Posts Tagged ‘marknad’

Ekobruk 2.0

april 14, 2015

Vad är det? Det är en vision i en debattartikel av 4 prominenta lantbruksjournalister.

http://www.unt.se/asikt/debatt/ekoodlingen-lika-oekologisk-3654734.aspx

Tidigare i denna blogg (11 jan) finns ett inlägg där jag beklagar det låsta diskussionsläge som finns mellan ekologiskt och konventionellt. Det är just detta som tas upp i debattartikeln. Inget av alternativen håller för framtiden utan de måste vidareutvecklas eller förenas. Målet kallas Ekobruk 2.0. Det är en formidabel utmaning.

Som det ser ut i dag finns en liten ekologisk nisch (4% av spannmålsproduktionen, 2% av potatisproduktionen) som får allt miljöintresse , medan 96% av produktionen ska priskonkurrera på en i praktiken global spotmarknad. Det är en ohållbar situation.

Är det någon som hajar till för ovannämnda siffror? Man skulle kunna tro att andelen ekoproduktion skulle vara större mot bakgrund av dess stora stöd under flera decennier från samhälle (extra bidrag, FoU och institutioner), konsumenter (merpris) och handel (marknadsföring). Arealen är visserligen större men det är ju produktionen man bör se på.

Akademisammankomst om kortsiktig konkurrenskraft.

april 10, 2015

 

Svensk mat på världens fat. Hur ska vi kunna exportera mer, hävda oss i konkurrensen? Flera bra sammanfattningar. Huvudbudskap: vi måste ha samma villkor i produktionen som våra konkurrenter. Det är Konkurrensutredningens slutsats och ingen hade avvvikande linje. Möjligtvis: svensk djurvälfärd är nog för värdefull på hemmaplan för att offras.

Jag gjorde egna förfrågningar om begreppet konkurrenskraft. Är det inte kortsiktig konkurrenskraft det gäller? Är det inte så att långsiktig konkurrenskraft inte kan göra sig gällande och att den kortsiktige vinner?

Alla, ekonomiprofessorer, rådgivare, informatörer, akademifolk höll med mig. Så  är det. Inget enda mothugg. Utom en lite konstig diskussion att det kan ju tänkas att marken inte är värd att brukas i längden och då är det inget fel att vara kortsiktig.

Man kan alltså konstatera: mycket energi lägges på frågan om kortsiktig konkurrenskraft. Det är vårt styrsystem för framtiden.  Men det styr inte mot en hållbar framtid, vilket är vad vi behöver.

Vi bejakar ett styrsystem som egentligen styr fel.

Men det ska erkännas: jag kan inte föreslå något annat att sätta i stället. Jag har en diskussion nedan från den 13 mars. Det skulle behövas en global ekonomisk-politisk diskussion och handlingsprogram. Tillsvidare får vi hanka oss fram med lappverkslösningar för enskilda frågor för att det inte ska gå snett.

En hoppfullt samtal som jag ska återkomma till: man skulle kunna ha fiskodling i bassänger i nedlagda ladugårdar. Det finns fiskar som till övervägande delen kan livnära sig på gräs och ensilage. Något för Småland?

 

Konkurrenskraft, långsiktighet och helhet.

mars 13, 2015

 

Jag klagade över bristen på diskussion om detta. Det är väl egentligen så att det finns ingen riktig medvetenhet. Och ingen lösning att ta fram.

Om man söker på taggen ”ekonomi” på denna blogg  (gärna år bakåt) kommer det en del kommentarer om olika ekonomiböcker, flera miljöinriktade. Man ser problemen med trenderna i världen. Antingen ser man ”mera marknad” som en lösning, eller hamnar man i en uppgiven suck: vi måste ändra oss. Men konkret ”hur” för en global situation har jag inte hittat någon som diskuterat.

Men för industrin och skogsbruket fungerar väl den globala marknaden?

Skillnad jordbruk – industri: industrin kan flytta, den kan anpassa sig till marknaden (permitteringar osv), den sätter oftast sina egna priser.

Skillnad jordbruk – skog: avverkningen kan kortsiktigt anpassas efter marknaden, långsiktig lönsamhet är det normala kriteriet och kortsiktig konkurrens är onormalt.

För jordbruk borde långsiktig konkurrenskraft vara avgörande av systemskäl (jorden och landskapet är långsiktiga) men för jordbrukets kortvariga grödor blir det normalt den kortsiktiga ekonomin som bestämmer.

