Posts Tagged ‘ekologiskt’

Hållbar intensifiering eller ekologisk extensifiering?.

maj 21, 2017

Tidskriften Science hade Ecosystem Earth som specialsektion den 21 april. Det framkom inget nytt, men man kan sammanfatta:
Utmaningarna är stora. Biodiversiteten är starkt hotad. Vi lever mitt i den värsta ”utrotningsperioden” man känner till. Och trycket bara ökar.
Det behövs mer livsmedel, 70% ökning till 2050. Markresursen är knapp. Vattnet är knappt.

Hållbar intensifiering är nödvändig, men det räcker inte. Minskat svinn och mindre animalier behövs i tillägg, men det räcker inte heller.

Vi måste våga föra upp befolkningsfrågan. Man varnar för tron att den är på väg att lösa sig själv. Trots att utvecklingen på många håll har bromsats har vi totalt sett en ohållbar ökning. Utbildning, särskilt för kvinnor, tillgång till medicinsk rådgivning, preventivmedel etc är oerhört viktigt.

Man tog också upp frågor som ”conservation” (kräver mark), psykologi och miljö (hur motivera människor).

Tyvärr behandlades inte den övergripande frågan om att kortsiktig konkurrens styr jordbruket, vilket gör långsiktighet och varsamhet till en svår fråga.

Så – låt oss fortsätta med att arbeta för hållbar intensifiering:
Anpassning åtgärder.
Växtföljd, odlingssystem och jordbearbetning.
Grön mark för mull och miljö.
Energibesparing. Arbeta för effektiva kretslopp (en liten början finns).

Hållbar intensifiering eller hållbar extensifiering?

Världen behöver mer produktion och bättre miljö och hållbarhet. Det är Hållbar intensifiering. Ekologiskt jordbruk är en hållbar extensifiering, det ger bara ungefär halv produktion för viktiga grödor (Jordbruksstatistiken) i svensk odling och med svenska regler. Har världen råd med det?

Svaret är förstås nej, om vi ser det i stort. När det svenska samhället driver på ”ekologisk omställning” enligt KRAVs regler går det faktiskt tvärs emot global hållbarhet. Det är en diskussion som borde vidgas.

Men ändå skulle världen behöva en bättre ekologisk funktion i jordbruket. Mer fokus på långsiktighet och hållbarhet i vid mening. Men där lägger samhället kravet på kortsiktig konkurrenskraft vilket motverkar den utveckling som behövs.

Det skulle vara viktigare att stötta Hållbar Intensifiering än ”Ekologisk extensifiering”.

GMO, Science, mull, Odling i Balans

mars 9, 2016

Ja, livet är fullt av intressanta glädjeämnen. GMO? Det är lite utmanande. Tillämpningen ska inte överdrivas och t ex kopplas till bekämpningsmedel. Men det är ett kraftfullt verktyg som ska användas med omdöme. I Science 19 febr finns en notis: ”Plant scientists: GM technology is safe.” ”Ett klart ställningstagande från växtbiologer”. Mycket av den negativa diskussionen grundar sig på en felaktig vetenskaplig rapport som drogs tillbaka. Vetenskap ska ifrågasättas, det ligger i dess natur, men det överdrives i dag. Det lär finnas de som inte tror jorden är rund, så alla är inte överens om den teorin.

Odling i Balans. Ja vad är det? Ett projekt, en förening, en praktisk utvecklingsidé? Ett tjugotal jordbruk strävar efter att kombinera ekonomi och miljö i praktiken, sedan tjugo år. Man blir imponerad när man ser vad som kan göras med den kunskap vi har. I målsättningen ingår att minimera användningen av kemisk bekämpning. För det måste vara ett mål för jordbruket.
Ekologisk odling avstår (nästan) från kemisk bekämpning, men de har så många andra begränsningar att det inte är ett hållbart helhetskoncept utom i begränsad skala. Trots det tävlar handel och samhälle om att driva komsumtionen åt det hållet. I den polariserade diskussionen går allt positivt intresse åt den sektor som producerar kring 5% av produktionen och inte är storskaligt hållbar. (Just detta är inget glädjeämne. Men för enskilda odlare har jag stor respekt och sympati).

