Posts Tagged ‘fosfor’

Kretslopp – utveckling behövs men finns knappast.

juli 10, 2017

En hållbar ekologi bör betyda kretslopp, åtminstone för fosfor. Det största skälet är att fosforn är så biologiskt aktiv att den inte ska spridas okontrollerat, ett annat är att den är värdefull i odlingen. I min barndom på gården var det kretslopp. Torrdassets innehåll spreds ut med stallgödseln. Sådant finns inte i dag.

Urbaniseringen i världen bara fortgår. Fosforn går till staden – och sen?
I Sverige har vi slamdebatten. Visst har vi en grundläggande svaghet i samhället om kemiska och biologiska ämnen eller organismer av olika slag har en direktväg till matproduktionen. Och det finns ett par problem till, kväve och fosfor till miljön. Det är brukligt av ekonomiska skäl att lägga en femårsgiva på en gång. Det blir stor risk för förluster till vatten av både kväve och fosfor och hela hanteringen ger betydande förluster av ammoniak. Dessutom är effektiviteten av tillförd näring dålig, även om så klart en femårsgiva gör verkan. Och för jordbrukaren brukar den vara gratis.

Men något annat behövs som ger ren, effektiv och praktiskt användbar fosfor. Det finns metoder och pilotprojekt i Sverige. Man får fram en bra produkt, men sedan ska den konkurrera med den etablerade mineralgödseln. Det kan den inte, i början i alla fall. ”Det blir för dyrt”.

Men här har vi en fråga med global räckvidd som faktiskt måste lösas.

Ett räkneexempel. I en storstadsregion med 2 miljoner människor ska hanteras ca 2 miljoner kg fosfor per år. Värderat efter mineralgödselpris är det ca 40 miljoner kr. Om nu återvinningen skulle kosta 80 miljoner kr – då fattas 40. ”Det blir för dyrt” – eller? Men svenska samhället lägger 600 miljoner kr per år i stöd för ekologisk produktion, och dessutom mycket därtill i form av forskning och rådgivning.
En fråga om prioritering. Och också om utvecklingsmöjligheter.

Ett annat räkneexempel: För 1 ton vete behövs 3 kg fosfor Vetet kan säljas för 1500 kr, fosforn har kostat 60. Om nu kretsloppsfosfor i början är dubbelt så dyr ökar produktionskostnaden för 1 ton vete med 60 kr. För att behålla konkurrenskraften i odlingen skulle vetet säljas för 1560 kr per ton.
Skulle inte ett ”kretsloppsvete” kunna säljas för den lite högre summan, som knappt skulle kunna spåras i hushållsekonomin? En sorts ”kretsloppsmärkning”. Som jämförelse: Priset på ekologiskt vete är i storlekstordningen 3000 kr per ton. Vidare har utgått ett extra arealstöd på 1500 kr/hektar
En fråga om prioritering .

Progressivt skånskt jordbruk med miljötänk, slam, ammoniakutsläpp mm

februari 18, 2014

En blogpaus, för arbete och reflektion. Men på det igen.

Vi har haft 5 workshops med skånskt lantbruk. Tema Hållbar Intensifiering. En mycket positiv upplevelse, både för oss (FramtidsOdling) och för deltagarna att döma av de omdömen vi fått.

Skånsk växtodling är progressiv, har miljötänk och stark utvecklingsvilja. En naturkraft att ta vara på.

Detta trots den kortsiktiga styrning som samhället utövar i praktiken. Det hjälper inte att snacket är annorlunda.

Som kontrast till detta:

Naturvårdsverket föreslår att somliga jordbrukare ska mutas med gratis växtnäring i form av slam medan de andra jordbrukarna ska betala samhällets utvecklingskostnader för att bli av med sitt skit, genom en fosforskatt.

Har vi verkligen de makthavare vi förtjänar?

Det är märkligt att jordbruket ska brottas med att minska fosforutflödet med 40 ton (summa Sverige) medan det ska synas som ett mål att få ut 3000 ton dåligt fungerande och ofta inte särskilt optimalt hanterad fosfor i svenskt jordbruk. I tillägg finns ju föroreningarna.

Ett nytt ammoniakproblem? En artikel i den ansedda vetenskapliga tidskriften Science för fram att ammoniak i luften ökar halten lungskadliga partiklar. Och, säger man, ammoniak kommer främst från jordbruket, dels från mineralgödsel och dels från animaliesektorn. I USA har man glatt sig åt den den ökade exporten av jordbruksprodukter, som dragit in flera miljarder. Men räknar man på medicinska kostnader av de skadliga partiklarna blir det ungefär samma belopp.