Jämför: kan man rangordna 5000 m löpare genom ett 100 m lopp?

För att konkretisera fortsättningen: exemplet i förra inlägget om halmförsäljning.

Managerns alternativ:

  1. sälja halm och öka inkomsten med 300 kr/ha. Men mullhalten sjunker, klimatgasutsläpp ökar, minskad bördighet leder till minskad skörd, om 30 år är vinsten borta.
  2. Bruka ned halmen och ha en stabil situation.

Samhället behöver alt 2.  Dagens styrsystem styr mot alt 1.     Hur kan man påverka?

Rådgivning, övertalning. Om detta bara blir lokalt (Sverige) minskar vår konkurrenskraft Marknaden tar ingen hänsyn till markförsämringen eller klimateffekten. Men ett globalt mullprogram skulle göra skillnad.

Bestämmelser om mullhushållning – samma effekt som ovan.

Ersättning för mullhushållning. 300 kr/ha skulle stabilisera läget. Nackdel: kontroll, administration, vem betalar?

Tvärvillkor i arealersättningen (dagens möjlighet): ger en styrning, dock i princip minskar EU sin kortsiktiga konkurrenskraft gentemot omvärlden.

Program för merbetalning av produkter. Vi har ju Sigill att bygga på. I princip tar konsumenterna kostnaden. Frågan är vilken omfattning det kan få.  Ekologisk odling? Frågan är om det förbättrar mullhushållningen. Och trots alla stöd från olika håll är omfattningen liten (ca 5% av växtproduktionen. Arealen är större men produktionen låg)).

Specialskatt på halmförsäljning. Skulle nog bromsa halmförsäljning, men inte ta bort omvärldens kortsiktiga fördel. Skulle också ge konstiga oönskade bieffekter.

Globalt program för långsiktighet. Ett WTO som värnar planeten och inte bara kortsiktig BNP. Dagens WTO värnar kortsiktig konkurrens. Detta borde vara en politisk diskussionspunkt.

I arbetet med FramtidsOdling har vi tagit fasta på möjligheten att komma förbi det hela genom att införa fånggrödor/eftergrödor som klarar mullförsörjningen även om man säljer halm. Då kan man kombinera ekonomi och ekologi.

Detta exempel har en tydlig koppling till marken. Andra frågor:

Odlingsåtgärder för minskad kemisk bekämpning, för ökad mångfald, för minskade förluster.

Antibiotika, djurhälsa mm.

 

 

En låst jordbruksdiskussion

januari 11, 2015

Man fortsätter att diskutera två system, ekologiskt och k.onventionellt, trots att inget av dem i den form de har i dag är hållbart. Då kommer man ju inte framåt och diskussionen är till föga hjälp för beslutsfattare och allmänhet.

Man kan gå två vägar. Den ena är att reformera det ekologiska så att effektiv växtnäring är tillåten.

Den andra är att modifiera konventionellt så att kemisk bekämpning används mycket restriktivt och att långsiktig markvård och bra djuromsorg kan förenas med konkurrenskraft.

Då kommer systemen mycket nära varandra, vilket förstås är till nackdel för de stora kommersiella intressen som blivit knutna till ”ekologisk produktion”. Men vad vi får är ett jordbruk som har förutsättning att klara de stora utmaningarna för framtiden.

Modifierat konventionellt kommer ganska nära dagens svenska jordbruk. Det har börjat fungera kommersiellt i vår lilla vrå av världen, men frågan är om den trenden är hållbar och kan utvidgas. Den strider mot dagens paradigm: internationell priskonkurrens ska styra utvecklingen.

 

 

Matens pris, en bok

december 16, 2012

Matens pris, en bok av Malin Olofsson och Daniel Öhman. Reporto förlag 2011.

Två mycket pålästa och kunniga journalister gör nedslag i matproduktionen. Från fiskodlingar med Pangasius i Vietnam, soja i Brasilien, grisar och fjäderfä i Europa till växthusgrönsaker i Holland.

Budskapet är ungefär detsamma som i min bok Mat, klimat, miljö: dagens globala marknad kan egentligen inte styra mot miljöriktig produktion om detta har en kostnad. Det är ekonomin, kostnader och priser, som styr.

I livsmedelskedjan är det bara mellanhänder och spekulanter som kan tjäna pengar. Råvaruproducenten sitter alltid i klämma.

Det här är ett oerhört problem för vår värld. Egentligen skulle mycket kunna göras genom internationella riktlinjer som prioriterar miljö och uthållighet mera i stället för bara priskonkurrens. Men där finns politiska låsningar.