Mull. Har tagit upp mycket av min tid och intresse ett tag. Å ena sidan ett stort engagemang för markvård och mull, särskilt internationellt. Å andra sidan svårt att se positiva effekter i många odlingsförsök. Vad är sanning egentligen? Som vanligt är den komplex. Man kanske får se vidare än till enskilda odlingsförsök.

I dag kom alltså både Science och Astronomy i min brevlåda. Vilken fröjd att följa utvecklingsområdena.Men man får också en känsla för vår utsatthet på lång sikt. Jordklotets magnetfält försvagas på lång sikt, och vi är nog på väg en stor försvagning och en omkastning av polerna om tusentals år. Nåväl, man får väl klara sig utan magnetkompasser. Men det innebär också att skyddet mot omgivande strålning minskar. Det kan bli en utmaning att ta tag i. En tröst är att detta har skett många gånger under årmiljonernas lopp och djurvärlden har klarat sig.

Jordbruket: ”Peak soil” värre än ”Peak oil”?

november 26, 2015

Odlingsmarken börjar bli knapp.
Hur hantera det i jordbruket? Mer människor och mindre jord. Vad behövs eller önskas?
1. Ökad produktion för att möta världssamhällets behov.
2. Hållbar markanvändning
3. Liten påverkan på miljön, inkl mångfald
4. Resurshushållning.
Var står vi och vilka möjligheter har vi? Till stor del är vi på rätt väg och låt oss gå in på en del detaljer. Det gäller svenskt jordbruk, och kanske nordeuropeiskt.
Jordbruket styrs av en marknadsekonomi, och i det stora hela av global konkurrens. Det blir fokus på pris och kostnader och det är en stor utmaning när man samtidigt ska värna miljö och långsiktighet. Denna huvudfråga borde ägnas större uppmärksamhet ekonomiskt och politiskt. Det skulle behövas ett WTO (World Trade Organisation) som inte bara värnar om ekonomi utan också miljö/hållbarhet.
Som tur är går flera mål att förena. Till en del hjälper samhället (EU, enskilda länder) till att med olika medel förena produktion och miljö. Men mer borde göras där. Vi har bara en planet och den börjar bli stressad. Vi har nått ”Peak soil” (marktillgången börjar minska) vilket är mer allvarligt än ”Peak oil”. Då behövs mer produktion på den mark vi har.
Men jordbruket är under dynamisk utveckling. Nya jordbruksmaskiner och brukningsmetoder är positiva för både produktion, mark och miljö. Dagens moderna växtodling ökar markens bördighet.
Fånggrödor håller marken skyddad under höst/vinter. Minskar utflöde av både kväve och fosfor.
Teknik med sensorer och GPS ger möjlighet anpassa åtgärder efter behov, också med hänsyn till variationer inom fält. Detta ökar starkt.
Vad gäller gödsling är huvudprincipen för fosfor att ersätta bortförseln. För kväve leder dagens styrsystem mot samma mål.
Bekämpning är en svår fråga. Jordbruket har minskat och vill gärna minska mer, men det har ekonomiska konsekvenser. Det pågår program på EUnivå om ”integrerad bekämpning”, men det borde stärkas med någon form av kompensation för att komma längre.
Resurshushållning. Betydande framsteg har nåtts dels genom teknik för anpassning av kväve och fosfor, och vidare genom mer energisnåla jordbearbetningssystem. En hel del diskussion riktas mot kvävegödsel som vid tillverkningen kräver energi och ger utsläpp av klimatgaser. Och visst krävs energi, men rätt använd ger den 6 ggr mer energi i utbyte som växtmassa (mer bunden solenergi). Och rätt använd ökar den kolbindning i mark (mull) med ungefär 1 kg kol per kg kväve. Det kompenserar faktiskt utsläppen vid tillverkningen. Och vidare: kvävegödsel sparar mark. Vi skulle behöva bortåt dubbelt så mycket mark för samma produktion utan kväve. Och den marken finns faktiskt inte.
Men vi behöver gå vidare:
Ett kretslopp av renad fosfor från reningsverken har börjat i praktiskt skala. Det är så ren fosfor att den används till fodermedel tills vidare. Den kretsloppsfrågan kan man nästan säga är löst.
För kväve: En bra växtodling kan producera bioenergi i skörderester (mest halm) som kan vidareförädlas till el eller biogas. Mängden kan täcka växtodlingens energiinsatser för drivmedel och kväve. Är inte ett sådant system både klimatpositivt och fossilfritt, egentligen?
På längre sikt kommer nog fossilfri kvävegödseltillverkning. Flera projekt är på gång.
GM, genmodifiering. Det är tragiskt att diskussionen hänger upp sig på tekniken. Det är som att förbjuda svetsning för att den kan användas för vapenproduktion. Flera av dagens tillämpningar av genteknik i jordbruket kan man vara kritisk mot, men det finns mycket intressant på gång t ex vad gäller resistens, torktålighet och produktkvalitet.

