Posts Tagged ‘försörjning’

GMO, Science, mull, Odling i Balans

mars 9, 2016

Ja, livet är fullt av intressanta glädjeämnen. GMO? Det är lite utmanande. Tillämpningen ska inte överdrivas och t ex kopplas till bekämpningsmedel. Men det är ett kraftfullt verktyg som ska användas med omdöme. I Science 19 febr finns en notis: ”Plant scientists: GM technology is safe.” ”Ett klart ställningstagande från växtbiologer”. Mycket av den negativa diskussionen grundar sig på en felaktig vetenskaplig rapport som drogs tillbaka. Vetenskap ska ifrågasättas, det ligger i dess natur, men det överdrives i dag. Det lär finnas de som inte tror jorden är rund, så alla är inte överens om den teorin.

Odling i Balans. Ja vad är det? Ett projekt, en förening, en praktisk utvecklingsidé? Ett tjugotal jordbruk strävar efter att kombinera ekonomi och miljö i praktiken, sedan tjugo år. Man blir imponerad när man ser vad som kan göras med den kunskap vi har. I målsättningen ingår att minimera användningen av kemisk bekämpning. För det måste vara ett mål för jordbruket.
Ekologisk odling avstår (nästan) från kemisk bekämpning, men de har så många andra begränsningar att det inte är ett hållbart helhetskoncept utom i begränsad skala. Trots det tävlar handel och samhälle om att driva komsumtionen åt det hållet. I den polariserade diskussionen går allt positivt intresse åt den sektor som producerar kring 5% av produktionen och inte är storskaligt hållbar. (Just detta är inget glädjeämne. Men för enskilda odlare har jag stor respekt och sympati).

Mull. Har tagit upp mycket av min tid och intresse ett tag. Å ena sidan ett stort engagemang för markvård och mull, särskilt internationellt. Å andra sidan svårt att se positiva effekter i många odlingsförsök. Vad är sanning egentligen? Som vanligt är den komplex. Man kanske får se vidare än till enskilda odlingsförsök.

I dag kom alltså både Science och Astronomy i min brevlåda. Vilken fröjd att följa utvecklingsområdena.Men man får också en känsla för vår utsatthet på lång sikt. Jordklotets magnetfält försvagas på lång sikt, och vi är nog på väg en stor försvagning och en omkastning av polerna om tusentals år. Nåväl, man får väl klara sig utan magnetkompasser. Men det innebär också att skyddet mot omgivande strålning minskar. Det kan bli en utmaning att ta tag i. En tröst är att detta har skett många gånger under årmiljonernas lopp och djurvärlden har klarat sig.

Annonser

Uppdatering möjligheter.

december 16, 2015

Det här är dels från en konferens i Cambridge (International Fertiliser Society) dels från tidskriften Science plus något annat.

Mycket arbete pågår för att förbättra både produktion och miljö:
Jaga fosforförluster
Anpassad kvävegödsling
Fokus på markstruktur och förbättrad skördepotential
Optimering kalktillstånd
Fånggrödor, eftergrödor för förbättrad miljö och hållbarhet.

Men – en suck från en prominent forskare från Rothamsted, Keith Goulding: i England användes för lite kalk för jordbruket har svårt med långsiktiga frågor. ”Economy beats agronomy” Och detta är en knäckfråga inte bara vad gäller kalkning utan också t ex mullhushållning och en hel del annat. Mycket kunskap tas fram men kan man inte visa kortsiktig lönsamhet blir det svårt med tillämpningen. Det är ju kortsiktig konkurrenskraft som gäller i dag. Det här är ju ett tema jag nästan varit tjatig om, och det är intressant att detta kommer fram så tydligt i en internationell konferens. Det behövde lyftas mer till den ekonomisk – politiska sfären, men det är svårt att överbrygga den gränsen.

