Jordbruket självförsörjande med energi?

 Javisst, säger Serina Ahlgren i ett doktorsarbete vid SLU. Det kan ge energi både till kvävegödseltillverkning och drivmedel.

 Och låt oss göra en liten snabbkalkyl.

Huvudsakliga energiförbrukare i växtodlingen är kvävegödsel och drivmedel.  1 kg kväve kräver vid tillverkningen i dag ungefär 40 MJ ( ca 11 kwh) och en liter drivmedel kräver ca 50 inkl ”tillverkningskostnader”.

100 kg kväve gör då 4000 MJ och 70 l drivmedel 3500, summa 7500 MJ.

Det produceras spannmål, säg 6 ton och 4 ton halm. Halmen innehåller totalt ca 18 MJ/kg. Efter avbränningar kanske 10 kan komma till nytta . Det blir 40000 MJ. Och vi behövde 7500 för att täcka det som gödsel och diesel kostat.

 Ska det nu tillverkas mer lokalt och småskaligt blir energieffektiviteten lägre. Men vi har ju verkligen marginal så det räcker.

 I tillägg kan mellangrödor användas på många håll. Det skulle ge ytterligare växtmassa att sätta in och skulle vidare förbättra mullbalansen vilket kan behövas på många jordar om halmen ska föras bort

 Den skörd som här har använts är ju inte särskilt hög. I gengäld har ingen extra areal för energigrödor behövts. Men det finns många andra kombinationer att diskutera.

Ska vi då vänta på småskalig teknik för kväveproduktion? Är en sådan överhuvudtaget möjlig ekonomiskt? Nja – det finns ju en genväg: att producera biogas som levereras in till gasnätet. Det behövs då en rening som kostar energi, men det finns det god råd till.

Det viktiga är att man ser till helheten och inte suboptimerar. Det är inget självändamål att just jordbruket inte ska använda fossil energi. Totalförbrukningen ska minska, jordbruket ska göra vad det kan på sitt håll, men det är kanske viktigare att maximera nettoenergibidraget än att minimera insatsen.

Klimateffekt av odling – hur jämföra?

 

Frågan gäller klimatgaser från två odlingssystem. A har större insatser och producerar lite mer, E mindre insatser och lägre produktion. Detaljer om odlingen är oväsentliga för den fråga jag tänker diskutera.

 Om vi räknar rakt fram har A släppt ut 1590 kg koldioxidekvivalenter (GHG) per hektar, E 1376.  Då är väl E bäst.

Men räknat per kg produkt är A bäst med 0,34 medan E har 0,49.

De olika odlingarna påverkar markens mullhalt på olika sätt. Ökar mullhalten bindes kol i marken och man kan säga att koldioxid absorberas. Minskar mullhalten släpper marken ifrån sig koldioxid.

Tar vi hänsyn till mullhaltspåverkan ändras siffrorna men E är fortfarande bäst per areal medan A är bäst per produkt.

Båda kan producera bioenergi. Om den tillgodoräknas odlingen (och varför skulle den inte det?)  blir siffrorna  bara tredjedelen så höga och E blir bäst både per areal och per produkt..

Men vi har en stor diskussion om det fördärvliga i att använda åkermark för t ex etanol, för då får ju mat produceras på nyodlingar i t ex Sydamerika.. Denna diskussion borde ju vara mer allmän kan man tycka: utnyttjar vi inte produktionsmöjligheterna får vi kompensera någon annanstans. I så fall slår den lägre produktionen i E starkt igenom (1,27 per produkt) och A blir det överlägset bästa alternativet med 0,30.

 Det är inte självklart hur man ska räkna och bedöma.

Man bör vara mycket skeptisk till självsäkra uttalanden om vad som är bäst.

Politiken och utvecklingen

Förra inlägget handlade om UNEPs rapport om miljö och försörjning. Den visade på stort behov av ett större totalt samhällsengagemang i det viktiga samspelet mellan samhällets försörjning och vår globala miljö.

Men vad säger politikerna? Vår nyutnämnda EU-minister ser som en stor uppgift att avveckla jordbrukspolitiken. Säkert kan den behöva ändras men samhällets spelregler behöver skärpas, inte avvecklas.

Är det viktigt för samhället att de 2,3% av BNP som jordbrukets matproduktion nu tar i anspråk minskas med några tiondels %. Politiken är de 0,3.  Eller är det viktigare att mer betona miljö och uthållighet?