Ekologisk produktion är inte en lösning.
Dagens ekologiska odling håller inte i stor skala. Det ger ca halv produktion för våra stora grödor, och är ett stort markslöseri. Det är olyckligt om man tror att framtiden ligger där.
Med dagens regler har man hjälp av det vanliga jordbruket: gödsel, utsäde, foder, markbyten. Ekoodlingen står inte för sig själv, vilket man kan förledas tro av namnet.
.I Sverige är ca 5% av spannmålsproduktionen (i ton) ekologiskt producerad och ca 2% av potatisen för att ta ett par exempel. Trots all uppmärksamhet och extra stöd från samhället är det en ganska obetydlig del. Men om man räknar markåtgång eller ekonomi (kostnad) är det större på grund av större behov av både mark och pengar.
Positivt är att man inte använder kemisk bekämpning. Det vanliga jordbruket skulle behöva gå i den riktningen, och är på väg.
Det är inte fel att det finns alternativ till dagens huvudström. De som vill kan ju betala för det. Det finns nischer där det kan spela en bra roll genom att möjliggöra lönsamhet (t ex extensiv köttproduktion, grönsaker). Men om man i samhället börjar tro att den ekologiska produktionens dogmatiska regler är vägen framåt leds utvecklingen fel.
Vi behöver kombinera arbete för ekologi, miljö och produktion med kunskap, inte med dogmatik.

Tråkigt, Naturskyddsföreningen.

oktober 8, 2015

 

Med en blandning av fakta och halvsanningar fortsätter SNF att polarisera jordbruksdebatten Jag syftar på skriften ”Rent mjöl i påsen”. Jag såg lite hopp efter ett gemensamt inlägg av Johanna Sandahl (SNF) och Bengt-Olof Gunnarsson (Lantmännen) om ”Miljösmart produktion” i Land 25 september. Men i ovannämnda skrift är det bara ekologiskt som gäller. Annat är o-ekologiskt (ordet nämns flera gången i skriften) och fel.

Man säger i skriften att 5% av spannmålen är ekologiskt producerad och drar slutsatsen att det måste öka.  Men det finns flera mer relevanta slutsatser:

Det är åtskilligt viktigare att förbättra de 95 procenten miljömässigt än att öka de 5. Detta borde vara i SNFs intresse. Greppa Näringen och Odling i Balans betyder åtskilligt mer än KRAV för miljön.

Det är faktiskt märkligt att trots allt stöd från samhälle, konsumenter och media under flera decennier den ekologiska växtodlingen har så liten omfattning. För potatis är det ca 2%. Behövs ännu mer stöd? Men då vore det bättre att lägga det på allmän miljöutveckling i jordbruket. Att polarisera mer? En enkel match, men bara till skada.

