Posts Tagged ‘ekonomi’

Jordbruk – läge och möjligheter

september 5, 2019

Om växtodling,  konventionell och ekologisk.

Man kan tycka mycket. Här är några fakta man kan kontrollera.

Skördeutvecklingen i Sverige under 2000-talet har varit positiv, om man räknar bort torråret 2018.. Skörden i ekologisk spannmål är i dag  något mer än hälften av konventionell. Summerad växtproduktion från ekologisk odling är 6% av det hela.  Konventionell står alltså för 94%  av våra växtprodukter..

Mullhalterna i svensk odlingsjord ökar enligt markdatabasen.

Utsläpp till vatten av kväve och fosfor är svagt minskande.

Sverige försörjer sig inte med livsmedel. Vi behöver importera hälften av det vi konsumerar

FNs livsmedelsorganisation beräknar att vi behöver öka jordbruksproduktionen med 15% den närmaste 10-årsperioden. Det skulle betyda att globalt behövs större skördeökningar än under vårt dynamiska 1970-80-tal

Det som följer är lite mer tyckande:

Den globala köttkonsumtioner ökar och det är ohållbart. Kött och mjölk bör produceras i harmoni med landskapet. Vego-trend behövs.

Kretslopp behöver utvecklas, och det är på gång.

Kvävegödsel – utveckling mot fossilfrihet pågår. Då kan den bli direkt klimatpositiv.

Svenskt jordbruk kan göra en betydande klimatinsats genom bioenergi  från sidoproduktion som stallgödsel. halm och kanske mellangrödor.  Det skulle kunna betyda nära nollutsläpp av klimatgaser från jordbruket som helhet, inkl gödsel, drivmedel, mark, kor, bioenergi från jordbruk.

Ett odlingssystem där mellangrödor och minimal bearbetning är huvudpunkter är på gång att utvecklas: Conservation Agriculture. Ett tiotal gårdar i Sverige har anammat detta och är stora entusiaster.  Det betyder mer liv marken, mer mull och kolinlagring., mindre utlakning  och  chans till mindre bekämpning. Och full skörd, åtminstone en förhoppning.

Mycket är långsiktiga frågor. Men kortsiktig marknadsekonomi styr. Det är som att köra med en GPS där någon har ställt in fel mål.  Någon måste sätta in en långsiktskorrektion.  Några ekonomer ser åtminstone behovet.

Annonser

Hjälp marknadsekonomin hantera långsiktighet

januari 3, 2019

EN UPPMANING TILL EKONOMIVETENSKAPEN

Kom just hem från en konferens om jordbruksutveckling i Cambridge. Bl a framhölls:
Utvecklingen i världen rusar på. De flesta förbrukningskurvor går uppåt, ofta med en fördubbling på ca 30 år (ett undantag är odlingsbar mark som börjar ta slut). Miljöpåverkan ökar med denna utveckling.

För jordbrukets del finns kunskap och teknik att både effektivisera i odlingen och arbeta mer i samklang med naturen. Problemet är att det inte är kortsiktigt ekonomiskt för odlaren.

Den rådande huvudprincipen är att utvecklingen ska styras av marknadsekonomin, som ses som det effektivaste sättet att fördela resurser. Att den faktiskt är kortsiktig nämns inte.
Men en viktig och efterfrågad  resurs är långsiktig hållbarhet och den kommer inte in i marknadsfunktionen. Nu när flera resurser börjar bli knappa på ett eller annat sätt (odlingsmark, vatten, klimat, fosfor) är hög tid att försöka komplettera marknadsekonomin på denna punkt, Vår kortsiktiga marknadsekonomi är faktiskt en utvecklingshämmare i viktiga fall. Vi kunde behöva en
”Marknadsekonomi med långtidsfokus”

