Posts Tagged ‘Globalt’

MAT, KOR, JORDBRUK OCH KLIMAT.

juli 7, 2018

Bakgrund: aktuell artikel i Science 1 juni (Reducing food´s environmental impact ..), Poore et al, plus annat bakgrundsarbete.
Omnämnda artikel är ett mycket bra och omsorgsfullt arbete. Den omspänner den globala variationen från Västeuropa till Kina, från bevattnat till torrt ”rainfed”., för att ta några exempel. Medelskörden av vete i deras bakgrundsmaterial blir 3,1 ton och globalt medel är ungeför detsamma. Man följer kedjan från input till åkern till produkten hos detaljisten (inkl förpackning och transport).
Det är klart att en slutsats, som får stort genomslag i den diskussionsmiljö vi har, är att animalier och särskilt idisslarsidan ger höga utsläpp både av klimatgaser och kväve/fosfor. Det är fakta. Och den globala utvecklingen av animaliekonsumtionen är ohållbar, så denna diskussion behövs.
Icke desto mindre är det viktigt med perspektiv för våra förhållanden. För detta kan behövas några siffror.
Globala utsläpp av klimatgaser är 54 Gton koldioxidekvivalenter (ce), alltså 54 miljarder ton. Per capita (7 miljarder invånare) blir det ca 7 ton, 7000 kg.
Poore et al anger att 26% hänför sig till matkedjan, det blir i runda tal 2000 kg.
Vidare att 61% av detta hänför sig till jordbruksproduktionen. Då blir det ca 1200 ce per person.
En egen beräkning på svernska jordbrukssystem och svensk medelkonsumtion hamnar på 400 ce per person. Skillnaden är kanske inte orimlig med tanke på att de 1200 är världens medeltal, de 400 är optimal produktion i Sverige.
Några jämförelser:
1000 mil med en bil med normalutsläpp (100 g/km) ger ydig 1000 ce.
Spisen i köket behöver ca 800 kwh per år. Med ”ful-el” skulle det betyda ca 240 ce, säg 120 per person. Inte obetydligt om man jämför med de 400.

En rapport av denna typ beskriver utsläpp. För att hantera frågan behövs en vidare syn, Följande gäller idisslare och klimat.
Kornas metanutsläpp ger ingen anrikning. Kolet kommer från atmosfären via biosfären (gräset). Detta i motsats till fossila kolkällor som ger en anrikning i atmosfären. Men korna förstärker effekten av detta cirkulerande kol
Det fanns ungefär lika många kor i världen för 100 år sen. Korna hör till bakgrunden. De har inte gett någon extra klimateffekt.
Korna bär landsbygden i många områden. Utan kor dör landsbygden i Småland och andra mellanbygder. Internationellt finns ett ännu större beroende. Urbaniseringen drivs på. Vad kostar urbanisering i miljö och resurser och sårbarhet?
Korna förädlar gräs och ger öppna landskap av betydelse för alla. Det kanske sparar många mils körning om sådant är nära tillgängligt.
Kornas utsläpp kompenseras i någon mån av att de vallar som behövs binder kol. Kornas gödsel är också ett problem, men det kan delvis vändas till positivt om den användes till biogas.
Vi har nog världens bästa mjölkproduktion i alla avseenden: produktion, djurhälsa och omsorg, antibiotikafrihet mm. Den bör inte avvecklas, men vidareutvecklas i en riktning där fördelarna kommer till sin rätt i kombination med landskapet.
Rapporten i Science trycker också på kvävefrågan. Animalieproduktionen är inte kväveeffektiv, och detta är kanske en större fråga än dess påverkan på klimatet. Detta har man arbetat med länge, men det kanske behövs nya tekniska lösningar.
Men samtidigt – den nuvarande trenden i världen mot ökad animaliekonsumtion bör brytas. Vegetabilier och köttsnål mat befordras.

