Posts Tagged ‘ekonomi’

Kretslopp – utveckling behövs men finns knappast.

juli 10, 2017

En hållbar ekologi bör betyda kretslopp, åtminstone för fosfor. Det största skälet är att fosforn är så biologiskt aktiv att den inte ska spridas okontrollerat, ett annat är att den är värdefull i odlingen. I min barndom på gården var det kretslopp. Torrdassets innehåll spreds ut med stallgödseln. Sådant finns inte i dag.

Urbaniseringen i världen bara fortgår. Fosforn går till staden – och sen?
I Sverige har vi slamdebatten. Visst har vi en grundläggande svaghet i samhället om kemiska och biologiska ämnen eller organismer av olika slag har en direktväg till matproduktionen. Och det finns ett par problem till, kväve och fosfor till miljön. Det är brukligt av ekonomiska skäl att lägga en femårsgiva på en gång. Det blir stor risk för förluster till vatten av både kväve och fosfor och hela hanteringen ger betydande förluster av ammoniak. Dessutom är effektiviteten av tillförd näring dålig, även om så klart en femårsgiva gör verkan. Och för jordbrukaren brukar den vara gratis.

Men något annat behövs som ger ren, effektiv och praktiskt användbar fosfor. Det finns metoder och pilotprojekt i Sverige. Man får fram en bra produkt, men sedan ska den konkurrera med den etablerade mineralgödseln. Det kan den inte, i början i alla fall. ”Det blir för dyrt”.

Men här har vi en fråga med global räckvidd som faktiskt måste lösas.

Ett räkneexempel. I en storstadsregion med 2 miljoner människor ska hanteras ca 2 miljoner kg fosfor per år. Värderat efter mineralgödselpris är det ca 40 miljoner kr. Om nu återvinningen skulle kosta 80 miljoner kr – då fattas 40. ”Det blir för dyrt” – eller? Men svenska samhället lägger 600 miljoner kr per år i stöd för ekologisk produktion, och dessutom mycket därtill i form av forskning och rådgivning.
En fråga om prioritering. Och också om utvecklingsmöjligheter.

Ett annat räkneexempel: För 1 ton vete behövs 3 kg fosfor Vetet kan säljas för 1500 kr, fosforn har kostat 60. Om nu kretsloppsfosfor i början är dubbelt så dyr ökar produktionskostnaden för 1 ton vete med 60 kr. För att behålla konkurrenskraften i odlingen skulle vetet säljas för 1560 kr per ton.
Skulle inte ett ”kretsloppsvete” kunna säljas för den lite högre summan, som knappt skulle kunna spåras i hushållsekonomin? En sorts ”kretsloppsmärkning”. Som jämförelse: Priset på ekologiskt vete är i storlekstordningen 3000 kr per ton. Vidare har utgått ett extra arealstöd på 1500 kr/hektar
En fråga om prioritering .

Annonser

Uppdatering möjligheter.

december 16, 2015

Det här är dels från en konferens i Cambridge (International Fertiliser Society) dels från tidskriften Science plus något annat.

Mycket arbete pågår för att förbättra både produktion och miljö:
Jaga fosforförluster
Anpassad kvävegödsling
Fokus på markstruktur och förbättrad skördepotential
Optimering kalktillstånd
Fånggrödor, eftergrödor för förbättrad miljö och hållbarhet.

Men – en suck från en prominent forskare från Rothamsted, Keith Goulding: i England användes för lite kalk för jordbruket har svårt med långsiktiga frågor. ”Economy beats agronomy” Och detta är en knäckfråga inte bara vad gäller kalkning utan också t ex mullhushållning och en hel del annat. Mycket kunskap tas fram men kan man inte visa kortsiktig lönsamhet blir det svårt med tillämpningen. Det är ju kortsiktig konkurrenskraft som gäller i dag. Det här är ju ett tema jag nästan varit tjatig om, och det är intressant att detta kommer fram så tydligt i en internationell konferens. Det behövde lyftas mer till den ekonomisk – politiska sfären, men det är svårt att överbrygga den gränsen.

