Posts Tagged ‘Politik’

Hållbar intensifiering eller ekologisk extensifiering?.

maj 21, 2017

Tidskriften Science hade Ecosystem Earth som specialsektion den 21 april. Det framkom inget nytt, men man kan sammanfatta:
Utmaningarna är stora. Biodiversiteten är starkt hotad. Vi lever mitt i den värsta ”utrotningsperioden” man känner till. Och trycket bara ökar.
Det behövs mer livsmedel, 70% ökning till 2050. Markresursen är knapp. Vattnet är knappt.

Hållbar intensifiering är nödvändig, men det räcker inte. Minskat svinn och mindre animalier behövs i tillägg, men det räcker inte heller.

Vi måste våga föra upp befolkningsfrågan. Man varnar för tron att den är på väg att lösa sig själv. Trots att utvecklingen på många håll har bromsats har vi totalt sett en ohållbar ökning. Utbildning, särskilt för kvinnor, tillgång till medicinsk rådgivning, preventivmedel etc är oerhört viktigt.

Man tog också upp frågor som ”conservation” (kräver mark), psykologi och miljö (hur motivera människor).

Tyvärr behandlades inte den övergripande frågan om att kortsiktig konkurrens styr jordbruket, vilket gör långsiktighet och varsamhet till en svår fråga.

Så – låt oss fortsätta med att arbeta för hållbar intensifiering:
Anpassning åtgärder.
Växtföljd, odlingssystem och jordbearbetning.
Grön mark för mull och miljö.
Energibesparing. Arbeta för effektiva kretslopp (en liten början finns).

Hållbar intensifiering eller hållbar extensifiering?

Världen behöver mer produktion och bättre miljö och hållbarhet. Det är Hållbar intensifiering. Ekologiskt jordbruk är en hållbar extensifiering, det ger bara ungefär halv produktion för viktiga grödor (Jordbruksstatistiken) i svensk odling och med svenska regler. Har världen råd med det?

Svaret är förstås nej, om vi ser det i stort. När det svenska samhället driver på ”ekologisk omställning” enligt KRAVs regler går det faktiskt tvärs emot global hållbarhet. Det är en diskussion som borde vidgas.

Men ändå skulle världen behöva en bättre ekologisk funktion i jordbruket. Mer fokus på långsiktighet och hållbarhet i vid mening. Men där lägger samhället kravet på kortsiktig konkurrenskraft vilket motverkar den utveckling som behövs.

Det skulle vara viktigare att stötta Hållbar Intensifiering än ”Ekologisk extensifiering”.

Annonser

Sista skörden

april 28, 2017

Har just sett denna film (på SVT Play).. Den är både vacker och angelägen. Den berör frågor som jag engagerat mig i under lång tid. Mullhalt och liv i marken har varit och är en av mina käpphästar, problemet med kortsiktig ekonomi likaså (initierade och ledde Lantbruksakademiens Kommitte för ”Ekonomi – Ekologi” för 20 år sedan). För ett år sedan närde jag ett visst hopp om att få ta upp just den frågan i AAAS (American Association for the Advancement of Science) med en presentation vid deras årliga kongress i februari). Men, trots starka medsökande (K Goulding från Rothamsted och T. Griffins från Tufts University) fick vi inte plats. Konkurrensen var för svår och kanske ämnet var något kontroversiellt i denna globaliserade marknadsvärld. Men visst hade det varit roligt att ta upp frågan i Trump-land.

Så – den här frågan behöver lyftas.

Filmen hade ju global utblick och då är det lätt att hitta problem med det mesta. Men låt mig kommentera några punkter, då från svenska förhållanden.

En huvudpunkt var mull och liv i marken. Man lyfte fram ”konstgödseln” som ett problem. Det är bara det att i de försök som gjorts och göres i våra odlingsområden är konstgödsel positiv både för mull och liv. Det är klart att man kan se ett problem i att utan konstgödsel hade man varit tvingad till större variation i odlingen. Men det innebär också åtskilligt lägre skördar enligt dagens kunskap. Statistiken för ekologisk produktion i Sverige är inte uppmuntrande, bortåt halv skörd för våra viktigaste grödor. Vår utmaning är att kombinera hög skörd med bättre mångfald och mullhushållning. Mycket kan göras i den vägen, med t ex mellangrödor och fånggrödor och modifierade odlingssystem.

