Posts Tagged ‘Miljö’

Hjälp marknadsekonomin hantera långsiktighet

januari 3, 2019

EN UPPMANING TILL EKONOMIVETENSKAPEN

Kom just hem från en konferens om jordbruksutveckling i Cambridge. Bl a framhölls:
Utvecklingen i världen rusar på. De flesta förbrukningskurvor går uppåt, ofta med en fördubbling på ca 30 år (ett undantag är odlingsbar mark som börjar ta slut). Miljöpåverkan ökar med denna utveckling.

För jordbrukets del finns kunskap och teknik att både effektivisera i odlingen och arbeta mer i samklang med naturen. Problemet är att det inte är kortsiktigt ekonomiskt för odlaren.

Den rådande huvudprincipen är att utvecklingen ska styras av marknadsekonomin, som ses som det effektivaste sättet att fördela resurser. Att den faktiskt är kortsiktig nämns inte.
Men en viktig och efterfrågad  resurs är långsiktig hållbarhet och den kommer inte in i marknadsfunktionen. Nu när flera resurser börjar bli knappa på ett eller annat sätt (odlingsmark, vatten, klimat, fosfor) är hög tid att försöka komplettera marknadsekonomin på denna punkt, Vår kortsiktiga marknadsekonomi är faktiskt en utvecklingshämmare i viktiga fall. Vi kunde behöva en
”Marknadsekonomi med långtidsfokus”

Exempel fosfor.
Läget är att fosforn är en helt nödvändig resurs för vår försörjning, men tillgångarna är ändliga. Vidare är ackumulering i vårt system ett miljöproblem. Båda dessa frågor löses av kretsloppsutveckling. En sådan är nödvändig för framtiden. Men varan från de anläggningar som finns kan inte prismässigt konkurrera med etablerade produkter och det är inte fråga om en ineffektivitet som kan avhjälpas. Det blir dyrare än att använda fossila fyndigheter men är ändå framtiden.
Låt oss i ett räkneexempel anta att kretsloppsprodukten blir dubbelt så dyr:
En vetegröda på 8 ton innehåller ca 25 kg fosfor. Det bortföres ju från åkern och ska ersättas om systemet ska vara hållbart. Dagens fosforpris är ca 20 kr, och den kostar odlaren 500 kr. Dubbelt pris betyder att det kostar 1000 kr. Odlaren skulle förlora i konkurrenskraft och det går alltså inte.
Men vi får gå vidare ett steg. Man kan betala för långsiktigheten genom att betala 500 kr mer för vetet. Priset skulle bli 1,27 kr per kg vete i ställer för 1,20. Om marknadsjämvikterna fungerar skulle bageriet i slutändan behöva höja priset på en limpa med kanske 3 öre. Helt obetydligt i hushållsbudgeten. Denna beräkning visar att kretsloppsfosforn är ett gångbart framtidsalternativ.
Men det kommer inte igång utan en korrigering av den kortsiktiga marknadsekonomin. Man kan ge bidrag till produktionen av kretsloppsprodukten, man kan etablera ett varumärke ”framtidslimpa” vilket ger konsumenten möjlighet att välja denna egenskap.
Det behövs någon form av intervention för att den utveckling som behövs inte stoppas av kortsiktig priskonkurrens. En sådan intervention ska inte ses som en ”marknadsstörning” utan tvärtom som en korrektion av den störning som kortsiktig marknad skulle orsakat.

Exempel odlingssystem.
Mellangrödor och reducerad bearbetning ger många fördelar: mindre kväveutlakning, mindre jorderosion, positivt för mullhalten och därmed klimatet, bättre markstruktur och biologisk mångfald. Dagens medelerosion i EU skulle på 300 år nästan föra halva matjordslagret ut i havet. De långsiktiga fördelarna för samhället är många, men tidshorisonten är generationer. För odlaren är det en kortsiktig ekonomisk uppoffring och en risktagning. Utvecklingen blir trög. Nu finns just fånggrödestöd mot kväveutlakning i vissa områden, så problemet är känt och delvis åtgärdat, men ändå ofullständigt och kringgärdat med olika krav. Att få en långsiktigt positiv utveckling kan kosta något mer än i ovanstående exempel med fosfor, men det är samhällsekonomiskt obetydligtt också på kort sikt och ger vinst på längre sikt. Och det viktigaste: vi förbättrar både markmiljö och natur.

