Posts Tagged ‘Mullhalt’

Jordbruk, kor och klimat

december 5, 2015

I dagens Land: nya klimatmål från EU kan drabba jordbruket hårt. Ska minskningsmålet nås måste mjölk och nötkött påverkas (reduceras) enligt kommentarer i tidningen.

Kanske är det så. Metan från nötkreatur är en betydande klimatgas. Men i alla fall skulle jag vilja granska detaljer. Jag har några frågetecken, och bakgrunden till dem är erfarenheter från växtodlingen. I livscykelberäkningar räknar man noga på energi och utsläpp vid gödseltillverkning och traktorkörning. Men en sak har inte kommit med: att kvävegödsling binder kol i marken, ökar mullhalten. Den kolbindningen motsvarar ungefär klimatgasutsläppen vid tillverkningen. Om detta räknas med påverkas klimatkalkylen betydligt. Och varför skulle det inte med?

Vad gäller kor och andra gräsätande djur: om en gård slutar med kor minskar metanutsläppen. Men vad ska man göra med marken i stället? Om mullhalten är hög och man i stället för vall och bete ökar spannmålsarealen kommer mull att ”odlas bort”. Kolet i marken blir koldioxid. Det kan bli klimatmässigt sämre än nötproduktionen.

Trolig effekt av ändrad markanvändning när vall och bete minskar och mullhalten inte är låg:
Mer potatis, grönsaker o dyl – betydande ökning klimatpåverkan
Spannmål – ökning klimatpåverkan.
Energiskog – betydande minskning
Förbuskning- minskning
Skogsplantering – minskning.

Med odlingssystem med reducerad bearbetning och fånggrödor kan växtodlingens klimatpåverkan starkt reduceras.

Förbättringar finns att göra. Men vi har problem. Nytänk nödvändigt.

juni 29, 2012

Varför det? Är vi inte bra nog? Att döma av diskussionen är vi för bra, har lite för höga kostnader på marginalen. Frågan är om intäkter på marginalen också räknats in.

Jag har fortsatt att räkna på mullhushållning och ekonomi. Om man får 10 öre per kg halm utöver kostnader för näringsinnehåll och bärgning lönar det sig att sälja halm i 10 år eller så, även med nuvärdesberäkning (4%).

Men man tär på bördigheten och efter 30 år har marken tappat bortåt 10% i skördepotential. Och har en sämre miljöfunktion. Även om nu ekonomi-beräkningen pekar åt det hållet – är det den vägen vi ska gå?  Kan det vara rätt? Det är exploatering. Efter oss – kanske inte syndafloden – gamla synder att rätta till av kommande generationer.

Jag undrar om ekonomivetenskapen kan komma med bättre perspektiv. Det verkar inte ens finnas tanken. Då gav en deckare jag nyss läst en annan bild: Arne Dahl: Hela havet stormar.  Framemot slutet lite filosofi:  ”..det finns ett slags absolut rättvisa. ..Vi känner alla när det inte stämmer,. (det finns en) självklar instinkt att jämna ut orättvisor. Det finns med oss i generna – just nu råkar vi leva i en tid som inte följer människovarats grundlagar. Men varje gång vi roffar åt oss eller svindlar oss till en fördel – det som tidevarvet säger åt oss att göra – varje gång reagerar vår organism instinktivt. Girighetens tidevarv är bara en historisk parentes och eftervärlden kommer att döma oss hårt.”

Allt detta apropå att klå jorden på mullämnen.

Men där har vi faktiskt en positiv möjlighet.  Förbättra mullhushållning, odling och ekonomi på en gång. Fånggrödor, eftergrödor, energiproduktion av andragrödor. Biogas med kretslopp.

 

 

Bidragskalkyler – dyster läsning.

februari 11, 2010

För ett tag sen kom de nya bidragskalkylerna grundade på 2009 års data. Det gäller alltså inkomster och utgifter i jordbruket.

