Posts Tagged ‘utveckling’

Vad händer med insekterna?

maj 30, 2017

 

Det gäller inte de spektakulära eller hotade, som ekoxen och makaonfjärilen, utan den stora massan. Maten för fåglar och andra insektsätare. En artikel i Science tar upp frågan. Enligt ett pågående arbete i Tyskland tycks mängden insekter har minskat mycket tydligt det senaste decenniet.  Varför vet man inte. Ett mer enformigt landskap med större obrutna fält? Mindre markutrymme överhuvudtaget när landskapet alltmer bebyggs. Pesticider nämns, särskilt misstänksam är man mot neonikotinoider som kan sprida sig i systemen.

Vissa insekter kan man förstås vara utan, kan man tycka, men en allmän minskning påverkar hela naturen och gör den fattigare. Man vet inte om det är en allmän trend, men är oroad.

Men på Annelövs gård i Skåne är det tvärtom. Bengt Hellerström driver en effektiv konventionell växtodling samtidigt som han värnar livet i landskapet. Skalbaggsåsar, blommor i fältkanter, bon för vildbin och annat. Bengt menar att det inte bara är trevligt, det lönar sig också genom mindre kemisk bekämpning och säkrare skörd.  Detta enligt tidskriften Lantmannen, men det är också så att jag många år varit nästan granne med Bengt och vet vad han håller på med.

Det är så jordbruket måste utvecklas. Det finns mycket att göra som är positivt både för miljö, landskap och produktionsekonomi.  Och ny kunskap och teknik underlättar detta. Men över huvud taget borde den ”kemiska vägen” användas mer restriktivt. Man borde hitta en väg som ändå klarar konkurrenskraften. Egentligen har vi en början i Sverige, låt oss fortsätta med det. Klarar vi oss med låg användning av antibiotika kan vi nog klara en skärpning också vad gäller kemisk bekämpning. Det finns möjligheter.

 

Annonser

Hållbar intensifiering eller ekologisk extensifiering?.

maj 21, 2017

Tidskriften Science hade Ecosystem Earth som specialsektion den 21 april. Det framkom inget nytt, men man kan sammanfatta:
Utmaningarna är stora. Biodiversiteten är starkt hotad. Vi lever mitt i den värsta ”utrotningsperioden” man känner till. Och trycket bara ökar.
Det behövs mer livsmedel, 70% ökning till 2050. Markresursen är knapp. Vattnet är knappt.

Hållbar intensifiering är nödvändig, men det räcker inte. Minskat svinn och mindre animalier behövs i tillägg, men det räcker inte heller.

Vi måste våga föra upp befolkningsfrågan. Man varnar för tron att den är på väg att lösa sig själv. Trots att utvecklingen på många håll har bromsats har vi totalt sett en ohållbar ökning. Utbildning, särskilt för kvinnor, tillgång till medicinsk rådgivning, preventivmedel etc är oerhört viktigt.

Man tog också upp frågor som ”conservation” (kräver mark), psykologi och miljö (hur motivera människor).

Tyvärr behandlades inte den övergripande frågan om att kortsiktig konkurrens styr jordbruket, vilket gör långsiktighet och varsamhet till en svår fråga.

Så – låt oss fortsätta med att arbeta för hållbar intensifiering:
Anpassning åtgärder.
Växtföljd, odlingssystem och jordbearbetning.
Grön mark för mull och miljö.
Energibesparing. Arbeta för effektiva kretslopp (en liten början finns).

Hållbar intensifiering eller hållbar extensifiering?

Världen behöver mer produktion och bättre miljö och hållbarhet. Det är Hållbar intensifiering. Ekologiskt jordbruk är en hållbar extensifiering, det ger bara ungefär halv produktion för viktiga grödor (Jordbruksstatistiken) i svensk odling och med svenska regler. Har världen råd med det?