Med denna bakgrund vill jag föreslå följande.
1. Man accepterar från ledande ekonomivetenskapligt håll att kortsiktig marknadsekonomi kan behöva kompletteras för att fungera för långsiktiga system. Och det gäller särskilt marken och tillhörande resurser som är grunden för vårt samhälles fortlevnad.

2. Man utreder det hela bättre och kan kanske skapa en grund för ”marknadsekonomi med långtidsfokus”.

Annonser

Debatten om kor och klimat.

juli 28, 2018

Det är märkligt hur snårig och konstig en debatt kan bli. Men det finns också bra inlägg.
Jag citerar ett bra reportage om miljöprofilen Stefan Edman i Smålandsposten 21 juli.
Enligt Stefan (något förkortat): Kornas metan ses av många som den största boven Men enligt FNs klimatpanel står metangasen bara för 5 procent av världens klimatpåverkan. Och då ingår också metan från gruvor mm (och det är över hälften. Så världens idisslare, kor får, getter m står för 2-3% av klimateffekten. Anm. GB)
Stefans intervju: det finns ”snälla klimatkossor” och ”jättestygga”.
Stefan Edmans slutsats: satsa på närproducerat och naturbete.

Köttkonsumtionen i världen ökar och det är en ohållbar utveckling som måste bromsas. Men kanske inte främst för klimatets skull utan för kväve och markresurser. Därför behöver vi en vettig diskussion. Den globala konkurrensen kan leda till en koncentrerad intensiv köttproduktion utan kontakt med mark och landskap, och det är inte vad planeten behöver.
Korna producerar mjölk och kött och också landskap och landsbygdsutveckling. Det är denna helhet man bör se på.
Den svenska konsumtionen av nötkött (ca 20 kg) och mjölk inklusive ost (ca 350 l) bör ge ett växthusgasutsläpp av ca 500 kg koldioxidenheter per person och år i produktionsledet. Sen tillkommer livsmedelsindustri och handel, vilket ju gäller alla produkter.

Detta är ingen LCA som speglar dagens läge utan snarare vad som kan åstadkommas.

Den beräkningen bygger på samma princip som jordbruksrådgivningens ekonomikalkyler. Seghg ko0727a
500 kg koldioxid motsvarar ca 500 mils körning med dagens normalbil. Det är inte obetydligt men motiverar knappast en hetsjakt på svenska kor och därmed svensk landsbygd. Idisslarna betyder 2-3% av global växthuspåverkan
Med produktionsutveckling kan detta bortåt halveras. Det är en utveckling att ta fasta på för jordbruket. Samhället bör sikta på närproducerat av svensk modell men minskad köttkonsumtion i allmänhet.
Vidare finns ett antal fakta och frågor som kan behövas som bakgrund i den debatt som pågår:
Vi har ett klimatproblem som grundas på användningen av fossila bränslen. Det är de som har ökat. De är de som orsakar att koldioxidhalten stiger.

Idisslarna ger utsläpp, ja. Men det fanns ungefär lika många idisslare (både i världen och Sverige) för 100 år sen. Idisslarna är en del av bakgrunden, liksom våtmarker mm. De är inte skuld till någon ökning.
Idisslarnas metan ökar inte på klimatgaserna i atmosfären. Metanets kol har kommit från biosfären (gräsets upptag av koldioxid). Det ger ingen ackumulering. Däremot en tidsbegränsad höjning av växthuseffekten.
Idisslare i många områden också i Sverige är en grund för verksamhet och levande leende bygd. Skulle korna försvinna kommer landsbygd att utarmas och urbanisering befordras. Vad kostar det i klimateffekt? Vad innebär det för hållbarhet och säkerhet?