Annonser

Böcker, historia och utveckling.

april 4, 2018

De intressantaste berättelserna är ofta de med verklighetsbakgrund. Lite om två olika böcker från olika delar av världen:

M Raban, Bad lands. 2000. Om nybyggare i östra Montana. 1900-talets början
Tomas Löfström, Landet mitt i världen. Om resor i Afghanistan, 1975.

Sådana böcker hittar man i bibliotekens arkiv. Tack och lov för att de finns där. Båda ger en sorts hisnande känsla över historiens och utvecklingens dynamik i samspel med naturen.
sMontana.
Järnvägar västerut har byggts. Nya landområden öppnas. Vidsträckta prärier att stycka upp och använda. Prärien som ett hav. Ett gräs- och buskhav som når ända tlll horisonten. Ruta upp och använd! Registrera dig för en ruta på 320 acres (knappt 100 hektar), bygg en bostad och odla upp! Torrt? Med nya brukningsmetoder ska det gå att få bra grödor med de ca 350 mm som kommer. Säger sakkunskapen. Federala program. Nya städer byggs längs järnvägslinjen. Prärien plöjs upp. Snart kommer traktorer och andra maskiner. Utveckling.
Men så kommer torra år på 1930-talet. Området är i utkanten av The Dust bowl. Skördarna fallerar, alla kämpar, de flesta får dock ge sig efterhand. Lämna sina 320 acres med hus och drömmar, packa det bohag man kan och dra iväg längre västerut till andra möjligheter.

Egentligen: i ett landskap som inte tillåter träd att växa ska man nog inte tro att vete och majs har en framtid utan bevattning, utom i de mest gynnade områdena.
Nu är det mest stora rancher med djur i området. Prärie. USA har 29 ”kor” per 100 invånare. Sverige har 15. Federala program står inte högt i kurs i Montana. Republikanskt.

Afghanistan.
Ett land med 32 språk och många etniska grupper. I grunden stamsamhälle. 1975 finns en centralregering, president Mohammad Daoud. Men få år senare kom den ryska invasionen och kaos uppstod – och fortsätter.
Löfström gör en omfattande resa, och beskriver med kärlek land, folk och historia. Ett par nedslag:
Kafirerna. Faktiskt i Pakistan längst upp i bergen. En isolerad folkgrupp på några tiotusentals personer. Getter, jordbruk. Fria öppna människor. Tror på egna gudar. (Löfström reste dit på grund av att kafirerna i Afghanistan har med våld tvingats över till islam.) Men frihet och glädje. Dock – kvinnorna jobbar på fälten medan männen dricker te. Och man har slavar, vilket Löfström glider över med lätt hand. En fråga han ställer: hur har samhället klarat att hålla sig stabilt i många hundra år utan överbefolkning, get-explosion och skogsskövling? Till skillnad från t ex Grekland. Kanske för att det var isolerat och det inte fanns någon yttre marknad.
Sydöstra Afghanistan. Ett ökenlandskap. Men ruiner av städer och anläggningar. Kanske en gång Nimrods förlovade land som beskrives i Bibeln. Det ligger mellan de forntida högkulturerna vid Indus respektive Eufrat/Tigris. Varför är det öken nu? Kanske klimatförändringar (troligt) kanske kulturella orsaker. Utvecklingsprojekt. Det finns floder, Helmond och Kash Rud. Under 70-talet utvecklingsprojekt med bl a USA. Dammar och bevattning. De var inte lyckade på sikt, men man fortsätter på lokal nivå.
Floderna mynnar i ”träsksjöar” där de försvinner. Faktiskt är dessa träsksjöar föremål för en artikel i Science 23 febr 2018. ”Bringing an Iranian oasis back from the dead”. Floderna når inte träsken längre. Så de gamla träsksjöbottnarna blåser bort och förstör omgivningen. Och fåglar och djurliv försvinner. Finns en lösning? Ja, man nämner att spara vatten genom droppbevattning. Alltid ett steg på vägen. Detta har alltså hänt de senaste decennierna. Floderna har försvunnit. Vad har blivit bättre? Kanske att fler människor försörjs.