Det finns några utvecklingar.
Lokala marknader, närproducerat. Det ger möjlighet att lokala värden och miljövärden kommer in i marknaden.
Lantmännen och kanske flera ger merbetalning för en premiumkvalitet för spannmål, där produktionen följer givna miljöregler.
”Natural capital – valuing the planet”. En bok av Dieter Helm. Argumenterar för ett system där naturkapitalet får styra, inte kortsiktig produktionskostnad.

För det är ju faktiskt så att vårt globala livsmedelssystem (grunden för hela vårt samhälle) i dag har ett felaktigt och kortsiktigt styrsystem.

Vi försöker förbättra på olika sätt, t ex nationella regler, men vi har sett att det inte gick i längden. Det jag jobbar med i Framtidsodling är att ta fram förbättringar som också ger lönsamhet, win-win möjligheter. Man kommer en bit men det avhjälper inte grundproblemet att det är kortsiktig ekonomi som styr.

Soil day och ”delayed reward”.

maj 23, 2015

Soil day i Malmö den 20 maj. Prominenta talare, en god  samtalsledare (Peter Sylwan). Ett viktigt budskap: vår civilisation står på matjorden (även när den schaktats bort). Vad är kultur, teknik och ekonomi värt om det inte finns mat för dagen? Under historiens lopp har kulturer gått under när försörjningen sviktat, vilket nämnts för ett par månader sedan i denna blogg. Nytt var att geologen/historikern David Montgomery menade att dagens jordförstöring genom erosion överstiger nybildningen genom vittring. Globalt är vi alltså på ett sluttande plan. Vi måste förbättra markvården. Och visst göres mycket men det räcker inte.

Markbiologen Mary Scoles upphöll sig vid samma tema. Livet i marken är viktigt. Det måste underhållas. Hon introducerade en för mig ny term: ”delayed reward”, fördröjd belöning. En jordbrukare med bra markvård blir belönad, men ofta inte direkt utan efter några år. Det kan inte marknadssystemet hantera. Vi har ett problem.

Rattan Lal, markprofessor från USA, tog mest upp kolhushållningen, som direkt har samband med klimatet. Kol är för billigt för att  ge ekonomisk motivation för kolbindning i mark.

Dessa tre nyckelpresentatörer tog var för sig upp problemet med marknadens kortsiktighet. Hur ta långsiktiga hänsyn i en värld som styrs kortsiktigt? Men ingen hade någon lösning utom att få jordbrukarna att själva ta dessa hänsyn. Men i själva verket är det ingen lösning vilket dagens svenska läge visar. Man tog hänsyn (Den svenska modellen) men förlorade i konkurrenskraft. Och just nu är det kortsiktig konkurrenskraft som är huvudintresset för alla aktörer.

Det syns faktiskt som om FramtidsOdlings tanke, att arbeta med och befrämja win-win situationer där både miljö/hållbarhet och konkurrenskraft främjas är en av de få hållbara vägarna. Sedan tror jag det är viktigt att få dessa frågor upp (ned?)  till politiker/ekonom -nivå.

Akademisammankomst om kortsiktig konkurrenskraft.

april 10, 2015

 

Svensk mat på världens fat. Hur ska vi kunna exportera mer, hävda oss i konkurrensen? Flera bra sammanfattningar. Huvudbudskap: vi måste ha samma villkor i produktionen som våra konkurrenter. Det är Konkurrensutredningens slutsats och ingen hade avvvikande linje. Möjligtvis: svensk djurvälfärd är nog för värdefull på hemmaplan för att offras.

Jag gjorde egna förfrågningar om begreppet konkurrenskraft. Är det inte kortsiktig konkurrenskraft det gäller? Är det inte så att långsiktig konkurrenskraft inte kan göra sig gällande och att den kortsiktige vinner?

Alla, ekonomiprofessorer, rådgivare, informatörer, akademifolk höll med mig. Så  är det. Inget enda mothugg. Utom en lite konstig diskussion att det kan ju tänkas att marken inte är värd att brukas i längden och då är det inget fel att vara kortsiktig.