I Matens Pris hoppas man att småskaliga lösningar och ekologisk produktion ska hjälpa världen.  Visst har de en roll att spela, men som man konstaterar i boken: trots alla insatser är bara 4% av marknaden ekologisk. Världen har stora städer att försörja och för det behövs mera produktion än i dag, inte mindre.

Och så drar man de vanliga tongångarna:

Kvävegödsel kostar energi att tillverka  (men försummar att den egentligen förmerar energitillgången 5-10 gånger genom att solenergi binds i biomassa).

Ekologiskt är klimatsmart (det fordrar mindre insatsenergi men producerar mindre produkt, och slutsumman kan bli både plus och minus).

När det gäller dessa frågor tar den kritiska granskningen semester.

 

Min egen reflektion:

Det finns en väg att arbeta med: förbättra dagens jordbruk inom systemet (växtföljder, markbördighet, anpassning av åtgärder). Utnyttja den kunskap som finns för att ta fram win-win situationer bra för både ekonomi och miljö.

 

Skördeutveckling, en workshop Odling i Balans och Partnerskap Alnarp

mars 24, 2012

Några reflektioner efter hemkomsten. Det var inte utrymme att ta fram dem under dagen.

De senaste veckorna har jag bl a gått igenom en del böcker i miljöekonomi, med ambition att täcka de senaste åren. En egen summering om vad de säger:

Vi har finita ekologiska resurser (mark, absorbtionskapacitet, vatten mm), redan ansträngda.

Alla nationer strävar efter tillväxt men det är orimligt i längden.

Naturen, biologisk mångfald, trängs undan.

Vi måste prioritera annorlunda.

Botemedel?  Inga som är praktiskt tillämpbara på vår jordbrukssituation eller vårt samhälle kunde ekonomivetenskapen ta fram. Möjligtvis betalning för miljötjänster.

Vad behöver och värderar vårt samhälle?

Rent vatten, både hav och sötvatten.

Landskap, inte minst kulturlandskap, och biologisk mångfald. Fåglar, fjärilar mm. Jaktbart vilt.

Låg klimatpåverkan.

Och så behöver man förstås försörjas så billigt som möjligt. Och globalt måste vi öka produktion men minska åtminstone dess relativa miljöpåverkan.

I synnerhet de två första punkterna får mycket hög värdering av allmänheten. Så hög att motsvarande jordbruksmark kan ligga lägre. Man anser det värt flera hundra kronor per år och person att kunna se trevliga landskap och ha rena vatten.

Det var en betydande agronomisk kunskapsmassa samlad i dag, Men all vår diskussion präglades av frågan: hur producera så mycket och underförstått billigt som möjligt. Och det är ju faktiskt så vårt samhälle styr. Priskonkurrens gäller (inom vissa ramar).  Jordbrukets ekonomi nämndes i ett par sammanhang, men i jordbrukets situation pressas priser så vinsten hamnar annanstans.

Vi diskuterade bl a:

Hur öka skördarna (mycket relevant).

Hur förbättra marken, dränering, mullhushållning, markprofilen, växtnäring (mycket relevant).

Men vi underordnade oss helt det rådande paradigmet: kortsiktig priskonkurrens. Och det är förståeligt för det är jordbrukets situation. (Vi får större och större fält, det blir mer och mer storskaligt schablonmässigt, vi har svårt att ta långsiktiga hänsyn, vår kemi-arsenal är sämre än konkurrenternas, kanske, och det är allt detta vi måsta anpassa oss till).

Men vi skulle också kunna sätta oss över detta, och frågan är om inte ”vi agronomer” borde göra detta ibland. Vem annars gör det, på ett vettigt sätt?

Vad skulle kunna göras och vad skulle det kosta att gå både det lokala och det globala samhället tillmötes och så väl som möjligt kombinera detta med hög och rationell produktion?

Ja, visst är Odling i Balans en bit på väg, kanske så långt man kan komma inom den ram som finns. Men kan den vidgas?

Kväve. Gäller både vattenmiljö och klimat. Som antytt i mitt diagram med Jordbruksverkets utbytessamband, om miljökostnader inkluderas i optimiberäkningen skulle vi hamna på rekommendationen 150 i stället för 180. Det skulle betyda 271 kg lägre skörd och 164 kr lägre netto. Vi skulle minska utlakning med ca 9 kg N (kostnad 18 kr/kg N (mycket låg) och samtidigt reducera klimatgaser med 240 kg. Det är ungefär hela utsläppet från traktorkörningen).