Utveckling är inte lätt. Det är bara det att den behövs. Grannlandet Pakistan har nu 208 miljoner invånare, kring 1975 var det 70. Afghanistan har nu 34 miljoner, 1975 var det 10.

Domedagsklockan, en bok

juni 6, 2017

Boken Domedagsklockan (2013). Stefan Karlsson, Jacob Nordangård, Stefan Radetzki m fl

En bok med kritik av rådande diskussion om särskilt klimatet. Och man är kritisk. Trump skulle gilla den.
Och det är klart: det finns osäkerheter. Men några bakgrundsfakta ifrågasätts inte:

En temperaturökning leder till stora förändringar i vår värld.
Ökad koldioxidhalt ger större uppvärmning, i princip.

Boken kritiserar försiktighetsprincipen – att vi måste begränsa växthusgasutsläpp, och ställer mot detta en annan fråga: ska vi riskera ökad fattigdom och hunger i världen.
Detta ser jag som en nyckelpassus, som avslöjar en stor förenkling i tänkandet. Man ser inte kombinationen begränsning av utsläpp och ny fördelaktig teknikutveckling som solenergi, transportutveckling, odlingsmetoder mm.

I det stora sammanhanget betonar man mänsklighetens förmåga att utveckla och hitta nya vägar. Vi kan förändra utan att försaka, när man har en drivkraft. Det är möjligt att klimatdiskussionen behövs som drivkraft.

Biobränslen kritiseras för att de upptar jordbruksmark. Och jag tror faktiskt att etanolspannmål och , dieselraps är fel väg att gå. Men biprodukter som halm och ”bonusproduktion” av mellangrödor är en helt annan sak. Det kräver ingen markresurs utan kan i rätt system förstärka odlingsmark och miljö.

”Människan ändrar beteende när hon ser det behövs”, ungefär så sägs det i boken. Men när det gäller processer som är så långsamma att det inte märks i dagliga livet är den filosofin otillräcklig. Då behöver man tala om den risk som finns. Och det är ju det man gör, tack och lov. Och hittills har ingen tagit skada av det.

Det finns en bonus i att spara kol och olja i marken – de kan behövas för att avvärja nästa istid.

Hållbar intensifiering eller ekologisk extensifiering?.

maj 21, 2017

Tidskriften Science hade Ecosystem Earth som specialsektion den 21 april. Det framkom inget nytt, men man kan sammanfatta:
Utmaningarna är stora. Biodiversiteten är starkt hotad. Vi lever mitt i den värsta ”utrotningsperioden” man känner till. Och trycket bara ökar.
Det behövs mer livsmedel, 70% ökning till 2050. Markresursen är knapp. Vattnet är knappt.

Hållbar intensifiering är nödvändig, men det räcker inte. Minskat svinn och mindre animalier behövs i tillägg, men det räcker inte heller.

Vi måste våga föra upp befolkningsfrågan. Man varnar för tron att den är på väg att lösa sig själv. Trots att utvecklingen på många håll har bromsats har vi totalt sett en ohållbar ökning. Utbildning, särskilt för kvinnor, tillgång till medicinsk rådgivning, preventivmedel etc är oerhört viktigt.

Man tog också upp frågor som ”conservation” (kräver mark), psykologi och miljö (hur motivera människor).

Tyvärr behandlades inte den övergripande frågan om att kortsiktig konkurrens styr jordbruket, vilket gör långsiktighet och varsamhet till en svår fråga.

Så – låt oss fortsätta med att arbeta för hållbar intensifiering:
Anpassning åtgärder.
Växtföljd, odlingssystem och jordbearbetning.
Grön mark för mull och miljö.
Energibesparing. Arbeta för effektiva kretslopp (en liten början finns).

Hållbar intensifiering eller hållbar extensifiering?