Man kan alltså konstatera: mycket energi lägges på frågan om kortsiktig konkurrenskraft. Det är vårt styrsystem för framtiden.  Men det styr inte mot en hållbar framtid, vilket är vad vi behöver.

Vi bejakar ett styrsystem som egentligen styr fel.

Men det ska erkännas: jag kan inte föreslå något annat att sätta i stället. Jag har en diskussion nedan från den 13 mars. Det skulle behövas en global ekonomisk-politisk diskussion och handlingsprogram. Tillsvidare får vi hanka oss fram med lappverkslösningar för enskilda frågor för att det inte ska gå snett.

En hoppfullt samtal som jag ska återkomma till: man skulle kunna ha fiskodling i bassänger i nedlagda ladugårdar. Det finns fiskar som till övervägande delen kan livnära sig på gräs och ensilage. Något för Småland?

 

Miljöproblem kommer och går

mars 24, 2015

1987 skrev Stefan Edman en bok: Sverige är fantastiskt – men hur länge? Jag hittade den i bibliotekets utgallring. Det är en fin bok, fylld av kunskap och till en del naturskildringar,  Och också om miljöproblem:

Gullmarsfjorden som exempel på havsproblem.

Skogsskadorn

Jordbruket och landskapet,

Hur är det då i dag: Har Edmans farhågor besannats? Aktuella beskrivningar av Gullmarsfjorden talar mest om dess fina djurliv med ovanliga fiskarter. Faktikt hittade jag inget om miljöproblem i den aktuella informationen. Men det fanns en mycket noggrann undersökning från 1990. Döda bottnar och eutrofiering med kväve och fosfor  var ett stort problem, och jordbrukets bidrag var betydande, även om det inte var onormalt högt. Man gjorde insatser, rådgivning om stallgödsel osv. I vilket fall ses nu Gullmaren som en ekologisk och turistisk tillgång, inte som ett miljöproblem. Om det bara berodde på Sverige skulle vi nog vända Östersjön också.

Skogsskadorna. Det problemet har försvunnit. Det har faktiskt officiellt avskaffats.

Jordbruket. I boken talas en del om det  dåliga utnyttjandet av gödselns näring. Delvis är det en fråga om beräkningssätt (om grödan i en ogödslad ruta tar upp 50 kg kväve och en gödslad ruta som fått 100 kg kväve i gödsel tar upp 100, vad är då effektiviteten? 50% enligt differensprincipen men 100 enligt balansprincipen). Sådana frågor rör till. I vilket fall har vi förbättrat näringseffektiviteten och minskat förluster. En annan sak är mullhushållningen. På 1980-talet var mullhalten på nedgång. Höstbearbetning var normalt, halmbränning vanlig, skördarna var lägre.  Mullhushållningen är bättre nu.

Men storleksrationaliseringen fortsätter, fälten har blivit större, utrymmet för det vilda mindre på slättbygderna. Men det finns en ökad förståelse för mångfald.

Edmans farhågor för 30 år sedan har till inte besannats, och det var kanske bokens syfte. Men den globala konkurrensen begränsar jordbrukets möjligheter till miljöarbete och långsiktighet. Det borde vara en övergripande ekonomisk-politisk fråga att arbeta med

 

Konkurrenskraft, långsiktighet och helhet.

mars 13, 2015

 

Jag klagade över bristen på diskussion om detta. Det är väl egentligen så att det finns ingen riktig medvetenhet. Och ingen lösning att ta fram.

Om man söker på taggen ”ekonomi” på denna blogg  (gärna år bakåt) kommer det en del kommentarer om olika ekonomiböcker, flera miljöinriktade. Man ser problemen med trenderna i världen. Antingen ser man ”mera marknad” som en lösning, eller hamnar man i en uppgiven suck: vi måste ändra oss. Men konkret ”hur” för en global situation har jag inte hittat någon som diskuterat.

Men för industrin och skogsbruket fungerar väl den globala marknaden?

Skillnad jordbruk – industri: industrin kan flytta, den kan anpassa sig till marknaden (permitteringar osv), den sätter oftast sina egna priser.

