Posts Tagged ‘Framtidsfokus’

FramtidsOdling – ett nytt rådgivningskoncept

november 27, 2012

Nu kanske tiden är mogen. Vi är tre pensionerade  (nästan) rådgivare/specialister/generalister som går ut gemensamt under paraplybegreppet FramtidsOdling. Av de nämnda epiteten kanske generalister är mest relevant.  Eller kanske specialistgeneralister.

Vårt mål är ett ännu bättre framtida jordbruk. Högre skördar, bättre markvård, mer långsiktighet, bättre i fråga om miljö och mångfald.

Det är inte lätt, svenskt jordbruk är bra redan. Och det finns mycket bra rådgivning. Vi ska inte ersätta den, men kan komplettera i vissa fall.  Gärna i samarbete.

Det finns mycket utvecklingskraft hos jordbrukare. Vi är en lättillgänglig resurs som kan fungera som bollplank.

Det här känns mycket spännande. En stor utmaning att ligga på fronten.

Vi jobbar med telefon – mail – internet.  Flexibelt, resurseffektivt, ekonomiskt.  (Men vi är öppna för specialuppdrag).

Den här bloggen började med Framtidsfokus.  Det känns bra att det blev FramtidsOdling.

Hållbar produktionsökning (Sustainable Intensification)

november 18, 2012

Det är glädjande att denna fråga har kommit i förgrunden också i en skrift som Stockholm Waterfront. Visst, den har alltid varit mycket utvecklingsinriktad men det har ändå synts ett motstånd mot ”intensivt jordbruk”.  Men nu talar man mycket om ”mer skörd per droppe” (det låter bättre på engelska: more crop per drop). Då är det viktigt att skörden inte hämmas onödigt av t ex näringsbrist.

Men det betyder ju inte att man ska intensifiera utan miljöhänsyn, det är ju hållbarhet det också gäller.  Kvävetillskott till biosfären är ett globalt problem att kämpa med. Vi får använda all vår kunskap för att jobba med det.

En ”ny” ekonomibok: Den globala resan. Miljö – ekonomi

november 2, 2012

Knut Vilby, Studentlitteratur 2007. Så den är inte ny man jag har inte stött på den tidigare.

En beskrivning över utvecklingen och tankar om framtiden. Och de är inte optimistiska. Visst finns framsteg på vissa håll, men det går bakåt där det är som mest problemfyllt. Och det gäller många områden, från fattigdom till demokrati och miljö.

Vad gäller miljöfrågor ser man ett problem med den globala konkurrensen. Marknaden klarar inte dem, men det är ju marknadslösningar som ses som modellen. Det behövs styrning på något sätt. Vilby citerar Weizsäcker om en möjlighet:

”Schweiz eller de skandinaviska länderna kommer kanske att visa sig vara mindre senfärdiga och motvilliga mot nymodigheter än stora EU-länder. De skulle kunna (och kommer förmodligen att) fungera som pionjärländer.”

Jaha, det var 2007. Visst har Sverige gjort ett försök, men det har kostat vårt jordbruk ganska mycket. Kanske man inte ska ge upp riktigt än, men det är trögt.

Men jag har ju skrivit en Möjlighetsbok. Finns något där?

Det behövs en tydligare politisk diskussion: Merkostnader måste kompenseras, annars fungerar det inte. Marknaden kan inte betala medkostnader för huvudproduktionen, bara för nischer.

Det kan finnas styrmedel som åtminstone vore värda att diskutera: skatter som återbetalas. Men motståndet mot att ens diskutera detta är kompakt.

Sedan finns win-win situationer att föra fram, där både produktion och miljö är vinnnare. Och det är ett högaktuellt projekt här just nu.

Jag återgår till boken. Den beskriver mycket tydligt de problem som finns och att det saknas förmåga att styra utvecklingen rätt.

Men den vågar inte säga rent ut: För branscher som jordbruk fungerar inte global priskonkurrens. Det kan inte styra mot miljöriktighet och uthållighet.

En utmaning för ekonomivetenskapen: presentera en modell som visar att global priskonkurrens   för jordbruket  ger miljöriktig utveckling.

Om man inte kan det är det tydligt att det behövs någon form av styrning på global nivå eller eventuellt på nationell, och i så fall med kostnadskompensation.

En kontaminerad värld

oktober 29, 2012

Det låter bedrövligt och är det kanske också.

En artikel i Science (28 Sept) varnar för långsiktiga effekter av många av de ämnen vi använder i vår värld. Särskilt de som har hormonliknande effekter.  Akut giftighet må vara låg och effekten i högdosförsök ger lugnande besked. Men många av de här ämnena har andra effekter på utveckling och arvsmassa  vid låga långvariga doser, som vi svårt kan värja oss för.