Man kan ju fråga sig varför våra viktigaste kunskapscentra om mark och produktion inte fick komma till tals. Det verkar medvetet. Att det var mycket bra folk från olika sidolinjer ska dock inte förnekas.

En annan punkt var minskat näringsvärde i skördeprodukter. Jag har ingen riktig överblick, men det finns undersökningar som visar att åtminstone en del nya vetesorter har ett lägre upptag av mikroelement. Det beror inte på marken eller gödslingen utan på växtens fysiologi. Sortförädlingen borde bättre uppmärksamma den frågan, hur det nu ska gå till att få den prioriterad. Det är viktigt att den lyfts och går till rätt adressat.

”Jordbruksprodukterna är för billiga”. Ja, kanske det. I alla fall är det ett problem med det förhärskande marginaltänkandet. En odling som kostar 200 kr/ha extra är inte konkurrenskraftig, men om skörden är 6000 kg innebär det att det kan kompenseras med en prishöjning från 1,50 till 1,53, en obetydlighet absolut sett. Mycket kan göras både vad gäller odlingssystem och t ex kemikalieanvändning med rätt små insatser. Men det krävs motivation, vilket är svårt i en extrem global marknadsekonomi.. Men inte omöjligt. Det går att föra en win-win diskussion där skördeökningar och kostnadsminskningar i hela odlingssystemet vägs in. Vidare kan både marknaden (t ex märkning för merbetalning) och politiken (t ex bidrag för fånggrödor) spela en roll.

Ett par små felaktiga generaliseringar: ” 60% av kvävegödseln blir förluster till miljön”. Den svenska verkligheten är helt annorlunda. Kvävegödsling som ger skördeökning ökar föga utlakningen, men vid överdosering börjar den öka. Det är därför viktigt med rätt anpassning, precision.

”Vanligt höstvete har grunda rötter”. Vanligt höstvete har faktiskt djupa rötter, som redan på hösten är nere på över metern. Men visst är en bra rotutveckling viktig för mull och ekologisk funktion och det är viktigt jobba för förbättringar, t ex genom utveckling av flerårighet

”Mer och mer kväve för samma skörd”. För svenska förhållanden – vi har nog aldrig haft så högt kväveutnyttjande som nu.

Det nämndes att vi behöver öka produktionen med den utveckling vi har på planeten, och det är en viktig punkt. En sorts påtvingade högre livsmedelspriser är en politisk omöjlighet. Men som tur är kan man se en väg framåt baserad på följande kunskaper som finns i dag åtminstone för våra odlingsförhållanden:

Höga skördar är positiva för mull och liv i marken.
Fånggrödor och mellangrödor kan starkt förbättra både mullhushållning och mångfald.
En stark utveckling på maskinsidan kan minska markpackning.
Anpassning av insatser: kunskap och teknik utvecklas starkt.
Vi ser inga tecken i dag till minskade mullhalter i svenska odlingsjordar, faktiskt tvärtom.

Tråkigt, Naturskyddsföreningen.

oktober 8, 2015

 

Med en blandning av fakta och halvsanningar fortsätter SNF att polarisera jordbruksdebatten Jag syftar på skriften ”Rent mjöl i påsen”. Jag såg lite hopp efter ett gemensamt inlägg av Johanna Sandahl (SNF) och Bengt-Olof Gunnarsson (Lantmännen) om ”Miljösmart produktion” i Land 25 september. Men i ovannämnda skrift är det bara ekologiskt som gäller. Annat är o-ekologiskt (ordet nämns flera gången i skriften) och fel.

Man säger i skriften att 5% av spannmålen är ekologiskt producerad och drar slutsatsen att det måste öka.  Men det finns flera mer relevanta slutsatser:

Det är åtskilligt viktigare att förbättra de 95 procenten miljömässigt än att öka de 5. Detta borde vara i SNFs intresse. Greppa Näringen och Odling i Balans betyder åtskilligt mer än KRAV för miljön.

Det är faktiskt märkligt att trots allt stöd från samhälle, konsumenter och media under flera decennier den ekologiska växtodlingen har så liten omfattning. För potatis är det ca 2%. Behövs ännu mer stöd? Men då vore det bättre att lägga det på allmän miljöutveckling i jordbruket. Att polarisera mer? En enkel match, men bara till skada.