Speciellt för jordbrukare (och alla andra).

april 17, 2018

Till alla läsare: sprid detta så gott ni kan, särskilt till jordbrukare.

Viktigt att förbereda för att gödsla rätt.
Gödslingsstrategi, noll- och pilotrutor.

Planera för en andra gödselgiva för att kunna slutjustera gödslingen.
Anlägg nollruta, egentligen en kvävemista. Om man kollar resutlatet med stråmätning behövs bara några kvadratmeter. Det viktiga är en liten bit som inte gödslas.

Nollrutan säger vad fältet själv kan ge. Mät i slutet av maj.
Pilotrutan har två funktioner<.
1. Den kan ge råg i ryggen att ligga lågt med första givan. Om man i slutet av maj ser att extra gödsling inte gjorde nytta kan man avstå.
2. Den syftar framåt, visar potentialen. Du kanske har ett 10-tons fält utan att veta om det.

Du som tillhör ”alla andra”: det kan väl vara intressant att veta hur man tänker och arbetar för att gödsla rätt och därmed dels ge ekonomi och försörjning, dels vara i samklang med miljön.

Här kommer en praktisk anvisning.

VAD KAN DINA FÄLT GE?
NOLLRUTAN GER BAKGRUND, PILOTRUTAN MÖJLIGHETER OCH POTENTIAL.
BÅDA HJÄLPER DIG MED ATT FÅ RÄTT KVÄVEGÖDSLING DETTA ÅR.

NOLLRUTAN.
När du använder stråmätning behövs bara några få kvadratmeter. Ganska lätt att skydda för gödsling.

PILOTRUTAN.
Mycket lätt att lägga ut. Gör en extragödsling på vetet under april, till vårsäd efter uppkomst.
Märk ut ungefär 4 ggr 4 m. Det kan räcka med att stega.
Strö ut så jämnt du kan en halv liter gödsel (20-25% kväve). Lite mer för kalksalpeter, mindre för urea. Det kan gärna vara NPK.
Det är lätt göra ett eget miniförsök. Göt en ruta med rent kväve, en med NPK. Justera mängden så kvävet blir lika.
Viktigt: märk ut rutorna!

MÄT I MITTEN/SLUTET AV MAJ.
Använd in pappskiva (40-50 cm) med hål i mitten för tumstock eller plaströr som man graderat. Mät dels i rutan, dels i fältet intill.
Nollrutan: ungefär – om höjden är 0,6 ggr fältets ger den 30 kg N, vid 0,7 ger den 40, vid 0,8 ger den 50-60 och vid 0,9 ger den 70- 90 kg N. Detaljerad tabell på www.framtidsodling.se.
Pilotrutan likaså i slutet av maj. Är pilotrutan 2-3 cm högre är fältet är det troligt 40 N till är lönsamt.

Titta gärna till rutorna under växttiden. Se vad som händer. Kan vara intressant.

”Ecological intensification” . Bättre odlingssystem med mellangrödor.

december 11, 2017

 

Från International Fertiliser Society, Conference Cambridge

Mellangrödor.
En nyckelfråga för uppbyggnad av bra odlingssystem. ”Ecological intensification”.

En mycket bra genomgång från Frankrike. Justes m fl. Slutsatser
Effektiva för att minska nitratutflöde. Effekt minskar vid sen etablering
Minskar också mängd dränerat vatten, 30 mm under franska förhållanden
Men ser ingen negativ effekt på följande grödor.
Kan klara svinflyt om mindre än 75 kg total N (senap eller rättika).
Multiservice: N-utlakningen, gröngödsling, minskar erosion, mullbildande, kan minska växtskyddsbehov (val av arter viktigt), kan gynna bin, ger en viss recirkulation av näring inkl. svavel.
Minskar också växthusgaser, både koldioxid och lustgas.
Möjliga problem: konkurrens med grödan, gynnar vissa växtsjukdomar (arter!), dålig kortsiktig lönsamhet.
Blandningar av arter är fördelaktigast. Baljväxtinslag ger kväve.