Det finns alla skäl att ha en restriktiv användning av kemiska medel med okända verkningar. Det gäller inte bara jordbruket utan inte minst vårt konsumtionssamhälle.

Det kan också behövas reningsprocesser i vårt samhälle, t ex kontrollerad bränning av avfallsprodukter så dessa ämnen elimineras.

Frågan är bara hur en sådan försiktighetsprincip kan utvecklas i vårt globala konkurrenssamhälle.

Ny teknik – och gammal – i framtidsdiskussioner

oktober 21, 2012

En påträngande diskussion i Sydafrika är dels vattenbrist (och det gäller både jordbruk och samhällen), dels att man märker en klimatförändring. Det blir torrare.  Och detta problem gäller stora delar av världen.

Är avsaltning av havsvattten en möjlighet? Det är dyrt, men kanske inte för dyrt för samhällen.  Det är helt avhängigt av pris och tillgång på energi.

Världen har en atomkraftsdiskussion, och den blev intensivare efter Fukushima.  Men den diskussionen och kritiken gäller ”gammal kärnkraft”, åtminstone gammal teknik. Det finns nyare, mer robusta och idiotsäkra möjligheter. När det börjar ”klämma till” kan mänskligheten säkert inte avstå från att utnyttja dessa. Det är viktigt att utveckling fortgår.

För kvävegödsel styr gamla siffror på utsläpp och energi till stor del diskussionen. Nya fabriker är mycket miljöeffektivare och det skulle vara självklart att använda detta underlag i framtidsdiskussioner.  Marken är knapp, energin är knapp. Kvävegödsel förmerar insatt energi 5-15 gånger när det används rätt.

Det finns alternativ: biologisk kvävefixering. Vi kan välja på att skaffa kväve genom att använda ett hektar till t ex klöverodling för kvävefixering eller att använda 100 kg kväve i kvävegödsel.  En miljö- och resursanalys bör styra hur man väljer och det kommer att bli olika i olika fall.

Ett stort framtidsproblem är dogmatiska tankar. Det och det ska förbjudas eller motverkas, det kan gälla atomkraft, växtförädlingsteknik eller gödsling. Men framtiden ligger i att se på konsekvenser och resultat utan dogmatik.

Ett stort samhällsproblem är dock att de styrmekanismer för utveckling vi har (konkurrenskraft) styr kortsiktigt. På något sätt måste ett mer långsiktigt hänsynstagande komma in.

 

 

Sydafrika mm

oktober 18, 2012

Två laddade veckor i Sydafrika. Ledord biodiversitet, biodiversitet, vattenknapphet, arbetsbrist. Kanske vin bör läggas till – och Protea. Och landskap. Så det var vin, blommor och (faktiskt) sång. Och mycket intryck och bakgrund om detta fina och kämpande land.

MM – det är världen. Man kommer hem och drabbas av Science (21 sept 2012) ” A measurable planetary boundary for the Biosphere.  Det gäller Net Primary Production, NPP, kolflödena i biosfären. De kan mätas och beräknas med hjälp av satellitdata. Och det är NPP vi lever av.  Och läget är att   mänskligheten  redan har lagt beslag på större delen av det som är tillgängligt. Vi kan slå i taket om några decennier.

Kan vi öka NPP? I jordbruket med mer vatten och gödsling. Men vatten är knappt och det sätter en gräns. Mindre animalier och effektivare både produktion och konsumtion kommer att behövas. Men så vill man ju ha bioenergi. Och mer mark behövs till städer, vägar och golfbanor.

Men visst är der roligt med utmaningar.

Hur blev vi som vi är? Skapelsehistoria

oktober 2, 2012

Ur Science 31 aug 2012.  Bok: Edward O Wilson. The social conquest of earth.

Det finns andra samhällsbyggande djur som bin och myror. Men människan är ändå ganska unik. Individer visar osjälviskhet. Hur kan det gå ihop med evolutionens starka urval där den starkare vinner?

Jo det går ihop säger Wilson. Det finns gruppselektion. Vi tänker oss två grupper som konkurrerar. Den ena består av samarbetande individer, i  den andra finns mer inbördes konkurrens och mindre samarbete. Är det inte troligt att den samarbetande gruppen har en fördel och att generna i den gruppen får större spridning i längden?

Det finns mer att säga om det men det får räcka. Wilson drar ut resonemanget ett steg: vi måste samarbeta för att rädda vår planet. Det är bara vi som kan ta ansvaret. Vi måste minska föroreningar och stoppa att arter dör ut. Vi måste växa upp, sluta upp med ursäkter och skylla på andra och olika gudomar.  Nu när vi vet hur vi blev till kanske det blir lättare att hitta vägen.