Jordbruket, försörjningen, är fundamentalt för samhället. Vårt stora problem är att inget av de huvudalternativ man diskuterar, eko-produktion med dagens regler eller vanlig produktion under global konkurrens,  är hållbara och miljöriktiga. Varför är inte eko-produktion hållbar? Två punkter:

  1. Skördarna är för låga. Det globala samhället behöver mer produktion, inte mindre, ”Ja men vi kan väl ligga lågt, andra får producera”. Det är ett ohållbart resonemang. Skriften säger 50 % skörd för vete och 60-80% för havre/korn för eko-produktion. Jordbruksverkets statistik ger lägre siffror för havre/korn. Men i dessa angivelser är inte inräknat de arealer för träda och gröngödsling som ofta används i de ekologiska systemen. Så siffrorna är ännu lägre.
  2. Eko-produktionen har betydande stötta från det vanliga jordbruket (gödsel, foder, markbyten). Utan en omvärld av vanligt jordbruk skulle ekoproduktionen sjunka ännu mer. Det finns rapporter om detta (Jordbruksverket). Det tydligaste och mest aktuella beviset är dock eko-sektorns reaktion på EU-förslag om skärpta regler om detta. ”Det slår undan benen på vår ekologiska produktion”. Man fick behålla sin stötta.

En tråkig utveckling är på gång:  En liten, för försörjningen och miljön i stort nästan betydelselös sektor, får allt miljöintresse, medan de 95 viktiga procenten föraktfullt lämnas åt sitt öde i global konkurrens, för att inte säga förtalas. Är det verkligen i miljöns och naturens intresse att främja denna utveckling?

Skriften kan inte undgå att nämna framsteg inom kvävestyrning mm. Man nämner dock inte odlingssystem med fånggrödor eller reducerad jordbearbetning. Vi håller på att utveckla ett helt annat jordbruk än det vi hade för 20 år sedan. Av allt att döma håller vi nu på att öka mullhalterna i växtodlingsjordbruket genom ökade skördar, bättre skörderestbehandling och management. (Jag syftar då inte på den aktuella rapporten om ökade mullhalter i allmänhet).

Skriften refererar en del av mina arbeten om kväve. Och enbart ekonomisk kvävestyrning är problematisk. Men vi är på väg mot en mer ekologisk, baserad på grödans aktuella behov. Skriften tar upp de problem jag såg. Men man förbigår helt det jag rapporterar om att kvävegödsling befrämjar mullhalten. I svenska försök binder kvävegödsling ca ett kg kol per kg gödslat kväve. Det uppväger faktiskt tillverkningsutsläppen för kväve.  I stället trycker skriften på mullhaltsminskningen under slutet av 1900-talet, och slutsatsen blir att det vanliga jordbruket utarmar jordarna. En helt felaktig slutsats i dagens läge.

Skriften framhåller sambandet med djurproduktion på gården eller närområdet. Och visst är det önskvärt. Men skulle vi ha 0,6 djurenheter per hektar (en hygglig ekologisk balans) på 2,5 miljoner hektar blir det 1,5 miljoner djurenheter. 2014 var det totalt ca 1 miljon i Sverige. Samtidigt bör vi minska på animalier av flera skäl, också enligt skriften.  Det hela går inte riktigt ihop.

Jordbruksproduktionen har problem med dagens kortsiktiga globala marknadspolitik. Det skulle behövas motåtgärder på olika nivåer, alltifrån WTOs sätt att fungera till lokala marknader.

Framtidens jordbruk har möjligheter att bli både klimatpositivt och fossilfritt, och detta kombinerat med en hög produktion som försörjer världen, åtminstone 9 miljarder. Vi har redan kunskap för detta. Man skulle önska att vi åtminstone inom Sverige kunde samarbeta om en kunskapsbaserad utveckling (utan fundamentalistiska murar) som gynnar också miljö och hållbarhet. Låt oss anknyta till det som inledningsvis nämndes om Land 25 september

Ekobruk 2.0

april 14, 2015

Vad är det? Det är en vision i en debattartikel av 4 prominenta lantbruksjournalister.

http://www.unt.se/asikt/debatt/ekoodlingen-lika-oekologisk-3654734.aspx

Tidigare i denna blogg (11 jan) finns ett inlägg där jag beklagar det låsta diskussionsläge som finns mellan ekologiskt och konventionellt. Det är just detta som tas upp i debattartikeln. Inget av alternativen håller för framtiden utan de måste vidareutvecklas eller förenas. Målet kallas Ekobruk 2.0. Det är en formidabel utmaning.