Det finns några utvecklingar.
Lokala marknader, närproducerat. Det ger möjlighet att lokala värden och miljövärden kommer in i marknaden.
Lantmännen och kanske flera ger merbetalning för en premiumkvalitet för spannmål, där produktionen följer givna miljöregler.
”Natural capital – valuing the planet”. En bok av Dieter Helm. Argumenterar för ett system där naturkapitalet får styra, inte kortsiktig produktionskostnad.

För det är ju faktiskt så att vårt globala livsmedelssystem (grunden för hela vårt samhälle) i dag har ett felaktigt och kortsiktigt styrsystem.

Vi försöker förbättra på olika sätt, t ex nationella regler, men vi har sett att det inte gick i längden. Det jag jobbar med i Framtidsodling är att ta fram förbättringar som också ger lönsamhet, win-win möjligheter. Man kommer en bit men det avhjälper inte grundproblemet att det är kortsiktig ekonomi som styr.

Siffror att fundera över

oktober 22, 2015

Lester Brown är en profil inom området försörjning, jordbruk, miljö. Länge drev han WorldWatch Instite, numera Earth Policy Institute.

Han har gjort en bok, Plan B 4.0 (2009) om hur jorden ska kunna räddas. Boken är ju inte riktigt ny, men aktuell så det räcker.

Han har satt pengar på plan B.  En summering, sifforna är kostnad i miljarder dollar per år.

Utbildning mm: 24.   Hälsa och familjeplanering; 53.

Trädplantering: 23.   Bättre markvård: 33.  Åtgärder fiske: 13.  Biologisk mångfald 31.  Vattenhushållning 10.

Tillsammans blir det 187 miljarder dollar, per år. En omöjlig siffra?

Vi kan jämföra med militärutgifterna. Den siffran är 1464. Plötsligt syns det faktiskt möjligt att vända utvecklingen. Om vi vill.

——-

En annan intressant diskussion i denna bok:

Animalier kostar mycket resurser. Men vi har mycket betesmark, faktiskt åtskilligt mer än åkermark. Och där växer gräs. Det finns inget bra sätt att utnyttja den resursen utom genom växtätande djur. Det är stor skillnad på djurproduktion baserad på gräs, halm o dyl och djur som utfodras med spannmål.

Å andra sidan lyfter han fram följande fråga: Majs ger 4 ggr högre produktion än soja. Kan det då inte vara bättre att odla majs till kalkoner som producerar protein med 50% effektivitet än att gå ner till 25% för att odla soja.

———

Några tänkvärda siffror från en ännu äldre bok: Gösta Ehrensvärds En väv av möjligheter, från 1960.

Förluster vid transport av energi, 2000 km:  Stora tankfartyg 0,8%,  pipelines  1%,  kraftledning 440 kilovolt mer än 10%.

Nu har mycket hänt på teknikfronten. Det skulle vara intressant med en uppdatering.

 

.

Tråkigt, Naturskyddsföreningen.

oktober 8, 2015

 

Med en blandning av fakta och halvsanningar fortsätter SNF att polarisera jordbruksdebatten Jag syftar på skriften ”Rent mjöl i påsen”. Jag såg lite hopp efter ett gemensamt inlägg av Johanna Sandahl (SNF) och Bengt-Olof Gunnarsson (Lantmännen) om ”Miljösmart produktion” i Land 25 september. Men i ovannämnda skrift är det bara ekologiskt som gäller. Annat är o-ekologiskt (ordet nämns flera gången i skriften) och fel.

Man säger i skriften att 5% av spannmålen är ekologiskt producerad och drar slutsatsen att det måste öka.  Men det finns flera mer relevanta slutsatser:

Det är åtskilligt viktigare att förbättra de 95 procenten miljömässigt än att öka de 5. Detta borde vara i SNFs intresse. Greppa Näringen och Odling i Balans betyder åtskilligt mer än KRAV för miljön.