Världen behöver mer produktion och bättre miljö och hållbarhet. Det är Hållbar intensifiering. Ekologiskt jordbruk är en hållbar extensifiering, det ger bara ungefär halv produktion för viktiga grödor (Jordbruksstatistiken) i svensk odling och med svenska regler. Har världen råd med det?

Svaret är förstås nej, om vi ser det i stort. När det svenska samhället driver på ”ekologisk omställning” enligt KRAVs regler går det faktiskt tvärs emot global hållbarhet. Det är en diskussion som borde vidgas.

Men ändå skulle världen behöva en bättre ekologisk funktion i jordbruket. Mer fokus på långsiktighet och hållbarhet i vid mening. Men där lägger samhället kravet på kortsiktig konkurrenskraft vilket motverkar den utveckling som behövs.

Det skulle vara viktigare att stötta Hållbar Intensifiering än ”Ekologisk extensifiering”.

Jordbruket: ”Peak soil” värre än ”Peak oil”?

november 26, 2015

Odlingsmarken börjar bli knapp.
Hur hantera det i jordbruket? Mer människor och mindre jord. Vad behövs eller önskas?
1. Ökad produktion för att möta världssamhällets behov.
2. Hållbar markanvändning
3. Liten påverkan på miljön, inkl mångfald
4. Resurshushållning.
Var står vi och vilka möjligheter har vi? Till stor del är vi på rätt väg och låt oss gå in på en del detaljer. Det gäller svenskt jordbruk, och kanske nordeuropeiskt.
Jordbruket styrs av en marknadsekonomi, och i det stora hela av global konkurrens. Det blir fokus på pris och kostnader och det är en stor utmaning när man samtidigt ska värna miljö och långsiktighet. Denna huvudfråga borde ägnas större uppmärksamhet ekonomiskt och politiskt. Det skulle behövas ett WTO (World Trade Organisation) som inte bara värnar om ekonomi utan också miljö/hållbarhet.
Som tur är går flera mål att förena. Till en del hjälper samhället (EU, enskilda länder) till att med olika medel förena produktion och miljö. Men mer borde göras där. Vi har bara en planet och den börjar bli stressad. Vi har nått ”Peak soil” (marktillgången börjar minska) vilket är mer allvarligt än ”Peak oil”. Då behövs mer produktion på den mark vi har.
Men jordbruket är under dynamisk utveckling. Nya jordbruksmaskiner och brukningsmetoder är positiva för både produktion, mark och miljö. Dagens moderna växtodling ökar markens bördighet.
Fånggrödor håller marken skyddad under höst/vinter. Minskar utflöde av både kväve och fosfor.
Teknik med sensorer och GPS ger möjlighet anpassa åtgärder efter behov, också med hänsyn till variationer inom fält. Detta ökar starkt.
Vad gäller gödsling är huvudprincipen för fosfor att ersätta bortförseln. För kväve leder dagens styrsystem mot samma mål.
Bekämpning är en svår fråga. Jordbruket har minskat och vill gärna minska mer, men det har ekonomiska konsekvenser. Det pågår program på EUnivå om ”integrerad bekämpning”, men det borde stärkas med någon form av kompensation för att komma längre.
Resurshushållning. Betydande framsteg har nåtts dels genom teknik för anpassning av kväve och fosfor, och vidare genom mer energisnåla jordbearbetningssystem. En hel del diskussion riktas mot kvävegödsel som vid tillverkningen kräver energi och ger utsläpp av klimatgaser. Och visst krävs energi, men rätt använd ger den 6 ggr mer energi i utbyte som växtmassa (mer bunden solenergi). Och rätt använd ökar den kolbindning i mark (mull) med ungefär 1 kg kol per kg kväve. Det kompenserar faktiskt utsläppen vid tillverkningen. Och vidare: kvävegödsel sparar mark. Vi skulle behöva bortåt dubbelt så mycket mark för samma produktion utan kväve. Och den marken finns faktiskt inte.
Men vi behöver gå vidare:
Ett kretslopp av renad fosfor från reningsverken har börjat i praktiskt skala. Det är så ren fosfor att den används till fodermedel tills vidare. Den kretsloppsfrågan kan man nästan säga är löst.
För kväve: En bra växtodling kan producera bioenergi i skörderester (mest halm) som kan vidareförädlas till el eller biogas. Mängden kan täcka växtodlingens energiinsatser för drivmedel och kväve. Är inte ett sådant system både klimatpositivt och fossilfritt, egentligen?
På längre sikt kommer nog fossilfri kvävegödseltillverkning. Flera projekt är på gång.
GM, genmodifiering. Det är tragiskt att diskussionen hänger upp sig på tekniken. Det är som att förbjuda svetsning för att den kan användas för vapenproduktion. Flera av dagens tillämpningar av genteknik i jordbruket kan man vara kritisk mot, men det finns mycket intressant på gång t ex vad gäller resistens, torktålighet och produktkvalitet.

