Posts Tagged ‘försörjning’

PLANETARY BOUNDARIES  OCH SUSTAINABLE INTENSIFICATION.

januari 24, 2015

(Inför workshops med skånska jordbrukare i vår)

Man kan se i dag 2 globala diskussionspunkter inom vårt område:

  1. Hur ska vi kunna försörja den ökande befolkningen?

(Hållbar intensifiering)

 

  1. Hur ska vi få bukt med civilisationens miljöeffekter, som redan är för höga?

(Planetens gränser, Planetary boundaries)

Hållbar intensifiering inkluderar miljöproblematiken för jordbruksproduktionen.

Planetens gränser (ny uppdatering sätter fart på diskussionen) har fastnat för konkreta siffror. För kväve anges 35 millioner ton N globalt som nyfixerat kväve (kvävefabriker + biologisk fixering ). Dagens användning är 4 ggr högre! Man blir ju lite fundersam hur det här ska kunna gå ihop.

När man ser på bakgrund och diskussion klarnar bilden något. Det gäller att effektivisera, recirkulera och minska förluster på alla punkter. För det är utflödena som är huvudproblemet, inte själva användningen.

Civilisationen håller på att spränga sina gränser. Och det accelererar. Alla talar om Tillväxt. Det är som att vara i ett fordon som är på väg mot farligt väglöst land men det finns varken ratt, koppling eller broms, möjligtvis gaspedal och den kan man bara öka med. Planetens Gränser är en väckarklocka.

Allt detta är förstås en stor utmaning för jordbruket.

Det är ju inte Planetens gränser som är huvudproblemet, det är ekonomin och konkurrenskraften inom det egna lilla landet.

Ska det behövas pålagor, skatter, detaljregler, kontroller? Utan att det egentligen blir bra.

Eller går produktionseffektivisering och miljöeffektivisering möjligtvis att förena?

Vi är övertygade om det. Vi har mött mycket utvecklingskraft och utvecklingsvilja hos jordbrukarna. Det är bakgrunden till dagens övning.

Ökad produktion, bättre hållbarhet och minskade miljöeffekter kopplat med bättre ekonomi – det är utmaningen.

Några steg:

Utnyttja dagens kunskap

Skaffa mer gårdsegna och helst fältspecifika data (skördar, analyser mm)

Tänk igenom helheten,  finns alternativ att tänka på? Tänk Förbättring!

Räkna på alternativen.

 

Världens miljöhistoria

januari 18, 2015

En bok av J Donald Hughes, 2005, SNS förlag. 412 sidor.

Hur göra en bloggpost av detta? En kortversion: Mänskliga samhällen är beroende av att miljön kan leverera tillräckligt met mat och andra nyttigheter. Samt i många fall ekosystemtjänster som vattenhushållning mm.

Historien igenom har samhällenas befolkning vuxit tills ekologins gränser uttömts. Då har man fått försörjningsproblem följt av sönderfall. Exempel från sumererna, Aten, Florens, Romarriket, Polynesiska öar, Mayafolket mm.  Det finns några undantag: Inkas men dom blev erövrade innan det blev kris, kanske Hopi-indianerna och det gamla balinesiska samhället. Frågan är om vår civilisation klarar skivan.

Visst har det hela tiden också funnits förnuftiga röster om ta vara på jorden och skogarna. Också de stora religionerna talar om varsamhet och försiktighet.

Men varken visa män eller religiösa urkunder eller föreställningar har hittills lyckats tillräckligt bromsa samhällets expansionslust (möjligt undantaget vissa naturreligioner). Det behövs mycket konkreta incitament för enskilda människor för att modifiera utvecklingen.

Vi har en unik situation för det gäller hela civilisationen, inte ett lokalt samhälle. Det finns positiva faktorer:

Ökad helhetskunskap och medvetenhet, miljövänlig teknik. återanvändning samt möjligen begynnelsen av ett ökat helhetstänkande hos många människor.