Men det är klart att i praktiken är det viktigare med precisionsanpassning.

Jordbruket kan behöva kanske 300 kr/ha för att åstadkomma detta.

Växtföljd och mullhushållning. I diskussionen verkade växtföljd mest besvärligt. Å andra sidan finns ett massivt underlag till stöd för växtföljdstänkande och variation, men det är klart det fordrar att man kalkylerar på lite längre sikt.

Detta med långsiktighet är ett problem. Jag fick inga direkta mothugg, men inget instämmande heller. Jag tror nog vi är överens om att ett långsiktigt tänkande behövs för mark och odling. Men i dag är det bara kortsiktiga kostnader för detta som märks, därför en tveksamhet.

Eus tregrödorsregel är väl ett försök att motverka detta. Jag tror det är viktigt ta fram och diskutera denna problematik.

För en investering som dränering eller maskiner tänker man på ett annat sätt. Växtföljd och mullhushållning är på sätt och vis en investering.

Bördighet. Ja, men det kan kosta kortsiktigt. Därför inte full entusiasm. Men för både matjord och alv, vattenmiljö och biologisk mångfald är fånggrödor/höstgrödor positiva. Vi talar mest om rajgräs (problem) och oljeväxter. Men det finns många andra kandidater, cikoria, havre, varför inte sydeuropeiska sorter som säkert utvintrar?.

Utvidgat fånggrödeprogram, mer flexibelt och med sikte också på bördighet skulle behövas.

Stora fält. Utvecklingen tycks oemotståndlig? Ändå vet vi väl att för grödor som behöver insekts- pollinering är det inte bra. Och visst blir landskapet tråkigare. Och allt naturliv sitter trängre. Systemet blir ömtåligare. Åtgärder kan inte markanpassas lika bra.

Kan inte vår teknik med GPS, Controlled Traffic mm anpassas till en inbyggd mångfald? T ex strips som omväxlar. Mer ”skyddskanter”  eller beetle banks som ger liv i landskapet. Jakt och natur kan nog säljas. Obligatorisk precisionsteknik på ojämna fält, inte bara för kväve.

Om samhället satte in kanske 1000 kr/ha för att mildra den kortsiktiga marknadens skadeverkningar skulle vi få ett helt annat landskap. Och kanske också vatten. Det går inte att bara öka marknadstrycket och sedan klaga på jordbruket. För all utveckling behövs incitament. I dag finns ekonomiska incitament bara för det kortsiktiga. Till och med ett växtföljdstänkande på 4-5 år är problematiskt.

Men vi har möjligheter som vi kan bättre föra fram och utveckla.

Långsiktighetsparadoxen

januari 17, 2012

Mullhushållning lönar sig på sikt, men det kommer inte in i den marknadsstyrning vi har i dag. Långsiktighet har egentligen ingen kontakt med marknaden. Ingen köpare bryr sig om mullhushållningen. Den odlare som tar långsiktiga hänsyn förlorar i konkurrensen. Och jordbruket i det land som på något sätt ålägger sina jordbrukare mullhushållning minskar i konkurrenskraft.

Detta belyses bättre i en liten text om Långsiktighetsparadoxen.

Återknytning: framtidsfokus, uthållighet, långsiktighet

december 29, 2011

Det var så den här bloggen började. Det fortsatte med en bok: Mat – klimat- miljö. Och det har inte blivit mindre aktuellt.

Vi har faktiskt ett problem. Jordbruk bör vara långsiktigt men styrsystemen, marknaden,   styr mot kortsiktighet.

Nu tänker kanske någon: ja men det är ju bara att tänka som en skogsman. Skogsbruket är långsiktigt. Men det finns en fundamental skillnad: på skogsmarknaden är långsiktighet regel. Alla får ta hänsyn till det. Också konkurrensen är långsiktig. Men på jordbruksmarknaden är kortsiktighet regel. Den som kan producera billigast produkt kortsiktigt har en fördel.

Vilka långsiktiga hänsyn kommer då i kläm? Mullhushållningen är en. Särskilt om nu halm blir mer efterfrågat som energiråvara. Visst kan man sälja halm om man har mullhushållningen under kontroll, men man bör veta vad man gör.

Växtföljd och markpackning är andra långsiktiga hänsyn att ta.