Det är faktiskt märkligt att trots allt stöd från samhälle, konsumenter och media under flera decennier den ekologiska växtodlingen har så liten omfattning. För potatis är det ca 2%. Behövs ännu mer stöd? Men då vore det bättre att lägga det på allmän miljöutveckling i jordbruket. Att polarisera mer? En enkel match, men bara till skada.

Jordbruket, försörjningen, är fundamentalt för samhället. Vårt stora problem är att inget av de huvudalternativ man diskuterar, eko-produktion med dagens regler eller vanlig produktion under global konkurrens,  är hållbara och miljöriktiga. Varför är inte eko-produktion hållbar? Två punkter:

  1. Skördarna är för låga. Det globala samhället behöver mer produktion, inte mindre, ”Ja men vi kan väl ligga lågt, andra får producera”. Det är ett ohållbart resonemang. Skriften säger 50 % skörd för vete och 60-80% för havre/korn för eko-produktion. Jordbruksverkets statistik ger lägre siffror för havre/korn. Men i dessa angivelser är inte inräknat de arealer för träda och gröngödsling som ofta används i de ekologiska systemen. Så siffrorna är ännu lägre.
  2. Eko-produktionen har betydande stötta från det vanliga jordbruket (gödsel, foder, markbyten). Utan en omvärld av vanligt jordbruk skulle ekoproduktionen sjunka ännu mer. Det finns rapporter om detta (Jordbruksverket). Det tydligaste och mest aktuella beviset är dock eko-sektorns reaktion på EU-förslag om skärpta regler om detta. ”Det slår undan benen på vår ekologiska produktion”. Man fick behålla sin stötta.

En tråkig utveckling är på gång:  En liten, för försörjningen och miljön i stort nästan betydelselös sektor, får allt miljöintresse, medan de 95 viktiga procenten föraktfullt lämnas åt sitt öde i global konkurrens, för att inte säga förtalas. Är det verkligen i miljöns och naturens intresse att främja denna utveckling?

Skriften kan inte undgå att nämna framsteg inom kvävestyrning mm. Man nämner dock inte odlingssystem med fånggrödor eller reducerad jordbearbetning. Vi håller på att utveckla ett helt annat jordbruk än det vi hade för 20 år sedan. Av allt att döma håller vi nu på att öka mullhalterna i växtodlingsjordbruket genom ökade skördar, bättre skörderestbehandling och management. (Jag syftar då inte på den aktuella rapporten om ökade mullhalter i allmänhet).

Skriften refererar en del av mina arbeten om kväve. Och enbart ekonomisk kvävestyrning är problematisk. Men vi är på väg mot en mer ekologisk, baserad på grödans aktuella behov. Skriften tar upp de problem jag såg. Men man förbigår helt det jag rapporterar om att kvävegödsling befrämjar mullhalten. I svenska försök binder kvävegödsling ca ett kg kol per kg gödslat kväve. Det uppväger faktiskt tillverkningsutsläppen för kväve.  I stället trycker skriften på mullhaltsminskningen under slutet av 1900-talet, och slutsatsen blir att det vanliga jordbruket utarmar jordarna. En helt felaktig slutsats i dagens läge.

Skriften framhåller sambandet med djurproduktion på gården eller närområdet. Och visst är det önskvärt. Men skulle vi ha 0,6 djurenheter per hektar (en hygglig ekologisk balans) på 2,5 miljoner hektar blir det 1,5 miljoner djurenheter. 2014 var det totalt ca 1 miljon i Sverige. Samtidigt bör vi minska på animalier av flera skäl, också enligt skriften.  Det hela går inte riktigt ihop.

Jordbruksproduktionen har problem med dagens kortsiktiga globala marknadspolitik. Det skulle behövas motåtgärder på olika nivåer, alltifrån WTOs sätt att fungera till lokala marknader.