Man kan se det i flera nivåer. Den första är inkomster jämfört med direkta odlingskostnader, de som man slipper om man inte odlar. Arbetet är dock inte med på den nivån. I alla fall går det inte ihop för någon av spannmålsgrödorna och inte heller för oljeväxter. Det är faktiskt bara för sockerbetor och några specialgrödor det blir plus. Men sedan finns ju alla andra kostnader: arbete, kapitalkostnad maskiner, mark, gemensamma driftskostnader. Men så finns då ett gårdsstöd som något jämnar ut det hela.

Men visst är det dystert. Nästan all produktion går med förlust.

 Det finns nog en allmän lag:

Om marknaden inte upplever brist blir det prispress, och det drabbar främst det första produktionsledet, råvaruproduktionen. Mellanleden kan i stor utsträckning kompensera för sina kostnader.

Vad finns att göra då? Minska produktionen? Lägre skörd ger bara ännu sämre kalkyler. Sluta odla? Också träda kräver viss skötsel och går med förlust. Att överge marken helt, låta den förbuskas? I de flesta fall är det markförstöring, åtminstone i ekonomisk mening.

 Den progressive odlaren satsar på höga skördar, bättre än kalkylens. För att ha en chans till det måste marken och odlingssystemet vara i trim.

Ju högre skördenivån är desto viktigare är bra markstruktur, mullhalt och växtföljd.

Win-Win, genom mullhushållning

augusti 27, 2008

Har mullhalt ett ekonomiskt värde?

 

Att mull är värdefullt är en gammal sanning. Håller den? Ja, i någon mån. Det tycks vara så att flera av våra mest högproducerande jordar har ganska låga mullhalter men ändå blir det ännu bättre skördar om mullhalten ökas.

Vi har i Sverige 11 s k Bördighetsförsök som drivits med olika växtföljder och gödsling i ca 50 år, något olika på olika platser. De fyra mest högavkastande försöken med veteskördar på 7-8 ton ger nu i snitt ca 10% högre skörd i växtföljden som bevarar mullhalten bäst. Mullhaltskillnaden ökar med tiden och så gör skördeskillnaden. Det beror inte på kväve.

10% skördeökning för en bättre mullhalt är inte småsmulor.

 

Och i tillägg finns miljöfördelar:

Mindre koldioxid till atmosfären

Mindre erosion

Mindre risk för slamning som ger fosforförluster.

 

Ett sant win-win läge, om nu inte kostnaderna är för höga, men det är värt att titta på helhetsbilden.

 

Men dessa skördeeffekter märks inte på platser med lägre skördepotential. De råkar också ha högre mullhalt.  Det tycks gå en gräns vid ca 2% kol (3,4% mull).

 

Försöksresultaten finns på www.mv.slu.se  (Markvetenskap, SLU)

Sammanfattande diagram skördar på www.greengard.se/bordskord.htm

och för mullhalter på www.greengard.se/cperspsam.htm

Mullhalten beter sig som förväntat – sjunker i växtodlingen utan motåtgärder

augusti 22, 2008

Trevligt att se att antalet besökare ökat. Mitt mål är att uppdatera om inte varje dag, så nästan.  Jag har i dag ägnat mig åt att gå igenom forskning om mullhaltsutveckling.

 

En rapport från Belgien:

Goidts m fl  2007. Regional assessment of soil organic carbon changes under agriculture in S Belgium 1955-2005.  Geoderma 141 2007, 341-354.

Det är en inventering där jordanalyser från 1955 jämförs med en provtagning 2005. Samma platser, mycket omsorgsfullt.

På växtodlingsgårdar har kolhalten sjunkit från 1,3% till 1,1. Det betyder en förlust av 100 kg kol per hektar och år.

På vallgårdar har kolhalten ökat från 1,6 till 2,2. Man har bundit 450 kg kol per år. Och när kol bindes behövs också kväve. Ungefär 45 kg kväve per år har jorden lagrat upp.

 

På rena växtodlingsgårdar har vi en ofördelaktig utveckling. Dessutom koldioxidutsläpp.

Men vallgårdar binder kol. Siffran 450 betyder att man bundit växthusgaser motsvarande ca 1200 liter diesel per hektar. Det gäller åkern, sen finns ju korna som släpper ut.

 

Det är en tillfredsställelse att konstatera att den mullhaltsmodell jag arbetar med väl beskriver denna utveckling.