Nog om det. I dag har vi kanske här tagit ett litet steg på den vägen. Börjat formera något som kanske kan kallas Framtidsodling.

Och i morgon går resan till Sydafrika.

 

Förbättringar finns att göra. Men vi har problem. Nytänk nödvändigt.

juni 29, 2012

Varför det? Är vi inte bra nog? Att döma av diskussionen är vi för bra, har lite för höga kostnader på marginalen. Frågan är om intäkter på marginalen också räknats in.

Jag har fortsatt att räkna på mullhushållning och ekonomi. Om man får 10 öre per kg halm utöver kostnader för näringsinnehåll och bärgning lönar det sig att sälja halm i 10 år eller så, även med nuvärdesberäkning (4%).

Men man tär på bördigheten och efter 30 år har marken tappat bortåt 10% i skördepotential. Och har en sämre miljöfunktion. Även om nu ekonomi-beräkningen pekar åt det hållet – är det den vägen vi ska gå?  Kan det vara rätt? Det är exploatering. Efter oss – kanske inte syndafloden – gamla synder att rätta till av kommande generationer.

Jag undrar om ekonomivetenskapen kan komma med bättre perspektiv. Det verkar inte ens finnas tanken. Då gav en deckare jag nyss läst en annan bild: Arne Dahl: Hela havet stormar.  Framemot slutet lite filosofi:  ”..det finns ett slags absolut rättvisa. ..Vi känner alla när det inte stämmer,. (det finns en) självklar instinkt att jämna ut orättvisor. Det finns med oss i generna – just nu råkar vi leva i en tid som inte följer människovarats grundlagar. Men varje gång vi roffar åt oss eller svindlar oss till en fördel – det som tidevarvet säger åt oss att göra – varje gång reagerar vår organism instinktivt. Girighetens tidevarv är bara en historisk parentes och eftervärlden kommer att döma oss hårt.”

Allt detta apropå att klå jorden på mullämnen.

Men där har vi faktiskt en positiv möjlighet.  Förbättra mullhushållning, odling och ekonomi på en gång. Fånggrödor, eftergrödor, energiproduktion av andragrödor. Biogas med kretslopp.

 

 

Makten över maten i rätt händer?

maj 1, 2012

Detta är en rubrik i tidskriften Lantmannen, av den regelbundet återkommande ekonomen Lars Jonasson. Vill vi ha den utveckling vi styr emot? Lars tror inte det, inte jag heller. Vilka styr?  Det är väl Systemet.

En udda tanke: jag undrar om inte rentav Systembolaget skulle styra bättre.

Kan vi ändra systemet? Det är nog trögt men visst ska det diskuteras. Östblockets system gick inget vidare,

Jag har gjort ett spaningsarbete i den senaste miljöekonomilitteraturen. Där var föga ledning att hämta. Allt går bra så länge man bara ska åtgärda fel, i gödsling t ex. Då går ekonomi och miljö hand i hand. Men sen?  Då börjar konkurrenskraften att påverkas, och det går ju inte. Där tar det stopp.  Så då får vi alla slåss om att producera billigare och billigare med alla medel som är tillåtna.

En högprofilerad miljöekonomi-guru som Herman Daly hade inget konkret att bidra med.  Kanske betalning för miljötjänster möjligen.

Så småningom ska något av detta komma på hemsidan.

Förresten jag hänvisar direkt : ekobok  resp Kapitalismen

Skördeutveckling, en workshop Odling i Balans och Partnerskap Alnarp

mars 24, 2012

Några reflektioner efter hemkomsten. Det var inte utrymme att ta fram dem under dagen.

De senaste veckorna har jag bl a gått igenom en del böcker i miljöekonomi, med ambition att täcka de senaste åren. En egen summering om vad de säger:

Vi har finita ekologiska resurser (mark, absorbtionskapacitet, vatten mm), redan ansträngda.

Alla nationer strävar efter tillväxt men det är orimligt i längden.

Naturen, biologisk mångfald, trängs undan.

Vi måste prioritera annorlunda.

Botemedel?  Inga som är praktiskt tillämpbara på vår jordbrukssituation eller vårt samhälle kunde ekonomivetenskapen ta fram. Möjligtvis betalning för miljötjänster.

Vad behöver och värderar vårt samhälle?

Rent vatten, både hav och sötvatten.

Landskap, inte minst kulturlandskap, och biologisk mångfald. Fåglar, fjärilar mm. Jaktbart vilt.

Låg klimatpåverkan.

Och så behöver man förstås försörjas så billigt som möjligt. Och globalt måste vi öka produktion men minska åtminstone dess relativa miljöpåverkan.