Framtidens jordbruk har möjligheter att bli både klimatpositivt och fossilfritt, och detta kombinerat med en hög produktion som försörjer världen, åtminstone 9 miljarder. Vi har redan kunskap för detta. Man skulle önska att vi åtminstone inom Sverige kunde samarbeta om en kunskapsbaserad utveckling (utan fundamentalistiska murar) som gynnar också miljö och hållbarhet. Låt oss anknyta till det som inledningsvis nämndes om Land 25 september

Miljövårdsberedningen seminarium

september 29, 2015

Faktiskt en riktigt bra dag.

Varför var den då bra. Sammanfattningsvis drogs följande slutsatser:

Höga skördar och effektiv produktion är bra ur klimatsynpunkt.

Vktigt att arbeta med skördegapet (skillnaden mellan möjlig skörd och praktisk skörd).

Viktigt arbeta med utveckling av bra och uthålliga odlingssystem

Effektivisering av olika slag viktigt, från sensorstyrning till effektiv förädling.

Alltså: Hållbar intensifiering, vilket också nämnde

Gårdsnära försök borde utvecklas.

Hela övningen var utvecklingsbetonad. Jag tror knappt ordet ”ekologisk odling” nämndes. Högre produktion och effektivisering var nyckelord., men det är underförstått att detta ska göras på ett ekologiskt sätt i ordets rätta betydelse.

 

Men den allmänna framtidsteckningen var mörk. SLU arbetar med 4 scenaria:

1.En överexploaterad värld (Business as usual. Det är ju det vi har)

2.En värld i balans (för 8 miljarder, vilket redan är överspelat). Sustainable intensification + teknisk och social utveckling.

3.Ändrad maktbalans i världen. Kina och Indien m fl tar över. Vi  i Europa får ev producera mat

  1. En fragmenterad värld. Svaga institutioner. Storföretag (och kanske grupperingar som ISIS,min anm) styr.

Det finns ju bara ett alternativ att jobba för, nr 2, vilket vi ju gör. Men det är trögt. Men antagligen går vi mot 10 miljarder. Och 3, kanske 4 graders temperaturhöjning. Det kan innebära 1 m  högre havsyta. Många miljoner människor (Nildeltat, Asien) måste flytta på sig. Vart? Tidsskala 100-200år.

För Sveriges del:

Varmare. Torrare somrar, blötare höst-vinter.  Men vi är fortfarande begränsade av en lång mörk period.( Vidare finns en möjlig risk att Golfströmmen avtar vilket får mycket stor betydelse, men detta nämndes inte.)

Vi kommer att behöva all vår åkermark.

Jag vill gärna bidra med en mer optimistisk utvecklingsbild. Det får bli ämne för nästa post.

 

 

Utveckling, några olika aspekter från aktuella böcker

augusti 16, 2015

The big Ratchet (How humanity thrives in the face of natural crisis). För fattare Ruth de Fries, professor of sustainable development, Columbia University.

Ratchet (låt oss översätta med framsteg) – Hatchet (bakslag) – Pivot (omställning), detta tretal karakteriserar mänsklighetens utveckling.

Jordbruk – befolkningsökning, städer, kultur – försörjningsproblem och tillbakagång.

Växtföljder med baljväxter- ytterligare befolkningsökning – nya försörjningsproblem.

Mineralgödsel – bättre tryggad försörjning – miljöproblem

Bättre teknik och kunskap – mer harmoniskt jordbruk – nya utmaningar om miljö och försörjning.

Boken behandlar livets utveckling på jorden och innehåller mycket sammanfattande kunskap. Tonen är optimistisk. Vi har alltid hittat utvägar när kriser uppstått.

Förresten har De Fries i en aktuell artikel i Science riktat uppmärksamhet på ett nytt problem: Mineralämnen i kosten. En del nya sorter har lägre halt av järn och zink än gamla. Kosten riskerar bli mineralfattigare. En ny faktor för växtförädlare att ta hänsyn till.

 

Omställningens tid. Björn Forsberg.