Vad finns att göra åt det?  Jag tror det är viktigt hålla frågan levande. Ta fram den, diskutera den.  Alltför många tror att marknaden utan någon påverkan och ledning styr helt rätt. Den gör det för stunden, men det räcker inte för jordbruk.

 

 

 

”Europa mer marknadsliberalt” (Stefan Fölster)

december 29, 2010

Detta är en rubrik på dagens inlägg i Sydsvenskans Aktuella frågor

Fria marknader betyder bättre ekonomi och bättre funktion överhuvudtaget. Och detta har varit utvecklingen i flera länder, trots farhågor om att finanskrisen skulle ge motsatt utveckling.

Jag skulle dock önska att  man ägnade lite mer energi och tankekraft åt att förbättra marknadsekonomin där det behövs. Och var är det? Bl a för flera av jordbrukets marknader. Kortsiktig  priskonkurrens leder inte till hållbarhet varken i ekonomisk eller ekologisk mening. När låga produktionskostnader på kort sikt  blir managerns huvudmål missas en stor utvecklingspotential.

Varför det – kanske någon undrar? Många näringar på marknaden är ju långsiktiga och det fungerar ändå. T ex skogsbruket. Men för det första kan man fråga sig om det verkligen fungerar så väl. För det andra är skogsbruket till sin natur långsiktigt (frånsett exploatering av gammalskog). Alla seriösa aktörer måste ta långsiktiga hänsyn. Kortsiktighet ger ingen konkurrensfördel.

För jordbruket är det annorlunda. Man producerar en gröda på ett år. Kortsiktighet kan kännas naturlig och detta drivs på av marknaden. Men produktionssystemet blir bättre med långsiktiga hänsyn, både ekonomiskt och ekologiskt. Hur ska vi kunna främja dessa långsiktiga aspekter? I dag motverkas de.

Nu betyder ju dagens jordbruk inte så särskilt mycket ekonomiskt, för BNP. Men det är bokstavligt livsnödvändigt. Därför måste vi arbeta med metoder och system som kombinerar marknadsekonomi med en uthålligare utveckling. Jordbruk är mera likt ett maratonlopp än ett 100 m lopp. Men i dag belönas jordbruket efter 100 m. Sen är det bara drygt 40000 m kvar, om vi nu fortsätter denna liknelsen.

Är svenska modellen för jordbruk hållbar?

december 5, 2008

 

Frågan kan tolkas på flera sätt.

Bakgrunden är ett möte med pilotgårdarna i Odling i Balans.

 

På ett sätt blir man väldigt optimistisk. Man har en ”vass” produktion som utvecklas på många fronter. Miljö- och resurstänkande är långt framme.

 

Frågetecknet gäller omvärld och konkurrenskraft.

Investeringar i djurproduktion kostar mer med svenska miljöregler.

Sverige är restriktivare med kemikalier än omvärlden, och nu kommer nästa steg: EU skärper sina regler (vilket bara är att applådera). Men hur blir det med konkurrens från import som producerats utan dessa restriktioner? En del specialodlingar fruktar för sin existens.

 

Men kanske Marknaden kan lösa detta? ”Svensk kvalitet”. Och det finns ju: Sigill.

Man måste bara komma förbi den rena priskonkurrensen, vilket inte är helt lätt med det system som råder om det gäller annat än nischer. Och det är ju det som är nödvändigt om vi ska kunna ha nytta av en miljöutveckling.

 

Mycket pågår i Odling i Balans. Nytt är t ex arbete med energiredovisning och –förbättring gårdsvis.

Sedan är det uppenbart att det finns förbättringsmöjligheter att gå vidare med, t ex:

 

Fångrödor och bearbetningsjusteringar för bättre markstruktur och mullhushållning. En broms är tveksamhet om det verkligen kan fungera bra just på min jord.

 

Gröd- och sortval för lägre bekämpning. Marknaden är en broms. Vissa sorter är lättsålda, kanske med goda skäl, och det är det som styr, inte t ex sjukdomsresistens i fält. Blandningar tycker marknaden inte om. Att blanda rybs i raps som nämndes för ett par inlägg sedan: vem ska göra det? För hand i sålådan? Inte lättsålt.

 

Mångfald. Pollinering av många frögrödor kräver insekter. Men insekter är också en allmän fördel för biologisk mångfald. Etablering av blommande växter vid åkerkanter etc kan betyda mycket här. Kostnaden är liten. Broms är väl snarast dels att medvetenhet om nyttan saknas, dels besväret. Köpa små fröpåsar i affären håller inte. Det behövs initiativ som gör det enklare.