Så långt boken. Den är värd att läsa.

Under de cirka 10 år som gått sedan den skrevs har åtminstone viss positiv utveckling skett

 

 

 

 

En låst jordbruksdiskussion

januari 11, 2015

Man fortsätter att diskutera två system, ekologiskt och k.onventionellt, trots att inget av dem i den form de har i dag är hållbart. Då kommer man ju inte framåt och diskussionen är till föga hjälp för beslutsfattare och allmänhet.

Man kan gå två vägar. Den ena är att reformera det ekologiska så att effektiv växtnäring är tillåten.

Den andra är att modifiera konventionellt så att kemisk bekämpning används mycket restriktivt och att långsiktig markvård och bra djuromsorg kan förenas med konkurrenskraft.

Då kommer systemen mycket nära varandra, vilket förstås är till nackdel för de stora kommersiella intressen som blivit knutna till ”ekologisk produktion”. Men vad vi får är ett jordbruk som har förutsättning att klara de stora utmaningarna för framtiden.

Modifierat konventionellt kommer ganska nära dagens svenska jordbruk. Det har börjat fungera kommersiellt i vår lilla vrå av världen, men frågan är om den trenden är hållbar och kan utvidgas. Den strider mot dagens paradigm: internationell priskonkurrens ska styra utvecklingen.

 

 

Hungerns planet

januari 9, 2015

En bok av Lester Brown.

Författaren är en välkänd och välrenommerad auktoritet. Han här sammanställt en rad fakta och utvecklingstendenser som i sig är kända, men när de samlas ihop blir slutsatsen skrämmande. Hungerns planet är här inte än. Kan vi hindra att den kommer?

Vi har nu matreserver för ca 70 dagar globalt. Det betyder ju ungefär att om skördar och produktion minskar med mer än 20% räcker inte maten.

Befolkningen växer, framför allt i de delar som har det sämst. Nigeria och Pakistan väntas t ex ungefär fördubbla sin folkmängd till 2050.

I många delar av världen ökar köttkonsumtionen vilket kräver mer resurser.

Markförstöringen är betydande. På en tredjedel av världens jordbruksareal eroderas matjorden snabbare än den hinner nybildas.

Vatten överutnyttjas, reserver sjunker. Jordbrukets bevattning kan inte upprätthållas i nuvarande omfattning.

Varmare klimat ger sjunkande skördar. Dels har värme direkt skördesänkande effekt i området en bit över 30 grader, dels kommer torkperioder och annat extremt väder ge skördeförluster.

Vår civilisation är inte grundad på sådant som ger BNP (ekonomi). Den är faktiskt grundad på matjorden också i vår tekniska och ekonomiska värld.

Vad göra? Var och en av de faktorer som nämnts ovan kan man arbeta med, alltifrån befolkningstillväxt till klimatpåverkan. Det presenteras en åtgärdslista som hamnar på 187 miljarder dollar årligen. Det är mycket pengar, det är ca 15% av världens militärutgifter

Våra behov, resurser och miljö

januari 2, 2015

2014-12-31

Food security, The challenge of feeding 9 billion people.

Det är titeln på en sammanfattande genomgång i en bilaga till Science 5 dec 2014. Den publicerades dock först 2010.  10 forskare, främst brittiska, ligger bakom. Några punkter.

Världen behöver 70-100% mer mat kring 2050. Odlingsarealen kan ökas bara marginellt,  biologisk mångfald är redan under starkt hot.

Det är alltmer erkänt att matproduktionen och faktiskt hela kedjan produktion-konsumtion måste vara uthållig. En viktig fråga är: i vilken skala?  Globalt är det övergripande. I övrigt: nationellt, regionalt, enskilda gårdar?  Hur ska vi arbeta?

Man diskuterar 5 arbetsområden:

Öka skördarna, minska skördegapet mellan känd och tillämpad teknik.

Förbättrade grödor med högre produktion.

Minska svinn i hela kedjan.