Ekologisk produktion är inte en lösning.
Dagens ekologiska odling håller inte i stor skala. Det ger ca halv produktion för våra stora grödor, och är ett stort markslöseri. Det är olyckligt om man tror att framtiden ligger där.
Med dagens regler har man hjälp av det vanliga jordbruket: gödsel, utsäde, foder, markbyten. Ekoodlingen står inte för sig själv, vilket man kan förledas tro av namnet.
.I Sverige är ca 5% av spannmålsproduktionen (i ton) ekologiskt producerad och ca 2% av potatisen för att ta ett par exempel. Trots all uppmärksamhet och extra stöd från samhället är det en ganska obetydlig del. Men om man räknar markåtgång eller ekonomi (kostnad) är det större på grund av större behov av både mark och pengar.
Positivt är att man inte använder kemisk bekämpning. Det vanliga jordbruket skulle behöva gå i den riktningen, och är på väg.
Det är inte fel att det finns alternativ till dagens huvudström. De som vill kan ju betala för det. Det finns nischer där det kan spela en bra roll genom att möjliggöra lönsamhet (t ex extensiv köttproduktion, grönsaker). Men om man i samhället börjar tro att den ekologiska produktionens dogmatiska regler är vägen framåt leds utvecklingen fel.
Vi behöver kombinera arbete för ekologi, miljö och produktion med kunskap, inte med dogmatik.

Siffror att fundera över

oktober 22, 2015

Lester Brown är en profil inom området försörjning, jordbruk, miljö. Länge drev han WorldWatch Instite, numera Earth Policy Institute.

Han har gjort en bok, Plan B 4.0 (2009) om hur jorden ska kunna räddas. Boken är ju inte riktigt ny, men aktuell så det räcker.

Han har satt pengar på plan B.  En summering, sifforna är kostnad i miljarder dollar per år.

Utbildning mm: 24.   Hälsa och familjeplanering; 53.

Trädplantering: 23.   Bättre markvård: 33.  Åtgärder fiske: 13.  Biologisk mångfald 31.  Vattenhushållning 10.

Tillsammans blir det 187 miljarder dollar, per år. En omöjlig siffra?

Vi kan jämföra med militärutgifterna. Den siffran är 1464. Plötsligt syns det faktiskt möjligt att vända utvecklingen. Om vi vill.

——-

En annan intressant diskussion i denna bok:

Animalier kostar mycket resurser. Men vi har mycket betesmark, faktiskt åtskilligt mer än åkermark. Och där växer gräs. Det finns inget bra sätt att utnyttja den resursen utom genom växtätande djur. Det är stor skillnad på djurproduktion baserad på gräs, halm o dyl och djur som utfodras med spannmål.

Å andra sidan lyfter han fram följande fråga: Majs ger 4 ggr högre produktion än soja. Kan det då inte vara bättre att odla majs till kalkoner som producerar protein med 50% effektivitet än att gå ner till 25% för att odla soja.