Svaret är förstås nej, om vi ser det i stort. När det svenska samhället driver på ”ekologisk omställning” enligt KRAVs regler går det faktiskt tvärs emot global hållbarhet. Det är en diskussion som borde vidgas.

Men ändå skulle världen behöva en bättre ekologisk funktion i jordbruket. Mer fokus på långsiktighet och hållbarhet i vid mening. Men där lägger samhället kravet på kortsiktig konkurrenskraft vilket motverkar den utveckling som behövs.

Det skulle vara viktigare att stötta Hållbar Intensifiering än ”Ekologisk extensifiering”.

Jordbruket: ”Peak soil” värre än ”Peak oil”?

november 26, 2015

Odlingsmarken börjar bli knapp.
Hur hantera det i jordbruket? Mer människor och mindre jord. Vad behövs eller önskas?
1. Ökad produktion för att möta världssamhällets behov.
2. Hållbar markanvändning
3. Liten påverkan på miljön, inkl mångfald
4. Resurshushållning.
Var står vi och vilka möjligheter har vi? Till stor del är vi på rätt väg och låt oss gå in på en del detaljer. Det gäller svenskt jordbruk, och kanske nordeuropeiskt.
Jordbruket styrs av en marknadsekonomi, och i det stora hela av global konkurrens. Det blir fokus på pris och kostnader och det är en stor utmaning när man samtidigt ska värna miljö och långsiktighet. Denna huvudfråga borde ägnas större uppmärksamhet ekonomiskt och politiskt. Det skulle behövas ett WTO (World Trade Organisation) som inte bara värnar om ekonomi utan också miljö/hållbarhet.
Som tur är går flera mål att förena. Till en del hjälper samhället (EU, enskilda länder) till att med olika medel förena produktion och miljö. Men mer borde göras där. Vi har bara en planet och den börjar bli stressad. Vi har nått ”Peak soil” (marktillgången börjar minska) vilket är mer allvarligt än ”Peak oil”. Då behövs mer produktion på den mark vi har.
Men jordbruket är under dynamisk utveckling. Nya jordbruksmaskiner och brukningsmetoder är positiva för både produktion, mark och miljö. Dagens moderna växtodling ökar markens bördighet.
Fånggrödor håller marken skyddad under höst/vinter. Minskar utflöde av både kväve och fosfor.
Teknik med sensorer och GPS ger möjlighet anpassa åtgärder efter behov, också med hänsyn till variationer inom fält. Detta ökar starkt.
Vad gäller gödsling är huvudprincipen för fosfor att ersätta bortförseln. För kväve leder dagens styrsystem mot samma mål.
Bekämpning är en svår fråga. Jordbruket har minskat och vill gärna minska mer, men det har ekonomiska konsekvenser. Det pågår program på EUnivå om ”integrerad bekämpning”, men det borde stärkas med någon form av kompensation för att komma längre.
Resurshushållning. Betydande framsteg har nåtts dels genom teknik för anpassning av kväve och fosfor, och vidare genom mer energisnåla jordbearbetningssystem. En hel del diskussion riktas mot kvävegödsel som vid tillverkningen kräver energi och ger utsläpp av klimatgaser. Och visst krävs energi, men rätt använd ger den 6 ggr mer energi i utbyte som växtmassa (mer bunden solenergi). Och rätt använd ökar den kolbindning i mark (mull) med ungefär 1 kg kol per kg kväve. Det kompenserar faktiskt utsläppen vid tillverkningen. Och vidare: kvävegödsel sparar mark. Vi skulle behöva bortåt dubbelt så mycket mark för samma produktion utan kväve. Och den marken finns faktiskt inte.
Men vi behöver gå vidare:
Ett kretslopp av renad fosfor från reningsverken har börjat i praktiskt skala. Det är så ren fosfor att den används till fodermedel tills vidare. Den kretsloppsfrågan kan man nästan säga är löst.
För kväve: En bra växtodling kan producera bioenergi i skörderester (mest halm) som kan vidareförädlas till el eller biogas. Mängden kan täcka växtodlingens energiinsatser för drivmedel och kväve. Är inte ett sådant system både klimatpositivt och fossilfritt, egentligen?
På längre sikt kommer nog fossilfri kvävegödseltillverkning. Flera projekt är på gång.
GM, genmodifiering. Det är tragiskt att diskussionen hänger upp sig på tekniken. Det är som att förbjuda svetsning för att den kan användas för vapenproduktion. Flera av dagens tillämpningar av genteknik i jordbruket kan man vara kritisk mot, men det finns mycket intressant på gång t ex vad gäller resistens, torktålighet och produktkvalitet.