I synnerhet de två första punkterna får mycket hög värdering av allmänheten. Så hög att motsvarande jordbruksmark kan ligga lägre. Man anser det värt flera hundra kronor per år och person att kunna se trevliga landskap och ha rena vatten.

Det var en betydande agronomisk kunskapsmassa samlad i dag, Men all vår diskussion präglades av frågan: hur producera så mycket och underförstått billigt som möjligt. Och det är ju faktiskt så vårt samhälle styr. Priskonkurrens gäller (inom vissa ramar).  Jordbrukets ekonomi nämndes i ett par sammanhang, men i jordbrukets situation pressas priser så vinsten hamnar annanstans.

Vi diskuterade bl a:

Hur öka skördarna (mycket relevant).

Hur förbättra marken, dränering, mullhushållning, markprofilen, växtnäring (mycket relevant).

Men vi underordnade oss helt det rådande paradigmet: kortsiktig priskonkurrens. Och det är förståeligt för det är jordbrukets situation. (Vi får större och större fält, det blir mer och mer storskaligt schablonmässigt, vi har svårt att ta långsiktiga hänsyn, vår kemi-arsenal är sämre än konkurrenternas, kanske, och det är allt detta vi måsta anpassa oss till).

Men vi skulle också kunna sätta oss över detta, och frågan är om inte ”vi agronomer” borde göra detta ibland. Vem annars gör det, på ett vettigt sätt?

Vad skulle kunna göras och vad skulle det kosta att gå både det lokala och det globala samhället tillmötes och så väl som möjligt kombinera detta med hög och rationell produktion?

Ja, visst är Odling i Balans en bit på väg, kanske så långt man kan komma inom den ram som finns. Men kan den vidgas?

Kväve. Gäller både vattenmiljö och klimat. Som antytt i mitt diagram med Jordbruksverkets utbytessamband, om miljökostnader inkluderas i optimiberäkningen skulle vi hamna på rekommendationen 150 i stället för 180. Det skulle betyda 271 kg lägre skörd och 164 kr lägre netto. Vi skulle minska utlakning med ca 9 kg N (kostnad 18 kr/kg N (mycket låg) och samtidigt reducera klimatgaser med 240 kg. Det är ungefär hela utsläppet från traktorkörningen).

Men det är klart att i praktiken är det viktigare med precisionsanpassning.

Jordbruket kan behöva kanske 300 kr/ha för att åstadkomma detta.

Växtföljd och mullhushållning. I diskussionen verkade växtföljd mest besvärligt. Å andra sidan finns ett massivt underlag till stöd för växtföljdstänkande och variation, men det är klart det fordrar att man kalkylerar på lite längre sikt.

Detta med långsiktighet är ett problem. Jag fick inga direkta mothugg, men inget instämmande heller. Jag tror nog vi är överens om att ett långsiktigt tänkande behövs för mark och odling. Men i dag är det bara kortsiktiga kostnader för detta som märks, därför en tveksamhet.

Eus tregrödorsregel är väl ett försök att motverka detta. Jag tror det är viktigt ta fram och diskutera denna problematik.

För en investering som dränering eller maskiner tänker man på ett annat sätt. Växtföljd och mullhushållning är på sätt och vis en investering.

Bördighet. Ja, men det kan kosta kortsiktigt. Därför inte full entusiasm. Men för både matjord och alv, vattenmiljö och biologisk mångfald är fånggrödor/höstgrödor positiva. Vi talar mest om rajgräs (problem) och oljeväxter. Men det finns många andra kandidater, cikoria, havre, varför inte sydeuropeiska sorter som säkert utvintrar?.

Utvidgat fånggrödeprogram, mer flexibelt och med sikte också på bördighet skulle behövas.

Stora fält. Utvecklingen tycks oemotståndlig? Ändå vet vi väl att för grödor som behöver insekts- pollinering är det inte bra. Och visst blir landskapet tråkigare. Och allt naturliv sitter trängre. Systemet blir ömtåligare. Åtgärder kan inte markanpassas lika bra.

Kan inte vår teknik med GPS, Controlled Traffic mm anpassas till en inbyggd mångfald? T ex strips som omväxlar. Mer ”skyddskanter”  eller beetle banks som ger liv i landskapet. Jakt och natur kan nog säljas. Obligatorisk precisionsteknik på ojämna fält, inte bara för kväve.

Om samhället satte in kanske 1000 kr/ha för att mildra den kortsiktiga marknadens skadeverkningar skulle vi få ett helt annat landskap. Och kanske också vatten. Det går inte att bara öka marknadstrycket och sedan klaga på jordbruket. För all utveckling behövs incitament. I dag finns ekonomiska incitament bara för det kortsiktiga. Till och med ett växtföljdstänkande på 4-5 år är problematiskt.

Men vi har möjligheter som vi kan bättre föra fram och utveckla.