Vad var det hela då för nytta till frågar man sig.

I Sverige har vi knappast någon ammouniakavgång från mineralgödsel på grund av de gödseltyper och spridningsförfaranden som är vanliga här. Och animaliesektorn har ammoniakprogram.

Gott så, men åter till slammet. En betydande del av slammets kväve avgår som ammoniak, om inte nedplöjning sker så gott som omedelbart efter spridning (men innan dess har vi hanteringskedjan). Och detta nämns inte i den utredning som gjorts, trots att underlag finns och har presenterats. Märkligt och faktiskt illavarslande.

En nedslående text i dagens Sydsvenska. En undersökning har visat att nästan hälften av människorna i Europa och USA tror på följande felaktigheter:

Människor levde samtidigt som dinosaurierna.

Vanliga tomater innehåller inga gener, bara de genmodifierade.

Växter har inget DNA.

Nästan alla mikroorganismer är skadliga för människor.

Atomen är mindre än elektronen.

Och med detta underlag ska världen styras.

På FramtidsOdlings hemsida ligger nu ett informationsblad:  Kvävestyrning – läge och nya arbetsfronter. Tillgängligt som PDF. Vidare finns där uppgifter om de workshops vi haft.

Samhället, marknaden och miljön.

oktober 21, 2013

 

Stora ord. I Sydsvenskan 20 okt finns en krönika (Per T Ohlsson) om att marknadsekonomi är en förutsättning för demokrati. Och jag håller med helt och fullt. Inte minst efter att just ha läst Sofi Oksanens bok ”När duvorna försvann” (den handlar dock mer om förtryck än om ekonomi). Frihet till att skapa och utveckla är oerhört väsentligt. Och då behövs konkurrens i någon form som styrning.

 

 

Inte minst när det gäller gröna näringar är alla i princip överens om att uthålliga och miljöriktiga system behövs. Men den jordbrukare som inte tar sådana hänsyn är mer konkurrenskraftig på kort sikt. Mot ett av jordbrukets viktiga mål finns ingen styrning, bara en del begränsande ramar.

 

 

Ett exempel: fosfor. Tillförseln till vatten måste minskas och jordbruket är i blickfånget. En jordbruksmark innehåller ett par ton fosfor per hektar bara i matjordslagret. En liten del av detta (i medeltal 0,3 kg per år) ”utlakas”. Det följer med de ca 2 miljoner liter vatten per hektar som behöver avledas/dräneras. Men de 0,3 kilona skulle ner till lägre än 0,1 för att inte ge problem i vattnen. Vi har ingen kunskap om hur det skulle kunna gå till. Det hjälper inte att sluta gödsla, och inte att sluta odla heller.

 

 

Men några små bidrag skulle kunna göras:

 

Gödsla något snålare med fosfor på en del marker och ta en skördesänkning på 5-10%. Det skulle göra svensk produktion dyrare och osäkrare och innebär mest att produktionen flyttar utomlands och vi importerar ännu mer.

 

 

En ”hot spot” är intensiv djurproduktion. Konkurrensen driver fram allt större och mer specialicerade enheter och det blir större lokala koncentrationer av stallgödsel. Vi har skarpare bestämmelser här än på de flesta håll, men ändå har man tillåtelse att lägga stallgödsel även på arealer som egentligen inte skulle behöva det. Höga fosforhalter i marken skulle få minska och inte vidmakthållas. Vad göra? Sluta med djurproduktion? Slå ut företag och underlaget för hela bygder? Det är i princip inte omöjligt att distribuera ut gödseln till områden som kan behöva den. Om jag räknat rätt skulle man kunna köra gödseln från en gris 100 km för mindre än 100 kr. Visserligen är jordbrukarens inkomst från grisen bara kring 1000 kr så det är en kännbar kostnad, omöjlig att ta i konkurrensen. Totalt sett i samhället skulle det röra sig om 50-100 miljoner kr, inte särskilt mycket i jämförelse med andra miljökostnader. Och det skulle kunna ses som ett temporärt program. Efter ett tiotal år har markförråden minskat så de kan underhållas med gödsling igen.

 

Men det går väl inte. Subventioner och ingrepp i marknaden!

 

Vad är mest heligt, marknaden eller Östersjön?

 

Det är som om det behövs en sorts komplettering till priskonkurrensen så vi kan hantera miljön och framtiden.

 

 

International Fertiliser Society: Meeting Challenges through Innovation

december 9, 2012

Conference Cambridge Dec 2012.

Vad är utmaningarna?

De växande världsbehoven. Knapphet på mark och vatten. Ekologiska gränser slår i taket.