En poster från UK om övervintrande fånggrödor före majs. T. Storr m fl.
En artblanding svarthavre, rättika, senap efter höstvete. Reducerade kväve och också löstligt fosfat i marken under sept-mars. Efter frost i jan ökade dessa halter vilket var positivt för följande majs.
En tanke från min sida: övervintrande mellangrödor som fryser av bör undvikas i lägen med ytavrinning, men kan annars minska fosforutflöde.

Och vidare en allmän kommentar om fång/mellangrödor.
Sverige har ju kortare höstsäsong än Frankrike och England. Men borde vi inte lägga en del resurser på att kartlägga möjligheter?

Kan jordbruk bedrivas industriellt?

december 2, 2017

Frågan väcktes på detta seminarium, som något behandlades i föregående post. Det blev ingen diskussion om detta, men kanske det skulle behövas. Rubrikbytet är en sorts test

1. Seminarium i Alnarp i veckan om växtodling och framtid. Lantbruksakademiens Håstadiusseminarium och årets pristagare Lars Törner. Om framsteg som gjorts vad gäller odling och miljö, om möjligheter för framtiden. När man ser en samlad bild över vad som hänt under några få decennier blir man optimistisk om fortsättningen.
Men det finns utmaningar:
Samhällsexpansionen kräver mark. Mycket påtagligt i Skåne. Det skydd för åkermark som nu finns inskrivet väger inte tungt jämfört med samhällets behov av bostäder mm.
Det är rationellt att utnyttja samma maskiner på flera gårdar. Men besvärliga ogräs finner det också rationellt, en bra spridningsväg. En av de unga jordbrukare som diskuterade utmaningar hade övergått till egna men mindre maskiner som stannar på gården. En annan hade börjat med Conservation Agriculture.
En fundamental fråga väcktes: Kan jordbruk bedrivas industriellt?
Hållbara växtföljder är också en utmaning. Kan mellangrödor vara en hjälp?
Sverige har mycket goda förutsättningar för spannmålsproduktion: Temperatur, fuktighet och långa sommardagar.

2. WWF Eko nr 4: torskfisket i norr – återhämtning tack vare åtgärder, jätteräkan – numera miljöriktig, fosforrening i Kaliningrad.

3. Vår egen, FramtidsOdlings, pågående satsning: Checklista för Odlingsutveckling och Gårdsnära kunskap. Det är på gårdens fält skörden växer till och miljöpåverkan initieras. Det är viktigt att skaffa och utnyttja gårdsnära kunskap. Det kom också fram på seminariet. www.framtidsodling.se

Conservation Agriculture

november 11, 2017

Growing a Revolution, det är titeln på David R Montgomerys senaste bok. Och den har ett viktigt budskap, som presenterades på ett seminarium i regi a v Axfoundation för ett tag sen. Det är mycket markförstöring som pågår på vår planet. Det saknas också känsla för att hela vår civilisation bygger på tillräcklig försörjning med mat, och därmed på jordbruket och markenHur ska vi ta vara på marken? Conservation Agriculture har tre principer:

Ha marken grön (eller täckt med växtrester)
Plöj inte och bearbeta så lite som möjligt
Variera med olika grödor.

Samtidigt betonade Montgomery att det hela får anpassas efter mark och klimat. Faktiskt är det i denna riktning vi i FramtidsOdling har arbetat i de 4 år vi funnits till (www.framtidsodling.se ). Och utvecklingen har också gått i den riktningen för alla tre ovannämnda komponenter. Utvecklingen är positiv för svenskt jordbruk. Till och med marknaden har utvecklats i rätt riktning, men mera betoning på miljö/hållbarhet och kontakt producent-konsument (närodlat).