Exempel fosfor.
Läget är att fosforn är en helt nödvändig resurs för vår försörjning, men tillgångarna är ändliga. Vidare är ackumulering i vårt system ett miljöproblem. Båda dessa frågor löses av kretsloppsutveckling. En sådan är nödvändig för framtiden. Men varan från de anläggningar som finns kan inte prismässigt konkurrera med etablerade produkter och det är inte fråga om en ineffektivitet som kan avhjälpas. Det blir dyrare än att använda fossila fyndigheter men är ändå framtiden.
Låt oss i ett räkneexempel anta att kretsloppsprodukten blir dubbelt så dyr:
En vetegröda på 8 ton innehåller ca 25 kg fosfor. Det bortföres ju från åkern och ska ersättas om systemet ska vara hållbart. Dagens fosforpris är ca 20 kr, och den kostar odlaren 500 kr. Dubbelt pris betyder att det kostar 1000 kr. Odlaren skulle förlora i konkurrenskraft och det går alltså inte.
Men vi får gå vidare ett steg. Man kan betala för långsiktigheten genom att betala 500 kr mer för vetet. Priset skulle bli 1,27 kr per kg vete i ställer för 1,20. Om marknadsjämvikterna fungerar skulle bageriet i slutändan behöva höja priset på en limpa med kanske 3 öre. Helt obetydligt i hushållsbudgeten. Denna beräkning visar att kretsloppsfosforn är ett gångbart framtidsalternativ.
Men det kommer inte igång utan en korrigering av den kortsiktiga marknadsekonomin. Man kan ge bidrag till produktionen av kretsloppsprodukten, man kan etablera ett varumärke ”framtidslimpa” vilket ger konsumenten möjlighet att välja denna egenskap.
Det behövs någon form av intervention för att den utveckling som behövs inte stoppas av kortsiktig priskonkurrens. En sådan intervention ska inte ses som en ”marknadsstörning” utan tvärtom som en korrektion av den störning som kortsiktig marknad skulle orsakat.

Exempel odlingssystem.
Mellangrödor och reducerad bearbetning ger många fördelar: mindre kväveutlakning, mindre jorderosion, positivt för mullhalten och därmed klimatet, bättre markstruktur och biologisk mångfald. Dagens medelerosion i EU skulle på 300 år nästan föra halva matjordslagret ut i havet. De långsiktiga fördelarna för samhället är många, men tidshorisonten är generationer. För odlaren är det en kortsiktig ekonomisk uppoffring och en risktagning. Utvecklingen blir trög. Nu finns just fånggrödestöd mot kväveutlakning i vissa områden, så problemet är känt och delvis åtgärdat, men ändå ofullständigt och kringgärdat med olika krav. Att få en långsiktigt positiv utveckling kan kosta något mer än i ovanstående exempel med fosfor, men det är samhällsekonomiskt obetydligtt också på kort sikt och ger vinst på längre sikt. Och det viktigaste: vi förbättrar både markmiljö och natur.

Med denna bakgrund vill jag föreslå följande.
1. Man accepterar från ledande ekonomivetenskapligt håll att kortsiktig marknadsekonomi kan behöva kompletteras för att fungera för långsiktiga system. Och det gäller särskilt marken och tillhörande resurser som är grunden för vårt samhälles fortlevnad.

2. Man utreder det hela bättre och kan kanske skapa en grund för ”marknadsekonomi med långtidsfokus”.

Debatten om kor och klimat.

juli 28, 2018

Det är märkligt hur snårig och konstig en debatt kan bli. Men det finns också bra inlägg.
Jag citerar ett bra reportage om miljöprofilen Stefan Edman i Smålandsposten 21 juli.
Enligt Stefan (något förkortat): Kornas metan ses av många som den största boven Men enligt FNs klimatpanel står metangasen bara för 5 procent av världens klimatpåverkan. Och då ingår också metan från gruvor mm (och det är över hälften. Så världens idisslare, kor får, getter m står för 2-3% av klimateffekten. Anm. GB)
Stefans intervju: det finns ”snälla klimatkossor” och ”jättestygga”.
Stefan Edmans slutsats: satsa på närproducerat och naturbete.

Köttkonsumtionen i världen ökar och det är en ohållbar utveckling som måste bromsas. Men kanske inte främst för klimatets skull utan för kväve och markresurser. Därför behöver vi en vettig diskussion. Den globala konkurrensen kan leda till en koncentrerad intensiv köttproduktion utan kontakt med mark och landskap, och det är inte vad planeten behöver.
Korna producerar mjölk och kött och också landskap och landsbygdsutveckling. Det är denna helhet man bör se på.
Den svenska konsumtionen av nötkött (ca 20 kg) och mjölk inklusive ost (ca 350 l) bör ge ett växthusgasutsläpp av ca 500 kg koldioxidenheter per person och år i produktionsledet. Sen tillkommer livsmedelsindustri och handel, vilket ju gäller alla produkter.

Detta är ingen LCA som speglar dagens läge utan snarare vad som kan åstadkommas.