Jordbruket, försörjningen, är fundamentalt för samhället. Vårt stora problem är att inget av de huvudalternativ man diskuterar, eko-produktion med dagens regler eller vanlig produktion under global konkurrens,  är hållbara och miljöriktiga. Varför är inte eko-produktion hållbar? Två punkter:

  1. Skördarna är för låga. Det globala samhället behöver mer produktion, inte mindre, ”Ja men vi kan väl ligga lågt, andra får producera”. Det är ett ohållbart resonemang. Skriften säger 50 % skörd för vete och 60-80% för havre/korn för eko-produktion. Jordbruksverkets statistik ger lägre siffror för havre/korn. Men i dessa angivelser är inte inräknat de arealer för träda och gröngödsling som ofta används i de ekologiska systemen. Så siffrorna är ännu lägre.
  2. Eko-produktionen har betydande stötta från det vanliga jordbruket (gödsel, foder, markbyten). Utan en omvärld av vanligt jordbruk skulle ekoproduktionen sjunka ännu mer. Det finns rapporter om detta (Jordbruksverket). Det tydligaste och mest aktuella beviset är dock eko-sektorns reaktion på EU-förslag om skärpta regler om detta. ”Det slår undan benen på vår ekologiska produktion”. Man fick behålla sin stötta.

En tråkig utveckling är på gång:  En liten, för försörjningen och miljön i stort nästan betydelselös sektor, får allt miljöintresse, medan de 95 viktiga procenten föraktfullt lämnas åt sitt öde i global konkurrens, för att inte säga förtalas. Är det verkligen i miljöns och naturens intresse att främja denna utveckling?

Skriften kan inte undgå att nämna framsteg inom kvävestyrning mm. Man nämner dock inte odlingssystem med fånggrödor eller reducerad jordbearbetning. Vi håller på att utveckla ett helt annat jordbruk än det vi hade för 20 år sedan. Av allt att döma håller vi nu på att öka mullhalterna i växtodlingsjordbruket genom ökade skördar, bättre skörderestbehandling och management. (Jag syftar då inte på den aktuella rapporten om ökade mullhalter i allmänhet).

Skriften refererar en del av mina arbeten om kväve. Och enbart ekonomisk kvävestyrning är problematisk. Men vi är på väg mot en mer ekologisk, baserad på grödans aktuella behov. Skriften tar upp de problem jag såg. Men man förbigår helt det jag rapporterar om att kvävegödsling befrämjar mullhalten. I svenska försök binder kvävegödsling ca ett kg kol per kg gödslat kväve. Det uppväger faktiskt tillverkningsutsläppen för kväve.  I stället trycker skriften på mullhaltsminskningen under slutet av 1900-talet, och slutsatsen blir att det vanliga jordbruket utarmar jordarna. En helt felaktig slutsats i dagens läge.

Skriften framhåller sambandet med djurproduktion på gården eller närområdet. Och visst är det önskvärt. Men skulle vi ha 0,6 djurenheter per hektar (en hygglig ekologisk balans) på 2,5 miljoner hektar blir det 1,5 miljoner djurenheter. 2014 var det totalt ca 1 miljon i Sverige. Samtidigt bör vi minska på animalier av flera skäl, också enligt skriften.  Det hela går inte riktigt ihop.

Jordbruksproduktionen har problem med dagens kortsiktiga globala marknadspolitik. Det skulle behövas motåtgärder på olika nivåer, alltifrån WTOs sätt att fungera till lokala marknader.

Framtidens jordbruk har möjligheter att bli både klimatpositivt och fossilfritt, och detta kombinerat med en hög produktion som försörjer världen, åtminstone 9 miljarder. Vi har redan kunskap för detta. Man skulle önska att vi åtminstone inom Sverige kunde samarbeta om en kunskapsbaserad utveckling (utan fundamentalistiska murar) som gynnar också miljö och hållbarhet. Låt oss anknyta till det som inledningsvis nämndes om Land 25 september

Soil day och ”delayed reward”.

maj 23, 2015

Soil day i Malmö den 20 maj. Prominenta talare, en god  samtalsledare (Peter Sylwan). Ett viktigt budskap: vår civilisation står på matjorden (även när den schaktats bort). Vad är kultur, teknik och ekonomi värt om det inte finns mat för dagen? Under historiens lopp har kulturer gått under när försörjningen sviktat, vilket nämnts för ett par månader sedan i denna blogg. Nytt var att geologen/historikern David Montgomery menade att dagens jordförstöring genom erosion överstiger nybildningen genom vittring. Globalt är vi alltså på ett sluttande plan. Vi måste förbättra markvården. Och visst göres mycket men det räcker inte.