Det är viktigt att gå vidare. Det finns många fördelar med ”grön mark”, att befordra liv och mångfald i marken. Det är dock inte problemfritt, såväl ogräs som växtsjukdomar kan trassla till det. Men arbete pågår med mellangrödor som konkurrerar bort ogräs (t ex Kansas University), biologiska samspel som minskar växtsjukdomar mm. Det finns mycket att arbeta med och ny teknik kommer starkt.
Minska jordbearbetningen, det pågår. Är plogen en marodör, som ökar erosion och förstör marken? Det sägs så, bl a av Montgomery. Det har varit så på många håll och är väl så fortfarande. Men för våra förhållanden är läget inte solklart. I t ex Mellanvästern är vatten knappt och marktemperaturen kan bli skadligt hög. Under våra förhållanden är vattentillgången säkrare och vi ville gärna öka värmen i marken på försommaren. Och vår odlingssäsong är kort. Vi får hitta system för bearbetning som passar här. ”Dogmatiska sanningar” är svåra att hantera och leder inte framåt.

Variation i odlingen är viktig. Och jordbrukarna vill gärna gå i den riktningen, men vilka möjligheter finns att hitta alternativ som är ekonomiskt gångbara? Här kan mellangrödor som ger grön mark erbjuda alternativ, men där är mycket att arbeta vidare med under våra förhållanden med kort odlingssäsong och väder som ställer till det. I år har skörden starkt försinkats på många håll. Sådant händer.
Det är inspirerande med så många möjligheter att arbeta vidare med, inte minst biologiska samspel i odlingen.

Energi och odling

oktober 22, 2017

Det har blivit rätt många träffar på mina tankar vid spisen. Inga kommentarer, men jag gör gärna en själv.
Jordbruket måste energieffektivisera (även om det är viktigare i köket). Och det finns möjligheter.
Vi kan ta halmresursen till exempel. 6 ton vete ger minst 4 ton halm. Totala energin är ca 5 kwh/kg, men låt oss säga att 3 kan utnyttjas, för värme, för eltillverkning, för biogas.
4000 kg ger då 12000 kwh. För en bra gröda med dagens teknik går det år 3000 kwh per hektar. Med känd teknik och bra organisation producerar jordbruket energi både till sig själv och omvärlden.
En fråga är kvävegödseln. Den produceras i dag med fossilgas. Men jag har själv sett en kvävegödselfabrik som gick på el, Glomfjord i Norge på 1980-talet. Den kunde inte konkurrera med gasen. Men det är helt möjligt att göra kvävegödsel med förnybar energi av alla sorter, också av halm. Men det är kanske mer praktiskt att biogas används lokalt, och åtminstone i ett mellanskede ”avräknas” mot ammoniakfabrikens fossilgas.
På sikt kommer fossilfri kvävegödsel
Och vi bör göra vad vi kan för att återvinna kväve, med den viktiga kommentaren: om en återvinningsprocess skulle kosta mer i energi och ge större utsläpp än ammoniakfabriken, vad är då återvinning till för nytta?
Vi måste se på totalbilden för att inte köra fel i farten.

