Posts Tagged ‘Global’

Fossila utsläpp anrikas i atmosfären, men inte metan från kor

oktober 1, 2016

2016-09-30 Göte Bertilsson
Om klimatgaser.
Efter veckor med arbete och diskussoner om klimat – några tankar.

Viktiga pooler, som har samband med varandra:
Atmosfären
Biosfären, inkl människan
Hydrosfären, särskilt oceanerna
Marken, den aktiva delen
Och vidare finns fossila depåer. Ett mellanting är ju torv, en ganska färsk depå

Viktiga gaser och ämnen.
Koldioxid. Kol. I ett kolkretslopp vandrar kolatomer i koldioxid från atmosfären till växtmaterial, som bryts ner på olika sätt och huvuddelen blir koldioxid igen. I processen kan vissa pooler öka eller minska, t ex kol i marken. Metan är också en del i denna cirkulation. Vid omsättning under syrebrist bildas metan (CH4) i stället för koldioxid (CO2). Metanet omvandlas så småningom till koldioxid i atmosfären och anrikas inte. Men under den tid (decennier) kolet är metan har det 20 ggr större växthuseffekt än koldioxid. Men metan anrikas inte och metan från bete och foder ökar inte kolmängden.
Fossilt kol däremot är en anrikning. Hela aktiva systemet tillförs mer koldioxid och det påverkar alla aktiva pooler.

Några exempel på flöden och konsekvenser.
En vetegröda ger skörden 8 ton. I tillägg finns i halm och rötter 12 ton. Sammanlagt 20 ton torrsubstans med en kolhalt på ca 40%. Det betyder att vetegrödan innehåller 8 ton kol och det innebär att grödan har tagit upp ca 30 ton koldioxid per hektar. Det rensar väl luften? Men vi får följa vad som händer. Vetet blir bröd och något foder. Kolet som går den vägen (3,2 ton) blir rätt snart koldioxid igen. Det kommer i vår utandningsluft, våra toaletter och avfallspåsar. Vi antar att halmen stannar på marken. Både halm och rötter multnar och rätt snabbt avgår 80% av det kolet som koldioxid. De 12 ton kol som gick denna vägen minskar till 2,4. Dessa är på väg att bli mull och bryts ner långsammare. Kanske 1 ton kol kan bli stabil mull som ett tillskott till marken. Men marken är levande och andas. Ett hektar normal jordbruksmark innehåller ca 50 ton kol i mullen. Det är mat för mikrober och dom andas ut koldioxid. På det viset blir det en minuspost på 600-900 kg kol beroende på mark och brukning. Så nettot för marken kan med dessa siffror bli mellan +400 och +100 kg kol. Det är detta netto som avgör klimatgaseffekten. De större flödena inne i cirkulationen tar ut varandra.
I tillägg har i odlingen använts diesel och gödselmedel mm. Det betyder utsläpp av koldioxid grundat på fossilt kol, ett tillskott till den aktiva koldioxidmängden.

Nu ser vi på gräs och idisslare.
Vi tänker oss först en äng som inte används. Gräs växer upp, tar upp koldioxid, vissnar, dör och multnar och då släpps koldioxid ut igen. Beroende på omständigheterna kan det bli en skillnad som på lång sikt påverkar mullhalten och kolet i marken åt ena eller andra hållet. Det är inte viktigt för detta resonemang. Men vi antar jämvikt.

Alltså- ängen ligger där, gör varken från eller till för klimatet. Koldioxid tas upp och avges igen. Men nu kommer det en ko och äter gräs. Det bör bli mindre gräs som multnar men i stället omsätts det av kon. Och i hennes matsmältning blir en del av kolet metan i stället för koldioxid. Och den delen är 20 ggr värre än koldioxid som växthusgas. Så småningom bryts metanet i atmosfären ner till koldioxid, och det ingår i kretsloppet. Någon anrikning av växthusgas har inte skett, men kon har belastat klimatet genom att föröka växthuseffekten hos en del av det flöde som cirkulerar.