Som det ser ut i dag finns en liten ekologisk nisch (4% av spannmålsproduktionen, 2% av potatisproduktionen) som får allt miljöintresse , medan 96% av produktionen ska priskonkurrera på en i praktiken global spotmarknad. Det är en ohållbar situation.

Är det någon som hajar till för ovannämnda siffror? Man skulle kunna tro att andelen ekoproduktion skulle vara större mot bakgrund av dess stora stöd under flera decennier från samhälle (extra bidrag, FoU och institutioner), konsumenter (merpris) och handel (marknadsföring). Arealen är visserligen större men det är ju produktionen man bör se på.

Den ekologiska drömmen

februari 27, 2015

Några aktuella samtal :

1. En företrädare för ett företag som utvecklar stallgödselprocesser. Slutresultatet blir bl a en i stort sett mineralisk NPK. ”Produkten är KRAV-godkänd, så det är ett guldläge. Man kan tycka det är underligt när utgångsprodukten är flytgödsel från konventionella gårdar, men det är bra för oss. Den ekologiska sektorn skriker efter kväve.”

Detta är ytterligare ett exempel på att dagens KRAV-jordbruk inte står för sig själv. Och gör det antagligen i allt mindre grad.

2. En sidodiskussion vid kaffet. ” Vi har gått igenom skördestatistiken för olika odlingssystem och saken är klar. Ekologisk växtodling ger ungefär halv skörd jämfört konventionellt för de flesta grödor. Men om man försöker diskutera detta viftas det bort som icke intressant. Mycket märkligt.”.  (En prominent företrädare för jordbruksutveckling).

I dagens läge när den mycket sakliga och väldokumenterade boken Den ekologiska drömmen har mötts av sura kommentarer från en del håll,  bl a LRF och Lantbruksakademien (!) är det bäst att inte nämna namn. En märklig och sorglig situation. Man borde välkomna en saklig diskussion. Men icke!! Locket på är bäst, om man inte är odelat positiv till ekotåget. Vad är man rädd för?

Detta uppfordrar faktiskt till ännu mer diskussion. Den är nödvändig annars klarar vi inte framtiden.

Ta detta som en utmaning.

En låst jordbruksdiskussion

januari 11, 2015

Man fortsätter att diskutera två system, ekologiskt och k.onventionellt, trots att inget av dem i den form de har i dag är hållbart. Då kommer man ju inte framåt och diskussionen är till föga hjälp för beslutsfattare och allmänhet.

Man kan gå två vägar. Den ena är att reformera det ekologiska så att effektiv växtnäring är tillåten.

Den andra är att modifiera konventionellt så att kemisk bekämpning används mycket restriktivt och att långsiktig markvård och bra djuromsorg kan förenas med konkurrenskraft.

Då kommer systemen mycket nära varandra, vilket förstås är till nackdel för de stora kommersiella intressen som blivit knutna till ”ekologisk produktion”. Men vad vi får är ett jordbruk som har förutsättning att klara de stora utmaningarna för framtiden.

Modifierat konventionellt kommer ganska nära dagens svenska jordbruk. Det har börjat fungera kommersiellt i vår lilla vrå av världen, men frågan är om den trenden är hållbar och kan utvidgas. Den strider mot dagens paradigm: internationell priskonkurrens ska styra utvecklingen.

 

 

december 28, 2014

Juldagen 2014

Sjösalavägen 8 Åryd (Växjö)

Flyttning tar energi. Bl a från bloggande.

Det har varit en fin dag med barn och barnbarn. Mörkret faller men himlen är klar och genomskinlig. 7 grader kallt. Vinterns första egentliga köldknäpp.

Utforskade Växjö bibliotek och kom hem med 4 böcker om jordbruk, ekonomi och framtid. Dock inte den aktuella Den ekologiska drömmen, som var utlånad. Ska skaffa den snarast.