Den beräkningen bygger på samma princip som jordbruksrådgivningens ekonomikalkyler. Seghg ko0727a
500 kg koldioxid motsvarar ca 500 mils körning med dagens normalbil. Det är inte obetydligt men motiverar knappast en hetsjakt på svenska kor och därmed svensk landsbygd. Idisslarna betyder 2-3% av global växthuspåverkan
Med produktionsutveckling kan detta bortåt halveras. Det är en utveckling att ta fasta på för jordbruket. Samhället bör sikta på närproducerat av svensk modell men minskad köttkonsumtion i allmänhet.
Vidare finns ett antal fakta och frågor som kan behövas som bakgrund i den debatt som pågår:
Vi har ett klimatproblem som grundas på användningen av fossila bränslen. Det är de som har ökat. De är de som orsakar att koldioxidhalten stiger.

Idisslarna ger utsläpp, ja. Men det fanns ungefär lika många idisslare (både i världen och Sverige) för 100 år sen. Idisslarna är en del av bakgrunden, liksom våtmarker mm. De är inte skuld till någon ökning.
Idisslarnas metan ökar inte på klimatgaserna i atmosfären. Metanets kol har kommit från biosfären (gräsets upptag av koldioxid). Det ger ingen ackumulering. Däremot en tidsbegränsad höjning av växthuseffekten.
Idisslare i många områden också i Sverige är en grund för verksamhet och levande leende bygd. Skulle korna försvinna kommer landsbygd att utarmas och urbanisering befordras. Vad kostar det i klimateffekt? Vad innebär det för hållbarhet och säkerhet?

Ekonomin och jordbruket

maj 6, 2018

.

 

Har just gått igenom en bra bok:  Modern Mikroekonomi (Andreas Bergh, Niklas Jakobsson).

Underrubrik: Marknad, politik och välfärd.

Boken är bra, välskriven och tydlig.  Men huvudspåret i ekonomivetenskapen är följande:

I marknadsekonomin bildas en jämvikt mellan utbud och efterfrågan som styr priset.

Vid fullständig konkurrens (som med jordbruksprodukter på världsmarknaden) blir jämviktspriset lika med produktionskostnaden (oftast den kortsiktiga).  Då gör producenten ingen vinst.

Det läget är ju ohållbart så därför försöker man komma ifrån det med olika profileringar så man kan sätta egna priser. Det går ju för de flesta industrivaror.

Men inte för jordbrukets stapelvaror.  Det är jordklotets viktigaste produktion. Den påverkar hela vår försörjning och miljö. Och så lämnas den i sticket av ekonomivetenskapen.

Nu finns ju ”stöd”. Och dom är lätta att misstänkliggöra och manipulera efter budgetläget, vilket vi ju ser dagens läge.

Det skulle behövas ett bättre ekonomiskt fundament för hur man skulle kunna hantera försörjning och miljö i vår värld.bok

Det var det – den rena ekononomiboken.Intet nytt under de senaste decennierna i denna fråga. Man konstaterar problemet med fullständig konkurrens, men går bara vidare till hur man undviker den i de flesta branscher.

Boken Hållbar Utveckling (Håkan Gulliksen, Ulf Holmgren). Också aktuell och en bra bok. Men inte heller den tar upp jordbruksproduktionens fundamentala problem. Återkommer kanske till den.

Citat, s 264. ”Den gröna revolutionen, som denna utveckling kallas, har räddat en miljard människor undan svält och antagligen ett antal konflikter som kunde kostat ytterligare liv. Det pris vi fått betala är en viss miljöförstöring.”
s 314. Om Mat och vatten, hälsa och livskvalitet.Samt att avskaffa hunger. ”Det är den globala tillväxten som ska stå för kostnaderna, samtidigt som det finns brister i det ekonomiska systemet – handelsbegränsningar, subventioner och andra snedvridningar av en fri marknad,”
Se stöd som satts in för att hjälpa jordbruket ses alltså som brister.

Speciellt för jordbrukare (och alla andra).

april 17, 2018

Till alla läsare: sprid detta så gott ni kan, särskilt till jordbrukare.

Viktigt att förbereda för att gödsla rätt.
Gödslingsstrategi, noll- och pilotrutor.

Planera för en andra gödselgiva för att kunna slutjustera gödslingen.
Anlägg nollruta, egentligen en kvävemista. Om man kollar resutlatet med stråmätning behövs bara några kvadratmeter. Det viktiga är en liten bit som inte gödslas.