———

Några tänkvärda siffror från en ännu äldre bok: Gösta Ehrensvärds En väv av möjligheter, från 1960.

Förluster vid transport av energi, 2000 km:  Stora tankfartyg 0,8%,  pipelines  1%,  kraftledning 440 kilovolt mer än 10%.

Nu har mycket hänt på teknikfronten. Det skulle vara intressant med en uppdatering.

 

.

Tråkigt, Naturskyddsföreningen.

oktober 8, 2015

 

Med en blandning av fakta och halvsanningar fortsätter SNF att polarisera jordbruksdebatten Jag syftar på skriften ”Rent mjöl i påsen”. Jag såg lite hopp efter ett gemensamt inlägg av Johanna Sandahl (SNF) och Bengt-Olof Gunnarsson (Lantmännen) om ”Miljösmart produktion” i Land 25 september. Men i ovannämnda skrift är det bara ekologiskt som gäller. Annat är o-ekologiskt (ordet nämns flera gången i skriften) och fel.

Man säger i skriften att 5% av spannmålen är ekologiskt producerad och drar slutsatsen att det måste öka.  Men det finns flera mer relevanta slutsatser:

Det är åtskilligt viktigare att förbättra de 95 procenten miljömässigt än att öka de 5. Detta borde vara i SNFs intresse. Greppa Näringen och Odling i Balans betyder åtskilligt mer än KRAV för miljön.

Det är faktiskt märkligt att trots allt stöd från samhälle, konsumenter och media under flera decennier den ekologiska växtodlingen har så liten omfattning. För potatis är det ca 2%. Behövs ännu mer stöd? Men då vore det bättre att lägga det på allmän miljöutveckling i jordbruket. Att polarisera mer? En enkel match, men bara till skada.

Jordbruket, försörjningen, är fundamentalt för samhället. Vårt stora problem är att inget av de huvudalternativ man diskuterar, eko-produktion med dagens regler eller vanlig produktion under global konkurrens,  är hållbara och miljöriktiga. Varför är inte eko-produktion hållbar? Två punkter:

  1. Skördarna är för låga. Det globala samhället behöver mer produktion, inte mindre, ”Ja men vi kan väl ligga lågt, andra får producera”. Det är ett ohållbart resonemang. Skriften säger 50 % skörd för vete och 60-80% för havre/korn för eko-produktion. Jordbruksverkets statistik ger lägre siffror för havre/korn. Men i dessa angivelser är inte inräknat de arealer för träda och gröngödsling som ofta används i de ekologiska systemen. Så siffrorna är ännu lägre.
  2. Eko-produktionen har betydande stötta från det vanliga jordbruket (gödsel, foder, markbyten). Utan en omvärld av vanligt jordbruk skulle ekoproduktionen sjunka ännu mer. Det finns rapporter om detta (Jordbruksverket). Det tydligaste och mest aktuella beviset är dock eko-sektorns reaktion på EU-förslag om skärpta regler om detta. ”Det slår undan benen på vår ekologiska produktion”. Man fick behålla sin stötta.

En tråkig utveckling är på gång:  En liten, för försörjningen och miljön i stort nästan betydelselös sektor, får allt miljöintresse, medan de 95 viktiga procenten föraktfullt lämnas åt sitt öde i global konkurrens, för att inte säga förtalas. Är det verkligen i miljöns och naturens intresse att främja denna utveckling?

Skriften kan inte undgå att nämna framsteg inom kvävestyrning mm. Man nämner dock inte odlingssystem med fånggrödor eller reducerad jordbearbetning. Vi håller på att utveckla ett helt annat jordbruk än det vi hade för 20 år sedan. Av allt att döma håller vi nu på att öka mullhalterna i växtodlingsjordbruket genom ökade skördar, bättre skörderestbehandling och management. (Jag syftar då inte på den aktuella rapporten om ökade mullhalter i allmänhet).