Markbiologen Mary Scoles upphöll sig vid samma tema. Livet i marken är viktigt. Det måste underhållas. Hon introducerade en för mig ny term: ”delayed reward”, fördröjd belöning. En jordbrukare med bra markvård blir belönad, men ofta inte direkt utan efter några år. Det kan inte marknadssystemet hantera. Vi har ett problem.

Rattan Lal, markprofessor från USA, tog mest upp kolhushållningen, som direkt har samband med klimatet. Kol är för billigt för att  ge ekonomisk motivation för kolbindning i mark.

Dessa tre nyckelpresentatörer tog var för sig upp problemet med marknadens kortsiktighet. Hur ta långsiktiga hänsyn i en värld som styrs kortsiktigt? Men ingen hade någon lösning utom att få jordbrukarna att själva ta dessa hänsyn. Men i själva verket är det ingen lösning vilket dagens svenska läge visar. Man tog hänsyn (Den svenska modellen) men förlorade i konkurrenskraft. Och just nu är det kortsiktig konkurrenskraft som är huvudintresset för alla aktörer.

Det syns faktiskt som om FramtidsOdlings tanke, att arbeta med och befrämja win-win situationer där både miljö/hållbarhet och konkurrenskraft främjas är en av de få hållbara vägarna. Sedan tror jag det är viktigt att få dessa frågor upp (ned?)  till politiker/ekonom -nivå.

Om det lilla och det stora.

april 4, 2015

Småland – mitt stora hemlandskap, numera. Varför heter det så? I utkanten av 1600-talets Sverige fanns ett antal små länder, Värend, Möre, Tjust osv. De små länderna blev Småland.

Men egentligen tänkte jag mera på Science, numret 6 mars. Ägnas till stor del åt Relativitetsteorin 100 år.En fascinerande sammanfattning. Den är fast etablerad. Utan de korrektioner som den anvisar hade inte vårt GPS fungerat. Vi hade haft sämre möjligheter för precisionsjordbruk. Tala om spin-off! Men man jobbar fortfarande på att verifiera och finslipa. Det finns konkurrerande matematik för extremfall. Och några gravitationsvågor har man inte hittat – ännu. Men stora projekt jobbar med det.

För kort tid sedan, storleksordning 20 millioner år, kollapsade ett dubbelstjärnsystem i vad man tror var en våldsam dubbel explosion. Vad man ser nu är en ensam stjärna på väg bort från vår vintergata med hastigheten 1200 km/sek.

Man har i Etiopien hittat en nära 3 millioner år gammal skelettdel från en hominid, tidig människa. Utvecklingen tog tid. Men den finns ju. Vi får jobba med den.

Kycklingen har förändrat världen. Det finns nu 20 miljarder kycklingar, 3 för varje männniska. Det är mer än alla andra husdjur tillsammans. Och dess betydelse för världens försörjning ökar.

Vi har 200 miljarder celler som dör varje dag. De måste rensas ut. Antikroppar gör jobbet.

Att leva i en demokrati ökar tilliten till demokratiska system. Man har sett dess fördelar för utveckling och stabilitet även om det kan verka rörigt ibland. Men när demokratin är färsk är tilliten mindre. Vilket vi ju ser (Arabiska våren, gamla Öst). Ingen riktigt optimistisk bild.

 

Två visa böcker

mars 15, 2015

 

De är inte nya. De är skrivna av politiker, en som ska bir det och en som är etablerad sen länge.

Marit Paulsen: Lurad av laxen och Isabella Lövin: Tyst hav.

”Lurad av laxen” (Sant och falskt om maten) handlar om hela matproduktions- och livsmedelssystemet, bara till en liten del om fisk. Ett huvudbudskap: det vi ska bry oss om är verkliga effekter på försörjning, miljö och hälsa, inte etiketter och slagord som ”naturlig mat”, ”ekologiskt är hälsosamt och miljövänligt”, ”fett är inte bra”, ”kolhydrater är inte bra”, ”det var bättre förr”, ”E-nummer är farliga” osv.

Vi behöver ett högproducerande och effektivt jordbruk för att försörja världen och det ska grundas på vetenskap och kunskap, inte på dogmatik. Men det är oroande att så mycket av utvecklingen styrs av stora agroindustriella komplex.