Miljö och försörjning – en rapport från UNEP.

 FNs miljöorganisation UNEP har gett ut en både skakande och uppfordrande rapport om världens läge. Det är besvärligt. Vi måste skärpa oss på alla plan. Och det räcker inte med en själv – det gäller hela systemet.

Det håller inte att bara fokusera på att producera billigare och öka konkurrenskraften. Då går det åt pipan. Men om vi inte gör det går det åt pipan på ett annat sätt. Sannerligen ett dilemma. Eller finns det en väg förbi?

 Rapporten för fram 7 punkter. I korthet:

1. Stabilisera priserna genom att se till att det blir större lager och viss prisreglering.
2. Subventionera inte bioenergi som konkurrerar med livsmedelsproduktion.
3. Använd inte mat som foder. Minska sådan animalieproduktion. Minska förluster i alla led. Bortåt 50% av maten går faktiskt förlorad.
4. Stöd jordbruk i utvecklingsländer. Det är viktigt för lokal försörjning och ekologi.
5. Ta bort handelshinder och utveckla infrastruktur (men priskontroll och produktionsstöd är viktiga utvecklingshjälpmedel). (Min kommentar: verkar doubletalk).
6. Reducera klimathoten.
7. Öka medvetenheten om de tryck som ökad befolkning och ökad konsumtion ger.

Det var inte mycket konkret i förslagen. Och mycket av dem går tvärtemot dagens utveckling.

Konkret är däremot underlag med siffror och utvecklingstrender. Det känns faktiskt bra att jobba med en skrift i samma ämne som är något mer konkret. Vi får se…

Rapporten:  The Environmental Food Crisis.  A UNEP rapid response assessment.

http://www.grida.no/_res/site/file/publications/FoodCrisis_lores.pdf

Klimat och istider.

 Vi har istider som börjar ungefär vart 100 000e år. De brukar vara 80 – 90 000 år, sedan smälter isen och vi har mellanistid. Vi är i en sådan nu. För 10-15 000 år sedan smälte inlandsisen.

Ser vi bakåt finns ett pärlband av ett tjugotal sådana cykler. Varför skulle det sluta? Det normalt med istider i det läge vi är.  Ser vi på denna kedja bakåt hisnar tanken. Hur skulle det se ut med en istid i vår värld?

Varför slutar en istid? Efter 80 000 år börjar isen att smälta? Varför det? Det har något att göra med jordens bana kring solen, men det stämmer inte riktigt. Nu tror man sig ha en förklaring, och den diskuteras i Science 8 okt 2009. Det är en fascinerande kedja av mekanismer.

 Vi börjar med en istid.

Jordens bana leder till mer solsken och värme på norra halvklotet.

Isen börjar smälta. Mycket sötvatten kommer till Atlanten.

Det tenderar att försvaga Golfströmmen. Det i sin tur ökar koldioxidavgång från sydliga oceaner. Vi får en växthuseffekt som ytterligare ökar avsmältningen.

Om isen är stor nog (kilometertjock) stänges Golfströmmen av tillräckligt länge för att hela isen ska kunna smälta.

När smältvattnet sinar kommer Golfströmmen igång igen. Vi får en mellanistid tills jordbanan gör att somrarna på norra halvklotet blir tillräckligt svala för att is ska växa till igen.

Inte mycket att göra åt, men fascinerande. Ska mänskligheten bli långvarig får den lära sig leva med istider. Och vi får tydligen först uppvärmning och sedan istid. Såvida inte …..

Kallt i vinter men ändå uppvärmning

 NASA konstaterar att det senaste decenniet var det varmaste man uppmätt någonsin. Året 2005 har rekordet, nära följt av 1998, 2002,2003, 2006 och 2007. Men 2008 var jämförelsevis kall, beroende på luftcirkulationen La Nina.

Så det är inte så att den globala uppvärmningen har kommit av sig. Den går lite i vågor beroende på hur väder och hav samverkar, men trenden finns där. Den måste ses på lite längre tidsperioder. Vi har haft en stegring på 0,8 grader sedan 1980.

Enskilda forskare må¨ha uttryckt sig överdrivet och oförsiktigt i en del fall. Men hela hotbilden kvarstår. Vi har en stark pågående klimatförändring.

Växtföljd, skördeutveckling, sjukdomskartläggning, markstruktur, markpackning.