Skriften refererar en del av mina arbeten om kväve. Och enbart ekonomisk kvävestyrning är problematisk. Men vi är på väg mot en mer ekologisk, baserad på grödans aktuella behov. Skriften tar upp de problem jag såg. Men man förbigår helt det jag rapporterar om att kvävegödsling befrämjar mullhalten. I svenska försök binder kvävegödsling ca ett kg kol per kg gödslat kväve. Det uppväger faktiskt tillverkningsutsläppen för kväve.  I stället trycker skriften på mullhaltsminskningen under slutet av 1900-talet, och slutsatsen blir att det vanliga jordbruket utarmar jordarna. En helt felaktig slutsats i dagens läge.

Skriften framhåller sambandet med djurproduktion på gården eller närområdet. Och visst är det önskvärt. Men skulle vi ha 0,6 djurenheter per hektar (en hygglig ekologisk balans) på 2,5 miljoner hektar blir det 1,5 miljoner djurenheter. 2014 var det totalt ca 1 miljon i Sverige. Samtidigt bör vi minska på animalier av flera skäl, också enligt skriften.  Det hela går inte riktigt ihop.

Jordbruksproduktionen har problem med dagens kortsiktiga globala marknadspolitik. Det skulle behövas motåtgärder på olika nivåer, alltifrån WTOs sätt att fungera till lokala marknader.

Framtidens jordbruk har möjligheter att bli både klimatpositivt och fossilfritt, och detta kombinerat med en hög produktion som försörjer världen, åtminstone 9 miljarder. Vi har redan kunskap för detta. Man skulle önska att vi åtminstone inom Sverige kunde samarbeta om en kunskapsbaserad utveckling (utan fundamentalistiska murar) som gynnar också miljö och hållbarhet. Låt oss anknyta till det som inledningsvis nämndes om Land 25 september

Miljövårdsberedningen seminarium

september 29, 2015

Faktiskt en riktigt bra dag.

Varför var den då bra. Sammanfattningsvis drogs följande slutsatser:

Höga skördar och effektiv produktion är bra ur klimatsynpunkt.

Vktigt att arbeta med skördegapet (skillnaden mellan möjlig skörd och praktisk skörd).

Viktigt arbeta med utveckling av bra och uthålliga odlingssystem

Effektivisering av olika slag viktigt, från sensorstyrning till effektiv förädling.

Alltså: Hållbar intensifiering, vilket också nämnde

Gårdsnära försök borde utvecklas.

Hela övningen var utvecklingsbetonad. Jag tror knappt ordet ”ekologisk odling” nämndes. Högre produktion och effektivisering var nyckelord., men det är underförstått att detta ska göras på ett ekologiskt sätt i ordets rätta betydelse.

 

Men den allmänna framtidsteckningen var mörk. SLU arbetar med 4 scenaria:

1.En överexploaterad värld (Business as usual. Det är ju det vi har)

2.En värld i balans (för 8 miljarder, vilket redan är överspelat). Sustainable intensification + teknisk och social utveckling.

3.Ändrad maktbalans i världen. Kina och Indien m fl tar över. Vi  i Europa får ev producera mat

  1. En fragmenterad värld. Svaga institutioner. Storföretag (och kanske grupperingar som ISIS,min anm) styr.

Det finns ju bara ett alternativ att jobba för, nr 2, vilket vi ju gör. Men det är trögt. Men antagligen går vi mot 10 miljarder. Och 3, kanske 4 graders temperaturhöjning. Det kan innebära 1 m  högre havsyta. Många miljoner människor (Nildeltat, Asien) måste flytta på sig. Vart? Tidsskala 100-200år.

För Sveriges del:

Varmare. Torrare somrar, blötare höst-vinter.  Men vi är fortfarande begränsade av en lång mörk period.( Vidare finns en möjlig risk att Golfströmmen avtar vilket får mycket stor betydelse, men detta nämndes inte.)