I klimatberäkningen tar man hänsyn till denna tidseffekt, och det är nog rätt att räkna som man gör. Men korna ger ingen ackumulation i motsats till utsläpp av koldioxid från fossila källor.

Man borde kanske tänka till en gång till. Vi ska minska påfyllningen av växthusgaser, det är det viktiga. Och det är fossilkol som står för det. Är det rätt att lägga samma minskningskrav på ett flöde i cirkulationen som metan från idisslare?

Metan från den fossila industrin, särskilt kolbrytning men också naturgas-spill etc är en annan stor källa, och den är ganska ofullständigt kvantifierad. Men den ger ett direkt tillskott till aktiva klimatgaser och bidrar till ackumuleringen.

Lustgas – en annan betydelsefull växthusgas.
Lustgas är en kväveoxid, N2O. Den är mycket potent, i kg lustgas ger lika mycket växthuseffekt som 300 kg koldioxid. Lustgas är en komponent av kväveomsättning i marken. För normala åkermarker har IPCC i dag ett schablonvärde på att 1% av markens kväveomsättning blir lustgas. Det betyder 1-2 kg per hektar, ingen stor post i kvävebalansen men för klimatberäkningar ska den multipliceras med 300. Det betyder att den är en mycket betydande post i statistiken för jordbrukets klimatpåverkan. Det finns stora variationer mellan marker, år och mätningar, mycket beroende på fuktighet.
Det är inte mycket jordbruket kan göra åt denna komponent, annat än att ha så effektiv kvävehushållning som möjligt.
Lustgas bidrar inte till att öka koldioxidhalten men till att öka växthuseffekten. Det är självklart att den måste arbetas med. Men det ligger en sorts automatik: ju fler människor vi är på planeten dess mer kväve sätts i omlopp. Toalettavfall från en person innehåller ca 4 kg kväve. Lustgas avges både vid matproduktion och avfallsomhändertagande. Det är verkligen en utmaning att minska lustgas medan befolkningen växer.

Annonser

december 28, 2014

Juldagen 2014

Sjösalavägen 8 Åryd (Växjö)

Flyttning tar energi. Bl a från bloggande.

Det har varit en fin dag med barn och barnbarn. Mörkret faller men himlen är klar och genomskinlig. 7 grader kallt. Vinterns första egentliga köldknäpp.

Utforskade Växjö bibliotek och kom hem med 4 böcker om jordbruk, ekonomi och framtid. Dock inte den aktuella Den ekologiska drömmen, som var utlånad. Ska skaffa den snarast.

Men det är märkligt vad känsligt detta ämne är. Det kommer småsura kommentarer från bl a Lantbruksakademien och LRF. ”Det är inte bra att ställa system mot varandra”.  Men man kan fråga sig om det är bra att invagga medborgare och konsumenter i en tro att dagens ekologiska produktion är framtiden.

Att den inte står för sig själv utan är beroende av en bättre producerande omvärld visar bl a den andra aktuella diskussionen som gäller EU- förslaget om skärpta regler för den ekologiska produktionen. Man skulle inte i samma utsträckning som i dag få köpa produkter från den konventionella odlingen eller ha både ekologiskt och konventionellt på samma gård. ”Det går ju inte, Det slår undan benen för en stor del av dagens ekologiska produktion. Det måste ändras.”  Stora protester från den ekologiska sidan. Men om man är uthållig och oberoende skulle detta inte spela någon roll. Det demonstrerar tydligt ”den ekologiska drömmen”. Det är en dröm och inte framtiden, som det är utformat i dag.

Men den andra linjen, att global priskonkurrens ska styra jordbrukets utveckling är inte heller hållbar. Det blir ingen långsiktighet i den modellen. Nu har det ju på sista tiden blivit en gynnsam modifiering i diskussionen i Sverige. Våra hårdare regler om miljö och omsorg har fått viss betydelse på marknaden. Det vore bra om det vore början på en utveckling. Det skulle ge vidare utvecklingsdrivkraft.