Vi måste producera mer med mindre ekologisk påverkan. Hållbar intensifiering.(Läser i dagens tidning att efterfrågan på ekologisk mat har mattats. ”Men med mera klimatdiskussion bör den öka igen”.  Det visar hur svårt det är med information. Att producera mindre per areal ger mera utsläpp totalt. Ekologisk produktion är ingen klimatfrälsare, ofta tvärtom. Men det bör kanske tilläggas att den konventionella odlingen på många håll skulle avsevärt förbättras).

Vad finns då för innovationer?

Högre och säkrare skördar.  I England finns ett stort projekt Wheat 20-20 (20 ton/ha år 2020). En fördubbling. En kombination av förädling och odlingsutveckling.

Bättre anpassning av insatser och minskade utsläpp. Möjligheter till effektivare fosforgödsling, bl a radmyllning som är ganska vanligt i Sverige. Kanske bladgödsling som komplement både för fosfor, kalium och magnesium.

Fång/mellangrödor. De minskar inte bara kväveutlakning, de ger också bättre mullhushållning och liv i marken. De har också en växtföljdseffekt, som en avbrottsgröda.

Ett stort problem som ägnades stor uppmärksamhet: Stallgödsel.  Egentligen borde djuren omfördelas och kombineras med växtodlingen. Men vi har ju en ekonomisk verklighet som hindrar detta. Två andra fronter bearbetas intensivt: bättre metoder för effektiv stallgödselanvändning på gården samt tekniska metoder att göra handelsvaror av stallgödsel så den kan flyttas från gården (separering, behandling). Men problemet är inte lättlöst.

Stallgödselkväve har i bästa fall en långsiktig agronomisk effekt av 55% (injektering av flytgödsel) jämfört med mineralgödsel, normalt är det åtskilligt lägre. Så förlusterna till miljön är stora.

 

En jättestor fråga som något framskymtade i olika sammanhang:  Agronomiskt kan vi göra mycket för att minska förluster och få större miljövänlighet.  Men jordbruket styrs av en ekonomisk verklighet som hindrar detta.

Kretsloppsmotiv. Fosfor är viktigast.

november 24, 2012

All näring vi äter, grundämnena fosfor, kväve mm, omsätts i våra kroppar och hamnar så småningom i toalett avfall. Köksavfallet går en annan väg som man nu är på väg att ta hand om. Det kan bli biogas och sedan biogödsel som går till jordbruket igen.

Men det är värre med det andra avfallet. Dels finns där smittämnen, hormoner, medicinrester och olika kemikalier. Och så metaller t ex kadmium och kvicksilver.

Reningsverken gör ju slam, som delvis går ut på åkrar, men är det rätt med de föroreningar som finns?  Det finns teknik på gång som medger att man bränner slammet. Då hamnar all fosforn i askan och i nästa steg kan man göra rena säkra och effektiva fosforgödselmedel. Men då förlorar man kvävet, som också markerna behöver. Ar det rätt?

Kan vi bygga helt andra system som samlar upp antingen urinen eller hela toalettavfallet, hygieniserar och sedan kör ut en sopppa som innehåller det mesta fosforn men dessuton mycket kväve och kalium till åkern. Då får vi ut mer näring men samtidigt också föroreningar. Är det rätt?

För att välja här får man ha en grund.  Följande känns ganska solid.

Fosforn är speciell. Det är ett helt livsnödvändigt element som inte kan ersättas av något.

1. Fosfor finns i mineralfyndigheter och dessa är begränsade Vi ser att vi har reserver för 10-20 generationer, men sen?

2. Fosforn har stor verkan i naturen, både på marker och vatten. Vi gödslar med fosfor för att det ska växa bra på åkern, men i våra hav och naturmarker vill vi inte ha störningar. Vi bör inte anrika fosfor i våra marker och vårt samhälle. På sikt den  kan ha verkan (övergödning)  och vi blir aldrig av med den,

Det är två viktiga skäl till att hålla nere uttagen från mineraldepåerna och ta vara på så mycket vi kan som kretslopp.

Men då missar vi kvävet, och det tycker en del är fel.

Men för kväve är förutsättningarna helt annorlunda än för fosfor.

1. Vi har outtömliga reserver. Det mesta av lufthavet är kväve. Men det kostar energi att få det användbart. Det går att använda alla energislag, från olja och gas (dagens läge till bioenergi eller el från vattenkraft och solceller.

2. Kvävet stannar inte i biosfären. En viktig process omvandlar t ex nitratkväve till luftkväve. Det blir ingen oönskad ackumulering.