Vi kommer att behöva all vår åkermark.

Jag vill gärna bidra med en mer optimistisk utvecklingsbild. Det får bli ämne för nästa post.

 

 

Utveckling, några olika aspekter från aktuella böcker

augusti 16, 2015

The big Ratchet (How humanity thrives in the face of natural crisis). För fattare Ruth de Fries, professor of sustainable development, Columbia University.

Ratchet (låt oss översätta med framsteg) – Hatchet (bakslag) – Pivot (omställning), detta tretal karakteriserar mänsklighetens utveckling.

Jordbruk – befolkningsökning, städer, kultur – försörjningsproblem och tillbakagång.

Växtföljder med baljväxter- ytterligare befolkningsökning – nya försörjningsproblem.

Mineralgödsel – bättre tryggad försörjning – miljöproblem

Bättre teknik och kunskap – mer harmoniskt jordbruk – nya utmaningar om miljö och försörjning.

Boken behandlar livets utveckling på jorden och innehåller mycket sammanfattande kunskap. Tonen är optimistisk. Vi har alltid hittat utvägar när kriser uppstått.

Förresten har De Fries i en aktuell artikel i Science riktat uppmärksamhet på ett nytt problem: Mineralämnen i kosten. En del nya sorter har lägre halt av järn och zink än gamla. Kosten riskerar bli mineralfattigare. En ny faktor för växtförädlare att ta hänsyn till.

 

Omställningens tid. Björn Forsberg.

En bok med helt annan ton. Vi har passerat Peak Oil, allting kommer att gå nedåt men vi vägrar att anpassa oss. Faktiskt behandlas flera problem som jag också har diskuterat: kortsiktigheten i samhället och ekonomin, en evig tillväxt fungerar inte, men ändå blir boken jobbig. Det finns så många positiva ansatser som kunde tas upp, men författaren hamnar i små udda saker som permakultur, biokol, stadsodling. Visst kan detta vara av betydelse som komplement och kanske yttersta räddningsplankor om samhället kollapsar men innan dess finns mycket att göra.

Min egen bok: Mat – klimat – miljö från 2010.  Det finns som PDF .Är fortfarande aktuell,

En väv av möjligheter – i dag.

augusti 13, 2015

En lista på några stycken som gäller försörjning och miljö.

Att öka produktionen med 50% inom några få decennier – är det möjligt? Det finns två sätt: att öka skördarna och/eller ta fler skördar per år. Hos oss har vi en outnyttjad potential augusti – oktober. Det finns möjliga grödor, inte minst energigrödor. Det är fråga om att bygga system så det blir en marknad. Det finns flera systemfördelar att utveckla.

Jordbruket kan bli fossilfritt. Ekologisk jordbruk kan bli fossilfritt på en låg produktionsnivå, men vårt vanliga jordbruk kan bli det på en hög produktionsnivå. Visserligen behövs kvävegödsel och drivmedel men man kan kompensera det med att producera motsvarande mängd högvärdig energi samtidigt som man har full vanlig jordbruksproduktion.

Man kan då också bli inte bara klimatneutral utan klimatpositiv.

Med optimerade odlingssystem finns möjligheter att minska bekämpning.

Inom några decennier har vi nog fossilfri ammoniaktillverkning.

Med rätt teknik är det kanske inte fel att bränna stallgödsel för energi. Det möjliggör bättre tillvaratagande och fördelning av fosfor. Vi minskar kväveutlakning och ammoniakavgång, men mister en kväveresurs. Det får vägas samman. Ska nog samutvecklas med stallsystem och gödselhantering.

—————-

Att bevaka:

Ammoniakförluster från biogödsel.

Kol och mull långsiktigt. Under några decennier kan vi bygga in kol i många jordar, men i längden går vi mot en jämvikt.

Mångfalden

Sen är klart – vi kan klara detta 50% mål, men sen?