Ekologisk produktion är inte en lösning.
Dagens ekologiska odling håller inte i stor skala. Det ger ca halv produktion för våra stora grödor, och är ett stort markslöseri. Det är olyckligt om man tror att framtiden ligger där.
Med dagens regler har man hjälp av det vanliga jordbruket: gödsel, utsäde, foder, markbyten. Ekoodlingen står inte för sig själv, vilket man kan förledas tro av namnet.
.I Sverige är ca 5% av spannmålsproduktionen (i ton) ekologiskt producerad och ca 2% av potatisen för att ta ett par exempel. Trots all uppmärksamhet och extra stöd från samhället är det en ganska obetydlig del. Men om man räknar markåtgång eller ekonomi (kostnad) är det större på grund av större behov av både mark och pengar.
Positivt är att man inte använder kemisk bekämpning. Det vanliga jordbruket skulle behöva gå i den riktningen, och är på väg.
Det är inte fel att det finns alternativ till dagens huvudström. De som vill kan ju betala för det. Det finns nischer där det kan spela en bra roll genom att möjliggöra lönsamhet (t ex extensiv köttproduktion, grönsaker). Men om man i samhället börjar tro att den ekologiska produktionens dogmatiska regler är vägen framåt leds utvecklingen fel.
Vi behöver kombinera arbete för ekologi, miljö och produktion med kunskap, inte med dogmatik.

Svensk växtodling kan producera fullt och bli fossilfri och klimatpositiv med den kunskap vi har.

augusti 24, 2015

Om möjlig jordbruksutveckling.

Att en utveckling är möjlig betyder inte att den sker.

Jordbruket arbetar i och styrs av en kortsiktig ekonomi. Det ger betydande begränsningar. Men det skadar inte att diskutera de ”agronomiska” möjligheterna bortsett från denna begränsning. Det kan vara ett sätt att få en modifiering.

Men låt oss börja med de mål eller krav som finns.

Huvudmål för framtiden, fokus växtodling.

Högre produktion. Behoven ökar. Markresursen är nästan fullt utnyttjad. ”Peak farmland” är nog allvarligare är ”Peak Oil”. Visst får vi prioritera om både konsumtion och produktion, men kraven på produktion kommer vi inte ifrån. Kvalitetsfaktorer innefattas i detta.

Hållbar odlingsmark. Mullhalt, erosion, struktur.

Klimatfrågan: lägre utsläpp. Kan vändas till positivt. Rentav fossilfritt.

Utsläpp av kväve och fosfor.minimeras  Det innefattar effektivt fosforkretslopp.

I tillägg bör nämnas biodiversitet och ”kemikaliesäkerhet”.

Kommentar:

Energi är inte med ovan. Den frågan övertrumfas av klimatet. Kretslopp i allmänhet inte heller. Det ser jag faktiskt som underordnat klimat och utsläpp.

Vad vet vi eller tror oss veta?

Höga skördar

Höga skördar är i princip (i våra trakter) positiva för marken (mullhalt, struktur) och troligen indirekt för minskat fosforutflöde. Kvävet kan vara en riskfaktor och måste anpassas och helst kompletteras med ett skyddsnät i form av fånggröda.