En bok med helt annan ton. Vi har passerat Peak Oil, allting kommer att gå nedåt men vi vägrar att anpassa oss. Faktiskt behandlas flera problem som jag också har diskuterat: kortsiktigheten i samhället och ekonomin, en evig tillväxt fungerar inte, men ändå blir boken jobbig. Det finns så många positiva ansatser som kunde tas upp, men författaren hamnar i små udda saker som permakultur, biokol, stadsodling. Visst kan detta vara av betydelse som komplement och kanske yttersta räddningsplankor om samhället kollapsar men innan dess finns mycket att göra.

Min egen bok: Mat – klimat – miljö från 2010.  Det finns som PDF .Är fortfarande aktuell,

En väv av möjligheter – i dag.

augusti 13, 2015

En lista på några stycken som gäller försörjning och miljö.

Att öka produktionen med 50% inom några få decennier – är det möjligt? Det finns två sätt: att öka skördarna och/eller ta fler skördar per år. Hos oss har vi en outnyttjad potential augusti – oktober. Det finns möjliga grödor, inte minst energigrödor. Det är fråga om att bygga system så det blir en marknad. Det finns flera systemfördelar att utveckla.

Jordbruket kan bli fossilfritt. Ekologisk jordbruk kan bli fossilfritt på en låg produktionsnivå, men vårt vanliga jordbruk kan bli det på en hög produktionsnivå. Visserligen behövs kvävegödsel och drivmedel men man kan kompensera det med att producera motsvarande mängd högvärdig energi samtidigt som man har full vanlig jordbruksproduktion.

Man kan då också bli inte bara klimatneutral utan klimatpositiv.

Med optimerade odlingssystem finns möjligheter att minska bekämpning.

Inom några decennier har vi nog fossilfri ammoniaktillverkning.

Med rätt teknik är det kanske inte fel att bränna stallgödsel för energi. Det möjliggör bättre tillvaratagande och fördelning av fosfor. Vi minskar kväveutlakning och ammoniakavgång, men mister en kväveresurs. Det får vägas samman. Ska nog samutvecklas med stallsystem och gödselhantering.

—————-

Att bevaka:

Ammoniakförluster från biogödsel.

Kol och mull långsiktigt. Under några decennier kan vi bygga in kol i många jordar, men i längden går vi mot en jämvikt.

Mångfalden

Sen är klart – vi kan klara detta 50% mål, men sen?

 

Ekobruk 2.0

april 14, 2015

Vad är det? Det är en vision i en debattartikel av 4 prominenta lantbruksjournalister.

http://www.unt.se/asikt/debatt/ekoodlingen-lika-oekologisk-3654734.aspx

Tidigare i denna blogg (11 jan) finns ett inlägg där jag beklagar det låsta diskussionsläge som finns mellan ekologiskt och konventionellt. Det är just detta som tas upp i debattartikeln. Inget av alternativen håller för framtiden utan de måste vidareutvecklas eller förenas. Målet kallas Ekobruk 2.0. Det är en formidabel utmaning.

Som det ser ut i dag finns en liten ekologisk nisch (4% av spannmålsproduktionen, 2% av potatisproduktionen) som får allt miljöintresse , medan 96% av produktionen ska priskonkurrera på en i praktiken global spotmarknad. Det är en ohållbar situation.

Är det någon som hajar till för ovannämnda siffror? Man skulle kunna tro att andelen ekoproduktion skulle vara större mot bakgrund av dess stora stöd under flera decennier från samhälle (extra bidrag, FoU och institutioner), konsumenter (merpris) och handel (marknadsföring). Arealen är visserligen större men det är ju produktionen man bör se på.

Två visa böcker

mars 15, 2015

 

De är inte nya. De är skrivna av politiker, en som ska bir det och en som är etablerad sen länge.

Marit Paulsen: Lurad av laxen och Isabella Lövin: Tyst hav.