Läs boken. Om den inte finns i handeln finns bibliotek.

”Tyst hav”. Om den internationella kapplöpningen om att få upp så mycket fisk som möjligt med allt effektivare teknik och den rovdrift det medfört. En både spännande och tragisk bok. Men den handlar ju om ”allmänningens tragedi”.

Det känns bra att dessa båda författare är aktiva politiker på hög nivå.

Sedan kan man fråga sig om inte marken är en sorts global allmänning trots att den är privat. Det är ingen konkurrens om utnyttjandet direkt nu, men gentemot framtida generationer. Där markvård kostar pengar betyder den minskad konkurrenskraft. Slutsats: se till att den lönar sig direkt, och att det kan visas. Och det är det vi jobbar med.

www.framtidsodling.se

Konkurrenskraft, långsiktighet och helhet.

mars 13, 2015

 

Jag klagade över bristen på diskussion om detta. Det är väl egentligen så att det finns ingen riktig medvetenhet. Och ingen lösning att ta fram.

Om man söker på taggen ”ekonomi” på denna blogg  (gärna år bakåt) kommer det en del kommentarer om olika ekonomiböcker, flera miljöinriktade. Man ser problemen med trenderna i världen. Antingen ser man ”mera marknad” som en lösning, eller hamnar man i en uppgiven suck: vi måste ändra oss. Men konkret ”hur” för en global situation har jag inte hittat någon som diskuterat.

Men för industrin och skogsbruket fungerar väl den globala marknaden?

Skillnad jordbruk – industri: industrin kan flytta, den kan anpassa sig till marknaden (permitteringar osv), den sätter oftast sina egna priser.

Skillnad jordbruk – skog: avverkningen kan kortsiktigt anpassas efter marknaden, långsiktig lönsamhet är det normala kriteriet och kortsiktig konkurrens är onormalt.

För jordbruk borde långsiktig konkurrenskraft vara avgörande av systemskäl (jorden och landskapet är långsiktiga) men för jordbrukets kortvariga grödor blir det normalt den kortsiktiga ekonomin som bestämmer.

Jämför: kan man rangordna 5000 m löpare genom ett 100 m lopp?

För att konkretisera fortsättningen: exemplet i förra inlägget om halmförsäljning.

Managerns alternativ:

  1. sälja halm och öka inkomsten med 300 kr/ha. Men mullhalten sjunker, klimatgasutsläpp ökar, minskad bördighet leder till minskad skörd, om 30 år är vinsten borta.
  2. Bruka ned halmen och ha en stabil situation.

Samhället behöver alt 2.  Dagens styrsystem styr mot alt 1.     Hur kan man påverka?

Rådgivning, övertalning. Om detta bara blir lokalt (Sverige) minskar vår konkurrenskraft Marknaden tar ingen hänsyn till markförsämringen eller klimateffekten. Men ett globalt mullprogram skulle göra skillnad.

Bestämmelser om mullhushållning – samma effekt som ovan.

Ersättning för mullhushållning. 300 kr/ha skulle stabilisera läget. Nackdel: kontroll, administration, vem betalar?

Tvärvillkor i arealersättningen (dagens möjlighet): ger en styrning, dock i princip minskar EU sin kortsiktiga konkurrenskraft gentemot omvärlden.

Program för merbetalning av produkter. Vi har ju Sigill att bygga på. I princip tar konsumenterna kostnaden. Frågan är vilken omfattning det kan få.  Ekologisk odling? Frågan är om det förbättrar mullhushållningen. Och trots alla stöd från olika håll är omfattningen liten (ca 5% av växtproduktionen. Arealen är större men produktionen låg)).

Specialskatt på halmförsäljning. Skulle nog bromsa halmförsäljning, men inte ta bort omvärldens kortsiktiga fördel. Skulle också ge konstiga oönskade bieffekter.

Globalt program för långsiktighet. Ett WTO som värnar planeten och inte bara kortsiktig BNP. Dagens WTO värnar kortsiktig konkurrens. Detta borde vara en politisk diskussionspunkt.

I arbetet med FramtidsOdling har vi tagit fasta på möjligheten att komma förbi det hela genom att införa fånggrödor/eftergrödor som klarar mullförsörjningen även om man säljer halm. Då kan man kombinera ekonomi och ekologi.

Detta exempel har en tydlig koppling till marken. Andra frågor:

Odlingsåtgärder för minskad kemisk bekämpning, för ökad mångfald, för minskade förluster.