Ändra dieten, t ex minska animalier.

Vattenkultur, fiskodling.

Av dessa 5 områden menar man att frågan om animalier är den svåraste. Där finns både plus och minus. Många gräsmarker kan inte utnyttjas utan betande djur. Man räddar inte världen genom att inte äta kött, men den pågående stora ökningen i animaliekonsumtion är oroande.

I utvecklingsarbetet behövs genteknik, men den ska användas med noggrant övervägande.

Att klara försörjningen och samtidigt uthållighet, mångfald och miljö är en gigantisk utmaning. Man avslutar med följande (i fri och förkortat översättning):

Det behövs en revolution i samhälls- och naturvetenskaper som rör matproduktion, likaså att barriärer mellan discipliner rivs ned. Det gäller inte bara att maximera produktion, utan att optimera ett komplext mönster produktion – miljö – samhälle.

 

Ja detta är faktiskt grunden till Sustainable Intensification, Hållbar intensifiering, som vi ju håller på med inom FramtidsOdlings ram.

Några personliga reflektioner om bedömning hållbarhet:

Om skalan: Alltför liten skala, t ex en gård, kan styra fel. T ex kan en enstaka gård  förbättra hållbarhetsdata genom att ha stor andel av t ex klöverfrö och konservärter, men risken är stor att detta bara reducerar möjligheterna för andra om marknaden är begränsad.

Om sektorer: För utvecklingen är det viktigt att man optimerar en helhet, att t ex energiråvaror på lämpligt sätt ses tillsammans med energiproduktion. Likaså att transportarbete i jordbruksproduktionen tas hänsyn till där

Speciellt om kväve: Ser man bara på tillverkningen förbrukas energi. Ser man bara på användningen bindes solenergi. I dagens svenska växtodling räknat på energienheter får man ut 6 ggr mer än insatsen. Men insatsen i dag är fossil energi (gas), solenergin är bunden i växtmassa.

Kan vi koppla ihop kväveproduktionen och växtmassan? Det går knappast genom en liten ammoniakfabrik på gården, inte gärna genom regional enhet (liten, ineffektiv, transportintensiv). Men växtmassa kan ge biogas, ammoniakfabriken använder gas. Ett gasnät, reellt eller ”virtuellt” kan binda ihop det. Då kan bilden se ut så här:

Vi producerar 8000 kg vete + 4000 kg halm. Insats 200 kg N med energiinsatsen 2400 kwh.

Halm kan i lämplig kombination vara en biogasråvara, 4000 kg halm kan ge 2800 kwh ren gas. Av den kunde man göra 230 kg N i kvävegödsel och samtidigt blir det ca 20 kg N i biogödsel att gödsla med lokalt. Om vi använder halmenergin för kvävetillverkning täcker vi behovet med råge.

I ett globalt sammankopplat gasnät skulle det hänga fysiskt samman. Vi har ju inte det, men det finns en koppling via energimarknaden. Den typen av lösningar främjar global hållbarhet.

Kvävegödsel ska ses som en energiinvestering, inte en energiförbrukning. Den kan med dagens teknik göras oberoende av fossil energi. För ammoniaksyntes behövs bara energi och vatten. Och mycket händer på det området.

 

 

Det rör sig, möjligheter och hot

april 2, 2014

Från Ny Teknik.

Gurkodling i öknen.

Genom ett kombinerat system med solenergi, smart utnyttjande av enkla lösningar som med havsvatten fuktade perforerade väggar och avsaltning med solenergi har man lyckats skapa ett självförsörjande odlingssystem baserat på sol och havsvatten.

Effektivare växter med kolnanorör:

Växter kan suga upp kolnanorör och bygga in dem i kloroplasterna. Det gör att de  fångar mer solljus.  Fotosyntesen har i preliminära försök ökat med 30 %.

Från Science

Klimathot

IPCC kommer med än allvarligare klimatutsikter. Många åtgärder är på gång men frågan är om vi hinner.