Energi och mat – köket kan förbruka mer än odlingen

oktober 19, 2017

Tankar vid spisen.
Stekte lite överbliven kokt potatis till kvällsmat. Kom att fundera på energi. Spisplattan gick ca 5 minuter. Det var kanske 200 g potatis . Stekningen kostade 5/60 tim *1,5 kw = 0,125 kwh.
Hur mycket gick det åt i jordbruket? 30 ton potatis per hektar. Men har använt ca 120 kg kväve (10 kwh/kg) och kanske 150 liter diesel, (också ca 10 kwh/kg ). Summan av det blir 2700 kwh. En del annat kommer till, vi säger 3000kwh. Vi fick 30 000 kg, och potatisen vid åkerkanten kostade alltså 0,1 kwh per kg. För att få fram potatisen jag stekte (200 g) användes alltså 0,02 kwh.
Så jag gjorde av med 0,125 kwh i köket och jordbruket 0,02 för att få fram min stekta potatis.  6 gånger mer i köket.
På morgonen äter en av oss gröt. Ungefär 100 gram havregryn. Ett grovt antagande: för det behövs 150 g havre.
Spisplattan går kanske 4 min och det förbrukar 0,1 kwh. I kronor ca 20 öre.
När man skördat 6000 kg havre har man satt in 120 kg kväve och 60 liter diesel och lite annat, säg 2400 kwh, alltså 0,4 kwh/kg. För de 150 gram havre som krävdes för gröten behövde jordbruket 0,06 kwh. Alltså blir det 0,1 kwh i köket och 0,06 på åkern. Nästan dubbelt så mycket i köket.
Här jämfördes bara tillagningen i köket med odlingen på åkern. Det gick åt mest energi i köket.
De flesta skulle nog tro att det är tvärtom.

Ett konkret förslag om slam.

juli 18, 2017

Aktörerna i slambranschen jobbar seriöst med att få ut slammet på ett bra sätt inom de ramar som finns. Men ramarna är för generösa och leder lätt till onödigt ökade förluster av kväve och fosfor. Samtidigt finns det mer diskuterade problemet med ”föroreningar” av olika slag. Vidare den ökande övertygelsen att vi behöver bättre kretsloppslösningar för i synnerhet fosfor.
Det finns ny teknik på gång. Men en utveckling tar tid även om den går bra. Vad göra med slammet under tiden? Det har deponerats i gruvhål, men den nödlösningen känns inte bra.
Förslaget (ev tidsbegränsat till ca 10 år):
Man får sprida en årsgiva slam ( 1 ton torrsubstans/ha) på våren för nedbrukning så snabbt som möjligt. En fånggröda ska etableras på hösten. Fältets fosforbalans ska kollas, inget onödig fosfortillförsel ska ske.
Detta blir förstås dyrare och svårare. Men man har fått säkrare miljö och bättre kretsloppsverkan. Samt bättre incitament att utveckla bättre system. Och man slipper tänka på gruvhål.

Vad händer med insekterna?

maj 30, 2017

 

Det gäller inte de spektakulära eller hotade, som ekoxen och makaonfjärilen, utan den stora massan. Maten för fåglar och andra insektsätare. En artikel i Science tar upp frågan. Enligt ett pågående arbete i Tyskland tycks mängden insekter har minskat mycket tydligt det senaste decenniet.  Varför vet man inte. Ett mer enformigt landskap med större obrutna fält? Mindre markutrymme överhuvudtaget när landskapet alltmer bebyggs. Pesticider nämns, särskilt misstänksam är man mot neonikotinoider som kan sprida sig i systemen.

Vissa insekter kan man förstås vara utan, kan man tycka, men en allmän minskning påverkar hela naturen och gör den fattigare. Man vet inte om det är en allmän trend, men är oroad.

Men på Annelövs gård i Skåne är det tvärtom. Bengt Hellerström driver en effektiv konventionell växtodling samtidigt som han värnar livet i landskapet. Skalbaggsåsar, blommor i fältkanter, bon för vildbin och annat. Bengt menar att det inte bara är trevligt, det lönar sig också genom mindre kemisk bekämpning och säkrare skörd.  Detta enligt tidskriften Lantmannen, men det är också så att jag många år varit nästan granne med Bengt och vet vad han håller på med.

Det är så jordbruket måste utvecklas. Det finns mycket att göra som är positivt både för miljö, landskap och produktionsekonomi.  Och ny kunskap och teknik underlättar detta. Men över huvud taget borde den ”kemiska vägen” användas mer restriktivt. Man borde hitta en väg som ändå klarar konkurrenskraften. Egentligen har vi en början i Sverige, låt oss fortsätta med det. Klarar vi oss med låg användning av antibiotika kan vi nog klara en skärpning också vad gäller kemisk bekämpning. Det finns möjligheter.