Nollrutan säger vad fältet själv kan ge. Mät i slutet av maj.
Pilotrutan har två funktioner<.
1. Den kan ge råg i ryggen att ligga lågt med första givan. Om man i slutet av maj ser att extra gödsling inte gjorde nytta kan man avstå.
2. Den syftar framåt, visar potentialen. Du kanske har ett 10-tons fält utan att veta om det.

Du som tillhör ”alla andra”: det kan väl vara intressant att veta hur man tänker och arbetar för att gödsla rätt och därmed dels ge ekonomi och försörjning, dels vara i samklang med miljön.

Här kommer en praktisk anvisning.

VAD KAN DINA FÄLT GE?
NOLLRUTAN GER BAKGRUND, PILOTRUTAN MÖJLIGHETER OCH POTENTIAL.
BÅDA HJÄLPER DIG MED ATT FÅ RÄTT KVÄVEGÖDSLING DETTA ÅR.

NOLLRUTAN.
När du använder stråmätning behövs bara några få kvadratmeter. Ganska lätt att skydda för gödsling.

PILOTRUTAN.
Mycket lätt att lägga ut. Gör en extragödsling på vetet under april, till vårsäd efter uppkomst.
Märk ut ungefär 4 ggr 4 m. Det kan räcka med att stega.
Strö ut så jämnt du kan en halv liter gödsel (20-25% kväve). Lite mer för kalksalpeter, mindre för urea. Det kan gärna vara NPK.
Det är lätt göra ett eget miniförsök. Göt en ruta med rent kväve, en med NPK. Justera mängden så kvävet blir lika.
Viktigt: märk ut rutorna!

MÄT I MITTEN/SLUTET AV MAJ.
Använd in pappskiva (40-50 cm) med hål i mitten för tumstock eller plaströr som man graderat. Mät dels i rutan, dels i fältet intill.
Nollrutan: ungefär – om höjden är 0,6 ggr fältets ger den 30 kg N, vid 0,7 ger den 40, vid 0,8 ger den 50-60 och vid 0,9 ger den 70- 90 kg N. Detaljerad tabell på www.framtidsodling.se.
Pilotrutan likaså i slutet av maj. Är pilotrutan 2-3 cm högre är fältet är det troligt 40 N till är lönsamt.

Titta gärna till rutorna under växttiden. Se vad som händer. Kan vara intressant.

Kretslopp – utveckling behövs men finns knappast.

juli 10, 2017

En hållbar ekologi bör betyda kretslopp, åtminstone för fosfor. Det största skälet är att fosforn är så biologiskt aktiv att den inte ska spridas okontrollerat, ett annat är att den är värdefull i odlingen. I min barndom på gården var det kretslopp. Torrdassets innehåll spreds ut med stallgödseln. Sådant finns inte i dag.

Urbaniseringen i världen bara fortgår. Fosforn går till staden – och sen?
I Sverige har vi slamdebatten. Visst har vi en grundläggande svaghet i samhället om kemiska och biologiska ämnen eller organismer av olika slag har en direktväg till matproduktionen. Och det finns ett par problem till, kväve och fosfor till miljön. Det är brukligt av ekonomiska skäl att lägga en femårsgiva på en gång. Det blir stor risk för förluster till vatten av både kväve och fosfor och hela hanteringen ger betydande förluster av ammoniak. Dessutom är effektiviteten av tillförd näring dålig, även om så klart en femårsgiva gör verkan. Och för jordbrukaren brukar den vara gratis.

Men något annat behövs som ger ren, effektiv och praktiskt användbar fosfor. Det finns metoder och pilotprojekt i Sverige. Man får fram en bra produkt, men sedan ska den konkurrera med den etablerade mineralgödseln. Det kan den inte, i början i alla fall. ”Det blir för dyrt”.

Men här har vi en fråga med global räckvidd som faktiskt måste lösas.

Ett räkneexempel. I en storstadsregion med 2 miljoner människor ska hanteras ca 2 miljoner kg fosfor per år. Värderat efter mineralgödselpris är det ca 40 miljoner kr. Om nu återvinningen skulle kosta 80 miljoner kr – då fattas 40. ”Det blir för dyrt” – eller? Men svenska samhället lägger 600 miljoner kr per år i stöd för ekologisk produktion, och dessutom mycket därtill i form av forskning och rådgivning.
En fråga om prioritering. Och också om utvecklingsmöjligheter.