Skillnad jordbruk – skog: avverkningen kan kortsiktigt anpassas efter marknaden, långsiktig lönsamhet är det normala kriteriet och kortsiktig konkurrens är onormalt.

För jordbruk borde långsiktig konkurrenskraft vara avgörande av systemskäl (jorden och landskapet är långsiktiga) men för jordbrukets kortvariga grödor blir det normalt den kortsiktiga ekonomin som bestämmer.

Jämför: kan man rangordna 5000 m löpare genom ett 100 m lopp?

För att konkretisera fortsättningen: exemplet i förra inlägget om halmförsäljning.

Managerns alternativ:

  1. sälja halm och öka inkomsten med 300 kr/ha. Men mullhalten sjunker, klimatgasutsläpp ökar, minskad bördighet leder till minskad skörd, om 30 år är vinsten borta.
  2. Bruka ned halmen och ha en stabil situation.

Samhället behöver alt 2.  Dagens styrsystem styr mot alt 1.     Hur kan man påverka?

Rådgivning, övertalning. Om detta bara blir lokalt (Sverige) minskar vår konkurrenskraft Marknaden tar ingen hänsyn till markförsämringen eller klimateffekten. Men ett globalt mullprogram skulle göra skillnad.

Bestämmelser om mullhushållning – samma effekt som ovan.

Ersättning för mullhushållning. 300 kr/ha skulle stabilisera läget. Nackdel: kontroll, administration, vem betalar?

Tvärvillkor i arealersättningen (dagens möjlighet): ger en styrning, dock i princip minskar EU sin kortsiktiga konkurrenskraft gentemot omvärlden.

Program för merbetalning av produkter. Vi har ju Sigill att bygga på. I princip tar konsumenterna kostnaden. Frågan är vilken omfattning det kan få.  Ekologisk odling? Frågan är om det förbättrar mullhushållningen. Och trots alla stöd från olika håll är omfattningen liten (ca 5% av växtproduktionen. Arealen är större men produktionen låg)).

Specialskatt på halmförsäljning. Skulle nog bromsa halmförsäljning, men inte ta bort omvärldens kortsiktiga fördel. Skulle också ge konstiga oönskade bieffekter.

Globalt program för långsiktighet. Ett WTO som värnar planeten och inte bara kortsiktig BNP. Dagens WTO värnar kortsiktig konkurrens. Detta borde vara en politisk diskussionspunkt.

I arbetet med FramtidsOdling har vi tagit fasta på möjligheten att komma förbi det hela genom att införa fånggrödor/eftergrödor som klarar mullförsörjningen även om man säljer halm. Då kan man kombinera ekonomi och ekologi.

Detta exempel har en tydlig koppling till marken. Andra frågor:

Odlingsåtgärder för minskad kemisk bekämpning, för ökad mångfald, för minskade förluster.

Antibiotika, djurhälsa mm.

 

 

Den ekonomiska drömmen

mars 9, 2015

Den ekonomiska drömmen om jordbruket är att global konkurrens leder oss framåt på en bra väg.

Det finns flera principiella hakar för denna dröm (som tråkigt nog är verklighet).

Den konkurrenskraft som betyder något är kortsiktig. Långsiktighet gör sig inte gällande. Se exemplet om halm nedan.

Sidoeffekter (externaliteter): miljöpåverkan kommer inte in alls. Resurseffektivitet bara i begränsad grad.

Men går det inte rätt bra ändå? Jo, vi är faktiskt på rätt väg på många sätt, men det beror mest på att vi lokalt har  gjort avsteg från den gällande principen. Och därför har vi dagens diskussion om det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Den modellen kan vara hållbar i ett verkligt och fysiskt perspektiv men det blir svårigheter i den ekonomiska världen.

Och detta gäller inte bara Sverige, utan långsiktiga program på många andra håll.