3. Däremot är aktivt kväve (ammonium, nitrat, kväveoxider) en stor miljöfråga. Beräkningar visar att vi redan med dagens utsläpp har överskridit klotets gränser.

För kväve är det viktigt att få fram det alternativ som ger lägst utsläpp av aktivt kväve.  Mycket tyder på att det inte är kretsloppskväve (t ex slam ) . En miljöanalys bör styra utvecklingen.

Min sammanfattning så långt är att på de stora avloppsverkan är det fördelaktigt att bränna slam och utvinna ren och effektiv fosfor.

Sedan behövs som komplement andra mer lokala metoder som gärna tar vara på kväve cch andra näringsämnen.

Fosforkretslopp.

januari 3, 2011

Finns det?  Knappast. Är det en utopi eller för dyrt? Inte det heller. Vi kan väl inte bygga om avloppssystemen? Behövs inte.

Det finns faktiskt olika tekniker som kan ta ut en fosforprodukt från reningsverket. En bra fosforprodukt. Kanske det kostar något jämfört med att lägga slammet på åkermark, men faktiskt obetydligt i sammanhanget och när man ser till helheten. Så det är en möjlighet att arbeta med, och den kan kompletteras med innovativa nya avloppslösningar i nybyggda områden.

Workshop om fosfor från jordbruk till vatten.

november 17, 2010

På Lantbruksakademien 16/11.   En personlig snabbsammanfattning.

 Vad vet vi? 

Fel att avhjälpa:

Onödigt höga fosfortillstånd i mark (över P-AL 10), De ska byggas ner.

Fosforgödsling (även stallgödsel) vid över P-AL 10. Borde upphöra (men inte lätt på djurgårdar),

Gödsling på ytan före avrinningsperioder.

Erosion. Ska motverkas.

Ny (?) kunskap:

Organiska jordar kan läcka mycket stora fosformängder (10-tals kg/ha) även utan gödsling. (Kan detta möjligen förklara en del höga bakgrundsvärden i vissa studieområden?)

Nordiskt perspektiv.

Även med dessa ”fel” och ”naturliga” källor ligger svenskt utflöde på 0,4 kg P/ha jordbruksmark och år. Övriga nordiska länder ligger på det dubbla eller mer.

Vad kan göras åt det ”normala läckaget”?

Positiva allmänna faktorer:

Höga och säkra skördar.

Bra markstruktur och strukturstabilitet.

Aktiv och täckande växtlighet under höst och vinter.

Om vi tar fasta på detta så länge skulle jordbruket kunna arbeta med följande:

Bra växtföljder.

Fånggrödesystem, vilket dels skyddar marken, dels på sikt förbättrar struktur och -stabilitet. Helst övervintrande fånggrödor.

I Sydsverige kunde kanske tänkas mellangrödor (gräs eller oljeväxter) som skördas på hösten som biomassa. Då undandras fosfor från den riskabla vinterperioden och kan återföras målinriktat som biogasrest på våren. Detta är helt min egen fundering.

Att arbeta för höjning av mullhalten är positivt på jordar där detta förbättrar strukturen (de flesta jordar med under 2% organiskt kol, i stort sett mullfattiga och måttligt mullhaltiga).

Övrigt och frågor.

Minskad jordbearbetning är inte odelat positiv. Konstant grund bearbetning kan ge en ”sula” som ökar ytavrinning och vidare ökas fosforhalten i ytlagret.  Men denna nackdel borde kunna upphävas av djupare bearbetning vissa år, och ett sådant system kunde ha fördelar också för fosfor. Det är nog också så att ”reducerad jordbearbetning” kan betyda så många olika saker. En metod kan ha helt olika effekt jämfört med en annan. Det är inte bra att generalisera utifrån en allmän etikett.

 Fånggrödor som avdödas (eller fryser bort) kan släppa ifrån sig lösligt fosfor. Det är naturligtvis en risk höst/vinter. Men man kan ju fråga sig om inte fånggrödesystem i sig har såpass god allmän och långsiktig systempåverkan att denna fråga inte ska bromsa utvecklingen. Det gäller att välja grödor (de är olika) och system.  Försök med övervintrande grönträda har inte gett negativa erfarenheter och övervintrande grödor är sannerligen ingen nyhet i svensk växtodling. ”Vårplöjning” har gett fördelaktiga värden och ingår i åtgärdskatalogen för vissa jordar. Begränsningen är jordbruksteknisk och och inte miljömotiverad.

 Strukturstabilisering och fosforbindning med kalk (särskilt bränd/släckt) och gips har gett betydande minskning av fosforutflöde från lerjordar.