Fånggröda, ”eftergröda”,

Fånggrödan ska fånga kväve på hösten. Det kan ibland innebära mycket svag utveckling på grund av kvävebrist, men den fyller ändå sin uppgift. Om man ser ”fånggrödan” som en produktionsgröda kan man kalla den Eftergröda.  Eftergrödan kommer efter huvudgrödan (t ex spannmål) och kan producera växtmassa under tre effektiva månader aug-okt. Med ett visst kvävetillskott kan det bli 3000-5000 kg torrsubstans. Det kan skördas (foder eller biogasråvara), det kan brukas ner (sen höst eller vår) som ”gröngödsling”.  Såväl fånggrödor som eftergrödor bidrar starkt till mullförsörjningen och kan ersätta halmnedbrukning. Halmen frigörs då för energiändamål. Vi kan därmed producera råvara för bioenergi utan att inkräkta på den normala produktionen. I själva verket stärks denna.

Att bevaka: P-utsläpp från övervintrande grödor.

Energiförhållanden.

En normal spannmålsväxtföljd med medelskörd på 6000 kg har normalt en energiinsats på 2500 kwh (diesel+gödsel+allmänt). Det kan skördas ca 3000 kg halm.  Dess praktiska energiinnehåll är ca 2,5 kwh/kg, totalt alltså 7500 kwh. I en välanpassad biogasproduktion ger denna halm 2500 kwh raffinerad biometan. Därmed kan insatsen av fossilenergi betalas tillbaka med likvärdig produkt.

Nettoförbrukningen av fossil energi är noll.  Fossilfritt?

Vi får också en nettobindning av växthusgaser, ett klimatpositivt system, åtminstone några decennier tills marken antagit ett nytt jämviktsläge..

Att bevaka: ammoniakavgång från biogödsel.

 

Reducerad bearbetning.

Under stark utveckling. Är positiv för mark, utsläpp, klimat.

 

Precisionsodling.

Under stark utveckling på olika fronter. En viktig trend som påverkar alla mål.

 

Utförligare diskussion av några frågor.

Kostnader.

Denna fråga ses ibland som en stor begränsning för utvecklingen, t ex av kretsloppsfosfor. Men man bör inte tillämpa kortsiktig konkurrensekonomi på framtidsutvecklingar.

För fosfor tillämpar vi nu i stort sett en ersättningsprincip. Vi tillför vad som förts bort. 6 ton vete innehåller 18 kg P, värt i dag ca 360 kr, 0,03 kr per kg vete. Prisintervallet för vete kan variera mellan 1,50 och 2 kr/kg. Spelar det någon avgörande roll för jordbruksekonomin om fosforpriset fördubblas? Knappast, men det betyder oerhört mycket för tillgången på reserver eller möjligheten att utveckla kretslopp.

För kväve har vi praktiska exempel från skatterna, som inte påverkat särskilt mycket. Vad gör ett fördubblat kvävepris? 6 ton vete innehåller 120 kg kväve, värt 1200 kr. 0,20 kr per kg. Det känns mer än för fosforn, men är inte helt avgörande. Om man får ett utbyte av 25 kg skörd per kg N får man 40-50 kr för satsade 20 vid ett fördubblat kvävepris. Det är fortfarande god utdelning men man får en större försiktighet, en viss men inte avgörande skördeminskning.

För perspektiv: Bensinen i USA kostar dubbelt mot i Sverige. Självklart ser amerikanen en katastrof om man skulle fördubbla priset.  Har vi en sådan katastrof?

 

Kväve, ammoniak.

Kväve är en motor i produktionen, det märker inte minst ekologiskt jordbruk som gör allt för att få in tillåtet kväve i systemet.

Kväve kan sägas vara virtuell mark. Mineralgödselkväve beräknas stå för hälften av den globala växtproduktionen.