Ett annat räkneexempel: För 1 ton vete behövs 3 kg fosfor Vetet kan säljas för 1500 kr, fosforn har kostat 60. Om nu kretsloppsfosfor i början är dubbelt så dyr ökar produktionskostnaden för 1 ton vete med 60 kr. För att behålla konkurrenskraften i odlingen skulle vetet säljas för 1560 kr per ton.
Skulle inte ett ”kretsloppsvete” kunna säljas för den lite högre summan, som knappt skulle kunna spåras i hushållsekonomin? En sorts ”kretsloppsmärkning”. Som jämförelse: Priset på ekologiskt vete är i storlekstordningen 3000 kr per ton. Vidare har utgått ett extra arealstöd på 1500 kr/hektar
En fråga om prioritering .

Uppdatering möjligheter.

december 16, 2015

Det här är dels från en konferens i Cambridge (International Fertiliser Society) dels från tidskriften Science plus något annat.

Mycket arbete pågår för att förbättra både produktion och miljö:
Jaga fosforförluster
Anpassad kvävegödsling
Fokus på markstruktur och förbättrad skördepotential
Optimering kalktillstånd
Fånggrödor, eftergrödor för förbättrad miljö och hållbarhet.

Men – en suck från en prominent forskare från Rothamsted, Keith Goulding: i England användes för lite kalk för jordbruket har svårt med långsiktiga frågor. ”Economy beats agronomy” Och detta är en knäckfråga inte bara vad gäller kalkning utan också t ex mullhushållning och en hel del annat. Mycket kunskap tas fram men kan man inte visa kortsiktig lönsamhet blir det svårt med tillämpningen. Det är ju kortsiktig konkurrenskraft som gäller i dag. Det här är ju ett tema jag nästan varit tjatig om, och det är intressant att detta kommer fram så tydligt i en internationell konferens. Det behövde lyftas mer till den ekonomisk – politiska sfären, men det är svårt att överbrygga den gränsen.

Det finns några utvecklingar.
Lokala marknader, närproducerat. Det ger möjlighet att lokala värden och miljövärden kommer in i marknaden.
Lantmännen och kanske flera ger merbetalning för en premiumkvalitet för spannmål, där produktionen följer givna miljöregler.
”Natural capital – valuing the planet”. En bok av Dieter Helm. Argumenterar för ett system där naturkapitalet får styra, inte kortsiktig produktionskostnad.

För det är ju faktiskt så att vårt globala livsmedelssystem (grunden för hela vårt samhälle) i dag har ett felaktigt och kortsiktigt styrsystem.

Vi försöker förbättra på olika sätt, t ex nationella regler, men vi har sett att det inte gick i längden. Det jag jobbar med i Framtidsodling är att ta fram förbättringar som också ger lönsamhet, win-win möjligheter. Man kommer en bit men det avhjälper inte grundproblemet att det är kortsiktig ekonomi som styr.

Soil day och ”delayed reward”.

maj 23, 2015

Soil day i Malmö den 20 maj. Prominenta talare, en god  samtalsledare (Peter Sylwan). Ett viktigt budskap: vår civilisation står på matjorden (även när den schaktats bort). Vad är kultur, teknik och ekonomi värt om det inte finns mat för dagen? Under historiens lopp har kulturer gått under när försörjningen sviktat, vilket nämnts för ett par månader sedan i denna blogg. Nytt var att geologen/historikern David Montgomery menade att dagens jordförstöring genom erosion överstiger nybildningen genom vittring. Globalt är vi alltså på ett sluttande plan. Vi måste förbättra markvården. Och visst göres mycket men det räcker inte.

Markbiologen Mary Scoles upphöll sig vid samma tema. Livet i marken är viktigt. Det måste underhållas. Hon introducerade en för mig ny term: ”delayed reward”, fördröjd belöning. En jordbrukare med bra markvård blir belönad, men ofta inte direkt utan efter några år. Det kan inte marknadssystemet hantera. Vi har ett problem.

Rattan Lal, markprofessor från USA, tog mest upp kolhushållningen, som direkt har samband med klimatet. Kol är för billigt för att  ge ekonomisk motivation för kolbindning i mark.

Dessa tre nyckelpresentatörer tog var för sig upp problemet med marknadens kortsiktighet. Hur ta långsiktiga hänsyn i en värld som styrs kortsiktigt? Men ingen hade någon lösning utom att få jordbrukarna att själva ta dessa hänsyn. Men i själva verket är det ingen lösning vilket dagens svenska läge visar. Man tog hänsyn (Den svenska modellen) men förlorade i konkurrenskraft. Och just nu är det kortsiktig konkurrenskraft som är huvudintresset för alla aktörer.