Antibiotika, djurhälsa mm.

 

 

Den ekologiska drömmen

februari 27, 2015

Några aktuella samtal :

1. En företrädare för ett företag som utvecklar stallgödselprocesser. Slutresultatet blir bl a en i stort sett mineralisk NPK. ”Produkten är KRAV-godkänd, så det är ett guldläge. Man kan tycka det är underligt när utgångsprodukten är flytgödsel från konventionella gårdar, men det är bra för oss. Den ekologiska sektorn skriker efter kväve.”

Detta är ytterligare ett exempel på att dagens KRAV-jordbruk inte står för sig själv. Och gör det antagligen i allt mindre grad.

2. En sidodiskussion vid kaffet. ” Vi har gått igenom skördestatistiken för olika odlingssystem och saken är klar. Ekologisk växtodling ger ungefär halv skörd jämfört konventionellt för de flesta grödor. Men om man försöker diskutera detta viftas det bort som icke intressant. Mycket märkligt.”.  (En prominent företrädare för jordbruksutveckling).

I dagens läge när den mycket sakliga och väldokumenterade boken Den ekologiska drömmen har mötts av sura kommentarer från en del håll,  bl a LRF och Lantbruksakademien (!) är det bäst att inte nämna namn. En märklig och sorglig situation. Man borde välkomna en saklig diskussion. Men icke!! Locket på är bäst, om man inte är odelat positiv till ekotåget. Vad är man rädd för?

Detta uppfordrar faktiskt till ännu mer diskussion. Den är nödvändig annars klarar vi inte framtiden.

Ta detta som en utmaning.

Världens miljöhistoria

januari 18, 2015

En bok av J Donald Hughes, 2005, SNS förlag. 412 sidor.

Hur göra en bloggpost av detta? En kortversion: Mänskliga samhällen är beroende av att miljön kan leverera tillräckligt met mat och andra nyttigheter. Samt i många fall ekosystemtjänster som vattenhushållning mm.

Historien igenom har samhällenas befolkning vuxit tills ekologins gränser uttömts. Då har man fått försörjningsproblem följt av sönderfall. Exempel från sumererna, Aten, Florens, Romarriket, Polynesiska öar, Mayafolket mm.  Det finns några undantag: Inkas men dom blev erövrade innan det blev kris, kanske Hopi-indianerna och det gamla balinesiska samhället. Frågan är om vår civilisation klarar skivan.

Visst har det hela tiden också funnits förnuftiga röster om ta vara på jorden och skogarna. Också de stora religionerna talar om varsamhet och försiktighet.

Men varken visa män eller religiösa urkunder eller föreställningar har hittills lyckats tillräckligt bromsa samhällets expansionslust (möjligt undantaget vissa naturreligioner). Det behövs mycket konkreta incitament för enskilda människor för att modifiera utvecklingen.

Vi har en unik situation för det gäller hela civilisationen, inte ett lokalt samhälle. Det finns positiva faktorer:

Ökad helhetskunskap och medvetenhet, miljövänlig teknik. återanvändning samt möjligen begynnelsen av ett ökat helhetstänkande hos många människor.

Så långt boken. Den är värd att läsa.

Under de cirka 10 år som gått sedan den skrevs har åtminstone viss positiv utveckling skett

 

 

 

 

Till opinionsbildare: prioritera bättre.

januari 14, 2015

Bakgrund:

1. En rapport i Science (12 dec) om veterinära mediciner. De tar vägen någonstans och många är riskabla för miljön. En smal bedömning av giftighet och ekonomisk nytta räcker inte för framtiden. Det behövs en mycket bättre helhetssyn. Det svenska systemet framhålls som exempel.

2. En politisk debattartikel (s) om vikten av att EU bättre prioriterar människors välfärd i vid mening. Ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft räcker inte som styrmedel eller mål.

I tillägg finns mina mina tidigare 2-3 inlägg .

Miljörörelsen prioriterar ekologisk produktion som snällare mot naturen. Det tycks vara viktigare att nedvärdera annan produktion än att verkligen tänka på vad som behövs för framtiden.

Tänk om man satte kraften på förändring av våra styrande system så att helheten sattes mer i fokus. Det är styrsystemen som är väsentliga. Det gäller framför allt den övergripande politiken, t ex funktionen hos WTO. Där borde miljöfunktionen stärkas.