Kvävetillverkningen använder i dag 2% av världens energiförbrukning och ger betydande växthusgasutsläpp. Dock kan man säga att rätt kväveanvändning inte är en konsumtion, det är en investering som avkastar 6 ggr mer i fångad solenergi. Så för att spara energi är just kvävetillverkningen det sista man skulle ge sig på. Vidare är det så att rätt anpassad kvävegödsling ökar mullhalten och därmed binder kol. I svenska försök kan det kvantifieras till ett kg kol per kg kväve. Det neutraliserar utsläppen vid tillverkningen. Detta brukar dock inte komma in i miljöanalyser.

Detta är en tankekedja. En annan:

Om det är så att vi av klimatskäl ska stänga ner användningen av fossil energi, vad händer då med kvävet och jordbruket?

För att tillverka ammoniak behövs bara energi, vatten och luft. Att det är naturgas i dag beror på att det är effektivt och billigt. Jag har själv sett en ammoniakfabrik som drevs med el (Glomfjord, Norge på 1980-talet). Energin kom från Svartisens jökelälv.  Det finns många jökelälvar i världen.

Ett svar gavs tidigare här: vi gödslar en vetegröda och använder halmen för att ge energi för bl a det kväve som användes.  Det medger full normal produktion av 6 ton kärnskörd och ett uthålligt läge med fånggrödor och reducerad bearbetning. Utan kvävegödsel skulle vi fått 3-4 ton vete. Det är en rätt försiktig räkning, förbättringsmöjligheter finns.

Det finns också andra möjligheter till fossilfri kvävegödsel. Eldrift, som gick på 1980-talet går fortfarande. Dyrare? Kanske det. Men inte värre än att det fungerar. Och kvävegödsel ska inte vara alltför billig.

Mycket sker på solenergifronten. Allt effektivare och billigare solceller. Med dagens siffror får jag det till att solenergi i Sverige skulle kunna ge el motsvarande kanske 5 kg N per kvadratmeter som ammoniak per år. Om en 100-hektars gård har en yta solpaneler motsvarande gårdsplanen kan man leverera el som motsvarar energin för kvävegödseln. Och vad kan man inte göra i sydligare nejder? Och utvecklingen fortgår.

Det finns också utvecklingar av ny ammoniakteknologi. Minst 2 olika alternativ som siktar på mer energieffektiva och enkla metoder som kan göras mer småskaliga.

Som en kontrast till dessa tekniska utsvävningar måste nämnas att biologisk kvävefixering kommer att spela större roll.

En sammanfattning om fossilfri kväveförsörjning.

1.

Kompensationsprincip. Nödvändig i ett övergångsskede.

Fossilproducerat kväve används, men kompenseras av biometan eller el från jordbruket. Principen används ju för el och kolutsläppskvoter. Kräver systemuppbyggnad för biogas eller lokala energiverk. Restprodukter i kretslopp.

Inkräktar inte på normal jordbruksproduktion, vilken snarare främjas, liksom flera miljömål. Ger koluppbyggnad i marken.

2.

Ammoniakfabriker baserade på biogas eller el från olika icke fossila energikällor..

Möjligt, men en trög tung industriomställning internationellt

3.

En ny lokal ammoniakindustri byggd på nya principer kan växa fram.

 

 

 

 

Dagens läge

maj 18, 2015

Finns det något vackrare än björkars skira grönska med en blå sjö i bakgrunden? Jo, man kan möjligen lägga till en regnbåge mitt i alltihop, vilket var fallet i går.  Man känner sig priviligierad. Vilket man ju är på alla möjliga sätt.

Grödorna utvecklas raskt och detta är en tid att ta vara på. Att se, att dokumentera, att fundera på utvecklingen. Mycket går åt rätt håll .Ny jordbearbetningsteknik, ny kunskap om betydelsen av fånggrödor/eftergrödor, intresse för utveckling.