Det syns faktiskt som om FramtidsOdlings tanke, att arbeta med och befrämja win-win situationer där både miljö/hållbarhet och konkurrenskraft främjas är en av de få hållbara vägarna. Sedan tror jag det är viktigt att få dessa frågor upp (ned?)  till politiker/ekonom -nivå.

Akademisammankomst om kortsiktig konkurrenskraft.

april 10, 2015

 

Svensk mat på världens fat. Hur ska vi kunna exportera mer, hävda oss i konkurrensen? Flera bra sammanfattningar. Huvudbudskap: vi måste ha samma villkor i produktionen som våra konkurrenter. Det är Konkurrensutredningens slutsats och ingen hade avvvikande linje. Möjligtvis: svensk djurvälfärd är nog för värdefull på hemmaplan för att offras.

Jag gjorde egna förfrågningar om begreppet konkurrenskraft. Är det inte kortsiktig konkurrenskraft det gäller? Är det inte så att långsiktig konkurrenskraft inte kan göra sig gällande och att den kortsiktige vinner?

Alla, ekonomiprofessorer, rådgivare, informatörer, akademifolk höll med mig. Så  är det. Inget enda mothugg. Utom en lite konstig diskussion att det kan ju tänkas att marken inte är värd att brukas i längden och då är det inget fel att vara kortsiktig.

Man kan alltså konstatera: mycket energi lägges på frågan om kortsiktig konkurrenskraft. Det är vårt styrsystem för framtiden.  Men det styr inte mot en hållbar framtid, vilket är vad vi behöver.

Vi bejakar ett styrsystem som egentligen styr fel.

Men det ska erkännas: jag kan inte föreslå något annat att sätta i stället. Jag har en diskussion nedan från den 13 mars. Det skulle behövas en global ekonomisk-politisk diskussion och handlingsprogram. Tillsvidare får vi hanka oss fram med lappverkslösningar för enskilda frågor för att det inte ska gå snett.

En hoppfullt samtal som jag ska återkomma till: man skulle kunna ha fiskodling i bassänger i nedlagda ladugårdar. Det finns fiskar som till övervägande delen kan livnära sig på gräs och ensilage. Något för Småland?

 

Miljöproblem kommer och går

mars 24, 2015

1987 skrev Stefan Edman en bok: Sverige är fantastiskt – men hur länge? Jag hittade den i bibliotekets utgallring. Det är en fin bok, fylld av kunskap och till en del naturskildringar,  Och också om miljöproblem:

Gullmarsfjorden som exempel på havsproblem.

Skogsskadorn

Jordbruket och landskapet,

Hur är det då i dag: Har Edmans farhågor besannats? Aktuella beskrivningar av Gullmarsfjorden talar mest om dess fina djurliv med ovanliga fiskarter. Faktikt hittade jag inget om miljöproblem i den aktuella informationen. Men det fanns en mycket noggrann undersökning från 1990. Döda bottnar och eutrofiering med kväve och fosfor  var ett stort problem, och jordbrukets bidrag var betydande, även om det inte var onormalt högt. Man gjorde insatser, rådgivning om stallgödsel osv. I vilket fall ses nu Gullmaren som en ekologisk och turistisk tillgång, inte som ett miljöproblem. Om det bara berodde på Sverige skulle vi nog vända Östersjön också.

Skogsskadorna. Det problemet har försvunnit. Det har faktiskt officiellt avskaffats.

Jordbruket. I boken talas en del om det  dåliga utnyttjandet av gödselns näring. Delvis är det en fråga om beräkningssätt (om grödan i en ogödslad ruta tar upp 50 kg kväve och en gödslad ruta som fått 100 kg kväve i gödsel tar upp 100, vad är då effektiviteten? 50% enligt differensprincipen men 100 enligt balansprincipen). Sådana frågor rör till. I vilket fall har vi förbättrat näringseffektiviteten och minskat förluster. En annan sak är mullhushållningen. På 1980-talet var mullhalten på nedgång. Höstbearbetning var normalt, halmbränning vanlig, skördarna var lägre.  Mullhushållningen är bättre nu.

Men storleksrationaliseringen fortsätter, fälten har blivit större, utrymmet för det vilda mindre på slättbygderna. Men det finns en ökad förståelse för mångfald.

Edmans farhågor för 30 år sedan har till inte besannats, och det var kanske bokens syfte. Men den globala konkurrensen begränsar jordbrukets möjligheter till miljöarbete och långsiktighet. Det borde vara en övergripande ekonomisk-politisk fråga att arbeta med