Nu till mitt exempel.:

En växtodlare har en hygglig växtföljd och brukar ner halmen för att hålla mullhalten. Det är ett stabilt läge. Men så får han möjlighet att sälja halm. Gör han det tjänar han 300 kr mer per hektar i snitt. Han förbättrar sin ekonomi och konkurrenskraft. Haken är att mullhalten och bördigheten långsamt minskar. Om 30 år har skördarna sjunkit så vinsten är uppäten.  Och marken har försämrats. Men det är en långsam process och för en ekonomiskt tänkande manager blir det naturligt att sälja halmen.

Men det finns långsiktigt tänkande hos många. Man vill bibehålla bördigheten. Men då förlorar man i konkurrenskraft i dagens läge. Det blir så att den kortsiktige vinner.

Andra exempel: resistenta sorter – behov av kemisk bekämpning, antibiotika i djurproduktion, överdriven driftsförenkling.

Detta går tvärtemot alla globala ekologiska mål. Men det diskuteras inte alls.

Nästa inlägg är tänkt att vara en diskussion om möjligheter.

Hjälp till med denna diskussion.

 

En låst jordbruksdiskussion

januari 11, 2015

Man fortsätter att diskutera två system, ekologiskt och k.onventionellt, trots att inget av dem i den form de har i dag är hållbart. Då kommer man ju inte framåt och diskussionen är till föga hjälp för beslutsfattare och allmänhet.

Man kan gå två vägar. Den ena är att reformera det ekologiska så att effektiv växtnäring är tillåten.

Den andra är att modifiera konventionellt så att kemisk bekämpning används mycket restriktivt och att långsiktig markvård och bra djuromsorg kan förenas med konkurrenskraft.

Då kommer systemen mycket nära varandra, vilket förstås är till nackdel för de stora kommersiella intressen som blivit knutna till ”ekologisk produktion”. Men vad vi får är ett jordbruk som har förutsättning att klara de stora utmaningarna för framtiden.

Modifierat konventionellt kommer ganska nära dagens svenska jordbruk. Det har börjat fungera kommersiellt i vår lilla vrå av världen, men frågan är om den trenden är hållbar och kan utvidgas. Den strider mot dagens paradigm: internationell priskonkurrens ska styra utvecklingen.

 

 

december 28, 2014

Juldagen 2014

Sjösalavägen 8 Åryd (Växjö)

Flyttning tar energi. Bl a från bloggande.

Det har varit en fin dag med barn och barnbarn. Mörkret faller men himlen är klar och genomskinlig. 7 grader kallt. Vinterns första egentliga köldknäpp.

Utforskade Växjö bibliotek och kom hem med 4 böcker om jordbruk, ekonomi och framtid. Dock inte den aktuella Den ekologiska drömmen, som var utlånad. Ska skaffa den snarast.

Men det är märkligt vad känsligt detta ämne är. Det kommer småsura kommentarer från bl a Lantbruksakademien och LRF. ”Det är inte bra att ställa system mot varandra”.  Men man kan fråga sig om det är bra att invagga medborgare och konsumenter i en tro att dagens ekologiska produktion är framtiden.

Att den inte står för sig själv utan är beroende av en bättre producerande omvärld visar bl a den andra aktuella diskussionen som gäller EU- förslaget om skärpta regler för den ekologiska produktionen. Man skulle inte i samma utsträckning som i dag få köpa produkter från den konventionella odlingen eller ha både ekologiskt och konventionellt på samma gård. ”Det går ju inte, Det slår undan benen för en stor del av dagens ekologiska produktion. Det måste ändras.”  Stora protester från den ekologiska sidan. Men om man är uthållig och oberoende skulle detta inte spela någon roll. Det demonstrerar tydligt ”den ekologiska drömmen”. Det är en dröm och inte framtiden, som det är utformat i dag.

Men den andra linjen, att global priskonkurrens ska styra jordbrukets utveckling är inte heller hållbar. Det blir ingen långsiktighet i den modellen. Nu har det ju på sista tiden blivit en gynnsam modifiering i diskussionen i Sverige. Våra hårdare regler om miljö och omsorg har fått viss betydelse på marknaden. Det vore bra om det vore början på en utveckling. Det skulle ge vidare utvecklingsdrivkraft.

Nu till ett par av de böcker jag nämnde.