Onsd den 20 maj är det Soil Day. Rädda våra jordar. En internationell samling i Malmö, Palladium. Få se vad det kan ge. Vi har ju gjort vårt bidrag med workshops, vilket vi hoppas fortsätta med i en eller annan form. Faktiskt är det praktiska jordbruket mycket bättre än dess styrsystem, ekonomisk kortsiktig  konkurrenskraft. Detta med kortsiktighet brukar inte nämnas, men det är i alla fall så det fungerar. Tack och lov  är jordbrukare lyhörda för markvård och långsiktighet. Vad vi kan göra är att se till att det blir lönsamt också på kort sikt.

 

 

Våren och utvecklingen

maj 1, 2015

Valborgsmäss i går. Här i Småland en snål vind under dagen men en härlig afton. Gyllene ljus över Årydsjön, lugnt och stilla. Ett fint majbål på en flotte vid strandkanten, körsång och ett historiskt tal. Årydsjön var för 300 år sedan ett kärr med en å som rann igenom. Man behövde energi till järnbruk och träverksamhet, man dämde och fick då också en sjö.  En verklig pärla i bygden.?

Förhoppningsvis är inte Årydsjön hotad av  vattenmyndighetens opolitiska politik, men man vet aldrig. Det kanske fanns mer djurliv i det gamla kärret än i sjön. Men vem hade glädje av det? Men epoker kommer och går. Tänk att man kunde driva järnbruk på att fiska upp myrmalm. Men jorden var svår att leva på och man kunde ju utvandra.

I valborgsblåsten var jag ute hos en ung ambitiös jordbrukare och lade ut ett par pilotrutor. Vad kan marken ge om man lyfter ett par begränsningar? Det enkelt att prova.

Miljöproblem kommer och går

mars 24, 2015

1987 skrev Stefan Edman en bok: Sverige är fantastiskt – men hur länge? Jag hittade den i bibliotekets utgallring. Det är en fin bok, fylld av kunskap och till en del naturskildringar,  Och också om miljöproblem:

Gullmarsfjorden som exempel på havsproblem.

Skogsskadorn

Jordbruket och landskapet,

Hur är det då i dag: Har Edmans farhågor besannats? Aktuella beskrivningar av Gullmarsfjorden talar mest om dess fina djurliv med ovanliga fiskarter. Faktikt hittade jag inget om miljöproblem i den aktuella informationen. Men det fanns en mycket noggrann undersökning från 1990. Döda bottnar och eutrofiering med kväve och fosfor  var ett stort problem, och jordbrukets bidrag var betydande, även om det inte var onormalt högt. Man gjorde insatser, rådgivning om stallgödsel osv. I vilket fall ses nu Gullmaren som en ekologisk och turistisk tillgång, inte som ett miljöproblem. Om det bara berodde på Sverige skulle vi nog vända Östersjön också.

Skogsskadorna. Det problemet har försvunnit. Det har faktiskt officiellt avskaffats.

Jordbruket. I boken talas en del om det  dåliga utnyttjandet av gödselns näring. Delvis är det en fråga om beräkningssätt (om grödan i en ogödslad ruta tar upp 50 kg kväve och en gödslad ruta som fått 100 kg kväve i gödsel tar upp 100, vad är då effektiviteten? 50% enligt differensprincipen men 100 enligt balansprincipen). Sådana frågor rör till. I vilket fall har vi förbättrat näringseffektiviteten och minskat förluster. En annan sak är mullhushållningen. På 1980-talet var mullhalten på nedgång. Höstbearbetning var normalt, halmbränning vanlig, skördarna var lägre.  Mullhushållningen är bättre nu.

Men storleksrationaliseringen fortsätter, fälten har blivit större, utrymmet för det vilda mindre på slättbygderna. Men det finns en ökad förståelse för mångfald.

Edmans farhågor för 30 år sedan har till inte besannats, och det var kanske bokens syfte. Men den globala konkurrensen begränsar jordbrukets möjligheter till miljöarbete och långsiktighet. Det borde vara en övergripande ekonomisk-politisk fråga att arbeta med

 

Jobb, resurser, konkurrens, jordbruksutveckling

januari 9, 2013

Några frågor inför 2013 och framåt.