Golfstömmen leder värme till Nordeuropa. Nu har man upptäckt att den stängdes av under förra mellanistiden för 100 000 år sedan. Bara kortare tider på några hundra år, men i alla fall. Då var klimatet några få grader varmare än nu, vilket man tror är orsaken. Det varmare ytvattnet i Arktis snannar kvar i ytan och därmed bromsas hela cirkulationen. Och man säger, ungeför; ”Det kan leda till lokala klimatförändringar”.  Oj då. Det är vi som är lokala.  Nu kanske detta händer oavsett vad vi gör. Men det är i alla fall oansvarigt att bidra till denna utveckling.

 

Konkurrenskraft, miljö och framtid.

november 22, 2013

Lantbruksakademien hade häromdagen ett seminarium om jordbrukets konkurrenskraft.

Ett ungefärligt citat från diskussionen; ”När det är spotpriset på världsmarknaden som är norm är det omöjligt att konkurrera med miljö och andra mjuka värden.” Det blev inte emotsagt även om flera inlägg tog upp möjligheten att bättre informera och sälja in svenska mervärden.

Ett inlägg berörde de offensiva satsningarna på ökad produktion i andra länder. ”Sustainable Intensification” vart tog det vägen i Sverige?

Jo- det känns ju bra att kunna konstatera att det är just det vi håller på med i FramtidsOdling just ju. Se nedan.

I Science 1 nov finns ett arbete om Nordamerikas präriejordar och hur du har förändrats när de uppodlades. Man har kartlagt mikrobsamhällen och funnit en stor nedgång i mångfald. Detta behandlas också i ett Perspective, skrivet av Mary C. Scholes, Sydafrika (ledamot av vår svenska Lantbruksakademi) med medarbetare. Det finns en underrubrik: ”Modern agriculture diminishes the diversity of soil biota, thereby reducing long-term soil fertility”. Emellertid har hon en mycket insiktsfull slutkläm: ” ..it is not possible to feed the current and future world population with a dogmatically organic approach to global agriculture, nor would such an approach avert climate change, spare diversity or purify the rivers, given the large additional area it would require…”

Hon forsätter med att trycka på att vi måste utnyttja våra kunskaper om markkemi och gödsling, om bioteknologi och biologi för att skapa jordbrukssystem som är både hållbara, miljöriktiga och effektiva.

Vad det känns bra att det är just med det målet vi jobbar.

Vi har nu haft två workshops om Hållbar Intensifiering. Mycket stimulerande. Vi kan konstatera att de jordbrukare vi mött är mycket progressiva och utvecklingsinriktade, men också intresserade både teoretiskt och praktiskt, av hållbarhet och biologisk mångfald. Det har vi dokumenterat i frågeformulär.

Om odlingsutveckling

november 15, 2013

Skördeutveckling och Odlingsutveckling.

De senaste veckorna har jag bl a gått igenom en del böcker i miljöekonomi, med ambition att täcka de senaste åren. En egen summering om vad de säger:

Vi har finita ekologiska resurser (mark, absorbtionskapacitet, vatten mm), redan ansträngda.

Alla nationer strävar efter tillväxt men det är orimligt i längden.

Naturen, biologisk mångfald, trängs undan.

Vi måste prioritera annorlunda.

Botemedel? Inga som är praktiskt tillämpbara på vår jordbrukssituation eller vårt samhälle kunde ekonomivetenskapen ta fram. Möjligvis betalning för miljötjänster.

Vad behöver och värderar vårt samhälle?

Rent vatten, både hav och sötvatten.

Landskap, inte minst kulturlandskap, och biologisk mångfald. Fåglar, fjärilar mm. Jaktbart vilt.

Låg klimatpåverkan.

Och så behöver man förstås försörjas så billigt som möjligt. Och globalt måste vi öka produktion men minska åtminstone dess relativa miljöpåverkan.