Jorden är gammal – Bonden är ung. (Rädda vår jord). Lars Wilsson. Optimal förlag, 2011.

Det är en intressant genomgång av jordbrukets historia i vid mening. Det är inga vackra bilder som kommer fram. Förstörelse, rofferi, folkmord karakteriserar bilden. Det är en intressant och koncentrerad beskrivning.

Men slutkapitlen ägnas åt dagens jordbruk. Industriell odling och industriell mat som föröder både miljö, mark och hälsa. I stället framhålles Allan Savorys tanke om ”holistic management” av betesmarker för att öka produktionen, förbättra marken och lagra kol. Korna räddar världen.

Vidare ett projekt i USA. Joel Salatin, Polyface Farm. Han har enligt boken intensiv djurproduktion med intressanta koncept, använder varken mineralgödsel  eller bekämpning. Markerna lagrar kol och allt är miljövänligt. Och ekonomin är bättre än för omgivande gårdar.

Hur kan man vara så dum att inte använda dessa metoder och rädda världen?  Jag gick vidare till Internet.

Savorys framställning möter betydande kritik. Där den prövats har det inte fungerat, ”Felaktigt management” säger Savory. Men de som studerat frågan kan inte se att den håller, även om den i enstaka fall kan vara bättre än det man hittills gjort.

Polyface Farm: man köper in betydande mängder spannmål för sin djurproduktion. Den ger både energi och växtnäring så Polyface farm bygger faktiskt på det omgivande vanliga jordbruket som ger hög produktion. Så var det med den drömmen. Den är bra för Joel Salatin, men inget som räddar världen.

Det som är viktigt syns mig vara att arbeta för att förbättra vår jordbruksproduktion i både ekonomisk och ekologisk riktning: bättre hushållning, minskad insats av kemisk bekämpning, bättre markvård och markunderhåll, långsiktig syn.

Så till nästa bok:

Människoapans utmaning (Miljö, tillväxt och vår planets framtid), Niklas Elert. Timbro 2014.

Huvudtesen är att för framsteg behövs konkurrens och mångfald. Då sållas framgångsrika ideer och företag fram.

Det ligger mycket i bokens resonemang, men jag saknar en väsentlig diskussion: hur kommer långsiktiga hänsyn till mark och miljö till uttryck i konkurrenssituationen. Framtid (som ju finns i bokens undertitel) måste innebära långsiktighet i nuet. Men minskar inte sådana hänsyn den omedelbara konkurrenskraften? Detta dilemma är väsentligt för jordbruket men ekonomer tycks sky diskussionen. Också Elert.

 

Ett saknat ord: Kortsiktighet

mars 26, 2014

Konkurrenskraft är verkligen inne i diskussionen.  Många talar om att öka konkurrenskraften. Men det man talar om är KORTSIKTIG konkurrenskraft. Tar man med det låter det inte lika bra längre. Men verkligheten är sådan.

För den som tar långsiktiga hänsyn tappar i kortsiktig konkurrenskraft.

Nu börjar jag nog bli tjatig, men det kan inte hjälpas.

Nu får jag i stället berätta om en ny bok  jag läst.  Bengt Bodin: När vinden vänder. Om resurser, om vår förbrukning av dem, om den obönhörliga tillväxten som samhället strävar efter. Det ser inte ut att gå ihop, men för våra makthavare är det en icke-fråga. Konstigt nog, för det börjar ”klämma till” ganska snart. Vi kan uppfinna mycket och på det sättet vidga våra gränser. Men landytan, markresursen, är finit. Boken behövs och borde läsas av många.

Malthus har hittills haft fel. Vi har ökat skördar och produktion och fyllt behoven. Till hjälp har vi haft metoder som Malthus inte kunde ana.

Om man dock försöker hitta möjligheter – vad då? En blandning av reella möjligheter och visioner:

Vi kan både öka skördar och konsumera mer rationellt. Mindre animalier, mindre spill.

Nya solceller och jonfilter gör det möjligt att avsalta havsvatten och odla i öknar.

Mat ur vattenväxter och skog,

Vi får jobba på.