Det borde finnas en vision av hur ett samhälle ska kunna fungera. Arbetslösheten ökar i en stor del av världen. Hur ska det finnas uppgifter för alla? Är det möjligt? Det borde åtminstone kunna visas i något exempel. Det är ohållbart  globalt att bara skapa jobb genom att konkurrera ut andra. Tidigare ekonomer kunde ställa upp jämviktssystem för helheten. Vår komplexa värld borde kunna hanteras av våra superdatorer.

Resurser hjälper en bit, men räcker det för att ordna arbete och välfärd åt alla? Norge har både resurser och god vilja men inte har det räckt för att lösa alla problem.

Paradoxen konkurrens. Det är ju det som styrt hela vår utveckling. Det kallas då evolution. Det är svårt att se något alternativ utom totalitär styrning. De exemplen förskräcker. Men ohämmad kortsiktig konkurrens leder till ohållbar exploatering åtminstone inom gröna näringar. Det behövs ramar för konkurrensen för att få en acceptabel och hållbar utveckling. Det har vi – delvis.

Forskning och utveckling. Inom de gröna näringarna är det sällan fråga om produkter som kan patenteras och exporteras. I så fall gäller det kemikalier och teknik och vinsten hamnar inte i t ex jordbruksnäringen. De kan leda till en effektivare produktion, men tekniken sprids och man kan inte inhösta fördelar i konkurrensen. En effektivitetsökning kommer genom mellanled konsumenter till godo, men kan bara i liten grad stanna i primärproducentledet. Så egentligen borde det totalt samhällsfinansieras.

Det låter pessimistiskt. Men bara om man har en realistisk bakgrund kan man tillåta sig vara optimist. Och vi behöver utveckling. Och det finns viktiga nischer av motivation:

För en enskild jordbrukare är det viktigt att öka och effektivisera produktionen.

Den enskilde kan ofta känna motivation för uthållighet och miljö.

 

Hur blev vi som vi är? Skapelsehistoria

oktober 2, 2012

Ur Science 31 aug 2012.  Bok: Edward O Wilson. The social conquest of earth.

Det finns andra samhällsbyggande djur som bin och myror. Men människan är ändå ganska unik. Individer visar osjälviskhet. Hur kan det gå ihop med evolutionens starka urval där den starkare vinner?

Jo det går ihop säger Wilson. Det finns gruppselektion. Vi tänker oss två grupper som konkurrerar. Den ena består av samarbetande individer, i  den andra finns mer inbördes konkurrens och mindre samarbete. Är det inte troligt att den samarbetande gruppen har en fördel och att generna i den gruppen får större spridning i längden?

Det finns mer att säga om det men det får räcka. Wilson drar ut resonemanget ett steg: vi måste samarbeta för att rädda vår planet. Det är bara vi som kan ta ansvaret. Vi måste minska föroreningar och stoppa att arter dör ut. Vi måste växa upp, sluta upp med ursäkter och skylla på andra och olika gudomar.  Nu när vi vet hur vi blev till kanske det blir lättare att hitta vägen.

Nog om det. I dag har vi kanske här tagit ett litet steg på den vägen. Börjat formera något som kanske kan kallas Framtidsodling.

Och i morgon går resan till Sydafrika.

 

En framtidsblick

januari 3, 2012

International Fertiliser Society hade en konferens i Cambridge på temat framtidens jordbruk.

I korta meningar:

Nu är produktion viktig. Men med fokus också på uthållighet.  Sustainable intensification.

18 ton vete är möjligt (men kanske inte på våra breddgrader). För vidareutveckling är det viktigt att anpassa grödor och sorter så att man utnyttjar solenergin så bra som möjligt. Bygga skörd från energi.

Sustainable intensification måste ta hjälp av växtförädlingens möjligheter. Det finns mycket på gång vad gäller odlingssäkerhet och resistens mm.

Det finns mer i den länk jag gav ovan.  Och vidare:  Proceedings finns att beställa på IFS.