Nu till ett par av de böcker jag nämnde.

Jorden är gammal – Bonden är ung. (Rädda vår jord). Lars Wilsson. Optimal förlag, 2011.

Det är en intressant genomgång av jordbrukets historia i vid mening. Det är inga vackra bilder som kommer fram. Förstörelse, rofferi, folkmord karakteriserar bilden. Det är en intressant och koncentrerad beskrivning.

Men slutkapitlen ägnas åt dagens jordbruk. Industriell odling och industriell mat som föröder både miljö, mark och hälsa. I stället framhålles Allan Savorys tanke om ”holistic management” av betesmarker för att öka produktionen, förbättra marken och lagra kol. Korna räddar världen.

Vidare ett projekt i USA. Joel Salatin, Polyface Farm. Han har enligt boken intensiv djurproduktion med intressanta koncept, använder varken mineralgödsel  eller bekämpning. Markerna lagrar kol och allt är miljövänligt. Och ekonomin är bättre än för omgivande gårdar.

Hur kan man vara så dum att inte använda dessa metoder och rädda världen?  Jag gick vidare till Internet.

Savorys framställning möter betydande kritik. Där den prövats har det inte fungerat, ”Felaktigt management” säger Savory. Men de som studerat frågan kan inte se att den håller, även om den i enstaka fall kan vara bättre än det man hittills gjort.

Polyface Farm: man köper in betydande mängder spannmål för sin djurproduktion. Den ger både energi och växtnäring så Polyface farm bygger faktiskt på det omgivande vanliga jordbruket som ger hög produktion. Så var det med den drömmen. Den är bra för Joel Salatin, men inget som räddar världen.

Det som är viktigt syns mig vara att arbeta för att förbättra vår jordbruksproduktion i både ekonomisk och ekologisk riktning: bättre hushållning, minskad insats av kemisk bekämpning, bättre markvård och markunderhåll, långsiktig syn.

Så till nästa bok:

Människoapans utmaning (Miljö, tillväxt och vår planets framtid), Niklas Elert. Timbro 2014.

Huvudtesen är att för framsteg behövs konkurrens och mångfald. Då sållas framgångsrika ideer och företag fram.

Det ligger mycket i bokens resonemang, men jag saknar en väsentlig diskussion: hur kommer långsiktiga hänsyn till mark och miljö till uttryck i konkurrenssituationen. Framtid (som ju finns i bokens undertitel) måste innebära långsiktighet i nuet. Men minskar inte sådana hänsyn den omedelbara konkurrenskraften? Detta dilemma är väsentligt för jordbruket men ekonomer tycks sky diskussionen. Också Elert.

 

Framtidsvägar till ett hållbart naturbruk.

november 26, 2008

 

 

En skrift från Lantbruksakademien, med egentliga huvudtiteln ”Edens lustgård tur och retur”.

Författare är Peter Sylwan, och akademiens miljökommitte ligger bakom. Den kan hämtas på nätet: http://www.ksla.se/sv/retrieve_File.asp?n=262&t=ksla_publication

 

Det är en liten skrift (50-tal sidor) med stora perspektiv. Hur har mänsklighetens samspel med jorden utvecklats? Vilka vägar kan vi gå för att tillgodose den växande mänskligheten utan att förstöra vår grund?

Skriften är i grunden optimistisk. Det finns vägar att arbeta med. Exempel tas fram från olika håll.

Jag ska nämna bara ett av dem: hur Christer Nilsson på Alnarp lurar rapsbaggarna. Några få rybsfrön sås med höstrapsen. Rybsen blommar tidigare, drar till sig rapsbaggarna och fördröjer dem tills rapsen är mer motståndskraftig. Det gynnar rapsen och minskar behov av kemisk bekämpning.

En annan princip: håll marken beväxt. Stör den inte i onödan. Se gårdagens inlägg här.

 

Men vi måste vara beredda till nytänkande. Och till att inse vikten av det. Ska jag nämna Framtidsfokus igen? Ja – det blev så.