Men det är märkligt vad känsligt detta ämne är. Det kommer småsura kommentarer från bl a Lantbruksakademien och LRF. ”Det är inte bra att ställa system mot varandra”.  Men man kan fråga sig om det är bra att invagga medborgare och konsumenter i en tro att dagens ekologiska produktion är framtiden.

Att den inte står för sig själv utan är beroende av en bättre producerande omvärld visar bl a den andra aktuella diskussionen som gäller EU- förslaget om skärpta regler för den ekologiska produktionen. Man skulle inte i samma utsträckning som i dag få köpa produkter från den konventionella odlingen eller ha både ekologiskt och konventionellt på samma gård. ”Det går ju inte, Det slår undan benen för en stor del av dagens ekologiska produktion. Det måste ändras.”  Stora protester från den ekologiska sidan. Men om man är uthållig och oberoende skulle detta inte spela någon roll. Det demonstrerar tydligt ”den ekologiska drömmen”. Det är en dröm och inte framtiden, som det är utformat i dag.

Men den andra linjen, att global priskonkurrens ska styra jordbrukets utveckling är inte heller hållbar. Det blir ingen långsiktighet i den modellen. Nu har det ju på sista tiden blivit en gynnsam modifiering i diskussionen i Sverige. Våra hårdare regler om miljö och omsorg har fått viss betydelse på marknaden. Det vore bra om det vore början på en utveckling. Det skulle ge vidare utvecklingsdrivkraft.

Nu till ett par av de böcker jag nämnde.

Jorden är gammal – Bonden är ung. (Rädda vår jord). Lars Wilsson. Optimal förlag, 2011.

Det är en intressant genomgång av jordbrukets historia i vid mening. Det är inga vackra bilder som kommer fram. Förstörelse, rofferi, folkmord karakteriserar bilden. Det är en intressant och koncentrerad beskrivning.

Men slutkapitlen ägnas åt dagens jordbruk. Industriell odling och industriell mat som föröder både miljö, mark och hälsa. I stället framhålles Allan Savorys tanke om ”holistic management” av betesmarker för att öka produktionen, förbättra marken och lagra kol. Korna räddar världen.

Vidare ett projekt i USA. Joel Salatin, Polyface Farm. Han har enligt boken intensiv djurproduktion med intressanta koncept, använder varken mineralgödsel  eller bekämpning. Markerna lagrar kol och allt är miljövänligt. Och ekonomin är bättre än för omgivande gårdar.

Hur kan man vara så dum att inte använda dessa metoder och rädda världen?  Jag gick vidare till Internet.

Savorys framställning möter betydande kritik. Där den prövats har det inte fungerat, ”Felaktigt management” säger Savory. Men de som studerat frågan kan inte se att den håller, även om den i enstaka fall kan vara bättre än det man hittills gjort.

Polyface Farm: man köper in betydande mängder spannmål för sin djurproduktion. Den ger både energi och växtnäring så Polyface farm bygger faktiskt på det omgivande vanliga jordbruket som ger hög produktion. Så var det med den drömmen. Den är bra för Joel Salatin, men inget som räddar världen.

Det som är viktigt syns mig vara att arbeta för att förbättra vår jordbruksproduktion i både ekonomisk och ekologisk riktning: bättre hushållning, minskad insats av kemisk bekämpning, bättre markvård och markunderhåll, långsiktig syn.

Så till nästa bok:

Människoapans utmaning (Miljö, tillväxt och vår planets framtid), Niklas Elert. Timbro 2014.

Huvudtesen är att för framsteg behövs konkurrens och mångfald. Då sållas framgångsrika ideer och företag fram.

Det ligger mycket i bokens resonemang, men jag saknar en väsentlig diskussion: hur kommer långsiktiga hänsyn till mark och miljö till uttryck i konkurrenssituationen. Framtid (som ju finns i bokens undertitel) måste innebära långsiktighet i nuet. Men minskar inte sådana hänsyn den omedelbara konkurrenskraften? Detta dilemma är väsentligt för jordbruket men ekonomer tycks sky diskussionen. Också Elert.