Fosforn, Östersjön och jordbruket.

november 15, 2010

Jordbruket är den stora boven, sägs det i en del sammanhang.Och är det inte jordbrukarens fel så är det jordbrukspolitiken.

Östersjön får för mycket fosfor, från  svensk jordbruksmark i snitt drygt 0,3 kg fosfor/ha. Vi jobbar för att minska det.

Mätningar av fosforutflöde från ett försök på Lanna i Västergötlandger intressanta perspektiv.

Det är en jord med lågt fosfortillstånd. Så lågt (P-AL 3) att man tänker: där har vi väl inga problem. Men vid spannmålsodling uppmäts utflöden på 0,5-0,7 på denna jord. Men s k grönträda, där man sått in gräs som får växa över sommar-höst gav tydligt lägre värden (kring 0,3), men det innebär ju inte att problemet var löst.

En gammal obrukad mark gav också värden kring 0,3. Inte heller det löste problemet. Vi skulle ju önska 0,1-0,2 kanske.

Vi kan tydligen försvåra läget men det är svårt att förbättra det. Det hjälper inte vad man gör.

Lovande dock är  att hålla marken beväxt har minskat fosforutflödet. Det öppnar för en flerdubbel win-win-win-win situation: lägre kväveutflöde, lägre fosforutflöde, bättre markstruktur, bioenergiproduktion

Om fokus – exempel fosforåtervinning

oktober 17, 2010

Varje människa behöver ca 0,7 kg fosfor per år. Det får hon via maten. Det är livsnödvändigt.

Det kommer ytterst från marken. Då blir marken fattigare på fosfor om vi inte fyller på, gödslar. Och det kan vi göra, det finns fosforfyndigheter att använda.

Men inte hur mycket som helst. Vad vi vet nu kan det bli knappt om några hundra år.

Men fosforn i maten kommer ut i toalettavfall. Då får vi väl ta vara på det. Vi försöker, men det är inte lätt. I våra avloppssystem blir det blandat med mycket annat. Vi för fundera på tungmetaller, olika kemiska ämnen. Och även om vi ”tar det direkt” som t ex urin finns frågor om mediciner, antibiotika osv.

Det fanns en metod som klarade detta. Som tog fram en ren fosforprodukt, tog bort tungmetaller och oskadliggjorde olika organiska ämnen: Krepro. Fosforprodukten var inte riktig idealisk men den fungerade.

Men det som stoppade var priset. Det kostade ungefär 80 kr per kg fosfor, medan jordbrukarna kunde köpa den i mineralgödsel för ca 10. Oj vad dyrt!

Men tänk en gång till. För de 0,7 kg som en person släpper ut skulle det kosta ca 60 kr. Kostnaden för en lunch om året för att lösa ett vårt samhälles stora resursproblem långsiktigt.  Det är väl inga problem.

Det gäller att lägga fokus på rätt ställe. Det är ett samhällsproblem, inte ett jordbruksproblem.

Detta är historia, men låt oss hoppas att nu när nya metoder kommer fram man kan lägga fokus på rätt ställe.

Rekordskörd och vattendirektiv.

augusti 28, 2009

Nu tycks skördar på 10 ton var regel åtminstone i Skånes slättbygder. Helst ska det vara lite mer. Men priset är på väg under kronan.

Om man tänker på saken: en persons årliga energibehov täcks av ca 300 kg spannmål. 300 kr. Det är vad man tjänar in på mindre än två arbetstimmar. Nu vill man väl ha lite annat också men mindre än en halv dags arbete skulle tjäna in till årsbehovet av jordbruksråvaror för livets nödtorft.

Är det bra eller dåligt? Jag skulle säga att det är bra för samhället på kort sikt i alla fall. Men på lång sikt finns frågetecken. Vi har ju nu stark prispress på mjölk. Utslagning har börjat och kan fortsätta. Även om en överproduktion ska minskas kan man undra om det här är bra på sikt. Det kanske blir mer frågan om storleksrationalisering och koncentration än om produktionsanpassning.

Vattendirektivet – samrådstiden börjar ta slut. Visst ska vi ha bra vatten. Ser man på vattenmyndigheternas hemsida får man bra och konkreta besked om status. Men vad om målet? Det verkar ibland som om vattnen ska återställas till jungfrulig status, men bara dom. För samhällen, industrier, avloppssystem, marken och allt vad som finns på och i den kan ju inte gärna återställas till jungfrulig status. Då försvinner hela samhället.  Och då går det faktiskt inte för vattnet heller. Men allt beror på tolkningen, t ex vad är ”god ekologisk kvalitet”.