 Några nyckelord från Odling i Balans temadag anges i rubriken. Nedan följer några nyckelsatser. 

Ökade skördar ställer ökade krav på markstrukturen för att inte säga markens funktion i allmänhet.

Höga skördar är bra för marken. De ger mer organiskt material och högre mullhalter.

 Sjukdomsalstrare som klumprotsjuka, rotdödare och det mesta annat kan kartläggas med biologisk analysteknik, PCR. Man analyserar ett jordprov på DNA för resp organism.

Packning av lagren under matjorden, alven, är ett stort problem om tunga maskiner används under blöta förhållanden.. Det kan ge betydande skördeminskningar.

Fasta körspår styrda av GPS kan vara en fördelaktiv teknik i kommande.

Marken – utnyttjar vi potentialen till hög skörd?

 Temat för en konferens i regi av Odling i Balans..

En mycket bra dag. Inte för att jag höll en föredragning – mera för att detta blev en samling kring utvecklingen av framtidens jordbruk. Vi måste ta vara på vår mark, då ger den utbyte därefter.

Höga skördar är positiva ur alla synpunkter – om de inte tas på bekostnad av miljö och resurser.

Vi måste bättre utnyttja och utvidga kunskapen om biologiska samband, om växtföljdseffekter, om olika samspel. Det finns redan nu mycket att använda. Med integrerat utvecklingsarbete kan man komma längre. Plattform för uthållig växtodling, som det kallades av Erik Steen Jensen, professor på Alnarp.

Här medverkade även lantbrukare, det är faktiskt dom som har hand om utvecklingsfronten. Det märktes på konferensen.

Så får jag väl erkänna att det känns bra att de områden jag sysslar med, konkretisering av forskningsresultat, mullhushållning och helhetsbild, fick en ganska stor betoning under dagen.

Bidöden

I Science 8 Jan 2010 göres en genomgång av frågan. Bakgrunden är att bisamhällen världen över (utom Australien) dör undan av oklara orsaker. Artikeln i Science ger ingen uttömmande förklaring men man kommer till att det troligen är en kombination av olika virus som har samband med Varroa-kvalstret. Andra patogener kan också vara inblandade, men man ser det inte troligt att det är någon ny sjukdomsalstrare som orsakar det hela. Att omvärldsfaktorer som flyttningar av samhällena och någon oväntad kombinationseffekt med pesticider spelar in kan inte uteslutas. En teori om att i Frankrike bekämpning var orsaken har dock avfärdats.

Finns någon mera allmängiltig slutsats att dra av detta? Möjligen att i vårt globala samhälle finns många samspel vi helt enkelt inte kan känna till. Bekämpningsmedel kommer alltid att kunna misstänkas. De behövs, men ska inte användas rutinmässigt eller på lösa boliner.

Megacities och Bangladesh. Vägen framåt?

Tur eller tecken? Nu på den första vardagen år 2010 bläddrar jag Science efter en referens. Ett gammalt nummer, 30 Oct 2009. Och hittar ett ”Perspectives” : Clean air for megacities. Megacities är ju en sorts monster, men kanske de innebär hopp? Författarna menar att de har vissa fördelar också. Där finns ekonomisk kraft, också i Mexico City och Beijing. De kan göras energieffektiva och mycket är hoppfullt. Man har positiv utveckling på föroreningssituationen. Ja – det ligger kanske något i det.

 Och Bangladesh. Som artikeln säger: Hot, flat, crowded – and preparing for the worst.Vad händer? Mindre vinterregn ger problem för jordbruket. Senare monsun förkortar sommaren så man hinner bara med en risgröda mot tidigare två. Men man arbetar med att öka trädgårdsodlingen, att bygga dammar för regnvatten, att utveckla nya odlingssystem, att ta fram nya sorter och grödor.  Man mobiliserar kunnandet, både på landsbygden och universiteten. Ja – det kanske kan bli ett exempel och föredöme.

 The Glacier Man – högt uppe i Himalayas bergland har det blivit torrare. Men om det rinner i bäckarna kan man avleda vatten och låta det frysa på vintern. En konstgjord glaciär. Det ger sen ett tillskott på våren och medger odling.

Faktiskt är människan fantastisk när det gäller. Själv har jag inte varit så fantastisk med denna blogg. Det har sina orsaker som jag kanske kan återkomma till.

Gott Nytt År till alla som läser det här.