”Lurad av laxen” (Sant och falskt om maten) handlar om hela matproduktions- och livsmedelssystemet, bara till en liten del om fisk. Ett huvudbudskap: det vi ska bry oss om är verkliga effekter på försörjning, miljö och hälsa, inte etiketter och slagord som ”naturlig mat”, ”ekologiskt är hälsosamt och miljövänligt”, ”fett är inte bra”, ”kolhydrater är inte bra”, ”det var bättre förr”, ”E-nummer är farliga” osv.

Vi behöver ett högproducerande och effektivt jordbruk för att försörja världen och det ska grundas på vetenskap och kunskap, inte på dogmatik. Men det är oroande att så mycket av utvecklingen styrs av stora agroindustriella komplex.

Läs boken. Om den inte finns i handeln finns bibliotek.

”Tyst hav”. Om den internationella kapplöpningen om att få upp så mycket fisk som möjligt med allt effektivare teknik och den rovdrift det medfört. En både spännande och tragisk bok. Men den handlar ju om ”allmänningens tragedi”.

Det känns bra att dessa båda författare är aktiva politiker på hög nivå.

Sedan kan man fråga sig om inte marken är en sorts global allmänning trots att den är privat. Det är ingen konkurrens om utnyttjandet direkt nu, men gentemot framtida generationer. Där markvård kostar pengar betyder den minskad konkurrenskraft. Slutsats: se till att den lönar sig direkt, och att det kan visas. Och det är det vi jobbar med.

www.framtidsodling.se

PLANETARY BOUNDARIES  OCH SUSTAINABLE INTENSIFICATION.

januari 24, 2015

(Inför workshops med skånska jordbrukare i vår)

Man kan se i dag 2 globala diskussionspunkter inom vårt område:

  1. Hur ska vi kunna försörja den ökande befolkningen?

(Hållbar intensifiering)

 

  1. Hur ska vi få bukt med civilisationens miljöeffekter, som redan är för höga?

(Planetens gränser, Planetary boundaries)

Hållbar intensifiering inkluderar miljöproblematiken för jordbruksproduktionen.

Planetens gränser (ny uppdatering sätter fart på diskussionen) har fastnat för konkreta siffror. För kväve anges 35 millioner ton N globalt som nyfixerat kväve (kvävefabriker + biologisk fixering ). Dagens användning är 4 ggr högre! Man blir ju lite fundersam hur det här ska kunna gå ihop.

När man ser på bakgrund och diskussion klarnar bilden något. Det gäller att effektivisera, recirkulera och minska förluster på alla punkter. För det är utflödena som är huvudproblemet, inte själva användningen.

Civilisationen håller på att spränga sina gränser. Och det accelererar. Alla talar om Tillväxt. Det är som att vara i ett fordon som är på väg mot farligt väglöst land men det finns varken ratt, koppling eller broms, möjligtvis gaspedal och den kan man bara öka med. Planetens Gränser är en väckarklocka.

Allt detta är förstås en stor utmaning för jordbruket.

Det är ju inte Planetens gränser som är huvudproblemet, det är ekonomin och konkurrenskraften inom det egna lilla landet.

Ska det behövas pålagor, skatter, detaljregler, kontroller? Utan att det egentligen blir bra.

Eller går produktionseffektivisering och miljöeffektivisering möjligtvis att förena?

Vi är övertygade om det. Vi har mött mycket utvecklingskraft och utvecklingsvilja hos jordbrukarna. Det är bakgrunden till dagens övning.

Ökad produktion, bättre hållbarhet och minskade miljöeffekter kopplat med bättre ekonomi – det är utmaningen.

Några steg:

Utnyttja dagens kunskap

Skaffa mer gårdsegna och helst fältspecifika data (skördar, analyser mm)

Tänk igenom helheten,  finns alternativ att tänka på? Tänk Förbättring!

Räkna på alternativen.