Posts Tagged ‘Kadmium’

Kretslopp och konsekvenser

mars 9, 2013

Frågan har varit uppe förut i denna blogg, men frågan är värd att återkomma till.

Kungl Skogs- och Lantvruksakademien hade ett summerande seminarium i förra veckan. Om slam. Hur ska man bedöma?

30 års slamförsök visar bara fördelar för jordbruket, värde ca 700 kr per hektar och år för regelbunden slamspridning enligt dagens regler. Det finns en anrikning av vissa metaller i marken, men den är inte så stor att den märks i grödan, ännu.

Det är ett dåligt kväveutnyttjande i försöken och troliga förluster av ammoniak och nitrat. Men det skadar ju inte jordbruket, eller? Jag lyfte denna fråga, och menar att när samhället har miljöprogram för att minska kväveförluster från jordbruket bör man inte underlåta att ta hänsyn till detta vid en samhällelig värdering. Och då är en minsta kostnad 50 kr/kg N i minskad förlust. Att förlora 5 kg N skulle alltså vara en förlust för samhället av 250 kr. Det är möjligt att förlusterna är både mindre och större. I mitt räkneexempel använde jag 2 kg N och 100 kr.

Man bör kunna minska kväveförluster genom att sprida slammet mer odlingsanpassat och nedbruka snabbt. Men vårspridning och tidsanpassning kostar också, och vidare ökar bruknngsstörningar och risk för markpackning.

Metallerna är en långsiktig fråga. 30 år – ökning i mark men inget som märks i gröda. 30 år till? 30 år till igen??Vårt system har svårt att hantera så långsiktiga frågor. Påminner om en gammal historia om en gumma som lastar grenar till en börda att ta hem. ”Orkar jag den – så orkar jag denna också”. Och så höll hon på. Men till slut blev bördan för tung, så hon fick lasta av. ”Orkade jag inte den så orkar jag inte denna heller”. Till slut var det inget kvar. Så gick hon hem.

Förhoppningsvis finns snart bra metoder att extrahera ren fosfor ur slam, och likaså olika ämnen ,både nyttiga och skadliga. De skadliga för deponeras säkert.

Vad gäller metaller kan vi inte lasta av.

Tungmetaller – kunskap och information.

januari 16, 2013

Okunskap som informerar är värre än växande ogräs i en trädgård.  Halvkunskap ger också problem.  Ett par aktuella exempel.

”Det finns tungmetaller i barnmat”. O vad hemskt och vems fel är det?

Läget är ju att det finns i stort sett alla grundämnen i allting, både kadmium, kvicksilver och arsenik i den jungfruligaste och renaste av växtprodukter. Det är fråga om halter.

”Tungmetaller i slam tas inte upp av grödan”. Alltså är det inga problem att använda slam i jordbruket.

Det är inte helt osant men en mycket begränsad sanning. Små mängder under en begränsad tid (decennier) kan drunkna i den variation som finns och ger ingen påvisbar verkan. Men det betyder inte att det är hållbart att fortsätta. Det är klart man kan fråga sig om man ska ta hänsyn till läget för barnbarn. Dom får väl skylla sig själv som föddes så sent. Och vi har ju inga problem.

Jag tycker nog att de villkor för att bedöma olika ämnen vi tog fram i Hydro/Yara under 1990-talet fortfarande är en bra modell:

1. Har ämnet skadeverkningar (giftverkan, cancerogent, inverkan på marklivet)?

2. Ackumuleras det i marken så att tillförsel gör att halten i marken ökar med tiden?

3. Är tillförd mängd sådan att den kan påverka halten i marken med mer än 10%  under 100  år?

Om svaret blir ja på alla tre punkterna har vi ett problem som behöver åtgärdas.

Det räcker inte med 30 års försök som en bas för allmän propaganda. De resultaten säger att under denna tidrymd händer inte mycket. Men tänker vi barnbarn och längre får vi utöver mätningar i försök se på mekanismen och helheten och dra slutsatser från det.

Kadmium, mat och hälsa

november 12, 2012

Stora rubriker i Sydsvenskan.  Kadmium ger skörare skelett, ger fler benbrott och orsakar stora samhällskostnader.  Så finns där ett diagram med bilder över hur mycket enskilda livsmedel betyder.

Det är i och för sig inget fel på bakgrundsunderlaget och jag håller med om huvudbudskapet att kadmium är ett ämne att se upp med. Men tänk om folk  av denna anledning blir misstänksamma mot bröd, potatis och grönsaker. Det skulle skada hälsan.

Man missar att tala om att kadmium är ett naturligt element som finns mer eller mindre i alla marker, och också i allt biologiskt material som stammar från marken.

I Sverige har vi ett mycket ambitiöst program för att minska kadmium i mark och växt.

Mycket låg kadmium i handelsgödsel. Restriktiva bestämmelser för slam och ambitiöst program för att minska halterna där. Trots det skiljer sig våra kadmiumhalter inte tydligt från produkter i andra länder. Men visst kunde behövas en kontroll av stora importprodukter. När de används kommer deras grundämnen att hamna i vårt ekologiska system via avfall och stallgödsel.

Jag skulle hoppas i kan behålla vår kadmiumlåga handelsgödsel. Men det är ett program som har en kostnad, åtminstone indirekt. Vem betalar den? I dagens läge jordbruket och kanske i viss mån gödselbranschen.

Jag skulle också hoppas att vi utvecklar system som utvinner ren fosfor ur avloppen,  så vi får kretslopp på det men att kadmium m fl problemämnen rensas bort ur cirkulationen.  Det är möjligt det blir en viss kostnad till en början.  Men att få en sådan reningsprocess kanske är värt att avloppskostnaden stiger från ca 500 kr per år till 520? Och då blir vi av med inte bara kadmium utan också smittämnen, hormoner, medicinrester och andra organiska kemiska ämnen.

 

Andra länder – andra seder.

januari 31, 2009

 

Ibland kan man bli förundrad över hur olika det kan bli trots att grunden är densamma eller mycket lika.

På International Fertiliser Societys konferens i december (något från den hittas under taggen Kretslopp) tog Johnny Johnston från Rothamsted upp fosfor. I grunden: vi måste spara på fosfor, tillgångarna är begränsade och vi måste recirkulera mer. Och några siffror som jag inte tar upp i detalj men som innebär att engelskt jordbruk förlorar ca 0,8 kg P per hektar och år till omgivande vatten. Och vi här i Sverige kämpar med att reducera 0,4 ytterligare.

 

För kadmium är man i England stolta över att halten i slam numera håller sig i området 70-120 mg Cd/kg P, dvs ”i samma område som mineralgödsel”. Svenska värden är kring 40 för slam och ca 10 för mineralgödsel.

Bestämmelserna för slam i England (UK) säger att halten 3 g Cd/kg jord inte för överskridas och tillskotten av kadmium får inte överskrida 150 g Cd/ha under en 10-årsperiod.

I Sverige vill inte att kadmium i jordarna ökar alls. Vår medelhalt ligger kring 0,5 g Cd/kg jord och vi tycker inte om att det kommer ca 0,5 g Cd per hektar och år från atmosfären.

 

För fosfor är det nog en fråga om stadium. Vi har jobbat med fosfor längre tid och har kommit längst i Europa.

Varför det är så olika för kadmium kan man fråga sig.. I den frågan har Sverige en särställning av olika anledningar.

 

Men det här ger inga fördelar för svenskt jordbruk, bara kostnader. Och mera press. Det blir så när produkten styrs av  ett världsmarknadspris.