I synnerhet de två första punkterna får mycket hög värdering av allmänheten. Så hög att motsvarande jordbruksmark kan ligga lägre. Man anser det värt flera hundra kronor per år och person att kunna se trevliga landskap och ha rena vatten.

Det var en betydande agronomisk kunskapsmassa samlad i dag, Men all vår diskussion präglades av frågan: hur producera så mycket och underförstått billigt som möjligt. Och det är ju faktiskt så vårt samhälle styr. Priskonkurrens gäller (inom vissa ramar). Jordbrukets ekonomi nämndes i ett par sammanhang, men i jordbrukets situation pressas priser så vinsten hamnar annanstans.

Vi diskuterade bl a:

Hur öka skördarna (mycket relevant).

Hur förbättra marken, dränering, mullhushållning, markprofilen, växtnäring (mycket relevant).

Men vi underordnade oss helt det rådande paradigmet: kortsiktig priskonkurrens. Och det är förståeligt för det är jordbrukets situation. (Vi får större och större fält, det blir mer och mer storskaligt schablonmässigt, vi har svårt att ta långsiktiga hänsyn, vår kemi-arsenal är sämre än konkurrenternas, kanske, och det är allt detta vi måsta anpassa oss till).

Men vi skulle också kunna sätta oss över detta, och frågan är om inte ”vi agronomer” borde göra detta ibland. Vem annars gör det, på ett vettigt sätt?

Vad skulle kunna göras och vad skulle det kosta att gå både det lokala och det globala samhället tillmötes och så väl som möjligt kombinera detta med hög och rationell produktion?

Ja, visst är Odling i Balans en bit på väg, kanske så långt man kan komma inom den ram som finns. Men kan den vidgas?

Kväve. Gäller både vattenmiljö och klimat. Som antytt i mitt diagram med Jordbruksverkets utbytessamband, om miljökostnader inkluderas i optimiberäkningen skulle vi hamna på rekommendationen 150 i stället för 180. Det skulle betyda 271 kg lägre skörd och 164 kr lägre netto. Vi skulle minska utlakning med ca 9 kg N (kostnad 18 kr/kg N (mycket låg) och samtidigt reducera klimatgaser med 240 kg. Det är ungefär hela utsläppet från traktorkörningen).

Men det är klart att i praktiken är det viktigare med precisionsanpassning.

Jordbruket kan behöva kanske 300 kr/ha för att åstadkomma detta.

Fosfor. Nog verkade det som om en en onödig försäkringsgödsling nästan var regel. Tänk till.

Växtföljd och mullhushållning. I diskussionen verkade växtföljd mest besvärligt. Å andra sidan finns ett massivt underlag till stöd för växtföljdstänkande och variation, men det är klart det fordrar att man kalkylerar på lite längre sikt.

Detta med långsiktighet är ett problem. Jag fick inga direkta mothugg, men inget instämmande heller. Jag tror nog vi är överens om att ett långsiktigt tänkande behövs för mark och odling. Men i dag är det bara kortsiktiga kostnader för detta som märks, därför en tveksamhet.

Eus tregrödorsregel är väl ett försök att motverka detta. Jag tror det är viktigt ta fram och diskutera denna problematik.

För en investering som dränering eller maskiner tänker man på ett annat sätt. Växtföljd och mullhushållning är på sätt och vis en investering.

Bördighet. Ja, men det kan kosta kortsiktigt. Därför inte full entusiasm. Men för både matjord och alv, vattenmiljö och biologisk mångfald är fånggrödor/höstgrödor positiva. Vi talar mest om rajgräs (problem) och oljeväxter. Men det finns många andra kandidater, cikoria, havre, varför inte sydeuropeiska sorter som säkert utvintrar?.

Utvidgat fånggrödeprogram, mer flexibelt och med sikte också på bördighet skulle behövas.

Stora fält. Utvecklingen tycks oemotståndlig? Ändå vet vi väl att för grödor som behöver insekts- pollinering är det inte bra. Och visst blir landskapet tråkigare. Och allt naturliv sitter trängre. Systemet blir ömtåligare. Åtgärder kan inte markanpassas lika bra.

