in kol i många jordar, men i längden går vi mot en jämvikt.

Mångfalden

Sen är klart – vi kan klara detta 50% mål, men sen?

 

För inte så länge sedan: Gösta Ehrensvärd – En väv av möjligheter

augusti 5, 2015

1972- en generation drygt. Mina barn var några få år. Miljö- och resursfrågor hade börjat diskuteras. Jordens befolkning var ungefär hälften mot nu, 3,8 miljarder. Kalla kriget men också månfärder. Boken diskuterar sakligt mänsklighetens möjligheter att utvecklas och leva drägligt på denna jord. Hur är det med resurser och energiflöden?

Citat: ”..med utnyttjande av tekniskt vetande och vettig planering 4 miljarder invånare skulle nätt och jämnt skulle kunna leva för all framtid på en standard som motsvarar dagens (1973)  för toppskiktet i industriländerna. 2 miljarder vore att föredra ur säkerhetssynpunkt. De skulle ha god standard och god prognos för överlevnad upp till minst en miljon år..”

Och nu är vi över 7 miljarder och enligt nya prognoser uppemot 10 miljarder om 50 år.

Vad nytt har kommit till sedan 1972? Då hade man kärnkraften som en viktig energikälla. Det har vi egentligen inte nu, men motståndet tycks mig inte riktigt rationellt. Det finns nog tekniker som kommer runt dagens betänkligheter. Och då hade man inte klimatfrågan. Så våra resurser har snarare minskat än ökat.

Detta säger en del om de utmaningar vi står inför.

(Gösta Ehrensvärd var professor i biokemi i Lund)