Kan inte vår teknik med GPS, Controlled Traffic mm anpassas till en inbyggd mångfald? T ex strips som omväxlar. Mer ”skyddskanter” eller beetle banks som ger liv i landskapet. Jakt och natur kan nog säljas. Obligatorisk precisionsteknik på ojämna fält, inte bara för kväve.

Om samhället satte in kanske 1000 kr/ha för att mildra den kortsiktiga marknadens skadeverkningar skulle vi få ett helt annat landskap. Och kanske också vatten. Det går inte att bara öka marknadstrycket och sedan klaga på jordbruket. För all utveckling behövs incitament. I dag finns ekonomiska incitament bara för det kortsiktiga. Till och med ett växtföljdstänkande på 4-5 år är problematiskt.

Men vi har möjligheter som vi kan bättre föra fram och utveckla.

Hållbar intensifiering. Workshop 9 okt

september 22, 2013

Workshops med jordbrukare på gång. Går det att få intresse för Hållbar intensifiering? Vi hoppas det. Tänk om det kunde komma ett 20-tal intresserade jordbrukare och diskutera om våra presentationer och egna erfarenheter. För det är det som behövs för en bra utveckling. Att mot bakgrund av akademisk forskning gå vidare i samarbete med praktiken.

Workshopen är den 9 okt i Vallåkra. Intresserade – hör av er.

Vetemästaren. En annan rolig grej. Det är spännande att vara med och göra sitt bästa, eller vårt bästa i vår lilla grupp på tre i FramtidsOdling.

Det är en otroligt stimulerande höst.

Problemet är att bloggen kommer i efterhand.

Jordbruk och global konkurrenskraft

augusti 20, 2013

Nu har vi en diskussion igen. Landsbygdsprogrammet är för dyrt och gör ingen nytta. ”Jordbruket ska väl kunna stå på egna ben liksom andra näringar.” En fråga är förstås om inte andra näringar får hjälp från samhället men kanske inte lika uppenbart.

I konkurrensen har jordbruket ett problem: det kan inte flytta. Det går att producera billigare i Australien, men världens jordbruk kan inte flytta dit. För textilindustrin var det billigare i Asien och man kunde flytta dit.

Men då får väl Australien producera världens mat.  Men det klarar de inte. Vad de klarar är att pressa ner priser på den rätt lilla del av produktionen som går i världshandel. Självklart blir det då svårt för dem som inte har lika bra produktionsförhållanden. Produktionen behövs men lönsamheten blir dålig.

Självklart är det här en förenkling, men kanske det illustrerar varför jordbruket har problem med en global marknad. Det behövs lite utvecklingshjälp och det är det som diskuteras.

Vidare har vi krav på jordbrukets produktionsmetoder, alltifrån gödslingsregler till djurvälfärd.

Vidare har vi långsiktighet och uthållighet. Det finns flera exempel på hur kortsiktig exploatering lett till problem med mark och miljö eller rentav till katastrofer.

Det finns många skäl tll att värna om jordbruket. Om det skulle försvinna mister vi mer än vad vi tror,

Några siffror för perspektiv. De är hämtade dels ur jordbruksstatistiken dels ur Hushållens utgifter.

Ett 2-personshushåll: årliga utgifter 283000, därav livsmedel 33000. Maten är 13% av hushållens kostnader.

Dessa 33000 skulle för Sveriges befolkning betyda ca 150 miljarder kr.

Produktionsvärdet i svenskt jordbruk är 45 miljarder, mindre än en tredjedel av matkostnaden.

Landsbygdsprogrammets kostnad har varit ca 5 miljarder. Det är klart inte oviktigt att dessa medel används effektivt, till ekonomisk och miljöriktig utveckling. Men behåll perspektivet i diskussionen. Maten är egentligen för billig för att vårt samhälle ska fungera.